Vi borde verka mer lokalt, samt handla regionalt och hållbart. Satsa på ett simplare liv, utanför ekorrhjulet, närmare de nära och de kära. Frågan är vad som hindrar oss? Den stora staten och det globala kapitalet dödar all litet, smått och onödigt. Ställ dig i fabriksledet, stämpla kortet, jobba ditt skift.

I dessa tider av sociala rättvisekrigare och kravsekter, så bör vi absolut fungera på möjligheten att skapa rättvisa. Om det går, eller om det är en utopi? Därför bör även begreppet prövas, vad betyder egentligen rättvisa. Betyder det att alla ska ha lika mycket, eller att alla ska ha samma möjligheter?

Problemområdena befann sig ursprungligen långt bort från de egna kvarteren. Fast de tiotals milen blev snart några enstaka mil, och snart några kilometer. Många kommer att ångra att de struntade i det som hände bortom den egna täppan, och bara brydde sig om sitt eget närområde.

För några decennier sedan innebar en högre utbildning en enkelbiljett till medelklasslivet. Den som under fyra år utbildade sig på universitet och högskola kunde räkna med ett gott liv i ett bättre villaområde bland likasinnade. Idag ser vi att drömmen delvis har kraschat i många västländer.

Ur detta vemod kommer även lite hopp, då vi inser att den förlorade eran ligger så nära oss i tiden. Det var blott 100 år sedan vi byggde hus, fabriker och städer som var vackra, det var blott 5o år sedan våra största innovationer lanserades. Men kanske är det kulturella avståndet större? När vi ser en port från sekelskiftets Wien så framstår den nästan som overklig, som taget ur en saga, något som vi inte längre förmår att själsligen uppbringa.

I Sverige idag har vi ett stort överskott av män. Det naturliga är någon enstaka procents överskott, men den siffran är mycket högre och ligger på ca en halv miljon fler män idag än kvinnor. I praktiken innebär det att 500,000 män inte kommer att hitta en partner (!).

På daglig basis kan man läsa om den amerikanska presidentens Donald Trumps mentala tillstånd, skrivet av personer som knappast känner honom, eller ens träffat honom. De är varken psykologer eller psykiatriker, ändå tillskriver de presidenten diverse diagnoser i sociala medier och andra mediekanaler.

Pygméerna är ett centralafrikanskt folk, som mest gjort sig kända för sig ringa storlek, sin polyfoniska musik, och att de ibland hamnat på matbordet hos mer resliga stammar.

Män och kvinnor är lika!
– fast vita medelålders män är onda, de utgör patriarkatet.

Den cykliska historiesynen är utbredd, den finns hos tänkare som Spengler, Sorokin, men även Marx. Det går ut på att saker upprepar sig periodvis, och genom dessa upprepningar kan man förklara och tolka historien.

Vi är en del av naturen, ett praktfullt utskott av evolutionen, sammanvävt med allt liv här på jorden. Och det är klart att naturen är besjälad, att den är fylld av mysterier, väsen, om man vill använda det ordet, eller känslor för att utrycka sig lite mer ordinärt.

Vad hade hänt om romarna inte erövrat östra Medelhavet, utan lämnat grekerna ifred att vidareutveckla ångmaskiner, astrolabier och allsköns arkitektoniska och mekaniska nymodigheter, i framstående städer som Alexandria, Syrakusa, Athen och Ephesos?

Det finns en lag ovan lagen. En moral eller etik som i sin tur styr lagstiftarna. Den benämns ofta naturrätt. Hit hör självklara saker som rätt till liv och egendom, frihet från hot och våld. Ickevåldsprincipen brukar räknas in här, sunt förnuft kallar många det för, eller grundläggande rättigheter, eller bara ”Lagen”.

Demokratikritik är en ädel sport, och den bör inte uppfattas som en flirt med auktoritära krafter. Nej, utan som en strävan att utveckla vårt styrelseskick. Dessutom så lyckas våra västerländska demokratiska stater alldeles ypperligt med att begränsa medborgarnas frihet numera, de behöver uppenbarligen ingen hjälp från illiberala despoter.

När folket avslöjar överhetens intriger, då beror det ofta på att härskarna inte är så listiga som de tror sig vara, eller bör vara. Om fria val gång på gång sätter rövare och banditer bakom rodret, då bör vi fråga oss – även om det svider – om felet är rövarna och banditernas, eller demokratins? Och alternativet till demokrati är blott andra rövare och banditer, då har vi hamnat i ett politiskt ekorrhjul.

Norditalien, ungefärligen området ovanför Toscana, har alltid varit annorlunda från resten av Italien, både påverkade av Kelter och Germaner såväl som greker och romare. Det var där renässansen började under 1400-talet. Denna återfödelse handlade till stor del om återupptäckten av vårt antika arv, de gamla skrifterna och kunskaperna som blott var tillgängliga för ett fåtal i kloster och kyrkor.

