Lyssnade en gång på ett föredrag av en pensionerad veterinär som jobbat i Biafra under brinnande inbördeskrig. Biafra blev under 70-talet sinnebilden för en svältkatastrof, inte den första som drabbat Afrika men den första som täcktes av fullskalig media.

Historien har uppvisat många storslagna perioder. En särskilt storslagen period har många av oss själva fått uppleva, en epok som i stort sett var befriad från krig och elände, som utfärdade trovärdiga löften om höjd levnadsstandard för alla sina medlemmar och som därtill åtnjöt medlemmarnas – och även många andra folks – entusiastiska stöd.

Skolverket har beslutat att den svenska nationalsången inte längre ska finnas med i kursplanen för den svenska grundskolan. Och det är inte bara nationalsången som kan komma att få stryka på foten i Skolverkets iver att slå sönder det svenska kulturarvet.

Vi behöver en aktiv industripolitik som kan skapa jobb. Det förklarade Harvardprofessorn Dan Rodrik nyligen på ett seminarium som hölls av Ingenjörsvetenskapsakademien.

Inför advent och jul kan det vara värt att påminna om den svenska psalmbokens tidigare roll som förmedlare av svensk andlig kultur. Psalmboken var en gemensam sångskatt av hög poetisk och existentiell kvalitet som satte vackra ord på glädje och sorg och som fördjupade människors relation till högtider och årstider.

I SVT Agenda söndag den 17 november sa statsministern Stefan Löfven att utvecklingen när det gäller värstingar ”har pågått under lång tid” och att ”man inte såg det komma”.

Vi nettoskattebetalande medelklassare är som alkoholisthustrur. Politikerna är de alkoholister vi är gifta med. Trots att de bedrar oss och ljuger för oss vill vi tro dem. Varje dag sätter de sprätt på våra pengar och fortsätter att inteckna vårt gemensamma hus.

I Finland har tusentals år gamla skidor hittats. De bevaras i de myrar i vilka de en gång sjunkit ned.

Av tradition, menar jag, tycker svenskar inte alls om olika och – nu skruvar jag upp argumentet ytterligare! – det är just vår intolerans och motvilja mot avvikelser från en sträng gemensam umgängesnorm – som i samhällsdebatten uppträder under artistnamnet ”åsiktskorridoren” – som gjort oss så framgångsrika som nation.

De som följer den här bloggen kanske har noterat att jag har ett stort intresse för svenska högtider och traditioner. Jag har vid några tillfällen meddelat att jag håller på med en bok över ämnet.

Den som är exempelvis genetiskt eller medicinskt predisponerad för brottslighet kan kanske inte förväntas göra den rationella kalkyl kring sina framtidsutsikter som jag nyss redovisat.

Själv ser jag främst andra egenskaper hos mina landsmän. Jag ser tålamod, tolerans, vänlighet – jag ser godmodiga människor som inte är särskilt snara till vare sig vrede eller hat, och än mindre till att ta till nävar (eller vapen) i onödan. Ett strävsamt folk, som biter ihop och jobbar på för att förkovra sig och ta hand om de sina.

Först skulle jag kalla in den ena generaldirektören i mitt tjänsterum där min kompis Roland som är teveproducent hade satt upp några tevekameror. Sedan skulle jag säga åt generaldirektören att han hade tre minuter på sig att förklara för svenska folket varför hans myndighet behövs. Det skulle han inte klara.

Rashid Musa har somaliskt ursprung. Det blir ganska märkligt när personer med bakgrund i länder som har betydligt mer etniska motsättningar än Sverige anklagar det svenska samhället för rasism. Samtidigt är de tysta om segregation och nedlåtande attityder eller ren rasism inom den egna gruppen och i det egna ursprungslandet.

Alla politiska partier som släpps fram till makten förväntas verka för Sveriges gemenskap och suveränitet. Vi har olika åsikter om hur Sverige ska styras, men vi accepterar att våra motståndare ingår i vår svenska gemenskap och försöker tro att även de vill verka för landets bästa.

