Vi behöver nya forskningsinstitut i Sverige. Vi behöver kunskap och insikter. Vi behöver förstå hur vi kan hitta tillbaka till vår stolthet, frihet och självständighet. Det finns akademiker som gör karriär på att lära oss att hantera vår förnedring: Mångfald och kulturmöten ska göras om till ”möjligheter” (för vem?). Men låt dem gärna hållas. Vi andra väljer att vända blicken uppåt: Uppåt mot stoltheten, mot friheten, mot självständigheten.

I en kommande krönika av Gunnar Sandelin beskriver han med förundran ett av det svenska välfärdssystemets märkvärdigaste drag, nämligen hur det sociala arbetet i sextio år bedrivits med oförändrad filosofi trots att metoderna aldrig fungerat.

Om ett år är det dags för nästa franska presidentval. Valet kommer antagligen stå mellan en kandidat för det vänsterliberala systemet och en nationalistisk och nykonservativ utmanare. 67 procent av fransmännen säger att de tror att det återigen blir Emmanuel Macron och Marine Le Pen som gör upp om makten. Men – och det är intressant – 70 procent av samma fransmän säger också att de hellre hade sett några andra kandidater. Fältet verkar med andra ord öppet för spännande outsiders. En första kanske är på väg att träda fram: Den nationalistiske och konservative journalisten Eric Zemmour.

Det är så det ser ut i Danmark, förklarar Sennels, men även i stora delar av övriga västvärlden: muslimer är ”extremt överrepresenterade i kriminalitet i våra västerländska samhällen”.

Jag skröt för en bekant att jag troligen är den ende nu levande svensk som har läst hela bokserien Kapitalet, fyra volymer inklusive Teorier om mervärdet (bilden). Göran Greider har nog också läst Kapitalet, sa bekantingen. Det är möjligt, svarade jag, kul för honom. Sedan bad bekantingen mig att beskriva hur Marx resonerade så var så god.

Idag är det Askonsdagen, och den kristna fastan tar sin början. Även om majoriteten av svenskarna antas vara sekulariserade, kanske rentav ateister, så är det likväl många som bekänner sig till den kristna tron och som därmed går in i fastetiden på djupaste allvar. Men medan den muslimska fastetiden ramadan tycks vara allas angelägenhet, såväl mediernas som politikernas går den kristna fastetiden spårlöst förbi. För när hörde du senast en politiker önska landets kristna en fin fastetid?

Amazon, världens största detaljhandelsföretag på internet, tar bort den islamkritiska boken Allah is Dead: Why Islam is Not a Religion av Rebecca Bynum, redaktör på den amerikanska litteraturhistoriska tidskriften New English Review.

Idag är det fettisdag, då vi äter Ture Sventons favoritbulle, ”lagom bruna och med mycket grädde, som pöste över åt alla håll”.

Rubriken föranleds av att Svenska Handelsbanken AB, som jag trodde var ett pålitligt företag som koncentrerade sig på att maximera vinsten, nu försöker uppfostra kapitalförvaltare att värna om den biologiska mångfalden. Nyligen publicerade banken den trettiosidiga rapporten Sustainability Strategy Biodiversity 101: Two things that portfolio managers should do today.

Jag brukar säga att 1900-talet, särskilt femtioårsperioden 1920 till 1970, var den märkvärdigaste epok som mänskligheten någonsin fått uppleva. I västvärlden lyftes nämligen hela samhällen från fattigdom till rikedom. Den mest eftersatta förortsbo i väst lever numera materiellt sett ett bättre liv än kungar gjorde för några hundra år sedan om man tänker på hälsa, hygien, matvanor, sannolik livslängd och sådant. Och detta märkvärdiga hände under den korta epoken utan att någon hade planerat eller förutsett det.

I Verner von Heidenstams första diktsamling Vallfart och vandringsår från 1888 hyllar han glädjen i Österlandet. Det är inte verklighetens Österland han målar, utan något som mer liknar sagorna i Tusen och en natt. Det är hans egen dröm om en sorglös tillvaro av fantasi och sensualism.

Människor är trötta på reklam. Vi översköljs med så mycket reklam att den nästan inte betyder något längre. Säger det något om vår framtid att vår nya fria media inte säljer sig med hjälp av reklam? DN, SvD och public service talar gärna om att de finns och låter oss dessutom veta hur bra de är. Fri media verkar satsa mer på att leverera än på att skryta.

Den kanske viktigaste skillnaden mellan PK-ismen och de traditionella ideologierna är att den politiskt korrekta ideologin inte stödjer sig på det sunda förnuftet. Förtöjningarna är kapade och därför kan PK-ismen troligen hävda vad som helst utan att det stöter på någon intellektuell blockering. Ett exempel är PK-ismens öppenhet för tankar att det finns ett oklart antal kön men i alla fall närmare sextio än två.

Nu gick det inte så illa. Totala dödligheten i Sverige 2020 landade istället på 0,95 procent vilket är fullt normalt – till och med något lägre än genomsnittet för 2000-talet. Men av någon anledning permanentades ”krigstillståndet”. Kanske för att populära medier som Youtube tidigt bestämde sig för att censurera kritik av WHO:s riktlinjer. Läkare och hälsoarbetare med avvikande uppfattning, hänvisades i stor utsträckning till alternativa plattformar.

Den 83-årige Yoshiro Mori (bilden) har just avgått från sin post som ordförande i organisationskommittén för de olympiska sommarspelen som ska inledas i slutet av juli. Mori var tidigare premiärminister i Japan och är känd för att ha ett hjärta som en loppa och en hjärna som en haj.

