Min politiska fostran ägde rum under Gösta Bohman. Han talade om rättsstaten, människors rätt till privatliv och om friheten som ideal. Ofta i flera timmar. Han fyllde Konserthuset i Göteborg till sista plats och folk satt som tända ljus när han höll anförande om individen som samhällets kärnenhet. Vid partistämman i Göteborg talade han så länge att folk i fanborgen svimmade. I andra ringhörnan fanns Olof Palme, lika obehaglig som skicklig.