Mänsklig frihet är ett mål. För en libertarian, kanske det högsta målet. Men bör det nås till vilket pris som helst? Är alla medel giltiga i en kamp för befrielse? I sin berömda “Reflections on the Revolution on France” skrev Edmund Burke följande:

“När alla bluffar, bedrägerier, våldsamheter, plundringar, mordbränder, mord, konfiskeringar, obligatoriska pappersvalutor, och varje typ av tyranni och grymhet som används för att få till stånd och upprätthålla denna revolution har haft sin naturliga effekt, det vill säga att chockera de moraliska känslorna hos av alla dygdiga och nyktra sinnen, kommer de som underblåser detta filosofiska system omedelbart skrika sig hesa i en deklamation mot den gamla monarkiska franska regeringen…

Här är en summering av mina tankar om folk som kallar sig ”vänsterlibertarianer” från ett tidigare inlägg:

Denna sociala agenda behöver inte antas av alla som kallar sig ”libertarianer”. Det är precis lika ”libertarianskt” att fredligt stödja det homosexuella paret som det är att stödja bakaren som vägrar baka en tårta till dem. Libertariansk teori och icke-aggressionsprincipen ger oss inte något annat än respekt för egendom…

Lever västerlandet? Varför är media så sovjetiskt? Vad vill välfärdsmånglarna? Och har vi funnit roten till allt detta nära Zinkensdamm? Detta och mer i senaste avsnittet.

Den här texten är skriven av Murray N. Rothbard och anpassad efter banksystemet i USA. Men principen för hur man skulle kunna återgå till ett fribanksystem är densamma i länder som exempelvis Sverige. Vidare bör det tilläggas att denna text är skriven 1983 vilket gör att guldpriserna som nämns inte är aktuella i dagsläget.

“För att separera staten från pengar helt och hållet, föreslår jag, att dess guldreserv avnationaliseras d.v.s. ges tillbaka till folket. Det bästa sättet att avnationalisera guldet är att ta varje enskild dollar och lösa in det direkt mot guld…

I en artikel i New York Times försökte sig Robert Shiller på att attackera idén att ”en oreglerad konkurrenskraftig ekonomi är optimal för alla”. Även om han är en försvarare av vissa aspekter av den fria marknaden, är han orolig över den mängd manipulering och bedrägeri som genomsyrar marknaden. I hans ögon innefattar en konkurrenskraftig ekonomi flera entreprenörer som lever på att konsumenter fattar beslut som går emot deras verkliga intressen.

Institutets Hans Palmstierna begår idag premiär på Det goda samhället. Nils Lundgren skrev där nyligen om lag och statens våldsmonopol. Hans svarar att lagen är både äldre och större än våldsmonopolet. Förr behövde man inte en politisk union för att upprätthålla lagen och man behöver det inte heller idag.

Studion gästades av Jeff Deist, president för amerikanska mises-institutet. Ett mer radikalt möte än väntat. Jeff är från början skattejurist, men tog över styret av institutet för drygt ett år sedan. Mitt i internetåldern tror han fysiska möten är nyckeln till friheten. Vänster-högerskalan har ersatts av en konflikt mellan vanligt folk och galningar. Jeff har även en del åsikter om den pågående migrationen i Europa och USA. Slutligen en annorlunda, icke politiskt korrekt, bokrekommendation: Flashman.

Vill du göra någonting gott för världen? Bra! Det finns två huvudsakliga metoder: du kan engagera dig i vinstdrivande eller ideell verksamhet. Du riskerar naturligtvis att misslyckas med din satsning. Som entreprenör eller ideell aktivist är det omöjligt att undvika risk, såvida du inte med våld eller hot om våld tvingar människor att stödja det du brinner för. Den fria marknaden diskriminerar mot allting som inte är en förbättring. Många som försöker kommer misslyckas, och det är ingenting konstigt med det.

Eftersom alla handlingar fordrar användandet av specifika fysiska medel – en kropp, ett rum, externa objekt – måste en konflikt mellan olika aktörer alltid uppstå när två aktörer försöker använda samma fysiska medel för att uppnå olika syften. Källan till konflikt är alltid och undantagslöst densamma: brist på, eller rivalitet om, fysiska medel. Två aktörer kan inte samtidigt använda samma fysiska medel – samma kroppar, utrymmen och objekt – för olika ändamål. Om de försöker göra det kommer de kollidera…

På detta enorma bårhus för de halvdöda – där någon i närheten drog sin sista suck; någon annan var döende; någon kämpade sig upp ur sängen bara för att ramla framstupa ned på golvet; ytterligare någon annan sparkade av sig sina filtar, eller yrade i feber med sin kära mor eller svor åt någon; andra vägrade att äta, eller krävde vatten, med feber som fick dem att försöka hoppa ut genom fönstret; medan andra grälade med doktorn eller bad om något – låg jag och tänkte att jag fortfarande ägde styrkan att förstå allt som var på gång och kunde behålla lugnet i min lunk.

