Den 9 mars 2018 gästades TeaterStudio Lederman i Stockholm av den frihetliga musikern Lars Anders Johansson (@budoarstamning). Här framför han Bondens år, ackompanjerad av den eminenta Thomas von Wachenfeldt (@vonwachenfeldt) på fiol och även Pelle Westlin och Jacob Tellin.

Kulturminister Alice Bah Kunhke (MP) har själv hävdat att hon är starkt emot all politisk styrning av kulturen. Men vad man säger och vad man gör rimmar ibland inte helt.

Kulturministern utsåg nämligen nyligen ”demokratiagenten” Barakat Ghebrehawariat till Nationalmuseums insynsråd, vars uppgift är att ge myndighetschefen råd och att påverka Nationalmuseums utveckling.

Häromdagen trillade jag över en live-spelning från 2008 på Ulvön, mina egna vackra hemtrakter! Låten Hem igen var lika vacker som platsen den framfördes på, så jag ville dela den med er.

Det är alltså folkmusikgruppen Ranarim med Ulrika Bodén och Sofia Sandén som hade en spelning på toppen av Lotsberget, gissningsvis på sista april 2008. Platsen användes tidigare som utkiksplats av lotsarna när de skulle lotsa fartygen förbi Ulvön, och högst upp på berget ligger Lotsstugan som byggdes 1850 och idag drivs som museum av Ulvö Kapellag.

Med dom orden inleder Vilhelm Moberg våren i sin bok Bondeåret från 1966. I Oxens tecken sades det vara bra att ha bröllop och avvänja barn, och även att så och plantera.

Har tjälen krupit ur marken? Har åkrarna torkat ur? Reder sig jorden för årderbill och härvpinne? Det är alla frågor som Moberg menar ska ha fått ett jakande innan vårningen börjar.

Å ena sidan har vi berättelsen om det moderna Sveriges födelse från Gustav Vasa och framåt, den lutherska enhetsideologin efter den protestantiska reformationen och strävan efter en folkgemenskap grundad på nationalstaten, monarkin och senare den parlamentariska demokratin. Å andra sidan har vi den äldre historien om kampen mot fogdar, berättelsen om Engelbrekt Engelbrektsson, bonderevolter under ledning av Nils Dacke, strävan efter regional självbestämmanderätt, lokala former av direktdemokrati via sockenting och de fria böndernas Norden.

När man pratar om “allmoge”, vad menar man egentligen? Det är över två år nu sen jag drog igång det här projektet, Allmogen, ett frihetligt och frivilligt finansierat folkbidningsprojekt där vi utforskar den svenska allmogens historia och kultur. Men när jag tänker efter har jag aldrig pratat om det mest grundläggande – vad som menas med allmoge. Det ska jag göra nu.

Alfred Kämpe var en svensk författare, agitator, och redaktör för tidningen Lantarbetaren. Kämpe kom ur enkla villkor. Hans föräldrar var torpare vid godset Fyllingarum, och han började redan som barn arbeta vid godset, som vallpojke och hjälpdagsverkare. Han ska då ha kommit i kontakt med arbetskonflikter och påverkades på 1890-talet också av nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen.

Nytt avsnitt ute där poddar finns! Först högläsning av C.V.A. Strandbergs dikt Vårt fria ord från 1856, sen eftersnack om kampen för yttrandefrihet, om Vilhelm Moberg och vad han kallade det ofria ordets tid under andra världskriget, och om alternativa medier förr och idag.

Fettisdagen har också kallats fläsktisdag, smörtisdag och liknande, och det är den sista dagen då bordets njutningar är tillåtna innan den katolska påskens fasta inleds imorgon på askonsdagen. Sju mål mat åts denna dag på vissa håll i landet, och i Norge är dagen också känd som “sjumålsdagen”.

Regeringen backar alltså om skrotningspremien på gamla vedspisar och kaminer, samtidigt som vedträn väller in med posten till Regeringskansliet i protest till bostadsminister Peter Eriksson (MP) och Facebook-gruppen Vedspisupproret passerat 20,000 medlemmar.

I en rapport från december förra året föreslår Boverket​, som Anders Gustafsson skrev om i blekingarnas tidning igår, en skrotningspremie för gamla järnspisar och andra fastbränsleanordningar och rumsvärmare. Boverket vill alltså använda allmogens egna skattepengar till att permanent skrota den här kära delen av vårt kulturarv.

