Vice statsminister Lövin är åter ute i Public Service och ljuger friskt på ett sätt som bara hittar sin motsvarighet i Nordkorea och gamla Sovjet. I en radiointervju i P1 (9 min in i intervjun) påstår hon nu att 99,99% av alla forskare är överens om klimatlarmen. Det är patetiskt att bevittna denna totala desperation bland våra alarmistiska politiker, nu när deras bedrägeri är på väg att avslöjas.

Det som slår mig i eftervalsdebatten och analyserna efter det amerikanska valet är att jag ingenstans hittat den för mig fullständigt självklara slutsatsen bakom Trumps triumf. Jag är övertygad om att han har haft en väl genomtänkt plan för hur han skulle överlista det härskande etablissemanget inom politiken, medierna och kulturvärlden.

I ett inslag om USA:s nyvalda president Donald Trumps inställning till klimatlarmen i kvällens sändning av SVT Aktuellt, intervjuades Miljöministern och vice Statsministern Isabella Lövin om vilka följder en förändring av USA:s klimatpolitik skulle kunna få.

Under inslaget kom hon med påståendet att världens ökenområden breder ut sig på grund av den påstådda globala uppvärmningen. DET ÄR EN FLAGRANT LÖGN!

Under hela presidentvalskampanjen har jag gjort en intressant iakttagelse i min bekantskapskrets. De av mina näringslivsvänner med skit under naglarna som arbetar eller arbetat med att driva företag och producera varor och tjänster har nästan alla trott på en Trump-seger, helt oberoende av alla medias prognoser. Mina näringslivsvänner som i huvudsak levt eller lever på att spela på de finansiella marknaderna, där man kreerar pengar ur till synes tomma inte, har nästan alla varit tvärsäkra på en Clinton-seger.

Presidentvalet i USA visar att västvärlden befinner sig i sin allvarligaste kris under hela den västliga hegemonins tvåhundraåriga historia. Det maktetablissemang, som genom åren etablerats genom manipulation av den västliga demokratin, försöker nu skaffa sig en permanent global hegemoni genom att förorda en överstatlighet som är överordnad nationalstaterna. Jag har tidigare pekat på hur ekonomiska makthavare, i form av några dussintal hyperförmögna oligarker som kontrollerar en större del av världens globala företag och banker, gradvis har korrumperat allt fler demokratiskt valda makthavare. De har de med stor list fått den politiska klassen att spela med i en ny global världsordning.  Makten förflyttas från valda parlament till bankernas och de stora företagens styrelserum.

Min vän professor Lennart Bengtsson har skrivit ner några tankar som jag vill delge bloggens läsare:

Huvudorsaken att någon stöder ett visst parti är att detta parti driver uppfattningar som överensstämmer med de som personen i fråga själv kommit fram till. Detta är själva kärnan i en äkta demokrati. Denna uppfattning delas dock inte av överheten då denna anser att många saknar förmåga att ens begripa vad som är bäst för dem. Det är av denna anledning som överhet och media förklarat krig mot SD som råkar ha blivit den lilla människans språkrör mot en överhet som i allt större utsträckning vill bestämma och reglera vad som är rätta tankar och rätta uppfattningar.

Västvärldens s.k. demokratier genomgår just nu en mycket omvälvande period i sin utveckling. Många människor i våra länder känner djup oro och rädsla över hur vårt västerländska samhälle är på väg att förvandlas till något främmande som vi inte vill ha. Borta är efterkrigstidens relativa trygghet och gradvisa tillväxt av välstånd och välfärd. Den ekonomiska tillväxt som ekonomerna fortfarande registrerar i sin statistik, tillfaller inte folket utan stannar i allt högre utsträckning hos den procent som sitter på makten i våra samhällen. Dagens medelklassgeneration får det sämre än sin föräldrageneration, medan den ekonomiska och politiska adeln för vart år ökar sitt välstånd genom att själva lägga beslag på den lilla tillväxten.

