Kanske har det alltid varit så men i vår tid är det uppenbart att det cirkulerar en massa ord av oklar betydelse. Populism är ett sådant ord och polarisering är ett annat. Eftersom jag kan förklara allting har jag redan förklarat populism och ska idag förklara vad polarisering är och hur det ser ut när det uppträder inför våra häpna ögon.

Efter snart fyra månaders coronapandemi har vi nu till slut dragit slutsatsen att ingen egentligen vet någonting. Inte ens experter kan alltid läsa innantill.

I ett tidigare inlägg (19/4) förmedlade jag en ny kunskap jag snappat upp på nätet: hur svensk gymnastik påverkat det som skulle bli indisk yoga. Jag föreslog att det kunde vara kul att paketera om den indiska yogan i svensk förpackning. Alltså ungefär samma styrke- och töjningsövningar, men i stället för indiskt fluff, kör man med svenskt fluff.

Av en händelse råkade jag läsa en intervju med den moderata före detta finansministern Anders Borg i Svensk Linje, som är Fria Moderata Studentförbundet tidskrift (nummer 1 2020). Han sa tre, i alla fall två, saker som starkt överensstämmer med mina erfarenheter och fördomar.

Idag, den 20 april, firar vi Polkagrisens dag – en klassisk svensk karamell som är en självklar del av vårt kulturarv. Men hur startade det hela – och varför heter det just polkagris?

Häromdagen kom jag att plötsligt att tänka på statsminister Löfven som tidigare under det öppna och migrantvänliga året 2015 inte ville ställa grupper av människor mot varandra. I mitt Europa, sa statsministern, finns det inga gränser.

En av samtidens vanligaste tankefigurer är att det ligger i utvecklingens natur att det behövs gradvis mer centralstyrning. När migrantvågor närmar sig Europa säger många att EU då måste ha en enhetlig politik och att mer makt måste läggas i unionens händer så att utmaningen kan hanteras med samlad styrka.

Det heter att kulturen ska utmana och provocera. Den ska granska både makt och moral. Men gör den det? Har inte kulturen blivit maktens lydiga bandhund? Vilka konstnärer utmanar idag på allvar våra mest heliga trossatser om kön, makt och identitet?

Jag har hållit på med yoga i drygt ett år. Det är en svår konst att bemästra och jag är fortfarande amatör. Jag har en yogalärare som tycker om att mässa formler på fornindiska, sanskrit. Vid ett tillfälle var det några tjejer som började fnissa. För det lät säkert konstigt i deras öron.

Igår (18/4 2020) sände Det Goda Samhällets YouTube-kanal det andra avsnittet av programmet Coronapanelen. I detta tredje avsnitt samtalar Det Goda Samhällets chefredaktör Patrik Engellau via länk med en panel bestående av fyra experter:

Denna nya svenska modell för hantering av sjukvårdskrisen i virusets spår skulle kunna förklara Karolinska universitetssjukhusets triumferande budskap att åttio procent av de inlagda överlever. Gamla människor med mindre chanser att överleva får helt enkelt inte komma dit.

De flesta förnuftiga svenskar som med avsmak betraktar landets nuvarande PK-istiska politikervälde skulle säkert föredra ett system där man röstade på personer, som en väljare kan ha förtroende för, snarare än på ett parti med olika mer eller mindre anonyma figurer som okända partiapparater har placerat på en lista.

Lokaltidningen Nerikes Allehanda gläder sig åt att man nu kan stoltsera med en alldeles äkta slöjbärande, muslimsk polisaspirant. Ännu ett framsteg för mångkulturen och toleransen! Själv hoppas 24-åriga Noor Al-Hussein bli en ”förebild”

Sverige har valt en annan väg än övriga västvärlden när det gäller att begränsa spridningen av Covid-19, och många har frågat sig vad strategin består i. Finns det någon strategi över huvud taget?

Förr i tiden var liberaler sådana som trodde på marknader, yttrandefrihet, fri konkurrens, jämlikhet inför lagen, äganderätt och sådant. Sedan, år 1948, presenterades FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och snart var liberalerna – och en del andra – inte sig lika. FN hade nämligen uppfunnit en ny sorts mänskliga rättigheter som var motsatsen till de gamla.

