I väst gillar vi att idealisera andra och frossa i vår egen skuld. Mea culpa! Självkritiken är en bra egenskap som gjort att vi kunnat rätta och förbättra oss. Men när självkritiken urartar i självspäkning blir det fel. För sanningen är att vi uträttat mer gott än ont.

Läser om en man som blev mördad när han tog ut pengar vid bankomaten. En handling som många av oss gör regelbundet, precis lika vardaglig som att handla en liter mjölk eller en dosa snus i kiosken, men som i det här fallet ledde till döden.

Nej, det är inte svårt att tänka sig ett matriarkat. Dit är vi på väg. Den offentliga sektorn blir styrd av kvinnor. Den är också i symbios med politiken, som alltså också kommer att bli styrd av kvinnor – även om det ännu dröjer. Kvinnorna dominerar i den högre utbildningen. Det är förödande. Politiken blir känslostyrd, kortsiktig och konfliktundvikande. Invandringspolitiken har blivit den katastrof den är därför att den styrts just av ”mjuka”, kvinnliga värderingar.

Vid pass år 1968 lät jag mig liksom så många andra medelklasstudenter på universiteten vuxendöpas in i sanningens och godhetens samfund, nämligen den muterade variant av arbetarklassocialismen som så småningom skulle stabiliseras i den moderna PK-ismen, vår tids dominerande politiska ideologi.

Om jag vore ett barn och utsattes för detta skulle jag åtminstone bli borderline om inte fullt utvecklad sängvätare med både magont och sömnsvårigheter. Vad är det för värld de unga ska bli del av? Som vuxen är jag ändå tränad att tolka den ankommande artillerielden av orosanledningar och att förkasta en hel del som överdrivna eller till och med grundlösa.

Den nostalgiska nationalism som genomsyrar tänkandet kring det numera förlorade folkhemmet förstärks på ett paradoxalt sätt av att det Sverige som skildras i gamla flimriga filmer från 60- och 70-talen och som man nu plockar fram i dokumentärer om Hasse och Tage och nu om Ulf Lundell verkligen var ett svenskt Sverige. Alla hette Uffe, Kenta, Mats, Lena och Marie. Ingen Mohammed.

Min uppfattning, som jag nu ska försöka illustrera, är att svensk kultur och därmed envars medvetande har gått ned sig i ett träsk av byråkrati. Det handlar inte om något utkantsfenomen utan om det svenska grundtillståndet.

Bara en sådan sak som att friskolorna har färre behöriga lärare än kommunskolorna kan vara ett sundhetstecken. Endast lärare som gått på lärarhögskola räknas som behörig. Svenska lärarhögskolor är kända indoktrineringsnästen för politiskt korrekta teser som för det mesta undergräver ordningen i klassrummen och försvårar inlärningen.

I Finland får muslimska kvinnor 3,1 barn, jämfört med 1,7 för icke-muslimer. Om en etnisk eller religiös grupp har en fertilitet på 3,1 barn per kvinna så ökar de med 708 procent på fem generationer. Om en etnisk eller religiös grupp har en fertilitet på 1,7 barn per kvinna så minskar de med 67 procent på fem generationer.

Hur kommer det sig att en våg av ilska väller fram ur folkdjupet för småsaker som olämpliga shoppingturer medan vi utan motsvarande muller låter samma människor målmedvetet och långsiktigt förstöra landet? Är det bara, som min vän allmänläkaren hävdar, för att den som mot sina egna rekommendationer köper en julklapp till mamma så uppenbart och otvetydigt har ett slags skuld, även om den inte är så stor, medan den som sabbar ett helt skolväsende och troligen även en hel energisektor inte gör ett så tydligt regelbrott?

När jag var statsanställd, lönegradsinplacerad och fackansluten siare på dåvarande Sekretariatet för Framtidsstudier hade jag många givande diskussioner med min begåvade och tolerante chef, sedermera professorn vid Linköpings universitet, socialdemokraten Lars Ingelstam.

När man är ute på julnatten, säger Eddie, känner man i luften att det är jul. Bitte instämmer och berättar om barndomens promenader på julnatten. Eddie berättar att han gick till kyrkogården för att hälsa på de döda.

Svenska affärer blir alltmer utsatta för stölder. I organisationen Svensk Handels Trygghetsbarometer för tredje kvartalet 2020 ”anger 36 procent av butikerna att de råkat ut för stöld den senaste veckan, 19 procent har drabbats av hotfullt beteende från en besökare eller kund och 20 procent utsattes för bedrägerier den senaste månaden”.

Fula hus, fula saker. Sedan 1930-talet har fult varit inne bland arkitekter. Fint, idylliskt, pittoreskt och vackert ansågs förlegat och töntigt. Seriös arkitektur, sådan som gjorde att man blev respekterad av andra arkitekter, skulle vara ful, fyrkantig och funktionell.

Nyligen skrev jag en krönika om den svenska tilliten. Jag påstod att den visserligen funnits men att folk numera missförstår dess karaktär. De tror att tilliten var ett slags dumsnällhet av samma typ som välfärdsstaten så ofta tillämpar när domstolarna ger straffrabatter till återkommande våldsverkare och ensamkommande afghanska barn ständigt får förlängda frister för att erhålla PUT. I själva verket, hävdade jag, var det tillitssamhälle som jag upplevde som barn visserligen tillitsfullt i bemärkelsen att man ofta inte behövde låsa ytterdörren men i övrigt ett strängt samhälle

Sanningen är att det inte går, helt enkelt eftersom majoritetssvenskarna finner islams traditionella värderingar helt oacceptabla. Och moskéfolket finner majoritetssvenskarnas värderingar helt oacceptabla.

