Varför är Sveriges kyrkor och samfund så tysta när det gäller frågan om de fattiga och utsatta pensionärerna.? Varför ringer de i kyrkklockorna för allt från klimatet till afghanska ensamkommande män, men inte för de åldrande samhällsbyggarna?

Religion fortsätter att intressera mig. På senare tid har jag läst två böcker om kristendomens ursprung. Författarna hävdar att kristendomen är en romersk skapelse, närmare bestämt av den flaviska kejsardynastin.

Under en förutsättning är klimatfrågan en idealisk fråga för politikerna. Föreställningen om en förestående ragnarök är dramatisk och därför emotionellt tilltalande. Politiker får tillfälle att väcka uppmärksamhet även hos människor som normalt inte bryr sig att ens sätta på teven när det är valdebatt.

Följande har jag sagt nästan hur många gånger som helst ehuru kanske med andra ord men det tål sägas igen. Min enkla observation är att den politiska höger/vänster-skalan är överspelad sedan årtionden.

Barn och ungdomar ska idag lära sig att tänka kritiskt. Och det låter väl rimligt. Självklart ska barn lära sig att tänka fritt och självständigt. Men klarar våra vänsterorienterade pedagoger av att hantera paradoxen som säger att det kritiska tänkandet kan vändas mot sig självt?

Den italienska identiteten är väldigt viktig för maffiabossen Tony Soprano och hans familj. Så är det för italiensk-amerikaner, både i serien och verkligheten. Mat och högtider är ett sätt att skapa gemenskap och hemkänsla. I Sverige förstår man detta när det gäller andra grupper, men svenskens längtan efter gemenskap och hemkänsla kan ses som suspekt.

Har jag rätt eller har jag rätt? Det där var bara ett litet smakprov på den sortens funderingar som samhällsdebatten borde handla om ifall nationen tog sina problem på allvar. Den politik som förs i Sverige är, tror jag, för det mesta kontraproduktiv. Den syftar inte till att skapa det slags mentalitet som en gång gjorde Sverige till ett sådant framgångsland.

I Sverige flyttades år 1772 Alla helgons dag till den första söndagen i november. Sedan vid den svenska helgdagsreformen 1953 flyttades den till den lördag som infaller mellan den 31 oktober och 6 november.

Det är möjligt att jag romantiserar men jag tror att Emma Persdotters mentalitet och beteende var typiska för den svenska 1800-talsmänniskan. Jag tror att svenskarna var strävsamma, ödmjuka, plikttrogna och tåliga och att det var på grund av den sinnesförfattningen som Sverige, när marknadsekonomin och entreprenörskapet släpptes loss, kunde förvandlas från ett av Europas fattigaste länder till det kanske rikaste.

Den 4 oktober är inte bara Kanelbullens dag, även om det är lätt att tro det när man ser sig omkring i butiker och på caféer. 4 oktober är också den dag då katoliker, och även många andra kristna över hela världen, firar det omtyckta helgonet Franciskus av Assisi.

Vad är det för mening att diskutera immigration och integration så länge man utesluter faktorn kvantitet? Att integrera tio tusen människor är en sak. Att integrera en miljon är en annan.

Synen på de äldre samhällsbyggarna är något som jag ständigt återkommer till. Och det finns tyvärr ingen anledning att tro att jag ska kunna sluta skriva om den inom någon överskådlig framtid, för numera kommer nästan dagligen bevis för hur styvmoderligt det officiella Sverige ser på dem som byggde upp välfärden.

En svensk gymnasist hade tillbringat ett år på en amerikansk skola i en delstat där körkortsåldern var 16 år. Gymnasisten tog såklart körkort. När han som sjuttonåring kom tillbaka till Sverige stegade han in på en polisstation, visade upp körkortet som inte ens hade foto och frågade om det gällde i Sverige. Polismannen bakom disken tog kortet, vände och vred på det och sa: ”Tja, det är ju ett körkort så det gör det väl”.

Det finns fortfarande ett stort antal skötsamma, ambitiösa människor med medelklassvärderingar i Sverige. Men andelen sådana människor minskar trendmässigt. Hur kan jag veta det? Jo, därför att om alla fortfarande varit sextiotalsmänniskor så hade Sverige inte haft de problem nationen dras med. Det är kvaliteten på människorna som avgör en nations öden. Det är inte mer komplicerat än så.

