Folk i vår tid tycks anse att allting numera går fortare. Det sker fler betydelsefulla händelser per år än det tidigare gjorde. Livet antas förut ha lufsat på i samma gamla hjulspår sekel efter sekel.

Men för varje ny regel inskränks de professionella yrkesutövarnas handlingsfrihet och därmed personliga möjligheter att göra skillnad i klienternas liv.

Voltaire var ironins mästare. God ton i debatten var inget som bekymrade honom.

I den tredje säsongen av Netflix teveserie Stranger Things går mycket av mystiken förlorad. Det känns som om serien går från att vara en pastisch av 80-talsfilmer till att bli en knasig parodi. Men den är fortfarande okej underhållning, särskilt för oss 80-talsnostalgiker.

En gråkall sommareftermiddag sitter jag och slötittar på internet för att se om det har hänt något i världen. Det har det. En rysk person vid namn Denis Lisov hade flytt från Sverige och sökt asyl i Polen.

Det finns otaliga exempel på demonstrativa, narcissistiska uppvisningar som inte alls hör hemma i politiken, men som blivit vardagsmat i vårt land. Ofta är de dessutom pinsamt ogenomtänkta.

En nervös förväntan verkar gå som en röd tråd genom hela det politiska etablissemanget; att demokratins dagar är räknade. Kanske är det lika bra att avskaffa demokratin själv, innan någon annan gör det.

Vänstern har inte velat veta av (jag förenklar och generaliserar) att kultur också tjänar till att skapa sammanhållning i en grupp, att kultur hjälper oss att skapa beständighet över tid, att kulturens allra mest angelägna uppgift är att göra människan till något mer än ett simpelt djur, att få oss att glömma det brutala, det banala, det meningslösa, att skapa skönhet och att helt enkelt göra livsresan något rikare och mer märkvärdig.

Alice, 7, skulle bara gå ned till kiosken och köpa lite snask. Det kan inte vara farligt, sa pappa, kiosken ligger ju strax bredvid porten. När Alice nästan kommit fram till kiosken blev hon rånad på pengarna hon skulle köpa snasket för. Hon blev inte rädd utan bara arg. Så ska det inte gå till! tänkte Alice.

Tre filosofer, tre svar: Platon, Aristoteles och Jesus plus lite eftersnack.

Det historiska sammanhanget behövs för att vi skall förstå oss själva och vår egen tid; men herrarnas historiska perspektiv är inte vårt och arbetet för en folkets kultur blir så också ett arbete i Kämpes efterföljd för att återställa vår historia som förfalskats av de härskande klasserna.

Lite senare i intervjun (och i den här videon) förklarar Luai varför han hatar Pride. För 30 år sen handlade Pride om att torgföra budskapet: ”Vi finns”, ”Acceptera oss” – mycket rimliga anspråk som de flesta kan ställa sig bakom. Men när man fått acceptans och rättigheter, ville man flytta fram positionerna. Pridetågen började innehålla nakna män som lekte med dildos framför barn och folk som piskade varandra med läderremmar.

Det finns en romantisk föreställning om att pressen av samma högre makt som inrättade samhällsordningen har tilldelats en särskild uppgift i tillvaron, nämligen att i kraft av statsmakt vara medborgarnas ombud som kontrollant av de övriga statsmakterna.

Kulturkriget pågår. I det här inlägget ska jag berätta om ännu ett kulturellt uttryck som kapats av de politiskt korrekta – pk-isterna.

Antalet migranter som årligen tagit sin in i USA söderifrån är svårt att bedöma eftersom många lyckats smita förbi gränskontrollerna som tidigare troligen inte var särskilt välutvecklade; att smyga sig in var länge naturmetoden för mexikaner att komma in i USA.

För smugglarindustrin vore det förstås angeläget att kontrollera även sista ledet i migrationskedjan, nämligen beviljandet av PUT. Antingen genom att betala enskilda tjänstemän eller placera egna representanter på dom posterna. Jag talar inte om någon avancerad konspiration á la Soros, utan helt vanligt ”maffiaförnuft”.

