Följer man svenska politikers och byråkraters utspel inser man att något verkligen har hänt. Förr fick man alltid granska deras löften om en skön, ny värld. Numera måste man försöka förstå vad det är för värld de påstår att vi lever i nu. Vare sig problem eller lösningar går att känna igen, de tjattrande skikten har försvunnit ner i kaninhålet och deras åsikter når oss från Underlandet – en plats som fått sitt namn av att de där närvarandes tänkande präglas av sin undermålighet.

… som det här med skolan …

I går fick vi det senaste politiskt korrekta svaret på skolans problem: Låt staten återfå totalansvaret. Kommunerna har misslyckats. Två byråkratsjälar deklarerar detta på DN Debatt.

Ingenstans i problemställningen nämns föräldrarna. Märkligt nog. Eftersom PISA-rapport efter PISA-rapport visar att kunskaperna sjunker bland eleverna så borde två saker hända.

För det första så borde den offentliga debatten – för att inte säga gator och torg – vara fyllda av föräldrar som är heligt förbannade och protesterar för att skolan inte fungerar. Föräldrar som ställer krav. Händer inte.

För det andra så borde de sjunkande PISA-resultaten motverkas av att föräldrar tar ett större ansvar och själva griper in i barnen läxläsande och deras skolning i hemmet.

Och kom nu inte dragande med argumentet att alla föräldrar inte behärskar avancerad matematik – det är inte det vi talar om. Det vi diskuterar är det faktum att elever sitter av tiden i skolan utan att lära sig läsa, skriva och räkna ordentligt – och det i sin tur beror på att de saknar motivation och faktiskt … uppfostran. Eller är det så att vi alltså befinner oss i ett läge där föräldrar inte har tillräckliga kunskaper för att bibringa sina barn grundläggande kunskaper och hyfs …?

Att i denna situation försöka få oss att tro att problemet är att fel tentakel på den statliga bläckfisken omslutit skolsystemet tyder på att man själv är rätt korkad – eller tror att den som ska ta emot budskapet är extremt dum i huvudet.

Om det uppenbarligen är så att merparten av den svenska föräldraskaran är ointresserad av sina barns skolgång så hjälper det inte om vi organiserar om skolan så att vi ger Vatikanstaten, Franska främlingslegionen och Stephen Hawking ansvar för den svenska skolan – det kommer att fortsätta att gå åt helvete.

Än mer sinnessvagt blir det när Fridolin säger att bara att vi vill lite mer så ska vi kunna slussa in flyktingbarn i den skola jag nyss beskrivit.

Om vi inte får till en skola under lugna förhållanden, hur ska vi få till den under extrema förhållanden?

Märk väl – självklart ska flyktingbarn få gå i skolan. Men då måste vi väl diskutera hur verkligheten ser ut.

Eller …?

Visst längtar vi efter den politiker som säger – ”Hör ni. Det är bara skit med skolan i dag. Den bibringar inte eleverna grundläggande kunskaper, och den är tyvärr inte i närheten av att få dem att tro på sig själva och sina möjligheter. Vi håller på att få en generation där de flesta bara drömmer om att få vara med i Idol och Paradise Hotell. Det är inte i första hand skolans fel. Det är ert jävla fel som föräldrar. Om ni skärper upp er akt så ska jag se till att skolan i sinom tid fungerar”.

Om en sådan politiker kommer att uppenbara sig? Skulle inte tro det. Svenska politikers uppgift är att stryka väljarna medhårs så att deras hår faller ner i ögonen … så de inte kan se verkligheten.

Och väljarna är glada bara någon däruppe tar hand om allt.

Problemet är att det finns ingen däruppe … de har försvunnit ner i kaninhålet.