Så noterar vi att vice statsminister Åsa Romson gått från att vara motståndare till att Sverige exporterar vapen till Saudiarabien till att inta en mer pragmatisk hållning. Kanske kan man komma överens om att Sverige bara bör exportera ekologiska vapen och piskor?

Intressant dokumentär som betraktar skuldkrisen ur grekiskt perspektiv. Tror den förklarar varför vänsterrörelsen Syriza vuxit sig så stark i Grekland. Kapitalism betraktas som synonymt med finansmarknaden och utländsk imperialism. Kapitalism är alltså inte som i Sverige fri företagsamhet och entreprenörskap. Dokumentären tar också upp intressanta aspekter av skuldfrågan. Är skulden verkligen grekernas skuld eller de grekiska ledarnas skuld? Om korrupta ledare skuldsätter folket, är folket då skyldigt att betala tillbaka?

Intressant intervju med civilminister Ardalan Shekarabi i DN. Han pekar där på att Socialdemokraterna har ett ansvar för den “statssocialistiska” hållning som partiet intog till välfärdssektorn under 1970-talet. Det ska kanske tilläggas att Socialdemokraterna även startade processen med New public management under 1980-talet via frikommunförsöken, om man nu ska se det som något negativt.

På söndag är det val i Grekland. Det kommer att bli oroligt. Så Europeiska centralbanken (ECB) tog det säkra för det osäkra genom att sätta fart på sedelpressarna. Genom ett litet undantag blir det till och med möjligt att köpa grekiska statsobligationer. För det som ECB gör är att helt enkelt köpa statsobligationer för att få ut mer pengar i systemet. Banken sitter sedan på obligationerna tills de löper ut och hoppas att de får betalt.

Min och Nils Karlsons debattartikel om välfärdssektorns styrning har fått stor uppmärksamhet. Dagens Nyheter skriver i dagens ledare bland annat att: “Forskningen visar att lösningar på många gemensamma, mänskliga problem är svåra att forcera fram uppifrån, skriver Karlson och Lundbäck. Alla detaljer går inte att slå fast i tabeller och om politiker ändå försöker, tenderar det att göra arbetet för andra till en jakt på pinnar och poäng. Det som avgör om skolans och sjukvårdens system fungerar väl är utrymmet för lärarna och vårdyrkena att samspela med elever och patienter.”

Fem fackförbundsordföranden skriver på DN-debatt att överskottsmålet har spelat ut sin roll. Kanske det. Men tanken att problem kan lösas genom att spendera pengar som man inte har har också spelat ut sin roll. Och gjorde det betydligt tidigare än överskottsmålet. Tycker det är lite märkligt med människor som tror att man löser problem genom att förändra överskottet i statsbudgeten.

Nya avslöjanden från Edward Snowden. Den brittiska underrättelsetjänsten har övervakat e-post från journalister på BBC, The Guardian, Reuters och Washington Post. Som journalist – även i Sverige – kan man nog kallt räkna med att någon annan än sändare och mottagare läser ens post. Det vore dumt att tro motsatsen. Men det finns motmedel.

Mycket förvånad över hur bra Åsa Regnér svarar på besvärliga frågor i Agenda. Samtidigt – i en regering med 24 ministrar kommer statsråden ofta in som ett UFO: Var kom hon ifrån, frågar man sig? Bortsett från det, hon är riktigt bra. Verkar ärlig, empatisk och kompetent. Men det går nog över, hon har ju bara haft jobbet några månader.

Skriver i dag tillsammans med Nils Karlson på DN-debatt om det polycentriska perspektivet i välfärdsdebatten. Det är ett perspektiv som jag tycker saknas. Det är mycket tal om att det ena eller det andra bör/ska förbjudas. Kombattanterna har liten insikt om att olika driftsformer har olika förutsättningar och att välfärdssektorn består av verksamheter med skiftande förutsättningar och behov.

Den franska polisen genomför nu massgripanden av personer som uttryckt sig olämpligt med anledning av attentaten i Paris. I Tyskland förbereder Angela Merkel EU-lagstiftning som ger myndigheterna rätt att avlyssna medborgarna. I Sverige tillämpas lagen om hets mot folkgrupp på allt som ens antyder någon missaktning mot ett kollektiv. I Storbritannien öppnar David Cameron för att förbjuda människor från att kommunicera på Internet – om inte staten får möjlighet att lyssna. Samma politiker tågar till stöd för Charlie Hebdo. “Jag är Charlie” hävdar dom unisont.