Irene Wennemo är en framstående socialdemokrat med imponerande meritlista innefattande exempelvis erfarenheter som utredare på LO och statssekreterare på Arbetsmarknadsdepartementet. På Kvartal försöker hon förklara varför dagens socialdemokrati är något annat än gårdagens.

Och det verkar tyvärr vara många människors önskan att vi inte ska existera. Många svenskar vill inte ha ett svenskt Sverige. De vill att vår kultur ska försvagas, att vår identitet inte längre ska vara normen, att vem som helst ska kunna bli svensk, att svenskar inte längre ska vara i majoritet i sitt eget land. Jag tänkte skriva att de inte uttrycker det så, men det gör de faktiskt.

Hur gick det till? Med ”det” menar jag inte att ungdomarna flyttade till Stockholm utan att den lokala kulturen, en gång så full av självförtroende, imploderat.

En gång tillhörde jag det sovande folket. Perioden varade ungefär mellan 1990 och 2010 med en glidande övergång för själva insomningsfasen och uppvakningsfasen. Under sådär 20 år hade jag fullt förtroende för våra politiker.

Det är viktigt att hålla tungan rätt i mun. Sverige har problem som nu erkänns allt öppnare. Jag orkar inte räkna upp dem igen. Frågan är vems fel det är.

1700-talets upplysningsförfattare försökte väcka människor ur deras invanda föreställningar genom att vända och vrida på perspektiven. ”Gullivers resor” hade idag kunnat skrivas om Sverige. Ett litet land långt i norr där en liten och för världen högst obetydlig befolkning tar sig själv och sina små patetiska perspektiv på högsta allvar.

Ordet hållbart har funnits länge i svenskan och är ett allmänt positivt laddat ord. Att livsmedel är hållbara är viktigt för hälsan och hållbara verktyg behövs för snickare och andra yrkesmän. Det var emellertid först genom Brundtlandrapporten ”Vår gemensamma framtid” från 1987 som ordet hållbarhet (sustainability) fick dagens dominerande definition.

Vill man göra en odyssé genom samtiden för att beskriva den för läsare eller åhörare, och vill man samtidigt verka vara kunnig och engagerad, gör man klokt i att följa några enkla råd, för att också verka sympatisk:

Det lär finnas ett judiskt ordspråk som lyder ”Man gör en plan. Den går om intet.”. Leo Tolstoj skulle nog ha instämt. En av de bärande idéerna i hans roman Krig och fred är att kejsare och generaler kan planera och beordra hur mycket de vill men allt är fåfängligt ty verkligheten låter sig inte styras av aldrig så upphöjda mäns vilja.

Filistéernas utvandring från södra Europa, sannolikt den grekiska övärlden, sammanfaller med de grekiska bronsålderskulturernas sammanbrott för tre tusen år sedan. Goliat, skurken i Bibeln, är alltså en avlägsen släkting till Akilles, hjälten i Iliaden. Det stora diktverket handlar som bekant om en grekisk expedition över havet för att erövra Troja.

Kanske är det själva berättandet som ger läsningen en stor del av dess läkande kraft. Att sjunka in i en bok, i ett berättande är också att befrias från sitt eget tänkande. Att läsa blir som att meditera. Man slipper ifrån sin egen frenesi, sitt eget kaos.

Det finns många uttryck för detta språkbruk. Statstelevisionen tror att den kan göra sig mer intressant genom att allt mer använda engelskan. Det är ganska smågåvigt. Man gör sig inte intressant genom att göra som alla andra.

Min oro är att brottsligheten riktad mot vanliga medelklassare så småningom kommer att öka dramatiskt om bidragen naggas i kanten. Om försörjningsstödet inte kommer in på kontot på utsatt dag är det lätt att i stället råna en medelklassare. Riskerna att åka dit är obetydliga och om man åker dit så är det värsta som kan hända att man i stället blir försörjd på kriminalvårdens bekostnad, visserligen med begränsad fri rörlighet.

Efter ett antal våldsamma händelser i den värmländska staden Kil reste journalisten Joakim Lamotte dit för att rapportera. Dagen innan han kom dit hade en 69-årig kvinna mördats av ett så kallat ”ensamkommande flyktingbarn” vid namn Ahmad Nazari. Han hade fått avslag på sin asylansökan redan 2017, men befann sig trots det i Sverige.