Trump uppträder som en mafioso. Varför? Han måste. Han litar ju inte på den etablerade byråkratin – och den inte på honom.

Årets största kristna högtid är julen. Det gäller både katoliker och protestanter. Finns ingen tid på året då så många går i kyrkan som under jul och advent.

I min värld är uttrycket ”får lära sig svenska” obegripligt. Det är klart att en invandrare får lära sig svenska. Alla får lära sig svenska. Det är bara att sätta igång, köpa lexikon och grammatik och bilda studiegrupper när man väl knäckt den latinska alfabetskoden.

På senare år har det slagit mig att begreppsparet demokrati och fri- och rättigheter nu för tiden inte längre räcker som statsvetenskapligt och politiskt recept för ett gott samhälle. Det finns ytterligare en dimension som västerlandet är fullt medvetet om men under de senaste årtiondena ställt i skymundan, nämligen de medborgerliga skyldigheterna.

Jag vet inte om jag hittat på begreppet tågkupésyndromet själv eller om jag lånat det från någon. När jag frågar herr Google hittar han bara en enda träff, nämligen en tjugo år gammal bok som jag skrev tillsammans med två andra personer. Men oavsett proveniensen tror jag att syndromet finns.

Fredrik Reinfeldt tycker inte om att danskarna har upprättat gränskontroller mot Sverige. Vi måste ha tillit till varandra säger han. Det är livsfarligt att inte ha tillit. Reinfeldt borde verkligen läsa på vad tillit är och hur det fungerar.

Skyll dig själv, medelklassare. Har du lämnat ifrån dig kontrollen över ditt liv till ansvarslösa ombud som inte själva behöver ta konsekvenserna av sitt fögderi, så kallade politiker, så får du räkna med att brandkåren inte hinner fram om det tar eld i din villa. Vad är det med det? Det är ju bara samma sak som att polisen inte ingriper när du får inbrott.

I Riksdagens jubileumsskrift finns på sidorna 53 – 60 en detaljerad genomgång av begreppet och företeelsen populism.

Den slutsats jag drar med ännu större kraft än innan jag läste boken är det är dags att tvärstoppa invandringen, ta ett djupt andetag och börja fundera på allvar vad Sverige ska göra med det jätteproblem vi satt oss i.

Det är invandringen från kulturer som vi med rätta kan beskriva som mer primitiva och mer våldsbenägna än den svenska som har gett oss de avrättningar och bombdåd som nu blivit en del av vårt svenska samhälle.

Kanske är jag bara odrägligt tråkig när jag exercerar mina käpphästar men själv tycker jag att de för var dag blir allt skickligare på sina svåra uppgifter, sina courbetter, caprioler och croupader och alla andra språng som stridshingstar använde med sådan framgång i träffningar.

Ständigt får vi exempel på det våld som obevekligt följer vid maktväxlingar i stater med icke-fungerande demokratier.

Sverigedemokraterna har, efter det eskalerande våldskaoset i Malmö, beslutat sig för att väcka en misstroendeförklaring mot justitieminister Morgan Johansson. Moderaterna och Kristdemokraterna ställer sig – i alla fall i skrivande stund – bakom.

En ny moské ska byggas i Uppsala; i stadsdelen Stenhagen. Stiftelsen som står bakom vad som kallas ett ”islamiskt center” heter Dawastiftelsen. Ordet dawa används i islam för att beskriva mission. Vad denna stiftelse sysslar med är framför allt ”inre mission”, det vill säga att ”väcka” de som är muslimer till namnet och göra dem hängivna.

En vän tipsade mig om en framstående opinionsbildares hemsida. Jag surfade dit och läste följande: Ett av vår tids största problem är de ökade avstånden mellan människor och de missuppfattningar, konflikter och ökade nivåer av främlingsskap som följer.