När mina barn var små bodde jag i utanförskapsområdet Gottsunda i Uppsala. Mina barn började på förskolan där. Men när jag märkte att de började prata dålig svenska, bestämde jag mig för att byta till en mer svensk förskola längre bort. Det var en extra ansträngning att skjutsa dem varje morgon – och en extra utgift för bensin – men det var värt det för att de skulle få ett bra språk.

Jag vet inte om du träffat en irriterad socialsekreterare. Tänk dig ett flodhäststo som upptäcker en människa på vägen till hennes flodhästföl. De små ögonen blir röda och hon frustar hotfullt.

I en kolumn (11/2 2021) på den brittiska opinions- och nyhetssajten UnHerd skriver akademikern och författaren Joel Kotkin, som själv är bosatt i södra Kalifornien, om tillståndet i delstaten. Han för författare till boken The Coming of Neo-Feudalism: A Warning to the Global Middle Class, som kom ut förra året.

Mycket har sagts om Vilhelm Mobergs utvandrarserie. Bönderna från Ljuder i Småland utvandrar till Nordamerika för att söka materiellt välstånd och religiös frihet. Karl Oskar Nilsson är trött på fattigdom och Danjel Andreasson är trött på att inte själv få fira nattvard. Men det finns en självägande bonde till som ansluter till sällskapet. Och det ”roliga” är att han, Jonas Petter, inte flyr vare sig fattigdom eller statskyrklig dogmatism utan sin outhärdliga hustru.

Jag har märkt att jag på senare tid, sedan ett par år kanske, förstår mindre och mindre av den allmänna diskussionen i samhället. Det kan förstås bero på tilltagande senilitet men jag är förmäten nog att tro jag förkroppsligar ett allmänt tillstånd. Vi förstår allt mindre eller också kanske vi börjar koncentrera oss på saker som inte går att begripa.

I Sandvikens kommun tvingas en 89-årig svensk kvinna acceptera att bli duschad av främmande män som arbetar inom hemtjänsten. Diverse uppsatser från olika typer av vårdskolor ger dock vid handen att hemtjänsten generellt har en helt annan inställning när det kommer till äldre invandrare, framför allt muslimer. I uppsatsen ”Kultur och hemtjänst” framgår att hemtjänsten minsann inte är främmande för att låta vårdtagaren välja – om det är rätt vårdtagare, vill säga:

Fanns det någon socialpolitik före välfärdsstaten? Jag tror det. Det fanns en socialpolitik som administrerades av det civila samhället, alltså människor i allmänhet. Till exempel kunde unga flickor från fattiga förhållanden anställas att tjäna piga hos mer välbeställda familjer, inte bara för att slava hos snikna husmödrar utan också för att lära sig att sköta ett hem

I dagarna kommer den somaliskfödda frihetskämpen Ayaan Hirsi Ali ut med boken Prey – Immigration, Islam and the Erosion of Womens Rights som handlar om den hotfulla situation som många av västvärldens kvinnor befinner sig i efter massinvandringen till vår kontinent av män från muslimska länder under 2015.

Karl XII:s vansinniga politiska projekt – det stora nordiska kriget – utarmade Sverige. När kungen dog år 1718 saknade Sverige både styrsel och trovärdig ledning. ”Epokens moraliska legitimitet var slut”, skrev jag i en historiebok 1986. Under de följande 54 åren, fram till Gustav III:s revolution år 1772, handlade svensk politik om att administrera ständigt återkommande kriser. Det påminner om den moderna svenska historien sedan något årtionde eller mer.

Frågan om godhetens verkliga motiv diskuteras ofta här på Det Goda Samhället. Kan det vara så att människors engagemang för rättvisa och värdegrunder egentligen bottnar i en vilja att vinna egna fördelar? Vad som kanske inte har uppmärksammats är att problemet knyter an till en urgammal diskussion om egenkärlekens moraliska status.

I själva verket, har jag sagt mig, hade ingen stadsbefolkning reagerat på det viset. I stället hade de hyschat åt det framfusiga barnet och sett med avsmak på barnets föräldrar som inte omedelbart hotat barnet med risbastu för dess oförskämda tilltag att kalla kejsaren naken. Det är nämligen så, har jag lärt mig, att folk i allmänhet inte vill sluta tro på sina intränade uppfattningar även om de vet att uppfattningarna är felaktiga.

Sverige brukar beskrivas som en konsensuskultur, vilket betyder (om jag förstått rätt) att alla tycker och tänker som självständiga individer men resultatet blir exakt detsamma. Det är mycket praktiskt när man ska bygga ett statsskick, eftersom man slipper uppslitande konflikter.

När jag exercerar mina käpphästar – till exempel att PK-ismens enda syfte är att försörja PK-ister – får jag ibland höra tvivel från eftertänksamma människor.

När man förstår denna stora skillnad inser man hur lyckligt det var att araberna besegrades vid Poitiers år 732 och turkarna utanför Wiens portar år 1683. Det finns också andra viktiga slag, alla behöver inte nämnas här. Men segrarna i dessa blodiga slag var förutsättningen för att Europa skulle kunna bli en konstens och musikens civilisation.

Vårt enda hopp är tiden. Och förnuftet. Så småningom kommer människor kunna börja tänka mer rationellt. Vi ska aldrig mer ha någon nazism, fascism eller några folkmord i Europa. Men vad har det med en sund och välbalanserad nationalism att göra? Ingenting.