Riskkonsult Stellan Abrahamsson, tidigare tjänsteman på Finansinspektionen, gästar RM. Han ger en blick inifrån och reder ut begreppen. Så fungerar kreditexpansion i banksystemet. Vem gynnas av inflation. Hur ser bankernas skräckscenarium ut?

Politik är ganska enkelt – det är höger mot vänster. Problemet är att höger respektive vänster verkar blanda idéer och ideal hej vilt. Högern är mer individualistisk, men knappast när det gäller kollektiv som ”nationen” eller ”folket”. Vänstern är mer kollektiv, men inte om det gäller någon som drabbas av ”strukturellt förtryck” – för då har en individ rätt att omkullkasta hela ordningen.

2013 tog Salon en kort paus från att kritisera en karikatyr av libertarianismen för att låta David Sirota skriva en pinsam hyllningsartikel till socialismen, som visade sig vara både en fantastisk studie i farorna med en socialistisk ekonomi och, så klart, i att uttrycka sig för tidigt.

Glädjande nyheter! På mises.org uppmärksammas ett nytt masterprogram starkt präglat av österrikisk ekonomi. Det sätter igång redan under 2016 och platsen är dessutom metropolen Berlin, bara en och en halv timmes flygresa från Stockholm eller en nattågsresa från Malmö. Programmet är öppet för alla som innehar en kandidatexamen och den som deltagit med godkända examinationsmoment kan titulera sig ”Master in Entreprenurial Economics and Management”. Undervisningen bedrivs på engelska.

Som svar till mitt inlägg, Antonio Gramsci Libertarians, blev jag erbjuden följande text av Hans Hermann Hoppe: A Realistic Libertarianism. Tydligen är detta ett försök att sätta mig på plats, en utmaning att ge Hoppe samma behandling som jag så kärleksfullt gav vänsterlibertarianerna. Ni förstår, tydligen är Hoppe den främsta förespråkaren av det som folk som identifierar sig som vänsterlibertarianer kallar för ”höger”-libertarianism.

Efter den tidigare finansministern Kjell-Olof Feldts debattartikel om läget på bostadsmarknaden publicerade SVT Opinion en replik från undertecknad. Feldt bemödade sig sedan med att bemöta synpunkterna i ett nytt inlägg, varpå slutreplik begärdes från min sida. SVT valde dock att låta Feldt få sista ordet och slutrepliken publiceras därför här på bloggen istället. Penningpolitiken – elefanten i rummet. Kjell-Olof Feldt utvecklar sin uppfattning om läget på bostadsmarknaden i sin slutreplik. Han menar att Konjunkturinstitutets enda argument för att vi idag ser en bostadsbubbla är att priserna stigit oavbrutet under lång tid. KI grundar dock inte sin varning på prisuppgången i sig, utan på att uppgången inte längre kan förklaras med hänvisning till fundamentala faktorer.

Världen erbjuder allehanda faror, men det är onödigt att ge efter för urskillningslös rädsla, och att med kittlande spänning elda på rädsla i andra människor. Ljudliga och publika uttryck för skräck och undergångsprofetiande är ofta ett sätt att kanalisera ensamhet, fördomar eller förbittring till ett sinnesuttryck som kan förefalla slugt, rättfärdigt och tappert för deltagarna.

En gång fanns det en ekonom som hette Laffer. Runt finanskrisen 2008-9 blev han känd för att ha sagt på TV att en annan ekonom som hette Peter Schiff hade fel. Tyvärr hade Peter Schiff rätt, och Laffer fel. Dock så hade Laffer långt tidigare i sin karriär gjort en kurva, som fick bära hans namn. Den enkla kurvan visade det enkla sambandet att man inte kan höja skatten hur mycket som helst, för till slut så börjar skatteintäkterna sjunka. Vi tycker att detta är en mycket fin kurva (även om man kan diskutera exakt vilken form den torde ha) och har därför dammat av den och erbjuder den nu i färgglad, lättförstådd form. Vi hoppas ni sprider den till era vänner och bekanta som är i behov av ekonomisk förståelse.

Sverige har utan tvivel problem. Det största problemet alla kategorier är den nuvarande kreditbubblan. På en avlägsen, måhända raskt klättrande, andraplats kommer de politiska beslut gällande flyktingmottagning som har tagits alternativt inte tagits. Att säga att Sverige börjar osa 90-tal är en underdrift.

När man läser alla Mises verk är det tydligt vad han menar med förfall: det avsiktliga förstörandet av civilisationen i sig, genom den totala statens uppkomst. I vår tid tror jag att vi håller på att bevittna motsatsen: statens långsamma, systematiska, periodiska, men likväl obevekliga och fantastiska förfall, något som är nödvändigt för civilisationens återkomst.

