Det finns en fundamental fråga avseende hela vårt sätt att organisera samhället och att betrakta människorna. Frågan är akut men ställs praktiskt taget aldrig och besvaras än mindre.

Grunden för denna politik är Trumps insikt att fördelen för Kina att få exportera till den väldiga amerikanska marknaden ger USA ett starkt maktmedel, som rätt utnyttjat kan tvinga fram ömsesidighet (free and fair trade) i reglerna för handelsutbytet mellan USA och andra nationer.

Nu ska jag vara lite ful i munnen. Egentligen gillar jag inte att vara det. Även om jag förvisso svär ibland – för ofta, enligt min familj – så undviker jag i mesta möjliga mån de grövre kraftuttrycken. Men eftersom detta är citat från en av landets mest uppburna kulturpersonligheter så får ni ha överseende.

Sådär kan jag hålla på hur länge som helst och förklara vad jag menar med konservatism. När jag hållit på en stund inser jag att nästan all inspiration kommer från den svenska historien, den svenska kulturen, kort och gott den svenska nationen. Min konservatism är, visar det sig, oupplösligt knuten till den svenska nationen. Det är dess värden jag vill värna om. Det är när man vill beröva mig det arvet som jag reser ragg.

Den cyniska exploateringen av Greta Thunberg är rena masspsykosen. Hittills har de som påpekat detta faktum blivit utmålade som ondsinta hatare.

Förra året spekulerades det om Indiana Jones-figuren kommer att bli kvinna. I en intervju med tidningen The Sun förra året sa regissören Steven Spielberg att det är dags för en förändring: ”Vi skulle behöva ändra namn från Jones till Joan. Det skulle inte vara någonting fel med det”.

Det Goda Samhället ska förändras och utvecklas. Bloggen ska bli en nättidning med olika avdelningar. Under rubriken ”Idé och Kultur” kommer texter publiceras som på ett djupare plan diskuterar ideologi, samhälle och kultur.

Eftersom jag har varit en statsanställd siare och augur, i det här fallet fackansluten och lönegradsinplacerad framtidsforskare vid en betydelsefull svensk myndighet (vilket är en nog så säker garanti för att dess förutsägelser är hållbara) kan jag avslöja standardmetoden för förutsägelser om framtiden.

För någon vecka sen skrev Patrik Engellau en krönika om stil och mode (3/3). Han är inte intresserad av mode mer än marginellt, medger han, men uppmärksammar hur folk klär sig: ”Sådant säger nämligen mycket om vilken sorts tankar, föreställningar och värderingar som råder i samhället”.

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 11/3) pratar Mohamed Omar (Eddie) med Mats Dagerlind från Samhällsnytt

Man hör då och då berättelser, som kan vara skrönor, om människor som vunnit miljontals kronor på lotterier eller spel och sedan slarvat bort alla pengarna och gått ned sig i drogmissbruk så att rikedomsepisoden lämnat vinnaren i sämre skick än när han köpte lotten.

På Södertörns högskola sitter lektor Andreas Pettersson och trollar på sociala medier, och skriver att vi borde utvisa konservativa svenskar och istället ta hem IS-terroristerna.

Socialdemokraten Nalin Pekgul – som en gång utmanövrerades av partiledningen på grund av att hon såg en fara i islamiseringen av våra förorter och som misstänkliggjordes av många mainstream-medier, men nu gärna anlitas för att ge sin synpunkt på IS-terroristernas eventuella återkomst – skriver i en artikel i Expressen att vi ”borde skämmas för vårt primitiva hat”.

Saint Denis, en stad med sådan betydelse i fransk historia, är inte längre är fransk utan islamisk. Och det har gått fort, bara trettio år. Hur kommer det att se ut om ytterligare trettio år? Kommer kebabförsäljaren att få rätt, kommer klosterkyrkan att ha blivit moské? Eller har den bara blivit förstörd?

Allt oftare, på allt fler fora, dryftas inte bara enskilda, begränsade problem utan också hela samhällets tillstånd och framtid. Också i DGS.

Vad som inte finns, enligt min mening, är ett mediahus som gör det noggranna, eftertänksamma, hederliga och ansträngande journalistiska jobb som standardmedia slarvar med. Jag vill att detgodasamhallet.com ska vara som Dagens Nyheter om Dagens Nyheter hade varit den tidning den borde vara. Jag vill konkurrera ut Dagens Nyheter.

En ny opinionsundersökning, publicerad i den tyska tidningen Bild den 9 mars, visar att EU-skeptiska och invandringskritiska partier kommer att gå fram starkt i EU-valet i maj.

Hur skall problemet med hemvändande IS-terrorister med svenskt medborgarskap lösas? Regeringen föreslår inrättandet av en internationell tribunal. Den gör det trots – eller kanske just därför – att den vet att det är ett omöjligt projekt.

För sådär hundra år sen var det populärt att förklara skillnader mellan olika folk med hjälp av klimatet. Att vi nordbor var så melankoliska och arbetsamma berodde förstås på att det var kallt och mörkt där vi bodde, medan sydlänningar är mer sorglösa för att de året runt kan plocka frukter från träden.

En allt starkare övertygelse hos mig, som jag också noterar hos andra där den i vissa fall närmar sig förtvivlan, är att saker och ting i Sverige på punkt efter punkt blir allt sämre utan att några övertygande motåtgärder inletts av, eller ens börjat diskuteras bland, våra politiska ledare.

Det är lätt att göra sig lustig över Macron. Jag har också gjort något insteg i den branschen. Han är viktigare än så.

I ett nytt avsnitt av podden ”Tankar från framtiden” (inspelat 4/3) pratar Mohamed Omar (Eddie) med Jan-Olof Sandgren om Elin Ersson som kapade ett flygplan i godhetens namn.

Igår, den åttonde mars, inföll den Internationella kvinnodagen. Högtiden instiftades, enligt Wikipedia, år ”1910 av den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen på initiativ av den tyska kommunisten Clara Zetkin.

Jag har under många år studerat och grubblat över radikalfeminismens artikulerade och allt mer utbredda hat mot ”vita medelålders män”.

Sverige står och kliar sig i huvudet och undrar hur vi ska hantera det här med de hundratals IS-terrorister med svenskt medborgarskap som sitter i syriska fångläger.

Bengtsson noterar att klimatisterna nu även vill skambelägga barnafödande. I en krönika i Dagens Nyheter introducerar Hanne Kjöller uttrycket ”flerbarnsskam”.

Jordan B. Peterssons återberättar i sin bok 12 livsregler: Ett motgift mot kaos den bibliska historien om Adam och Evas söner Kain och Abel. Han vill med denna berättelse åskådliggöra hur känsla av otillräcklighet hos vissa kan leda till offermentalitet och ondska.

I batikhäxornas gråtmilda ögon är förmodligen de skäggiga jihadisterna barn som behöver lite kärlek. Ja, som rasifierad blir man aldrig vuxen och får ta ansvar för sina handlingar. Detta är vänsterns rasism: de låga förväntningarnas rasism.

Ju större erfarenheter jag får av livet och världen, desto mer förvånad blir jag att människor faktiskt kan samarbeta och att samhället faktiskt, i lyckliga fall, kan fungera. De självklaraste ting blir vid närmare betraktande obegripligt motsägelsefulla.