Inskriften är på latin, och orden sägs vara hämtade ur Historia Metropolitana av Johannes Magnus (1488-1544), Sveriges siste katolske biskop…

Ah, vedspisen. Den har funnits i blott 150 år (grovt räknat), men för mig är det ändå en av de första sakerna jag tänker på när jag drömmer mig tillbaka till gamla dagar och tidigare släktens liv.

Men nu är det snart slut med det dagdrömmandet. I alla fall om du faktiskt vill ta steget och installera en gammal vedspis i köket eller i stugan och på så sätt bevara en liten del av vårt svenska kulturarv.

“Småländsk jul” är en gammal målning av Pehr Hörberg från 1785, 232 år gammal, och målningen är enligt Nordiska Museet den äldsta bild som finns av julfirande i Sverige. I förgrunden leker några “dra kavle” i halmen som täckte golvet.

Tanken att individer äger både sin kropp och frukten av sitt arbete må vara en allt mer främmande tanke i tvångskollektivismens Sverige, men det är en tanke som har mycket gamla anor i Sverige och Norden.

“Välkommet är det budskap Lucia bringar, om julen som äntligen “står i förstun”, efter senhöstens långa “mörka tider”. Och vacker är hon själv att åse, som julens förkroppsligade genius.”

Så skriver Hilding Celander i boken Nordisk jul från 1928 om Lucias ankomst denna natt. Den här natten gick under benämningen modernatten i Östergötland, och torde ha haft stor betydelse för allmogen i det mörka och kalla norden eftersom lucianatten markerade vändpunkten. Efter den här natten började solen ”häva sig” igen på himmelen.

Okej, ska vi vara petiga så trycktes den första upplagan av Carta Marina redan år 1539 i Venedig, och upphovsmannen var Olaus Magnus (1490–1557), som var bror till Sveriges siste katolske ärkebiskop Johannes Magnus. Han la ner tolv års arbete på kartan innan den trycktes, och den var tänkt som en illustration till Olaus Magnus stora historiska verk ”Historia de gentibus septentrionalibus”, eller ”Historia om de nordiska folken”, som utkom på latin i Venedig 1555.

Jag har ännu en-två timmar kvar innan datorn dör när jag skriver det här, och jag sitter vid köksbordet och tänker på det makalösa samhälle vi har fått ärva av de som levde innan oss. Sverige var länge, faktiskt ända in på 1900-talet, ett av Europas fattigaste länder.

Nu är tryckfilen för Allmogens almanacka 2018 ivägskickad till tryckeriet, och det är med skräckblandad förtjusning / ångest som jag väntar på det fysiska resultatet.

Idag på fars dag ägnas en extra tanke åt alla fäder ute i landet, inte minst min egen. Fäder är sällan perfekta, men om jag känner andra fäder som jag känner mig själv så sliter dom – dag in och dag ut – främst för att trygga sin familjs nutid och sina barns framtid.

“Upptäckten” som gjordes efter att forskare “lagt pussel” och vridit och vänt på mönster tills det heliga tecknet uppenbarade sig – om man kisar med ögonen, kollar i en spegel och inte kan läsa arabiska dvs., som är fallet med den aktuella forskaren.

“Trodde vikingarna i Svealand på islams gud Allah?” var vinkeln som Aftonbladet valde, men även Sveriges Radio, Upsala Nya Tidning och Svenska YLE spred vidare nyheten. Utomlands hängde bland andra New York Times, The Guardian, BBC med på tåget.

“En genom krig räddad union är att föredraga framför en upplöst union”, var tankar som luftades i vissa kretsar i Sverige under 1890-talet. I broschyren Svensk eller storsvensk patriotism? (1899), en sammanställning av fyra föredrag från 1898 och 1899, går författaren och kvinnosaksideologen Ellen Key (1849-1926) till angrepp mot den svenska överhet som ville bevara unionen mellan Sverige och Norge till varje pris.

Ända in på förra seklet levde allmogen i Sverige nästan uteslutande på vad den svenska naturen kunde ge. De nordiska folken var i mångt och mycket självhushållande bönder, naturfolk som Vilhelm Moberg kallade svenskarna, som livnärde sig på jorden och skogen.