Kärt barn har många namn – så också den vecka som föregår Påsken. Passionsveckan, Stilla veckan och Dymmelveckan är några av namnen på den – dock inte påskveckan, som många tror. Påskveckan är namnet på veckan efter påsk.

Svensk debatt har under de senaste veckorna överflödat av självgod nationalism. Så här går den ungefär: Den svenska regeringen har inte behövt ta till drakoniska åtgärder, vilket däremot övriga nordiska, och andra, länder gjort, därför att den svenska tilliten är så stor och gedigen. Denna ömsesidiga tillit mellan regering och medborgare har möjliggjort att de senare tillsammans – civilsamhället – solidariskt uppträtt på ett förnuftigt sätt. Därför har regeringen kunnat förlita sig på alla medborgares samfällda, förnuftiga och solidariska uppträdandet.

Kanske är det rätt att ”shama” coronasyndarna? Kanske är den kinesiska febern extremt farligt? Det kanske är rätt att stänga ner hela samhället för att rädda oss från apokalypsen? Det är möjligt. Jag har inte bilden klar för mig ännu. Jag påpekar bara att jag ser de ytliga likheterna. Det är också möjligt att den kinesiska febern inte är så extremt farlig att den kräver sådana här extrema åtgärder. Kanske är hysterin farligare än sjukdomen? Kanske kommer fler att lida och dö av åtgärderna? I så fall är det ”shamarna” som kommer att få skämmas.

Max Weber var en av sociologins grundare (tillsammans med Durkheim och Marx). Det betyder att han försökte förstå mekanismerna i det industrikapitalistiska samhälle som vuxit fram under 1800-talets andra hälft. Så här skrev han om byråkratin i boken Ekonomi och samhälle:

I en nyligen publicerad artikel i Axess, ”Sanningen svider”, diskuterar journalisten Jörgen Huitfeldt – till vardags chefredaktör på Kvartal – svensk medias underlåtenhet att rapportera om invandringens negativa effekter.

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 3/4 2020) pratar Eddie (Mohamed Omar) med författaren och debattören Pär Ström om världen efter coronaviruset. Är vi på väg mot ett dystopiskt samhälle?

Under coronamånaden mars 2020 inkom nästan lika många asylansökningar, som under motsvarande månad de tre föregående åren. I mars var det 1 500 ansökningar, åren innan bara några hundra fler.

En video inspelad i Berlin visar hur muslimer öppet bryter mot Tysklands stränga corona-regler. Enligt reglerna är sammankomster med fler än två personer förbjudna. Mer än 300 muslimer samlades till fredagsbön utanför moskén (3/4 2020). En polis försökte uppmana dem att hålla ”social distans” eller skingras men ger upp då han överröstades av Allahu akbar-rop.

Idag (3/4 2020) sände Det Goda Samhällets YouTube-kanal det andra avsnittet av programmet Coronapanelen.  I detta andra avsnitt samtalar Det Goda Samhällets chefredaktör Patrik Engellau via länk med en panel bestående av fem experter:

Miljörörelsen borde lägga sitt krut på Fransiscuslinjen och strunta i politiken. Visst behöver vi politiker som håller koll på bytesbalansen, tar ansvar för skola, sjukvård och vet hur man skriver en budget, men inget talar för att miljöaktivister är bättre på såna saker än andra. Jag skulle föredra en typ av ”munk-orden” – där nördar och extremister som Rob Greenfield, med sitt eget liv som insats provar ut miljövänliga alternativ. Kanske är en coronaepidemi med efterföljande lågkonjuktur, tillräckligt för att den sortens entreprenörer ska kännas mer relevanta än Åsa Romson.

Det gör inte jag heller. Socialstyrelsens inställning skulle innebära att IS-krigaren prioriterades framför intensivvårdsläkaren. Enligt min mening är detta ett extremliberalt förhållningssätt eftersom det utgår från att livet bara är till för den enskilda individen och att hans lycka mäts i återstående levnadsår varför unga människor ska räddas framför äldre människor. Jag kan inte förstå att samhällets eller kollektivets nytta inte tillmäts någon betydelse. Det finns väl ingen som skulle hävda att IS-krigaren är mer samhällsnyttig än läkaren?

Sverige befinner sig, liksom övriga länder, i krig. Fienden är coronaviruset. Han vill döda så många människor han kommer åt. Om du inte tror att det är ett riktigt krig kan du jämföra dagens tidningar med dem som trycktes under andra världskriget. Då handlade tidningarna inte bara om kriget men det gör de nu.

Politiker har två verktyg i sin låda: de kan skriva lagar och regler och de kan satsa pengar. Problem som varken kan bekämpas med lagar eller med statsbudgeten kan de inte göra något vettigt åt. Men även om de inte kan lösa problem med sina två verktyg så försöker de i alla fall enligt principen att för den som bara har en hammare ser alla problem ut som en spik. De måste nämligen se ut att vara fulla av handlingskraft.

Nutidsmänniskorna är mer rädda för döden än man var förr. Krigen är långt borta. Inte många minns andra världskriget. Man har inte upplevt några större ekonomiska kriser där det varit svårt att hitta mat. Vi är vana vid trygghet helt enkelt. Döden är mindre närvarande. Vi har nästan ingen spädbarnsdödlighet längre.

Vem skall få den lediga platsen? Du beslutar. Enligt de etiska riktlinjerna är det helt klart att den unge afghanen, som visat sig vara en så kallad papperslös, har rätt till platsen. Han kan förväntas ha många år framför sig efter ett tillfriskande. Han är också i den ålder att han kanske kommer att kunna vara produktiv sedan han fått det permanenta tillstånd som antagligen väntar honom.