En fråga som inställer sig är varför alla dessa medier är så likriktade? Varför tycker de ungefär samma sak, och varför håller man detta för den “godkända, etablerade” åsikten? Varför mobbas folk med annorlunda åsikter? Hur blev det såhär?

Det finns olika slags ideologiska perspektiv på brott och straff. Den klassiska synen är att gärningsmannen ska straffas och/eller isoleras från samhället så att medborgarnas slipper hans gärningar. Den socialistiska eller vänsterliberala synen är lite mer komplicerad.

De globala storföretagen vänder sig till borgarna för att få frihandel och öppen marknad. Och de vänder sig till vänstern när de vill ha särlagstiftning och monopolställning. De flesta av oss fattar ingenting.

För den som besökt Rom, Athen eller Pompeji framstår det som självklart att den västerländska kulturen är byggd på hednisk Grekisk-Romersk grund, från grekernas kolonisation i Medelhavet ca 700 f.Kr till västra Romarrikets fall ca 410 e.Kr. Därefter följde den kristna epoken, och i den första fasen så raserade man nästan hela det ståtliga bygget. Och det tog närmare 1000 år innan kristendomen blev mogen nog att förvalta och framförallt utveckla vår ståtliga kultur.

Ända fram till 1970-talet var vi västerlänningar utvecklingsoptimister och framstegsvänliga. Många drömde om att snart ha en svävande bil i garaget, och att erövra rymden och bygga kolonier på planeterna i solsystemet. Redan på 1960-talet så löste vi energiproblemen med hjälp av kärnkraft, en teknik som inte var helt utvecklad, men som kunde förse mänskligheten med oändlig energi. Alla problem var egentligen lösta redan för 60 år sedan.

Vi pratar ibland om människans utveckling, den mänskliga civilisationen, människans storverk. Att vi gått från grottmänniska till astronaut under loppet av knappt 10,000 år. Från jordbrukare till imperiebyggare, uppfinnare, industrialister till att resa i rymden.

Vänstern är charmig. Högern är farlig. Även om det är vänstern som uttryckligen vill beväpna sig och omstörta samhället. Och de gör det gång på gång, runt om i världen.

Selinous, belägen på sydvästra Sicilien, var en av de viktigaste kolonierna under antiken. Staden grundades omkring  628 f.Kr av greker ursprungligen från Megara i västra Attika. Idag är området mest känt för sina imponerande tempelruiner. Det största templet mäter 113 x 54 m, och man tror att det var dedikerat till Zeus.

Invånarna i Beirut rasar, vi ser protester och upplopp, mot myndigheternas slapphänta hantering av ett stort lager explosivt aluminiumnitrat som i åratal förvarades i ett hamnmagasin. För några dagar sedan sprängdes förrådet i luften, och det orsakade stor skada, med hundratals döda, tusentals skadade och hemlösa.

Det finns alltid grupper i ett samhälle som vill bevara och utveckla, och grupper som vill omkullkasta och skapa något nytt. Vi ser det i USA med sommarens urartade kravaller. Idag kallar vi de här grupperna höger och vänster, men företeelsen har i skiftande grad förekommit tidigare i historien.

Vår liberala demokrati är ofta ansedd som något gott och eftersträvansvärt. Och i den mån systemet kritiseras så avslutas debatten ofta med meningen: demokrati är trots sina brister är det bästa vi kan åstadkomma, att inget system är helt perfekt osv.

I praktiken så är det så här världen fungerar just nu. Vi är i praktiken inte lika inför lagen längre, vi har inte lika rättigheter. Det samhälle vi skapade för ca 100 år sedan finns inte längre. I praktiken är demokratin och meritokratin avskaffad, och ersatt med ett pöbelvälde. Utvecklingen mot det här stadiet skiljer sig runt om i världen. Sverige ligger långt fram, och det politiska paradigmskiftet syns ganska tydligt.

Snart har alla gått över till den onda sidan, och blivit mekaniserade automater som raljerar slagord i kör. Blott ett fåtal frihetskämpar återstår, vi börjar känna oss väldigt ensamma. Ska alla drabbas av samma röda febersjukdom? Eller kommer några vettiga människor att stanna kvar och bygga vidare på det egentliga samhällsprojektet, som exkluderar dårarna och deras svagsinta följare? Vi som vill leva på riktigt, i verkligheten, utan vuxna barn som skriker i bakgrunden.

Hur kan ett litet enväldigt furstendöme som Lichtenstein vara friare och framgångsrikare än fina och demokratiska Sverige?