I Expressen i veckan fick vi reda på att tigerekonomen Anders Borg, skilt sig och nu fått ihop det med en före detta medlem i Army of Lovers. Vi noterar att detta innebär att (minst) två framträdande ”statsmän” haft affärer med Army of Lovers-medlemmar. Vem är nästa person att falla? Vem ska ta sig an Alexander Bard?

Som frihetlig respekterar jag individens ansvar och förmåga att agera rationellt och målinriktat. En individ som inte lider av allvarlig psykisk störning är också ansvarig för sina handlingar. I fallet med de svenskar som ansluter sig till Islamiska Staten är en fjärdedel högutbildade och en fjärdedel hade arbete. Sveriges Televisions intervju med ”Adam” vittnade om en individ som resonerade helt rationellt utifrån sin ideologiska och religiösa övertygelse och världsbild.

Mänsklig dumhet vet ingen gräns. Den före detta ekonomen Paul Krugman verkar i alla fall göra sitt bästa för att leda detta i bevis. I en serie blogginlägg (länkar finns längst ned på sidan) på New York Times hemsida skriver han (återigen) om skulder och att belåning inte är ett problem. Anledningen är att ”vi lånar från oss själva”. Dessvärre finns det folk som tror att det faktiskt förhåller sig så och att uttalandet betyder någonting. Men egentligen är det bara ett försök att spela bort korten genom att tala i termer av aggregat.

I sitt “Letter from Birmingham Jail” identifierar Martin Luther King Jr staten som de svartas fiende, både när det kommer till rättigheter och värdighet. Han fängslades för att ha demonstrerat utan tillstånd. King tar upp polisens och särskilt rättsväsendets övergrepp, och han lyckades inspirera en rörelse som ökade allmänhetens medvetenhet om statens brutalitet, särskilt när den involverade vattenkanoner, batonger och fängelser.

Riksbanken experimenterar nu med negativ reporänta. Vad innebär det i praktiken? Banksystemet kan antingen ha underskott eller överskott av likviditet gentemot Riksbanken. För närvarande drar Riksbanken regelbundet in likviditet från banksystemet genom emissioner av Riksbankscertifikat, s.k. omvända repor. Men med en reporänta under noll kommer bankerna att få betala för att placera i dessa Riksbankscertifikat, och om de måste betala för att låna ut, varför delta? Bankerna deltar så länge alternativet innebär en ännu större kostnad, vilket är fallet med parkering på inlåningskonto i Riksbanken, -0,75 procent.

Ibland kan man inte få allt av det goda och man måste välja det mest goda av två alternativ. Detta tycks vara något som blivit alltmer uppenbart efter terrorattentaten i Frankrike, Belgien och Danmark. Vad vill vi försvara och bevara om vi inte kan få både ett öppet samhälle med tolerans för mångfald och samtidigt fortsätta med statliga uppehållstillstånd till misstänkta radikala islamister, terapi och lönebidrag till återvändande IS-krigare och fortsatt statsfinansierad anhöriginvandring och framväxten av utanförskapsområden där radikal islamism tillåts att jäsa?

Att sammanfatta händelser i Det Nya Sverige är som att försöka pricka in botten på en aktiekurs. Varje gång man tror att the bottom is nådd så visar det säg att nästa vecka blir ännu mer bisarr. För detta är vi på Veckan naturligtvis tacksamma. Under den gångna veckan fick vi lära oss att skolavslutningar i kyrkan och vägran att utföra aborter (dvs inte döda) är att likställa med islamistisk jihad (dvs att döda).

En libertarian är emot stöld och våld (utöver självförsvar). De flesta människor tycker detta frihetliga ideal är självklart ända tills man upplyser om att det finns en stor, populär, institution vars grund vilar på just systematisk stöld och våld. I det läget brukar statskramaren avfärda den frihetlige för att (1) vara utopist och (2) hata barn och fattiga människor. Men det frihetliga idealet är bara en pytteliten moralisk kärna som specificerar två specifika företeelser som inte bör vara grunden i ett samhällsbygge.

Martin Moraeus, som är känd sedan tidigare här på mises.se, uppmärksammar oss på att han har skrivit ett helt gäng artiklar för Gotlands Allehanda. Med andra ord har intet ont anande gotlänningar under en period matats med verklighetsekonomi och sunda ekonomiska tankar, i bjärt kontrast till vad som basunerats ut i resten av media. Bra för Gotland! Kanske är det på denna stora ö med anor som Sveriges framtid ligger?