Jag satt häromdagen och tittade på en Youtube-video som handlade om hur 2000-talets människor kan möta livets alla svårigheter med hjälp av klassisk stoicism. Jag slogs plötsligt av hur Renässanslik situationen var: ett nytt och revolutionerande kommunikationsmedel förmedlar grekisk-romersk visdom till en modern publik som tröttnat på livsfientlig dogmatism. På 1400- och 1500-talet var det tryckpressen som gav fart åt upproret mot skolastisk och religion. Idag är det internet som underblåser revolten mot vårt moderna syndatänkande i form av maktteorier och offerretorik.

Idag börjar årets fjärde månad då jorden öppnar sig och grönskan gror. Namnet kommer ju troligen av latinets aprilis, en avledning av aperire, ”öppna”. I Sverige kallades av samma anledning april förr gräsmånad eller grödemånad.

Bara några dagar efter att regeringen utfärdat ett förbud mot att vistas fler än 50 personer i grupp sittstrejkade ett 70-tal palestinier utanför Migrationsverket i Göteborg för att protestera mot att de inte fått uppehållstillstånd. Redan det faktum att man visar sådan brist på respekt för de lagar som stiftas när Sverige är i kris är i sig en indikation på att man inte alls borde få uppehållstillstånd här.

Prepping, att förbereda sig inför kriser, är en växande rörelse i Sverige. Coronafebern har fått fler att tänka på att samhället faktiskt är ganska skört. Det handlar i grunden om sunt förnuft. En prepper, av engelskans prepared, vill vara förberedd. När man har det bra ska man lägga undan, så att man har när tiderna blir sämre. En Bibelns mest kända gestalter, Josef, förespråkade prepping.

Säpo-chefen Klas Friberg vet sin roll i den djupa staten och varför han tillsatts som myndighetschef. Det är obegripligt och upprörande men tyvärr sant: Klas Friberg och Säpo spelar ner den islamistiska extremismen som hot i och mot Sverige och svenska medborgare. Vi som via media och litteratur följer vad som händer i muslimska diasporan, med islams utbredning i landet och den politiska islamismens radikalisering, fördjupning och breddning, ser varningsklockorna ringa.

Hur ska man förstå vår tids mest framstående galenskap, alltså PK-ismen, det tänkande som företräds av personer som kallar sig ”woke” i engelsktalande länder? Till PK-ismen hör sådant som militant feminism och genusteori, klimatalarmism, föreställningen att den vite mannen i förening med marknadsekonomin är roten till allt ont och så vidare. Hur har denna skadliga intellektuella smitta kunnat uppstå och spridas?

Det är synd om den antirasistiske kämpen Alexandra Pascalidou. På Twitter (28/3 2020) klagar hon över att hon inte har något lantställe: Corona blir en klassmarkör när allt fler flyr till sina lantställen. Vart tar vi vägen som inga lantställen har och numera, begripligt nog, inte blir inbjudna?

I Sverige sker motsatsen. Den svenska politiken kan inte vara slumpmässig utan måste vara avsiktlig. Folkhälsomyndigheten hade tre representanter på Arlanda, inte för kontroll, utan för att artigt svara på eventuella frågor. Det finns ingen annan tolkning än att myndigheten inte har något emot om smitta kommer in från utlandet. På mig verkar det som om myndigheten bjöd in viruset till Sverige. ”Corona welcome”, typ.

Samhällsbyggarna kan komma att lämnas åt sitt öde när coronasmittan sprids allt mer i Sverige. I en extrem situation kommer man nämligen att prioritera unga och friska framför äldre. I praktiken innebär det att yngre icke-medborgare, och till och med illegala invandrare, kan komma att prioriteras före äldre medborgare, som betalat skatt ett helt yrkesliv och byggt upp välfärden.

En ekonomisk katastrof har utlösts världen över av västerländska politiker och byråkrater. Otroligt nog går nu den ekonomiska aktiviteten i väst på halvfart, eftersom hela befolkningen har utegångsförbud i veckor, om inte månader. Detta har lett till att miljoner människor har fått sina liv vända upp och ned. De flesta egenföretagare har fått svårt försämrade försörjningsmöjligheter och många kommer inte att klara sig.

Är det mycket eller lite att det dör 20 procent fler italienare per dag under mars än det brukar? Jag vet inte. Men det kan knappt vara så att bårhusen blir överfyllda och kistorna inte räcker som det verkar i svenska statstelevisionen.

Svaret på frågan är lika uppenbart som det är outtalat. Som vanligt är det naturligtvis så, att Sverige vet bäst. Den moraliska stormakten är så van vid sin självpåtagna roll att vara överlägsen alla andra, att det för många känns bara fint att vi går på tvärs med all internationell erfarenhet.

Sånt får – och bör – vi fortfarande prata om. För om det är något vi kan vara helt säkra på är det att de samhällsproblem vi hade innan corona är lika utbredda idag. Kriminaliteten sätter sig knappast i frivillig karantän. En sprängning i Halmstad med två skadade som följd. En man och två barn hittade döda i en brinnande bil i Uppsala. En man ihjälslagen i Örebro.

Tack, Gud, för att det finns ett civilt samhälle som inte beror av staten och därför kan hitta lösningar på mänsklighetens problem. Tack för att politikerna inte har mer makt. Tack för att medborgarna förhoppningsvis inte längre litar på de statskramande medierna.

Mycket av det som sker i vårt samhälle idag kan förstås som en reaktion mot det moderna Västerlandets gränslöshet. Människor längtar efter gränser: gränser mellan länder, mellan kulturer; gränser mot kriminalitet, mot migrationer och epidemier. Men vi verkar också återupptäcka behovet av att sätta gränser för oss själva. På internet frodas ett växande intresse för stoicism och sexuell avhållsamhet. Självbehärskning och återhållsamhet är tillbaka.