Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

JAN-OLOF SANDGREN: ”Så här i Coronatider…”

Jag utesluter inte att åtgärderna räddat människoliv. Samtidigt är det lite oroande hur snabbt vi vänjer oss vid företeelser som tidigare bara fanns i det hemska Sovjetunionen; utegångsförbud, reseförbud, mötesförbud, husarrest etc. I uttrycket ”Så här i Coronatider…” ligger en antydan att det kan hända igen. Nästa gång myndigheterna väljer att stänga in oss kanske det inte handlar om virus, utan om social oro, våld på gatorna eller krav på politiska reformer.

BITTE ASSARMO: Så talade den modiga Zara Larsson

Vad gör man om man är en uppmärksamhetstörstig artist, som hamnat lite i skymundan av en pandemi under några månader? Man ser till att haka på den nya polishatartrenden, som tagit sig ända från Minneapolis och USA till lilla Sverige. Det har artisten Zara Larsson insett, efter en helg av pöbelprotester på gator och torg, och nu är hon ute och twittrar att ”alla snutar är svin”.

PATRIK ENGELLAU: En kuslig teori

I boken Staten presenterar Platon en teori om samhällsskickens ödesbundna och gradvisa dekadens i fem steg varav jag ska omnämna de tre sista eftersom de förefaller relevanta för vårt historiska tidevarv. Det är viktigt att komma ihåg att Platon, mer än statsvetare i vår tid, visste vad han pratade om eftersom han kunde överblicka fyrahundra års växlingar av statsskick i de grekiska stadsstaterna. Dagens västerland har bara ett sekels erfarenhet av demokratin och vi vet inget om hur den utvecklas. Vi tror att den är för evigt men Platon har en annan uppfattning.

MOHAMED OMAR: För varje man som böjer knä bör många fler ställa sig upprätt

Härom dagen knäböjde Kanadas progressive premiärminister Justin Trudeau inför ”antirasistiska” demonstranter. Som ung man spexade han genom att måla sitt ansikte svart. Han gjorde en så kallad ”blackface”. Men det är inte den stora, rasistiska synden han ber om förlåtelse för. Han ber inte om förlåtelse för något han gjort själv som individ. Han ber om förlåtelse för den skuld som alla vita bär på. Han går ner på knä i egenskap av representant för de vita.

RICHARD SÖRMAN: Nya institutioner skapar nya karriärvägar

Den nya svenska konservatismen behöver bygga egna institutioner. Det behövs tidningar, web-sidor, tv-kanaler, radiostationer, tankesmedjor, studentföreningar, kulturföreningar, friskolor, akademier, affärskedjor, lobbyföretag och mycket mer. En ofta förbisedd anledning till detta är att vi behöver möjliga karriärvägar för människor med konservativa och nationalistiska värderingar. Skulle man tjäna pengar på att vara nationalist i Sverige istället för att förlora pengar (vilket man gör om man blir av med jobbet) skulle garanterat många fler komma ut som sverigevänner.

PATRIK ENGELLAU: Ett rysligt perspektiv

Den samlade eliten i Västra Götalandsregionen har samlat sig till en vision som presenteras i Göteborgs-Posten. Eliten består i det här fallet verkligen av samhällets spetspersoner såsom landstingets/regionens högsta politiska ledning, landshövdingen, de lokala ledarna för LO, Svenskt Näringsliv, Företagarna, rektorerna för fem universitet, ordförandena i fyra kommunalförbund plus ett tiotal andra höjdare.

PATRIK ENGELLAU: Kvinnoförtryckets eventuella existens och framtid

Jag sliter med frågan om det i västerlandets historia någonsin funnits något kvinnoförtryck. Jag vet att det finns arméer av högutbildade feminister av båda könen som skulle bli mordiska av ens att höra frågan. Men jag tror inte att den västerländske mannen, som sedan åtminstone ett halvt årtusende varit snål, närig och protestantiskt sinnad, hade tålt slöseriet att inte ta alla kvinnans alla nyttiga kompetenser, såväl kroppsliga som andliga, i fullt bruk.

PATRIK ENGELLAU: Varför har den nettoskattebetalande medelklassen så svag röst?

Den nettoskattebetalande medelklassen är, sig själv ovetandes, nationens sanna ryggrad såväl ekonomiskt som kulturellt och moraliskt. Dess problem är att den inte är medveten om sin centrala position och sin inneboende kraft och därför låter sig hunsas. Därför bör den, trots att den inte har några identitetspolitiska ambitioner, ta lärdom av feministerna och höja sina röster för att höras.