Att Riksbanken inför negativ reporänta på -0.1% är knappt värt besväret att kommentera. Det har vi ju förutsagt länge. Man ställer sig dock Den Eviga Frågan: Är detta dumhet eller ondska? Man vill gärna tro att Riksbankens högbetalda tjänstemän bara lider av för mycket undermålig utbildning från våra toppuniversitet och inte vet bättre. Att de uppriktigt tror att inflationspolitik av Weimartyskt, Zimbabwiskt, eller Venezuelanskt snitt faktiskt skulle kunna vara en bra grej om man bara ”gör det rätt”.

Ofta när politiker hänvisar till forskning om skola, barn och fritid hänvisar de inte till empiriska eller komparativa studier utan till västmarxistisk ideologiproduktion. PISA-rapporten blev en skolpolitisk nål som punkterade mångas illusioner om svensk skola på grund av att den är det närmaste man kan komma fri och oberoende forskning med tydliga komparativa parametrar. Alla skolpolitiker jag läste och hörde när PISA-rapporten kom, uttryckte en bestörtning som vittnade om en förvåning. Uttryckt annorlunda: Om man bara sitter och läser idealistiska konstruktioner väcker verkligheten obehagliga känslor.

Följande artikel är riktad huvudsakligen till liberaler, och försöker argumentera ur ett allmän-liberalt perspektiv och inte ett strikt libertarianskt sådant.

Efter det senaste EU-valet, där partier som generellt anses vara höger-extrema gick framåt, har det börjat höjas röster om att även liberaler måste erbjuda någon form av EU-kritik, och inte längre kan ställa sig odelat positiva till EU så som det ser ut idag. Mycket av detta handlar om realpolitisk positionering, men förhoppningsvis finns det även uppriktiga liberaler som fått sig en tankeställare av att allt färre väljare i Europa egentligen tycks vilja vara del av det EU är idag.

Igår kväll fick hoppet om verklig förändring grekerna att le igen efter fem långa år”: det var ett rätt representativt påstående i den brittiska vänsterpressen dagen efter det grekiska valet. Fotona som hörde till dessa påståenden verkade också visa många greker som var fulla av glädje över valresultatet. Varken påståendet eller bilderna var direkta lögner. De var snarare delsanningar, precis som så många andra sanningar inom politiken.

Vecka 6 har äntligen gått till historien och Mises Sverige gör sin plikt och sammanfattar även denna vecka i Modärniteten.
Pyjamaskommunist på Aftonbladet hyllar övergången från ett auktoritärt till ett totalitärt statskick och kallar det befrielse. Business as usual på Aftonkommunisten. Den svenska vården ter sig dålig i jämförelse. Är det verkligen sant, och om så är fallet, vad innebär det då?

Det svenska folket har i gemen idag en närmast barnslig tilltro till staten och politikens möjligheter. Jag ser denna tilltro som en erzatsreligion: Staten är föremål för en tro och ett hopp som skall lösa samhället från sociala orättvisor, kriminalitet och korruption. Staten och politikernas egen korruption motverkas i sin tur av tron på demokratins och valdagens möjligheter och i demokratins namn får många hopp om modellens universella giltighet och mission i länder som Afghanistan och Irak. Inspirerade av den naiva tron på statens möjligheter till social och ekonomisk katharsis står de politiska partierna på kö för att erbjuda sina tjänster.

Stater och banksystem trycker pengar som det inte fanns någon morgondag, och mer ska det bli för att hålla räntan på noll. Men konsumentpriserna stiger inte i samma takt. Är det fel på teorin, eller finns inflationen någon annanstans?

Karikatyren av det rika kapitalistsvinet har länge varit den där lilla monopolgubben med mustasch, monokel och pengapåse över axeln. En bankir som bara bollar med andra miljardärers miljarder. Som inte vill ha något med vanligt folk att göra, som inte kunde bry sig mindre om vad vanligt folk tycker, tänker och vill ha.
I slutet av 2014 publicerade DI en artikel med rubriken ”Lågpriskungar rikast i Sverige”. Den listade de rikaste människorna i Sverige och föga överraskande var Kamprad och H&M-Perssons i topp. Men där fanns många andra lågpriskungar och även de som ärvt sin förmögenhet så har den förmögenheten ofta skapats av lågpriskungar.
Förklaringen till varför lågpriskungar ofta toppar rikemanslistorna är enkel.