När journalister med all rätt kritiseras för att vara mer av propagandister för överhetens värdegrund än objektiva granskare av makten, riktas ofta vreden i alternativa medier mot den enskilde journalisten. Vad de flesta inte känner till är vilka som är de dolda makthavarna.

När jag ser utrikesminister Kang och betänker med vilken ivrig beslutsamhet det koreanska folket och dess ledare hanterat coronaepidemin kan jag inte annat än sucka och motvilligt erkänna att koreanerna i genomsnitt verkar dugligare än svenskarna i genomsnitt.

Notis (263). ”Under Elsa Beskows tid såg världen annorlunda ut och det avspeglar sig i böckerna. Det tar sig uttryck i en del ogrundade uppfattningar. Det visar också ett tydligt klassamhälle och könsroller som vi idag kan förfasa oss över.” (ur förord till nyutgåva)

Många, som tidigare varit starka i anden, har nu, i ett slag, fått klart för sig hur uselt Sverige fungerar i väsentliga avseenden. Ändå har det ledande regeringspartiet fått stärkt stöd i opinionen. Det förutsåg jag för några veckor sedan. Det betyder inte så mycket. Det är ett tecken på att folk i rädsla och förvirring tyr sig till makten. Det gör de i all andra länder också. Det gjorde man också 1968.

Under min militärtjänstgöring fick jag veta att min främsta uppgift som soldat i fält var att ta hand om mig själv. Det var jag som ansvarade för mitt vapen, min utrustning, min hygien.

Jag tror att människor som ständigt omges av sådana verklighetsfrämmande föreställningar – eller rentav uppfostrats i den andan i offentliga institutioner från dagis och framåt – lär sig att inte tänka.

Om flyktingkramarna lyckas återta initiativet är det ånyo en dyster framtid vi har att se fram emot, en framtid präglad av att migrationspolitiken styrs av aktivisternas krav på att den egna ”godheten” måste stå i fokus, även om priset för en fortsatt massinvandring blir total katastrof för sjukvård, skolor och kommunal omsorg.

På medeltiden när alla trodde på Gud och kyrkan var stark, hur tror du folk reagerade när det kom en pest? Slutade de tro på Gud? Sannolikt inte. Tvärtom blev de ännu frommare och hetare i sina böner. I nöden tyr man sig till makten oavsett om makten duger något till.

Många politiska kommentatorer diskuterar idag vilka partier och politiska rörelser som i slutändan kommer att gynnas eller missgynnas av coronapandemin.

I tider av karantän och social distansering kan det vara värt att påminna om att avstånd och längtan också har skapat stor litteratur.

Västerlandets regeringar har valt att utsätta sina medborgare för ett större krig än nödvändigt. I kampen mot coronaviruset har de beslutat att inte följa de asiatiska ländernas framgångsrika strategi som lett till att länder som Singapore, Sydkorea, Taiwan, Hongkong och Kina klarat av sina epidemier på ett par månader med få dödsfall.

Av en händelse hittade jag en bok av Václav Havel i min bokhylla. Havel var tjeckoslovakisk dissident under kommunisttiden och blev landets förste president efter kommunistväldets fall. Sedan delades landet och Havel blev president i Tjeckien. Han blev hjälte i sitt hemland och internationellt ärad.

Rubriken ska inte tolkas som att följande kommentarer skulle vara särskilt ädla. Meningen är bara att deklarera att jag tänker högt och är osäker på om jag tänker rätt.

Sverige lär vara Europas mest amerikaniserade nation. När en ny amerikansk produkt eller tjänst skall säljas/marknadsföras i Europa lär man testa den först i Sverige. Hela vårt lands utblick riktar sig mot den anglosachsiska världen, inte mot det kontinentala Europa.

Så vitt jag kan bedöma är Riksantikvarieämbetet en myndighet som fungerar precis som den ska. Den samlar och systematiserar vår kunskap om vårt kulturarv.