PATRIK ENGELLAU: Angelägna projekt

En god vän skickade mig denna länk med kommentaren ”Svensk kultursektor är jävlar i mig helt pervers”. Länken handlar om ett konstverk som upphandlats av Statens konstråd och Trafikverket och består i att en tillsvidareanställd person ska jobba i 120 år som ”samtalsstartare” på Västlänkenstationen Korsvägen i Göteborg. Konstverket heter ”Evig anställning”.

PATRIK ENGELLAU: Dags att omvärdera?

Jag undrar om inte detta beteende från politikernas sida gäller generellt. De leder inte myndigheterna utan de leds av dem. En politisk åtgärd eller en reform består i att formulera någon sorts uppdrag som skickas till myndigheter med eller utan en särskild påse pengar. Därmed anser sig politikerna ha gjort sitt jobb.

MOHAMED OMAR: Man vill prata om George Floyd i USA, inte om Tommie Lindh i Sverige

Tommie Lindh dödades alltså av en svart man, en invandrare från Sudan. Hans död ledde inte till stora rubriker i svenska medier. Och inga så kallade ”antirasistiska” aktivister ifrågasatte synen på vita svenskar, så kallade ”svennar” som finns bland svarta ”invandrarbakgrundare” och ”nysvenskar” i allmänhet. Fler svenskar har hört namnet George Floyd än namnet Tommie Lindh.

RICHARD SÖRMAN: Evert Taube gjorde världen vackrare för ett helt folk

I en första text (30/5 2020) om Evert Taubes status som nationalskald skrev jag igår att Taube tog svensken ut i världen och därmed bidrog till att skapa en bild av vi här hemma och de där ute. Men den huvudsakliga orsaken till att vi förknippar Taube med Sverige och svenskhet är att han lärde oss att älska vår egen livsmiljö. Evert Taubes Sverige är fullt av skönhet och storslagenhet. Hans verkliga storhet bestod i att han lärde ett helt folk att se på sin livsmiljö med en poets ögon. Det är precis vad en nationalskald ska göra.

PATRIK ENGELLAU: En tudelad nation

Samma med mig, instämmer jag. Det var först för fyra år sedan jag inför mig själv vågade formulera satsen att politikerna inte längre är mina förtroendevalda utan mina fiender. Jag minns det precis. Insikten kom till mig på en midsommarfest. Jag försökte dela min statsvetenskapliga nyupptäckt med bordsgrannarna. Men de ville bara sjunga snapsvisor och skrattade åt mig som om jag var på lyset.

JAN-OLOF SANDGREN: Håll avståndet!

Så vi är skrämmande formbara. Min intuition säger mig att om den sociala distanseringen under Coronakrisen sätter sig i ryggmärgen, kommer det att få psykologiska konsekvenser. Kanske blir vi något mindre empatiska, något mindre socialt kompetenta, något mer benägna för depressioner. Det blir också svårt att protestera på det där kraftfulla sättet man gjorde förr. För hur skapar man en folklig jättemanifestation, med människor som dresserats att få ångest i folksamlingar över 50 personer?

RICHARD SÖRMAN: Evert Taube lät svenskar vara svenskar i mötet med andra

Evert Taubes status av nationalskald hänger nära ihop med hans kärlek till vår svenska sommar och vår svenska natur. Men det finns ett annat spår i Taubes verk som också bidrog till att han kunde framstå som en talesperson för Sverige och det svenska: Hans figurer reser ständigt ut i världen. Det finns en dimension av ”mångkultur” i Taubes verk, men mångkulturen finns alltid där ute. Den svenska identiteten verkar bara stärkas av mötet med de andra. Taube iscensätter en svenskhet av stolthet och friskt humör som vi behöver mer än någonsin.

BITTE ASSARMO: Hänryckning, pingstbrudar och försommarljus

Pingst, det är hänryckningens tid, det. Det var i alla fall vad skalden Esaias Tegnér kallade den i sin dikt Nattvardsbarnen, som skrevs 1820. Och hänryckning var ju faktiskt vad det handlade om i den bibliska berättelsen om pingsten. Det var denna dag som den helige Ande utgjöt sig över Jesu apostlar så att de fick kraft och ord att ge sig ut och predika. Det var också första gången tungotal förekom, och samma dag lät nästan 3000 människor döpa sig i Jesu namn, om man får tro bibeln.

Gästskribent Thomas Karlsson: Om vikten av trohet och tro

Tro handlar om trohet. Det handlar också om tillit. I den mer vulgära debatten om religion så ställer man inte sällan orden tro och vetande mot varandra. Dels bygger det på en överföring av de grekiska orden ”pistis” och ”gnosis” men som inte låter sig översättas enkelt till den moderna svenskan. Och dels bygger den på premissen att tro är godtrogenhet. Men alla tror. De flesta av oss tror på atomer även om vi normalt sett inte brukar se dem. Men vi tror på vetenskapen och dess beskrivning av verkligheten.