Debattklimatet polariseras mer och mer av mainstreammedier och makthavare, och de stora plattformarna går allt hårdare åt att censurera systemkritiskt material. De senaste i raden av drabbade är den allt mer populära alternativa TV-kanalen Swebb-TV

Jag har i sommar besökt flera orter där polisen lyser med sin frånvaro. Stängda polisstationer skickar inga vidare signaler.

Kalla den Änglamarken eller Himlajorden om du vill, jorden vi ärvde och lunden den gröna… Det är för mycket elände just nu. Därför vill jag lyfta Sveriges skönhet, jordens kraft, naturen som finns där och som ordlöst upmanar oss att kämpa för landet vi älskar.

Hur hårt kan skattebetalarna piskas innan det brinner av för någon? Det är frågan jag ställer mig varje morgon när jag scrollar igenom nyheterna och det ena våldsdådet avlöser det andra. Kanske är det just det regeringen vill? De hoppas att någon ska förlora fattningen för att få möjligheten att visa upp ännu ett exempel på hur rasistiska svenskarna är.

Det är onekligen intressanta tider, och det vore ren och skär underhållning om det inte vore för att det är så förbannat tragiskt att se hur ett välfungerande land bryts ner av maktmissbrukande, inkompetenta lallare.

Under helgen som gått har vi åter sett rubriker i mainstreammedierna om “storbråk” och knivvåld i Göteborg. I mainstream-medierna får vi dock inte hela sanningen om vad detta handlar om: Män som befinner sig i Sverige illegalt samt narkotikahandel.

Kanske har du missat att det är i morgon den 20 juli som nya, generösa regler för utökad anhöriginvandring träder i kraft.

De dyker upp då och då kring oss samhällskritiker, personer som ställer frågan “Vad har hänt med dig?”.

Tidsandan är sådan att fegheten sipprat in som Aliens gröna blod in i svensk offentlighet. Därför kan mobbare, mediala cyniker och förtryckare som överklasskrönikören Alex Schulman hyllas som medmänskliga och “goda”.

“Svensken verkar ha svårt att förstå konceptet självförsvar” sa en bekant och jag håller med. De reflexer som sitter i ASAP Rockys ryggrad, liksom i de flesta fria folks, tycks genom enträgen hjärntvätt samt politiskt snömos ha raderats ur var och varann svensk.

Jag har blivit kontaktad av flera lärare på sistone som vittnar om besvärlig situation på grund av den så kallade “gymnasieamnestin” då vuxna män utan asylskäl, mestadels så kallade “ensamkommande afghaner”, placerats i skolorna bland gymnasieungdomar.

Det skulle ju bli så bra i Sverige, med raketforskare och kirurger, ja hela det samhällsnödvändiga kompetensregnet!

I min ambition att skapa kritiskt tänkande mot maktmissbruk och politiska, ideologiska lögner behövs en granskning av de “experter” som flitigt anlitas i medierna, och som är till för att desinformera i statens tjänst.

Under våren och försommaren har rapporter om de svenska kommunernas ekonomiska kris duggat tätt. En efter en har de radats upp, likt olycksaliga syskon i en utfattig barnaskara: Kalix, Hedemora, Kristianstad, Vilhelmina, Malå, Nordmaling… och tidigare rika och välmående Danderyd, för att bara nämna några.

Är det bara jag som får en otäck känsla av skolgård full av odrägliga brudar som försöker överrösta varandra när jag beskådar de tre powerpuffpinglorna på den politiska scenen av idag? Eller en hönsgård med fjäderfän i olika kulörer, som far runt och flaxar.

Medan våra etablissemangspolitiker smörjer kråset i Almedalen och pratar strunt om “populism” som det största hotet mot Sverige, pågår fortsatt rask islamisering av det svenska samhället, bortom bekymmerslöst skålande i bubbel och ryggdunkande över partigränserna i den helsvenska zon som stora delar av Gotland fortfarande utgör.