Den ena ilskna tjuren, kapitalisttjuren, har därmed fått något drömskt i blicken och fnyser vänligt på tjurars vis i den andras näsborrar. Den vill inte bråka längre utan ha betalt. Bara så kan man förklara sådana oförklarliga händelser som att Svenskt Näringslivs, SAF:s efterträdare, ordförande Leif Östling fick sparken när han undrade vad fan han fick för pengarna han erlade i skatt. Den undran var pinsam tyckte hans kollegor i välfärdsföretagen, pengarna var ju deras intäkter.

Svenska kyrkan vill idag att vi hjälper vår nästa som vi inte känner, människor i Afrika och Mellanöstern som vill komma hit, ofta på jakt efter högre levnadsstandard, samtidigt som den massinvandring en sådan inställning leder till att skadar oss själva, vår familjer, och vårt samhälle i stort. Vårt hem.

Resonemanget är för listigt, har de eftertänksamma läsarna invänt. Det låter som en konspirationsteori. Det där med en härskande klass av yrkespolitiker och välfärdsbyråkrater kan möjligen stämma men hur var och en av dessa har kunnat räkna ut att det skulle gynna honom eller henne att måna om bögar och kräva nollutsläpp av koldioxid överstiger förståndet.

Varför berörs vi så starkt av julen? Varför har julen blivit vår mest betydelsefulla högtid? Räcker det med att säga att det är vår frälsares födelse som firas? Knappast. Många påminner i dessa dagar om att vårt svenska julfirande också har hedniska anor. Men det vore märkligt att tala om julen utan att nämna Kristi födelse. Den berättelsen gestaltar nämligen något mycket grundläggande. Och det handlar inte om några märkvärdigheter. Vi behöver inte leta bland böcker och lärdom för att förstå.

Julen är här, risgrynsgröten är färdig att avnjutas och Jansson står i ugnen och sprider väldoft. Hos oss är det traditionell svensk julmat som gäller, med skinka och dopp i grytan, rimmad oxtunga, köttbullar och prinskorv, Jansson och olika sorters sill. Och så grisfötter, förstås. Kokta och serverade som aladåb, precis på samma sätt som mamma gjorde och mormor före henne. Om jag måste välja en enda favorit bland det svenska julbordets alla delikatesser så är det just grisfötterna. Det är bland det godaste jag vet.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA År 1804 gjorde Ernst Moritz Arndt sin resa genom Sverige, vilken han skildrat i sitt omfattande arbete Reise durch Schweden (Resa genom Sverige år 1804). I reseskildringens tredje del, som utkom år 1806, ger han en skildring av julen i Sverige.

Men vad ska då en svensk manlig stolthet bestå av? Vilket värde ska den springa ur? Vilken identifikation ska den bottna i? I grund och botten ska en svensk manlig stolthet handla om att vi svenska män inte ska låta någon annan än vi själva bestämma hur vi ska leva och hur det ska se ut i vårt eget jävla land. Det är en miniminivå av vad en svensk manlig stolthet ska bestå i.

Skalder är sådana som författar och skriver dikter, gärna rimmade, men be mig inte komma med någon definition av begreppet intellektuell som är tillräckligt välsnidad för att alla som anser sig intellektuella ska känna igen sig.

I artikeln ”Därför är det vänligare att önska god helg i stället för god jul” (14/12) resoneras om hur vi svenskar bör hälsa på varandra under julen. Ska vi säga god jul eller god helg?

Hur har vi då levt upp till det fjärde budet? I den byn där jag växte upp hade många gårdar en undantagsstuga, vilket var bondesamhällets sätt att lösa äldreboendet. I varje fall en av mina lekkamrater hade sin farfar inhyst i en sådan. Det erbjöd kanske ingen lyxtillvaro, men så vitt jag kunde se ett acceptabelt sätt att avsluta livet. Man kunde varje dag överblicka sitt livsverk, hålla koll på barnbarnen och ändå undvika att vara i vägen.

Redan något år efter diktatorns hängning gick George W. Bush och jag skilda vägar när det gällde synen på hur demokrati uppstår. Jag kom fram till att det där med att envar skulle placera valsedlar i dito urnor bara kunde fungera väl i kulturer där man under lång tid, sannolikt århundraden, hade etablerat stabila förutsättningar i form av ett säkert, jämlikt och balanserat rättssystem, statligt våldsmonopol, frånvaro av starka, rivaliserande stammar eller klaner och inte minst en allmän mentalitet som bejakade och svartsjukt bevakade ett antal medborgerliga friheter.

Jag har en människosyn som fyller många goda människor med förfäran. Min människosyn är att nästan alla människor, i valet mellan att leva av eget eller av andras arbete, föredrar det senare (om omständigheterna i övrigt är lika).

Carl Johan Ljungberg opponerade sig nyligen mot min tes om att den nettoskattebetalande medelklassens – dit exempelvis jag och troligen även Carl Johan hör – huvudfiende är politikerväldet. Carl Johan sa att det inte ligger till på det sättet utan att vår huvudfiende i stället är journalisterna.

Dan Korn och jag har gjort en serie videoprogram om Sverige, rasismen och slaveriet som så småningom kommer att publiceras på YouTube. Dans kunskaper är enorma och dessutom är han stark ty han hade med sig 27 kilo gamla böcker från England där han bor. Han använde böckerna som referenser i programmen.