Vi är många som känner en gnagande oro inför dagens världsutveckling i allmänhet och utvecklingen i västvärlden i synnerhet. Låt oss ta ett helikopterperspektiv på det som sker för att söka en bättre förståelse.

Makt och rikedom har i alla tider varit två sidor av samma mynt. Tidigare i historien var rikedomen nästan helt knuten till ägandet av land och då främst jordbruksmark som var basen för livsmedelsproduktionen i samhället. Våra härskare var kungar och/eller olika församlingar som styrde över nationer definierade av en gräns runt en bestämd landmassa, makten stiftade lagar som gällde innanför gränsen. Nationsgränserna mejslats en gång ut genom en kamp mellan olika folkgrupper, något som orsakat flertalet av historiens krig.

Bloggen slår rekord

Bloggen anthropocene.live har slagit nytt rekord i oktober med över 300.000 visningar vilket givetvis är en glädjande trend som visar att bloggen når ut till allt fler. Detta är viktigt i en tid när Main Stream Media som SvD, DN, SVT m.fl. blir allt mer ensidiga i sin bevakning av viktiga händelser och politiska skeenden.

Vilket hot skall vi frukta mest?

Propagandabladet DN har idag en artikel som redogör för hur USA varnar Ryssland för att angripa Sverige. Den fråga vi måste ställa oss är vilket hot vi skall frukta mest USA:s mot Ryssland eller påståendet att Ryssland hotar att angripa Sverige.

Den moderata politikern Gunnar Hökmark har dagligen något inlägg på Facebook om hur stort hotet från Ryssland är. Igår skrev han att det faktum att Ryssland fortsatt upprustar och söker dominans i Östersjön samtidigt som man utstuderat bombar civila mål i Aleppo verkar inte ge någon större inverkan på svensk politik, det som faktiskt är hot mot Sverige och vår omvärld påverkar vårt samhälle i grunden. Han får stå som ett typiskt exempel på den intensiva antiryska hatpropaganda som sedan några år sköljer över oss dagligen från i stort sett hela det svenska etablissemanget och deras MSM.

Min gamla kurskompis från Chalmers Anders Thorén har gjort denna analys av det tragiska förfall som drabbat den tidigare kvalitetstidningen Svenska Dagbladet.Han har länge bott i Kina och fått ett utifrånperspektiv på hur inskränkt den svenska samhällsdebatten blivit. Som gammal styrelseledamot i tidningen tycker jag utvecklingen är djupt tragisk. De publicistiska giganter som tidigare lett tidningen vrider sig i sina gravar. Läs och säg vad ni tycker, har SvD blivit en trollblaska?

Läste just en av SvD nyligen publicerad chat mellan en amerikansk republikan och vad som sades vara deras läsare. Titeln var ”Därför får det trots allt bli Trump” Artikeln handlade om att den registrerade republikanen Mr Noone som ”trots allt” skulle rösta på Trump. För att förklara sig deltog han i en chat med några, som sades vara SvD läsare. Denna mycket vinklade artikel fick mig att skriva denna artikel.

Under större delen av de senaste två decennierna har ett aggressivt Washington startat militära och ekonomiska krig mot åtminstone nio länder, antingen direkt eller genom sitt militära stöd till regionala allierade och proxystyrkor typ IS. USA har bombat eller invaderat Afghanistan, Irak, Pakistan, Libyen, Somalia, Syrien, Jemen och Libanon.

USA har eskalerat det globala ekonomiska kriget mot några stora ekonomiska rivaler liksom mot svagare länder. USA begränsar inte längre sitt aggressiva agerande till perifera ekonomier i Mellanöstern, Latinamerika och södra Asien. Man har även förklarat handelskrig mot stormakter i Asien, östra och centrala Europa och Gulfstaterna. Målen för den amerikanska ekonomiska aggressionen inkluderar ekonomiska stormakter som Ryssland, Kina, Tyskland, Iran och Saudiarabien, samt svagare länder som Syrien, Jemen, Venezuela, Kuba och Donbas regionen i Ukraina.