Svensk frihetlig debatt har varit starkt beskuren på grund nyliberala tillkortakommanden att tillämpa frihetens idéer på ett konsekvent sätt. En viktig mission är därför att visa att frihet inte endast gäller för kulturradikala och ateistiska idéer, utan även för värdekonservativa och kristna dito. Personligen älskar jag både vetenskap och religion. Jag tror nämligen inte att man bör avvisa någon idé eller åskådning på förhand.
Det pågår en debatt om svensk skolavslutning skall få äga rum i kyrkor eller inte och åter har Christer Sturmark, fil kand i datakunskap, synts på Statens Television. På andra sidan har kvinnliga präster sagt deras åsikt och nynnat inför TV-kamerorna på ”Den Blomstertid nu kommer” i hopp om att väcka nostalgiska känslor. Gud, sade de, ville de inte tala om.

Vecka 5 i landet upp-och-ner går till historien. Inte en dag för tidigt. En vägledande princip i Det Nya Sverige tycks vara att man ska belöna kriminella men straffa laglydiga som arbetar och sköter sig själva. Toblemåna Sahlin går ännu längre och vill belöna inte bara vanligt gatubus, utan helst avlöna ISIS-terrorister som skurit halsen av folk och våldtagit oskyldiga flickor i främmande länder. Samtidigt som detta vill regeringen straffa svenskar i Sverige för handlingar begångna i andra länder där de inte är olagliga. Allt detta upp-och-ner kan tyckas konstigt, men demokratisk logik försäkrar oss att det är precis så svenska folket vill ha det. De har faktiskt röstat för det i fria och allmänna val och därför drabbar det ingen oskyldig. Om de vill ändra något kan de rösta på det i valet om 7,5 då Kartellen eventuellt upplöses.

Ludwig von Mises dog år 1973 vid 93 års ålder. Under de sista åren hade plågats av sjukdom och då beklagat sig till sin fru eftersom det fortfarande var så mycket som behövde göras. Mises var den sunda ekonomiska vetenskapens främsta förkämpe och när han dog hade han gjort sitt bästa för att lära ut den till så många människor som möjligt. Några av sina största insikter hade han nått redan vid 31 års ålder, år 1912, i boken Theorie des Geldes und der Umlaufsmittel (Teorin om pengar och omloppsmedel).

Det hela kan förefalla enkelt om man betraktar orsak och verkan. Ändå är det svårt att få gehör för detta perspektiv i en debatt som bygger på fördummande polariseringar och bristande respekt för kulturer och religioner och i synnerhet en bristande självrespekt för den egna svenskheten. Det finns ett dialektiskt samband mellan svensk kulturmasochism och svensk intolerans för olikheter. Jag vill uttrycka detta i 10 punkter.

Ibland lyckas jag reta flera grupper utan att ha denna effekt som egentlig avsikt. När jag exempelvis försvarade yttrandefrihet i fallet Charlie Hebdo så retade jag upp vissa som inte tycker att friheten skall omfatta heliga personer och symboler. När jag sedan kritiserade Charlie Hebdo mot bakgrund av min egen kultursyn så retade jag upp andra. Självklart kan jag försvara friheten till något utan att sympatisera med detta något. Dem som hade svårt att förstå skilde inte på: VAD och HUR.

Vi lever i en märklig kultur där en person som äter lunch med en folkvald politiker från ett av Sveriges största partier blir av med sitt arbete som fotbollskommentator. Eller är det så märkligt? Vår västmarxistiska kultur är mycket känslig för offentliga symboler och för politiska associationer. Marcus Birro blev en sådan symbol efter att ha blivit avskedad från Expressen på grund av att i en refuserad artikel ha använt sig av fel slags dramaturgi där islam representerade förtryck och kristna de förtryckta. Så får man inte skriva i Expressen. Särskilt inte om det är sant. Om förhållandena hade varit de omvända hade han däremot sannolikt blivit publicerad. Nu blev han istället farlig för en tidning som annars inte hyser några större moraliska betänkligheter över samarbete med extremvänstern.

