En irriterande sak med censur är att vi som mediakonsumenter sällan får veta vad som censureras, eller varför. I den bästa av världar kan man ju tänka sig Googles algoritmer som hjälpsamma ”spamfilter”, som besparar mig en massa värdelösa sökresultat och uppenbara lögner av typen: månen är en ost. Men de kan också fungera som ”politiska filter” som tystar oppositionen, skyddar makthavare från insyn och döljer saker allmänheten borde få veta. Man skulle vilja titta ner i YouTubes skräpbox, och se vad den döljer.

Mitt under coronakrisen ger Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, varje svensk anledning att ställa frågan: Vad fan får vi för skattepengarna? De lägger nämligen drygt en halv miljon kronor av skattebetalarnas pengar – 600 000 kronor – på att betala ett antal utvalda artister för att framträda framför en mobilkamera.

Coronaviruset ger utmärkt stoff för samhällsfilosofiska funderingar. Eller rättare sagt: inte viruset i sig utan samhällenas metoder att förhålla sig till smittan.

Häromdagen var jag på Stadsbiblioteket i Uppsala för att leta efter en bok. När jag gick där fick jag syn på en framställd hylla med skylten ”Kvinnliga författare”. Jag kunde inte låta bli att le. Egentligen är ”författarinnor” än bättre beskrivning. För ”kvinnliga författare” skulle också kunna tolkas som författare som skriver på ett kvinnligt sätt. Men ordet ”författarinnor” tycks ha rensats ut ur språket.

Arbetsförmedlingen har stämts för att ha diskriminerat en muslimsk kvinna. Det de gjorde var det de är ålagda att göra när människor vägrar ta arbeten de blir anvisade – de återkallade en anvisning till jobb- och utvecklingsgarantin. Men eftersom kvinnan är muslim var det fel att behandla henne på samma sätt som man behandlar andra arbetslösa. Då krävs tydligen särbehandling. Hur ska man annars tolka beslutet från Byrån mot diskriminering i Östergötland att stämma Arbetsförmedlingen?

Igår skrev jag en krönika om att jag har svårt att förlåta politikerna den svåra synden att de hellre försörjer arbetslösa med olika slags bidrag än förmår dem att ta de enkla jobb som faktiskt finns, till exempel säsongsjobb med plantering av skog – jobb som riskerar att bli ogjorda nu när de flitiga thailändare som brukat engageras har svårt att få till en resa.

Krystade frågor kan tyckas, men de aktualiserar verkliga problem. Vad är det vi ska försvara om vi inte får försvara vår nationella särart? Och varför ska vi försvara vår nationella särart militärt om vi inte försvarar den demografiskt? Spelar det i längden någon större roll om vi invaderas militärt eller genom folkvandringar? Och hur meningsfulla blir Försvarets och Säkerhetspolisens arbetsuppgifter när politiker gör allt för att försvåra dem?

Själv blev jag lite illa till mods när jag såg den här intervjun, som han gjorde för Financial Times. Lyssna på upprymdheten och arrogansen i rösten, när han säger: YOU DON’T HAVE A CHOICE …normalcy ONLY returns when we’we largely vaccinated the entire global population.

Därmed ställs saken på sin spets. Ska politikerna fortsatt vara så hårdnackade i sitt försvar för de arbetslösas rätt till försörjning på skattebetalarnas bekostnad att de hellre ser jordgubbarna förfaras, tomaterna ruttna på gren och svenska lantbrukare gå i konkurs än de ruckar på sina av uppdragsgivarna sedan länge förkastade principer?

Förr i tiden fanns två dominerande ideologier, å ena sidan någon sorts socialism och å den andra något slags amalgam av konservatism och liberalism. Socialismen kallades vänster och liberalkonservatismen kallades höger. Socialismen var arbetarklassens ideologi och liberalkonservatismen var borgerlighetens ideologi.

När jag jobbade på dåvarande Sekretariatet för Framtidsstudier, som då var underställt statsrådsberedningen och väl därför fick betraktas som ett slags myndighet med ansvar att styra framtiden, så praktiskt taget badade jag i framtidsstudier från när och fjärran.

Efter så kallad ”genuskritik” plockar skattefinansierade SVT bort ett avsnitt av Alfons Åberg från Bolibompa-appen. Det kränkta pk-folket tillåts alltså diktera vad som ska visas på en medieplattform som vi alla betalar för.

Den märkligaste händelsen i svensk politik är kanske klackvändningen i flaggfrågan. Hur kan en regering som fram till helt nyligen betraktade den svenska flaggan som något nazistanstucket plötsligt omge sig med flaggor som om det varit nationaldag på Skansen?

Livet är i mycket en ständigt pågående trial and error-process där vi förhoppningsvis lär oss något av våra misstag.

Den första helt socialdemokratiska regeringen – Brantings 1920 – hade 15 statsråd (och ett par konsultativa.) Denna regering hade en finansminister, Thorsson, som föräldralös sålts på auktion, en friherre, Erik Palmstierna, som var utrikesminister, en tidigare järnarbetare som sjöminister, ett par jurister, en krigsminister, Per Albin Hansson, som varit bodbiträde, Rickards Sandler, finansminister efter Thorsson, son till en riksdagsman, grundare av ABF, översättare av Karl Marx, expert på chiffer och medlem av Vetenskapsakademin.