När jag arbetade som företagsledare var det för mig självklart att stödja alla internationella avtal som underlättade handeln och minskade företagens kostnader för att göra internationella affärer. De första stora stegen mot ökande frihandel efter Andra Världskriget hade även en starkt positiv effekt på den ekonomiska tillväxten i berörda länder och bidrog till att skapa resurser för ländernas välfärd, som kom alla till del.

Detta är ett faktum som sitter i ryggmärgen på alla inom näringslivet och hos det politiska etablissemanget. Det leder till att vi ofta oreflekterat fortsätter stödja alla avtal som sägs handla om ännu friare handel, trots att vi i västvärlden redan har i stort sett avskaffat tullar. Vi har slutat fråga oss vems intressen tjänar dessa nya avtal? De handlar ju om långt mycket mer än handelstariffer. Ett typiskt exempel i dagens nyhetsflod är LO:s oreflekterade ställningstagande för de nu aktuella förhandlingarna mellan EU, Canada och USA.

Efter min senaste krönika om hotet om ett kärnvapenkrig mellan USA och Ryssland har jag uppmanats av den moderate riksdagsmannen Jan Ericson att lämna den geopolitiska debatten som han anser att jag inte behärskar. Han är helt uppslukad av den hysteriska antirysspropagandan antyder att jag skulle vara anlitad av ryssarna. Detta angrepp är så pass uppseendeväckande att jag valt att göra denna kommentar.

Mitt brinnande intresse för politik i allmänhet och geopolitik i synnerhet började i mitten av 50-talet, då Jan Ericson inte var född. Han började sin politiska bana över 40 år senare. I början av sextiotalet följde jag dagligen det amerikanska presidentvalet där John F Kennedy valdes till president. Mitt intresse var så stort att jag så ung jag var, t.o.m. prenumererade på den då väl ansedda New York Times och läste alla krönikor av den ledande politiska krönikören James Reston. Jag kunde alla Kennedys tal nästan utantill. På den här vägen har det fortsatt hela mitt nu ganska långa liv, jag har dagligen följt den geopolitiska debatten och utvecklingen. Jag har läst metervis med tegelstenar om geopolitik. Detta är min bakgrund, när jag skriver på bloggen om geopolitiska ämnen.

Den rubricerade frågan har den senaste tiden ställts till mig av en rad Facebook-vänner och läsare av bloggen. Jag skall därför försöka besvara den med vad jag tror.

För att kunna utreda frågeställningen och ge ett uttömmande svar, skall jag inleda med att sammanfatta den geopolitiska bakgrundsbild som jag tidigare tecknat i olika andra sammanhang. Låt mig börja med ett färskt citat från presidentkandidaten Donald Trump som ger en bra sammanfattning av de makter som är i rörelse:

Vår fantastiska civilisation, här i Amerika och över hela den civiliserade världen, har nått räkenskapens tidpunkt. Vi har sett det i Storbritannien, där de röstade för att befria sig själva från globalt styre och globala handelsavtal, och globala immigrationsöverenskommelser som har raserat deras suveränitet och förstört många berörda länder…

Jag blev idag uppringd av journalisten David Baas från Expressen som jobbar med en artikel om hur SD blivit påverkade av mig och andra kritiska debattörer i klimatfrågan. Han hade av någon anledning intresserat sig för en krönika som jag skrev den 22 dec förra året. Inför hans Expressenartikel kan det därför vara av intresse att rekapitulera vad jag då skrev:

En stor del av staterna i Mellanöstern och Afrika kom en gång till genom att kolonialmakter erövrade underutvecklade områden under kolonialtiden. Man satte sig med en karta och en linjal och delade upp områdena mellan sig. Detta är lätt att kolla genom att titta på kartor över dessa områden, de onaturliga rätlinjiga gränserna talar sitt tydliga språk.