Har Gudarnas skymning fallit över Radio Mises-studion? Nej, sannolikt inte. Istället bjuds på en diskussion om varför ekonomin inte är vad den ser ut att vara, det vanskliga med att blåsa upp bubblor, och ett påkallat samtal om de humanitära konsekvenserna av förd flyktingpolitik. Slutligen en dikt av Geijer.

Property and Freedom Society eller PFS arrangeras varje år i Bodrum Turkiet av professor Hans-Hermann Hoppe. Konferensen skiljer sig en del ifrån andra då det i form av en intellektuell salong där man träffas under flera dagar för att diskutera och lyssna på föredrag. Diskussionen utanför föredragen är minst lika viktiga om inte viktigare än föredragen i sig. Slogan för PFS är ”Uncompromising radicalism” där det är högt i tak på diskussionerna.

Årets ekonomipris till Alfred Nobels minne tillfaller den brittisk-amerikanske Princetonekonomen Angus Deaton, som med kommitténs ord har fördjupat våra kunskaper om olika aspekter av konsumtion. Hans forskning berör frågor av central betydelse för människors välfärd, inte minst i fattiga länder. Den har haft stort inflytande såväl på praktisk politik som inom vetenskapssamhället. Genom att betona länkarna mellan enskilda individers beteende på mikronivå och viktiga utfall på makronivå har Deaton bidragit till att stöpa om modern mikroekonomi, makroekonomi och utvecklingsekonomi.

Resursknapphet existerar i många former och är det som den ekonomiska vetenskapen främst handlar om. Om resurser inte var knappa skulle det inte finnas något behov av att ekonomisera (hushålla). Alla resurser är knappa, så som tid, mänsklig energi, naturresurser, etc. Det är inte intuitivt att lösningen på problemet är att låta resurser ägas privat. Socialister vill gärna ignorera det faktum att knapphet existerar, och ha alla resurser kollektivt ägda för det allmänna bästa. I kontrast till detta vet vi som studerat österrikisk ekonomi att privat egendom löser knapphetsfrågan, och det är detta som jag nu kommer att diskutera.

RM gästas av professor Yuri Maltsev som hoppade av från Sovjetunionen 1989, via Sverige, hamnade i USA och anslöt sig till Mises-institutet. Han berättar tragikomiskt om fattigdomen i Sovjetunionen. Hur industriellt massmord skapade ekonomisk tillväxt. Vad man blandade i korven. Hur Moskva grundades av en kines. Varför han reste med en väska fylld med kondomer. Hur välfärdsstaten skapar röstboskap och hur kulturmarxismen hotar västerlandets frihet. Bland mycket annat.

Professor Harry Flam vid Stockholms universitet är en de mest konsulterade auktoriteterna i Sverige rörande läget på bostadsmarknaden. Han har – tillsammans med bl.a. Lars E.O. Svensson – gjort sig känd för att kraftigt tona ned riskerna för en bostadsbubbla, även om han i sen tid börjat gardera sig.

Chefen för Sveriges mest välutbildade myndighet gör det igen. Han ojar sig över att det kanske blitt en liten-liten bubbla på den svenska fastighetsmarknaden. Först berättar han hur duktig han har varit som snart fått upp inflationen till de magiska två procenten. Fast det är förstås inte riktigt två procent än, men ”inflationen har stigit 0,5 procent till cirka 1,4 procent rensat för energipriser och Riksbankens egna räntesänkningar”.
Rensa, rensa, rensa. Vidare förklarar han hur viktigt det är för Sveriges tillväxt och välstånd att han håller reporäntan under nollstrecket.

Svenskarna kommer om ett tag inse att de befinner sig i en ekonomisk kris. Bostadspriserna kommer falla, arbetslösheten öka och räntan skjuta i taket. I krisens spår kommer politiker ställa vanliga människor emot varandra. Sverigedemokrater kommer att säga att det var invandrarnas fel, vänstern kommer att säga att det var de vita männens fel och högern kommer att säga att det var de fattigas fel. Medier och proffstyckare kommer ansluta sig till denna hetsjakt. För att undvika detta är det viktigt att vi förstår vad som är den egentliga anledningen till krisen, och desto snabbare vi kan göra det desto bättre.

I skrivande stund finns det många idéer som går ut på att införa en 30 timmars arbetsvecka för att ”motverka arbetslöshet”. Vad blir det faktiska resultaten av en sådan plan, oavsett om den är tillämpad av individuella fackföreningar eller genom lagstiftning? Svaret blir tydligt om vi beaktar två exempel. Det första är en minskning av arbetsveckan till 30 timmar utan någon förändring i timlön. Det andra är en förkortning av arbetsveckan till 30 timmar med en höjning av timlönen som gör att de redan anställda arbetarna kan behålla sin tidigare veckolön.

Det är vårt stora nöje att idag kunna presentera Frank Karstens och Karel Beckmans bok ”Demokratins baksida”, som översattes och gavs ut på svenska av Mises.se, som ljudbok. En vänlig läsare har donerat sin tid och otroligt behagliga läsröst, och läst in hela den dryga 3 timmar långa boken!