Strejk, bojkott, kalla det vad du vill, men avstå från etablerade sociala medier, helst meddelst total utloggning idag den 4:e och imorgon den 5:e juli. Så lyder den globala uppmaningen för att sätta åtminstone lite press på jättarna som numera i mångt och mycket styr våra liv.

Jag måste säga att det är ytterst illavarslande att det är polisen själv som anmält Alternativ för Sveriges partiledare Gustav Kasselstrand för brott mot lagen om Hets Mot Folkgrupp efter att han hållit tal på Donners Plats i Almedalen.

Det är dåliga tider för Sverigebilden. Pensionärer mördas och småbarn våldtas. Inte ens en amerikansk hiphop-artist med livvakter kan promenera i Sveriges huvudstad utan att utsättas för misstänkt kulturberikning.

Det är underhållande att vara rebell, det är givande att vässa sina argument, det är roligt att bråka. Det är inte farligt att gå mot strömmen. Att prata högt om sånt som får folk att sätta kaffet i halsen. Som att det är dags att skicka hem alla kriminella afghaner som inte har nånting här att göra.

Intervjun med “Rickard” bör sparas och användas för framtida bruk som ett avskräckande exempel på hur uppenbart vettiga mäniskor någonstans runt 2015-2020 gav upp sig själva, sina ideal, sina barns framtid – på grund av vad? Rädslan för att inte bli godkända av klassens mobbare? Vart tog civilkuraget vägen? Hur mår den där Rickard när hans barn rånas och misshandlas, kanske när hans fru våldtas, när hans gamla mamma får sitt halsband avryckt, blir nerslagen fast hon stapplar runt med rullator?

Igår föll domen mot Patrik Markström, grundare och administratör i Facebookgruppen “Stå upp för Sverige”, bland annat för att han inte städat tillräckligt effektivt bland andras rasistiska kommentarer. Jag hoppas att alla förstår att detta i förlängningen bara går ut på en sak: Att kväva kritik mot en statsapparat som misshandlar sitt eget land och sitt eget folk.

Om trenden håller i sig kan Sverige mycket väl ha en muslimsk majoritetsbefolkning runt år 2100; i så fall kommer Sverige att ha bytt från den västerländska till den muslimska civilisationen under ett sekel.

Jag läser Twitter och ser snusförnuftiga kvinnor och män sätta sig till doms över att allt fler börjar ifrågasätta Sveriges migrationspolitik och de växande samhällsproblemen, samt ett Sverige i förfall och kraftig förändring, både vid en okulär besiktning men också när man skrapar på ytan.

Det talas en hel del om radikalisering, om “högerextrema” och “främlingsfientliga” krafter, som påstås hota Europa. Men faktum är, när man synar tongivande politiker och opinionsbildare, att det är de som kallar sig för liberaler och socialdemokrater, som radikaliseras mest.

Så kallade “storbråk” börjar bli allt mer vanligt förekommande i tidigare sömniga Sverige. Mainstreammedierna rapporterar neutralt – men boende på de drabbade orterna har ofta mer detaljerade utsagor.

Sverige är definitivt de ryggradslösa politikernas land. Låter det för bra för att vara sant – så är det troligtvis det. Så kan man sammanfatta Nyamko Sabunis senaste utspel i migrationsfrågan.

Den svenska kulturkampen är inte lika lättförståelig som de andra skandinaviska ländernas. Vi har ingen offentlig folklig tradition av nationalism annat än den förljugna glättiga svenskheten som makthavarna vill upprätthålla med alla medel.

Sverige har inte fört statistik över brott och ursprung sedan 2005 då Brottsförebyggande rådet (Brå) publicerade en undersökning på det temat. Då saken kom upp i debatter sa justitieminister Morgan Johansson (S) sa i januari 2017 blankt nej till att ge myndigheten i uppdrag att ta fram ny statistik som skulle visa brottsmisstänktas ursprung.

Socialdemokraterna har lagt fram ett lagförslag under föregående mandatperiod (2017:70, lag om utlandsspionage) som, om det går igenom, kommer att drastiskt påverka yttrandefriheten i Sverige.