David Cameron har i dag fått en hederplats i högerspalten. Som första politiker som öppnar för att förbjuda människor att kommunicera – utan att staten hör. George Orwell tänkte sig en stat som låg i ett lågintensivt krig med andra stater. Det liknar i mycket dagens situation – där terrorister av och till ger västvärlden nålstick. Det yttre hotet används som medel för att motivera ökad kontroll.

Att National security agency har övervakat hela världens IT-kommunikation är en sak. De hade i alla fall förstånd nog att skämmas. Men det gör inte Storbritanniens premiärminister David Cameron när han föreslår ett förbud mot krypterad information på nätet. “In our country, do we want to allow a means of communication between people which […] we cannot read?” Ja, det är en bra fråga? Ska människor över huvud taget få prata med varandra, utan att staten har möjlighet att lyssna?

Kommer inte ihåg historien bakom lagstiftningen om hets mot folkgrupp. Men det handlade väl om att hindra nazister från att marschera med uniform på våra gator. Och det har dom heller inte gjort i så stor utsträckning, med undantag från någon händelse i Växjö. Något verkar dock ha gått väldigt fel vid tillämpningen av lagen. Att skriva på Facebook en muslimsk böneutropare låter som en “… åsna som har ont i magen” är kanske inte så trevligt. Men det är heller inget som någon bör bötfällas för i ett demokratiskt samhälle.

Efter terrordåden är medierna och politikerna ovanligt tydliga om värdet av yttrandefriheten. Tyvärr tror jag det i huvudsak beror på att vi inte är direkt berörda av dåden. Hade det skett i Sverige skulle vi ha krupit för terrorismen – som vi brukar.

Ibland säger en lösryckt mening rätt mycket om skribentens världsuppfattning. Som när Åsa Linderborg i en krönika i Aftonbladet skriver: “Orättvist nog gick han lös med en kalasjnikov i just Frankrike, som hade integritet nog att inte delta i ockupationen av Irak.” Hm, “orättvist nog”. Karikatyrtecknare som bor i länder som deltog i Irakkriget får dock skylla sig själva.

Godmorgon Världens reportage från Kuba är tänkvärt. Att det finns delar av världen som inte har Internet. Och att familjen Castro fruktar Internet mer än något annat. Däremot sprids information underjordiskt genom att man delar hårddiskar med varierande information.

“Det finns en lustig tecknad seriestrip på temat som cirkulerar bland digitala affärsutvecklare: Två grisar tittar in i en svinstia. Den ena grisen utbrister förtjust till den andre; ‘så fint det är, och bonden vill inte ens ha betalt om vi flyttar in.’ I den digitala världen är det ofta du själv som är produkten.” Rekommenderar Mattias Allrings artikel på DN-debatt. Tror inte att de flesta ännu förstått att vi redan sagt adjö till mycket av den personliga integriteten genom att använda gratistjänster på nätet. Och att vi kommer att fortsätta göra det – helt frivilligt.

Först inviterar Stefan Löfven Allianspartierna till samarbete om integrationspolitiken. Uppenbarligen för att djävlas, då han sett att det finns en stor falang inom Moderaterna som vill samarbeta med Sverigedemokraterna. Göran Hägglunds svar är obetalbart – man kan förstås inte samarbeta med ett parti som saknar integrationspolitik.

“Kom inte och släng Adolf Hitler i ansiktet på mig. Jag har läst mycket av Hitlers tidigare skrifter och tycker det är mycket i det som är bra.” Nej, så går det inte att säga om man är en aktad kulturpersonlighet i Sverige. Men byt ut “Hitler” mot en annan massmördare – Stalin – så har ni Sven Wollter i TV-programmet “Min Sanning”.

Personligen tycker jag det är märkligt att det enbart är Gudrun Schyman som kritiserar den spanska regeringens beslut att från nyår censurera inlägg på Internet.

Sällan man kommer på de politiska partierna med handen djupt nere i syltburken. Men Folkpartiet i Stockholm lyckades fastna med hela huvudet. Partiet försökte få Stockholms Stad – det vill säga skattebetalarna – att stå för stämmodelegaternas buffé. Till Folkpartiets – och kanslichef David Lindbergs – försvar kan man framhålla att skattebetalarna hade fått betala i vilket fall som helst. Vi betalar via partistödet för att företrädare för de etablerade partierna ska mingla med varandra och försvara sin oförtjänta position som representanter för oss.

