Jag har aldrig uppskattat skolplikten, bland annat eftersom jag, när jag skulle börja skolan, redan kunde läsa och skriva och hade en skrivmaskin som jag skrev berättelser på. Trots detta fick jag liksom alla andra sitta med när de andra övade på att skriva sida efter sida med bokstaven O. Det var så utbildningspolitiken var på det röda 70-talet, som  brukar sammanfattas i  orden  “den svenska skolan ska  vara  som  en välklippt  gräsmatta,  inga enskilda  blommor ska tillåtas att växa upp”. De sägs komma från den socialdemokratiska utbildningsministern,  och oavsett om citatet är äkta eller inte så  sammanfattar det  hur skolan  faktiskt tänkte. För en intelligent fritänkare som jag var varje minut mental tortyr  och jag längtade hem till min skrivmaskin och senare min VIC-20 hemdator så att jag äntligen skulle kunna få utlopp för min kreativitet.

Denna rapport gäller dock en händelse i årskurs 9, då jag med hänvisning till skolplikten tvingades studera det då obligatoriska ämnet “barnkunskap”, trots att jag redan då hade bestämt mig för att  aldrig skaffa barn. På det avslutande centrala provet fanns en fråga som löd “Är CP-barn lika mycket värda som andra barn”. Dvs en fråga som inte har med kunskap att göra alls, utan med värderingar. Och med värderingar  är det faktiskt när allt kommer  omkring så att det inte  finns  några som  är  mer “rätt” än andra – att etik inte är absolut, är faktiskt konsensusuppfattningen bland etikforskare! Men detta struntar förstås politikerna i,  då deras verksamhet ju går ut på att pådyvla undersåtarna deras egna värdegrund.

Lärarinnan hade redan innan provet deklarerat att vi  bara  skulle skriva “ja” som svar på den frågan så skulle vi få rätt. Men jag vägrade vika mig för propagandan. Det handlade såklart inte om att jag hade något emot “CP-barn” utan om att jag anser att man bör vara så objektiv man kan.  Jag skrev därför en lång analys på ett extra papper, vars poäng var att värde är  något relativt  och att det  finns olika sätt att värdera saker och ting. För en förälder kan ett barn vara ovärderligt, för en granne kan ett barn i vissa fall inte vara annat än en plåga, och så vidare. Trots att jag avslutade analysen jakande, fick jag fel, och fick en tvåa i ämnet.

Kombinationen av skolplikt och ett avståndstagande från den objektiva vetenskapen, utgjorde för mig en krigsförklaring och jag har aldrig kunnat förlåta staten.