Idag (9/5 2020) sände Det Goda Samhällets YouTube-kanal det fjärde avsnittet av programmet Coronapanelen. I detta avsnitt samtalar Det Goda Samhällets chefredaktör Patrik Engellau via länk med en panel bestående av tre experter:

Sedan flera decennier har svenska politiker, journalister och moralister av alla de slag förklarat för oss att det omoraliskt att värna det egna. De verkliga hjältarna, har det hetat, är de som tänker på de andra, som välkomnar de andra. Men hur brukar det se ut? Har inte lojalitet med den egna gruppen, med den egna gemenskapen alltid setts som ett lovvärt karaktärsdrag? Är det verkligen moraliskt försvarbart att INTE prioritera de egna?

Vänsteraktivisten Loan Sundman var tidigare med i något som kallas Researchgruppen, en mycket otäck grupp som fungerar som en underrättelsetjänst för att kartlägga folk som extremvänstern ser som fiender. Folk som de kallar högerextrema, fascister, rasister och så vidare.

Det som jag oroar mig alltmer över är att de politiska ingreppen ska omöjliggöra det naturliga tillfrisknande som ligger inbyggt i det mänskliga samhället. Tänk exempelvis på hur snabbt Europa återuppbyggdes efter andra världskrigets förödelse. Återhämtningens styrka berodde, tror jag, i huvudsak på att folk lämnades relativt fria att odla sin kål.

Vår tid, och det gäller även mig, är besatt av rädsla och oro. Man ser tecknen över allt. Föräldrar törs inte lämna sina barn vind för våg att leka i skog och mark som ungar fick göra för bara femtio år sedan utan vill ha dem under ständig vuxenbevakning. Det har gått så långt att jag betraktar min telefon som en trygghetsinrättning, det är säkrast att ha den i fickan för man vet ju aldrig vad som kan hända.

”Kastrathögern” är ett begrepp som på senare tid börjat dyka upp i politiska diskussioner även i politiskt mer stillsamma kretsar. Det är naturligtvis både osakligt och orättvist, men samtidigt märkvärdigt anslående.

Jag tror att det största etiska problem vi brottas med i Västerlandet idag är frågan om vi verkligen vågar tillåta oss att bara vara oss själva. Är det moraliskt rättfärdigt att vi själva sätter normen för vad en västerlänning är och hur han eller hon ser ut? Är det moraliskt rättfärdigt att kräva att vi ska kunna känna oss hemma i våra egna länder och att vi ska kunna känna att vi är bland människor vi hör ihop med och känner oss trygga med? Är det moraliskt rättfärdigt att säga att de flesta européer är vita och att vi önskar att det så ska förbli?

Det är, med andra ord, helt otänkbart att en kvinna som vänt ryggen åt intersektionell feminism och istället väljer att vara hemma med barnen, laga mat och sköta hushållet – och dessutom har sex med maken på kvällen när ungarna har somnat – gör det för att hon trivs med det. Nej, hon måste givetvis ha en ondsint agenda, fattas bara annat. Traditionella fruar är helt enkelt av samma skrot och korn som Magda Goebbels – redo att både döda och dö för den rasistiska ideologins skull.

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 5/5) pratar Eddie (Mohamed Omar) med bronsåldersentusiasten Daniel. För ett år sedan startade Daniel bloggen Brons och Blod där han skriver framför allt om den nordiska bronsåldern, men även om Grekland och Indien och andra delar av världen. Daniel berättar att han redan som barn blev fascinerad av hällristningarnas i Tanum i Bohuslän.

Många blev chockade när Socialdemokraterna, mitt under brinnande Coronakris, ökade i opinionen och enligt Sifo klev över den magiska 30-procentsgränsen. Trots att coronadödligheten i Sverige med god marginal överstiger den i USA och är fem gånger högre än i våra nordiska grannländer.

Men läkarna förklarar att det inte fungerar så. Det är inte tillåtet att calmettevaccinera mot coronat. Men det är tillåtet att vaccinera mot tuberkulos? frågar jag. Ja, svarar läkarna. Så ni menar att om jag ber er calmettevaccinera mig mot coronat så blir det nej men om jag ändrar mig och säger att jag i så fall vill bli calmettevaccinerad mot tuberkulos så går det bra? fortsätter jag. Ungefär så, säger läkarna. Klorokinsyndromet igen, avslutar jag.

Islam är världens näst största religion. Enligt en studie från 2015 fanns det 1,8 miljarder muslimer, vilket utgör 24,1 procent av världens befolkning. De allra flesta av dessa blev muslimer vid födseln och har inte gjort något medvetet val. De blev muslimer innan de ens kunde uttala ordet muslim. Eftersom muslimerna är så många påverkar de oss vare sig vi gillar det eller inte. Till exempel är vår yttrandefrihet i väst i praktiken inskränkt som en anpassning till sharia, islamisk lag. Den som ”förolämpar” islams profet Muhammed tar en stor risk.

Men det är inte bara, kanske inte ens i första hand, klasstrider som leder till samhälleliga sönderfall. Än vanligare, tror jag, är att samhällena går under för att de startat med en fin idé som de flesta gillat men sedan drivit projektet in absurdum så att det till slut krossas under sin egen tyngd.

Min trivsamma förort ligger i en del av Sverige som brukar beskrivas som problemområde, och inte helt utan skäl. Nordöstra Göteborg lär inneha svenskt rekord i antalet IS-resenärer, möjligen utmanad av stadsdelen Vivalla i Örebro. Stödet för religiösa extremistgrupper bland skolungdomar nådde 2016 hisnande 11 procent.

Av en händelse råkade jag läsa ett blogginlägg av en brasiliansk universitetslärare i sociologi. Han heter Ivann Lago och är som nästan alla sociologiprofessorer i hela världen politiskt korrekt. Det som förenar alla politiskt korrekta människor i Brasilien är att de föraktar och hatar president Jair Bolsonaro.