Mycket tyder på att det amerikanska etablissemangets och deras mediers massiva motstånd mot presidentkandidaten Donald Trump kommer att ge segern i presidentvalet till den djupt korrumperade Hillary Clinton. Som jag skrivit i en tidigare krönika så ligger makten i USA egentligen inte i Vita Huset utan i etablissemangets eget råd Council on Foreign Relations (CFR). I detta råd som länge behärskats av de ledande oligarkifamiljerna sitter hela gräddan av USA:s etablissemang, med tidigare presidenter, finansministrar, försvarsministrar, CIA-chefer m.fl. oberoende av vilket av de två maktpartierna man tillhör. I rådet hittar man även representanter för de bankirer som har makten i USA:s privatägda centralbank FED. Ingen president i Vita Huset klarar att trotsa den kretsen. Den senaste som ifrågasatte CFR och det privata ägandet av FED var John F. Kennedy och han blev mördad under ytterst oklara omständigheter. Etablissemangets motstånd mot Trump beror säkert till en betydande grad, på att han trots sin förmögenhet inte tillhör denna inre maktkrets i den amerikanska oligarkin.

Med samma lögnaktiga propaganda som USA använde i FN:s säkerhetsråd för att motivera det illegitima anfallet på Irak 2003, försöker man nu framställa proxykriget mot Syrien som en ideell kamp mot tyranni och terrorism. Ryssarna utmålas som krigsförbrytare när ett begränsat antal civila blir offer i deras hjälp att försvara den legitima syriska regimen mot västvärldens och Saudis legoterrorister som gömmer sig bland civila, medan man blundar för de 2 miljoner människor som fått sätta livet till under USA:s helt illegitima 15-åriga oljekrig.

Hela arabvärlden och snart hela västvärlden blir allt mer varse det hyckleri som präglar dagens amerikanska politik. En politik som f.ö. stöds av EU:s och vårt svenska politiska etablissemang. Alla dessa amerikanska krig under 65 år har för länge sedan slutat vara en ideell kamp för demokrati och frihet, för att snart bara handla om krig för att försvara oligarkernas ekonomiska intressen och för att utvidga deras intressesfär.

Den västliga hegemonin som varit uppbyggd runt den 200-åriga angloamerikanska dominansen, gick segrande ur det kalla kriget mot Sovjetunionen och kommunismen år 1991. Det väckte förhoppningen att kunna cementera hegemonin genom att skapa en unipolär demokratisk värld styrd av USA och dess allierade inom ett utvidgat NATO – the New World Order. Låt oss reflektera över vad detta kan komma att innebära.

SvD Näringsliv publicerar idag en artikel som helt sågar Wallenbergarnas ledande företagsledare och svenska näringslivets mest prominente företrädare – Leif Johansson. Han har ett förflutet som VD i Elektrolux och Volvo och är nu ordförande i AstraZeneca och Ericsson samt i Ingenjörsvetenskapsakademin. Artikeln tar upp den aktuella händelseutvecklingen omkring Ericsson som är landets viktigaste exportföretag. Ericssons stora framgångar och världsledande position inom telekomsystem grundlades av Björn Lundvall som var företagets chef 1964 till 1977. Han var en av framlidne Marcus Wallenbergs mycket skickliga medarbetare. På den tiden sammanföll Sveriges och Wallenbergarnas intressen väl..

NATO/USA propagandan om ett överhängande krigshot från Ryssland mot de europeiska länderna väster och söder om Ryssland är mer hysterisk än någonsin. Våra MSM har i stort sätt en propagandaartikel per dag om ryssfaran. NATO övar och rustar för fullt inpå ryska gränsen, för att som man säger, kunna möta ett ryskt anfall. Sverige som i princip inte längre har något försvar placerar 150 (?!) man på Gotland och kryper allt närmare inpå USA/NATO och söker skydd. Överbefälhavaren är ute i media och varnar för ryssen på ett sätt som t.o.m. överträffar rysskräcken under kalla kriget. På nätet såväl som i MSM hittar vi dagligen propagandaartiklar och analyser som förutsäger möjligheten av ett tredje världskrig med kärnvapen inom en snar framtid.