Diskussioner om statens avskaffande och hur man bör gå tillväga för att avskaffa den dyker titt som tätt upp i libertarianska kretsar. I facebookgruppen Ankeborg (och även i Libertarianer i Sverige) är det ett frekvent förekommande samtalsämne. Det minsta motståndets lag dikterar att personer som nått upplysning på vägen mot anarki – när de först formulerar frågan – faller tillbaka på att detta ska göras på politisk väg och därför brukar diskussionerna handla om hur man inom ramen för politik kan förändra samhället.

Problemet med dessa diskussioner blir därför att frågan blir felställd. Det är som påtalat naturligt att ha den utgångspunkten – vilka andra vägar kan man möjligen föreställa sig som nybörjare i den anarkistiska tankegången? Men det finns skäl att därför påtala att man måste tänka på ett annorlunda sätt om man är intresserad av att någon gång frigöra sig från förtrycket. Utan att klanka ner på frågeställaren och i stället lyfta fram vad man faktiskt kan göra ska jag nu redogöra för den senaste diskussionen av denna art.

Frågan som den ställdes i Ankeborg lyder:

Om 51%, i en sista demokratisk omröstning, röstar för att avskaffa staten och demokratin i ett land, hur skulle övergången till ett anarkokapitalistiskt samhälle se ut? Rent praktiskt.

Martin svarar: “Om det någonsin sker en övergång till ett anarkokapitalistiskt samhälle kommer det i alla fall inte att ske genom en demokratisk omröstning där man klubbar igenom anarkokapitalismen som en reform. Hoppas inte TS tar det personligt, men det är lustigt hur libertarianer ibland tänker precis som etatister – vägen framåt går genom politiska beslut! 

Istället för att använda våra motståndares metod och spela på deras hemmaplan – politik – måste vi använda våra egna metoder och spela på vår egen hemmaplan – marknaden. Vägen framåt är inte att politiken avskaffar sig själv (dream on!) utan att marknadsalternativ växer sig så starka att staten inte längre kan konkurrera med dem.

Självklart måste detta ske gradvis och på många fronter samtidigt men det händer hela tiden – massor av tjänster som för några årtionden sedan bara tillhandahölls av staten kan man idag köpa från en uppsjö av marknadsaktörer. På det sättet blir staten bit för bit irrrelevant, det vi måste göra är bara att accelerera trenden.

Så vägen framåt är att även alla andra tjänster som staten idag tillhandahåller tillhandahålls på ett bättre sätt av privata företag och andra icke-statliga aktörer. Om du verkligen vill göra något substantiellt och långsiktigt – starta ett företag som utmanar ett statligt monopol! Om du inte har den möjligheten, gör åtminstone vad du kan för att ge så mycket support som möjligt till alla företagare som på ett eller annat sätt konkurrerar med staten.”

Det finns goda exempel på vad man kan göra för att konkurrera ut staten, inom ramen för vad som är lagligt förstås. Ett fantastiskt exempel är Bitnation (där Susanne Tarkowski Tempelhof är CEO) men det finns också mindre omfattande projekt därute. När det blir tillåtet att opt out och när marknaden tillhandahåller bättre alternativ kommer staten som vi känner den inte längre ha möjlighet att konkurrera, givet att den under hot om nedläggning accepterar sitt öde.

Självklart finns det hål i den sista poängen, men förhoppningsvis har vi kommit så långt att ingen stat med legitimitet kan kräva fortsatt medborgarskap. I dagsläget vet jag att den svenska staten tillåter att man säger upp sitt medborgarskap om man samtidigt är medborgare i en av den svenska staten godkänd annan stat och (som i fallet med Bitcoins valutavarande) finns det inom överskådlig framtid tillräckligt många fria alternativ och tillräckligt många som nyttjar tjänster som Bitnation erhåller eller möjligen frizoner där man också kan bosätta sig fysiskt – alternativ som staten omöjligen kan neka att kalla legitima.

Det ska också sägas att det finns goda poänger med att engagera sig politiskt utöver att ägna sig åt aktiviteter som förts fram i detta inlägg. Men det ska inte blandas ihop med något avskaffande av staten utan bör ses som skademinimerande arbete för den som är politiskt intresserad. För de allra flesta går det dock att hålla isär dessa två tankegångar. Förhoppningsvis har jag och Martin samt TS i Ankeborg öppnat upp för ett tänkande som tyvärr är underrepresenterat i den libertarianska rörelsen. Vi har varit väldigt duktiga på att förklara våra modeller och ägna oss åt teoretiserande – men hur långt har det tagit oss de senaste hundra åren? Mer praktik tack!