Få saker är så vidrigt som det ständiga daltandet med grova våldsbrottslingar och det värsta av allt är när våldtäktsmän porträtteras som offer. Det är svårt att föreställa sig vilken sorts psykologisk mekanism som kan få människor att uttrycka medlidande med förövarna istället för med våldsoffret och värre exempel på politiskt korrekthet som spårat ur fullständigt går nog inte att hitta. Trots att det är fullständigt bizarrt så ser vi detta fenomenet ständigt och jämt. I videon nedan ger Joakim Lamotte uttryck för de känslor alla rimliga människor känner för den senaste brutala gängvåldtäkten i Malmö och hur rättsväsendet reagerar på det.

Som Lamotte säger, ingen nämner offret, all fokus är på hur synd det är om förövarna och hur hårt liv de måste ha levt för att drivas till att göra något så hemskt. Vad sägs om detta sinnesslösa uttalanden av representanten för skånepolisens (vars namn inte framgår).

-Det är inte alltid så att de tänker på att det är ett brott på det viset

Illamåendet infinner sig. Menar hon allvar?

Martin Facks, sektionschef för utredarna på Barn och Unga i Malmö innerstad, uttrycker sig på liknande sätt till SVT.

-De här ungdomarna är ofta själva också offer i någon ände. De har ofta andra sociala problem. De kan själva ha varit utsatta för övergrepp eller annan kriminalitet, säger Martin Facks.

Det är mycket möjligt, men vem f*n bryr sig? Finns det någon som vill att vi ens ska försöka rehabilitera människor som begår gängvåldtäkter (och inte ens förstår att det är fel om man nu ska tro på skånepolisen)? Räck upp en hand isåfall!

Det står iallafall bortom all tvivel att de som är satta att tycka synd om dessa människor, säkerligen med en gedigen lön betalad av skattebetalarna, borde frysas ut från alla finrum och aldrig mer jobba inom rättssystemet.