Ofta när politiker hänvisar till forskning om skola, barn och fritid hänvisar de inte till empiriska eller komparativa studier utan till västmarxistisk ideologiproduktion. PISA-rapporten blev en skolpolitisk nål som punkterade mångas illusioner om svensk skola på grund av att den är det närmaste man kan komma fri och oberoende forskning med tydliga komparativa parametrar. Alla skolpolitiker jag läste och hörde när PISA-rapporten kom, uttryckte en bestörtning som vittnade om en förvåning. Uttryckt annorlunda: Om man bara sitter och läser idealistiska konstruktioner väcker verkligheten obehagliga känslor.