Österrikisk ekonomi är ett alldeles ypperligt ämne för den som skriver uppsatser, ska skriva rapporter eller arbeten på gymnasiet eller universitet, samt den som vill lära sig mer om världen. Och det finns fantastiska möjligheter att få stöd för sådant arbete samt flera sätt att få det man skriver publicerat. Nedan följer att antal ypperliga möjligheter till både finansiering, erfarenheter och publikationer:

Igår högtidlighölls judiska offer för den socialistiska regimen i 30-talets Tyskland. Må de vila i frid.
Det är en utmärkt idé att minnas offer för statligt våld.
Så idag kan vi till exempel högtidlighålla offren för den regim som uppfann koncentrationsläger, nämligen den brittiska regimen under boerkrigen.
Vi kan också minnas de japan-amerikaner som samlades in i amerikanska koncentrationsläger under andra världskriget.

Inflation, definierad som expansion av mängden fiatpengar, är att frukta oavsett när och var den förekommer.[1] Det är den dolda orsaken till flertalet av våra problem såväl i samhället som i ekonomin:
1. Inflation orsakar hög- och lågkonjunktur
Kreditexpansion som sker till följd av en ökning av mängden fiatpengar och inte verkligt sparande leder till artificiellt låga räntor. Detta välkomnas till en början då kreditexpansionen ger upphov till en ekonomisk ”boom”. Investeringar som tidigare inte var genomförbara blir plötsligt lönsamma med de artificiellt låga räntorna. Men eftersom inget verkligt sparande har skett kommer det uppstå resursbrist, det finns nämligen inte tillräckligt med resurser för att slutföra samtliga projekt. När räntorna stiger igen uppdagas felinvesteringarna och en oundviklig korrigering blir ett faktum. För att övervinna recessionen sänker centralbanken räntorna igen. Recessionen, eller depressionsfasen, som hade inneburit likvidationen av felinvesteringar och återställningen av produktionsstrukturen förhindras då det inte är politiskt önskvärt…

Internet tog vid där Gutenberg slutade. Information är idag mer lätt-tillgänglig än någonsin. Har det gjort människor till smartare och mer upplysta informationskonsumenter? Edra ödmjuka podpratare har olika åsikter i frågan och presenterar sedan en favoritlista på några av de mer eller mindre rumsrena poddar och webbsidor de brukar besöka.

På samma sätt som de två ömsesidigt uteslutande relationerna människor emellan är fredlig samvaro eller tvingande exploatering, produktion eller rovlystenhet, är mänsklighetens historia, framförallt dess ekonomiska historia, att betraktas som en kamp mellan dessa två principer. Å ena sidan finns kreativ produktivitet, fredligt utbyte av varor och tjänster samt samarbete; å andra sidan påtvingade krav och predation av de sociala relationerna. Albert Jay Nock namngav gladeligen dessa två konkurrerande krafterna som: ”social makt” och ”statsmakt.”[41] Social makt är människans makt över naturen, hans samarbetsvilliga förvandling av naturens resurser och kunskap om naturens lagar, vilket gynnar alla inblandade parter.

Efter en sensationellt oansvarig, skenande utgiftspolitik som ledde till statsfinansernas sönderfall och lika oansvariga, paternalistiska räddningsaktioner från den berömda trojkan (EU, ECB och IMF) som permanentat förlamningen av ekonomin, så trodde många bedömare nog att Grekland hade nått sin botten. Men efter gårdagens valseger för det nysocialistiska Syriza kan det vara dags att ompröva denna tanke.
När Grekland 2001 smög sig in i euron bakvägen och fick tillgång till ECB:s kreditfönster som gjorde det billigare att låna, låg de offentliga utgifterna på en nivå av 46 procent av BNP och statsskulden på omkring 100 procent av BNP. Idag är motsvarande siffror 59 respektive 176 procent och växande. Denna utveckling tillsammans med det kontraproduktiva agerandet från EU, ECB och IMF och brottet mot Maastrichtfördraget tycks vara den perfekta grogrunden för spänningar och politisk totalitarism.

Häromnatten, runt midnatt, slocknade alla gatulampor i min lilla trevliga engelska småstad. Faktum är att de har slocknat varje natt vid midnatt i över två månader, men eftersom jag har inte varit där hade jag ingen aning om det. Hur detta har utvecklat sig (eller, detta är snarare motsatsen till utveckling) är indikativt för alla de ekonomiska problem som västvärlden idag står inför.
Lamporna släcks för att skära ner på kostnader, inte för att mörkret är estetiskt eller kulturellt fördelaktigt (något jag faktiskt hävdar kan vara fallet), eller för att det är något fel med elnätet. Privata boenden lämnas orörda. Du kan fortfarande ha ljuset tänt hela natten om du så vill.