Tidigare i mänsklighetens historia förverkligade folk sig själva, även om uttrycket inte fanns, genom att anpassa sig till ett kollektiv. Primitiva folk ordnade initiationsriter när barn blev vuxna och skulle inlemmas i vuxenkollektivet. Själv har jag gjort lumpen och Gud nåde den rekryt som inte var korrekt klippt.

För några dagar sedan träffade jag tre personer som oberoende av varandra skakade på huvudet och sa att detta är obegripligt. Vad är obegripligt? frågade jag. De gör ju ingenting! sa en av de tre uppgivet. Vem gör ingenting? frågade jag. Politikerna, de gör ingenting åt någonting, skolan, skjutningarna, vad som helst.

Nu heter det att Sverige behöver en ny ”berättelse”. Som om en välgörande berättelse om ett land i kris skulle vara möjlig att skriva bara för att man vill det. Hur ska det gå till? Ska propagandacentraler skapas som ska inpränta i oss alla, svenskar, turkar, somalier och araber, att vi är en del av en gemensam historia där vi alla kämpar för en gemensam sak? Lycka till.

Jag tror med tilltagande övertygelse att Sveriges problem är att en växande del av befolkningen, uppmuntrade därtill av PK-ideologin, har övergivit eller aldrig fått tillfälle att tillägna sig den mentalitet som en gång gjorde landet så framgångsrikt.

Idag är det den 29 september och den helige Mikaels dag, Mickelsmäss eller Mikaelidagen. Det betyder att sommaren är slut och hösten tar vid, sommarhalvåret övergår nu i vinterhalvåret.

Vårt land är rikt på uråldriga budskap i sten. Under tusentals år har bilder och textslingor arbetats in i bergytor och klippblock. Få delar av vårt kulturarv har så mycket att berätta om vår tidiga historia som det som knackats, huggits och karvats in i gnejs och granit.

Det är sålunda denna man som eventuellt kan bli ordförande för socialdemokraterna och i förlängningen eventuellt landets statsminister. Shekarabi har sålunda varit illegal invandrare, förskingrare och fuskat med medlemsantal men trots detta belönats med en ministerpost.

Vår religion är en variant av den västerländska standardreligionen med gudar såsom Framsteget, Vetenskapen och Centralmakten. Inom den västerländska kulturkretsen har alla dessa och många fler gudar stundom tillbetts. Valet av favoritgud har i historien uppvisat geografiska skillnader.

Om du har läst några av mina texter så har du kanske fått uppfattningen att jag misströstar om politikernas möjligheter att få ordning på Sveriges problem. I så fall har du fattat rätt.

Rubriken är stulen från Lenin som år 1902 publicerade en skrift med denna titel. Jag tänker inte rekommendera dig att läsa den ty Lenin var en pedant, en mordisk och humorlös pedant, kanske lite som Heinrich Himmler, och hans texter är därefter.

Om du tycker att det känns som om samhällsklimatet har börjat förändras på senare tid så tycker du rätt. Tänk bara på en sådan sak som den utbredda kriminaliteten som oroat så många av oss medborgare så länge.

Jag är tacksam att det är så många som har lust att läsa mina texter. Antalet läsare beror, visar det sig, till stor del på ämnet. När jag skriver slagkraftiga och känslomässiga saker om migrationstrassel och om makthavarnas inkompetens och uselhet kan jag få uppemot 10 000 läsare.

Sanningen är att ”kunskap” kan användas till vad som helst och att det är förnuft och självbevarelsedrift vi behöver mer än några intryckta fakta i hjärnan. Kunskap är stort, men perspektiv och omdömesförmåga är större.

De svenskar som är födda på 40-, 50- eller senare tiotal tillskrivs ofta vissa egenskaper eller intressen. 40-talisterna till exempel, som knappast minns andra världskriget, var de första som växte upp i en välfärdsstat, är en väl definierad grupp.

Det är något som inte känns bar när jag ser Greta Thunberg hålla sitt ”emotionella” tal inför FN. Det är liksom lite för känslosamt. Men om man uttrycker sin oro, om än försiktigt, riskerar man att kallas ”klimatförnekare” – eller något ännu värre.

Även banala saker kan vara svårbegripliga. Just nu funderar jag över hur djupt moderiktiga, politiskt korrekta idéer sitter i folks skallar. Sitter de fastvuxna i hjärnbarken eller kan de bytas som när man tar på sig en ny skjorta?