Endast en tredjedel av Socialdemokraternas väljare vill fortsätta samarbetet med Miljöpartiet. Resten är tveksamma eller rent negativa. Det är anmärkningvärda siffror för regeringen. Och i en annan undersökning får Stefan Löfvens vice statsminister lägre väljarförtroende än en politiker som Löfven definierar som “nyfascist”. När Mona Sahlin inledde samarbetet med Miljöpartiet var det ett mittenparti. I dag är det ett parti som står tydligt på vänsterkanten – det är avslöjande att den enda väljargrupp som verkar positiva till samverkan mellan S och Mp är Vänsterpartiets väljare. Ändå har Vänsterpartiet lämnats utanför.

Måste säga att Åsa Romsons förtroendesiffror är välförtjänta. Har sällan sett ett så arrogant beteende av en politiker. Det är också noterbart att förtroendet för ledaren för det mest politisk korrekta partiet hamnar fem procentenheter under företrädaren för det minst politiskt korrekta partiet.

Så. Miljöpartiet stoppar nu frysningen av Förbifart Stockholm. Det var det som Stefan Löfven fick betala för att gå till val på den framförhandlade budgeten. Men som vanligt har han sålt sig för billigt. Förbifarten och Bromma är inte det enda problemet som är förenat med att gå till val på rödgrön röra.

Noterar att Post och telestyrelsen (PTS) agerar på beskedet att norska regeringsbyggnader omgärdas av falska GSM-transpondrar. Att någon generell sökning i hela landet sannolikt inte är möjlig förstår jag, men man bör nog söka i området kring de svenska regeringskvarteren också. Vem vet vad som finns där? Känns som om det här är en uppgift för FRA. Men vad händer om FRA upptäcker att det är deras kompisar i NSA som satt upp transpondrarna för att spionera på svenska politiker? FRA använder ju NSA:s kraftfulla övervakningsverktyg – X-keyscore.

Svenska Dagbladet skriver om SCA-chefernas jaktresor och kändiskockar som flygs in. Om SCA-chefens resor på företagets bekostnad. Diskussionen i medierna är polariserad. Vänstern menar att de höga cheferna profiterar på det arbete som utförs av företagets anställda. Högern menar att en bra hen ska ha bra betalt. Det är en dialog som jag tycker missar målet. I korrumperade bananrepubliker är löneskillnaderna mellan vanliga arbetare och ledande politiker större än i utvecklade demokratier. Säger det oss något även om SCA?

Det ser ut som om Sverigedemokraterna gjorde ett strategiskt riktigt val när de valde att fälla budgeten. Men även om partiet stiger i opinionen nu kan utvecklingen ta oväntade vägar. Rent parlamentariskt är läget dock i princip oförändrat. Taffligheten om regeringen ska gå till val på sin gamla budget eller inte har inte påverkat förtroendet för Löfven. Det är kanske för att medierna varit mer intresserade av att sänka Björn Söder de senaste dagarna?

Läs gärna Bo Rothsteins debattartikel om identitetspolitiken i dagens DN. Han kunde gärna ha tagit några exempel från identitetspolitikens USA och händelserna i Ferguson. Kan det bli tydligare? Faran med att dra generella slutsatser utifrån enskilda händelser är att slutsatserna lätt blir självuppfyllande. Om polisen tror att alla andra poliser behandlar medborgarna olika på basis av hudfärg eller sexuell läggning är det lätt hänt att normerna i kåren förskjuts. Det blir ett vi och dom – vi ser i Sverige dessa tendenser i utanförskapsområden som Rosengård.

Lyssnade just till Göran Persson i Agenda. Och konstaterar att han är rätt klarsynt. Om att det är vansinne för S att försöka locka över Centerpartiet till den mörka sidan. Och att Socialdemokraterna måste dumpa V och Mp och vända sig till Alliansen. Persson tror att S och M kan göra upp. Men jag tror inte att M överger sina kollegor i första taget. Det tror jag inte att medlemmarna i Moderaterna skulle uppskatta heller.

Margot Wallström menar att Edward Snowden har initierat en bra debatt. Det är bra så långt, kan inte minnas att Fredrik Reinfeldt någonsin yttrade sig om Snowden. Eller Carl Bildt. I alla fall inte i någorlunda positiva termer. Det blir lite konstigt när demokratiskt valda politiker kritiserar diktaturstater som Ryssland och Syrien för att övervaka sina medborgare – men samtidigt avstår från att kritisera USA. Ännu konstigare blir det när demokratiskt valda politiker hyllar dissidenter från små totalitära stater, men avstår från att kritisera USA och behandlingen av visselblåsare där.