Martin och Boris är inga större Jordan Peterson-vänner, det är numera allmänt känt. Inte så att de vill sparka på hela fenomenet som Peterson har blivit, det är svårt att förneka att mycket gott har kommit från den rörelse som uppstått kring honom, men de tar fortfarande varje chans de kan för att försöka pete ner den gode professorn från sin piedestal.

Och absolut, det finns en säkert en giltig kritik i att Peterson främst använder sig av kreativa ordsallader, särskilt när han pratar om det gudomliga kan det här bli ganska framträdande, något som detta inslags grundartikel redogör för. Petersons gudsdefinitioner sprider ut sig över alla möjliga fält till den gräns att de blir såväl svårbegripliga som smått meningslösa.

Men det jag då undrar är: Kan man prata om Gud på något annat sätt..?

Särskilt utanför en religiös kontext undrar jag just hur det skulle gå till. Gud är antingen något som måste naglas fast i platta, hårda doktriner som ens förnuft antingen motvilligt kan acceptera eller enkelt lägga åt sidan, eller så är det något som inte riktigt får plats i ett mänskligt språkbruk. Att försöka beskriva Gud så som Peterson gör låter sig helt enkelt inte göras, men jag uppskattar verkligen att han gör en ansats åt det här hållet, även om han riskerar att bli utskrattad av andra herrar som Benulic och Eriksson.

Det värde som finns i Petersons försök att på något sätt ta ner det gudomliga till en modern kontext är att han får människor att inse att det inte är något som man måste avfärda med en gång bara för att man inte vill acceptera de färdiga religiösa modellerna av denna sfär. Peterson lägger ut en bro där man med ett modernt förnuft tillåts att komma såpass nära att det går att brottas med Gud igen och se om det finns något av värde att vinna därifrån. Det må vara så att de skisser av Gud som Peterson förfäktar är rappakalja (jag själv vet inte, jag finner värde i has liknelser och modeller, men jag är ju närmare den “normie”-befolkning som finns i Petersongruppen än den förmenta elitansamling som de hävdar startade gruppen..) men det är åtminstone något att utgå ifrån: Gud skulle kunna vara personifieringen av våra högsta ideal, framtiden vi offrar till och den som utser vinnare bland män och samhällsprojekt etc, etc och alltså inte bara en fiktiv sagokaraktär eller ett maktmedel för manipulation av befolkningar. Att bara tänka den tanken är en startpunkt så god som någon för de allra flesta av idag.

Nåväl, på ett sätt kan jag förstå Martin och Boris instinkt att ta isär det här. Så länge Peterson är ett fenomen som oundvikligen får många att lyssna till honom på ett förbehållslöst, okritiskt sätt så är hans vaghet och otydlighet ett problem eftersom om de skulle stanna där har de egentligen inte blivit mycket klokare alls utan just enbart ätit ett antal ordsallader, om än av ett synnerligen intressant och smakrikt slag.

Jag tror bara det inte är så. Peterson är en startpunkt, en serve som får andra saker att hända och där andra aktörer kan precisera vad Gud verkligen skulle kunna vara, utanför psykologins trubbiga terminologi. Peterson är en serve och äntligen handlar matchen om Gud på ett sätt som är konstruktivt och verkligt sanningssökande, något inte jag fått vara med om på den här nivån tidigare.

Det är värt en och annan sallad.