Man tror det är satir, att SVT äntligen insett att de svikit sitt uppdrag om opartisk och saklig journalistik och att de nu driver med sig själva för att det måste bli bättring. Men i stället konstaterar man att SVT aldrig varit lika långt från självinsikt angående sig själva och vad de håller på med.

Fortfarande sover många svenskar, i fåfängt hopp om att den allt bistrare verkligheten på något sätt ska gå att förtränga. Men mörka moln hopar sig, och det är förvånande att inte fler lägger bort skygglapparna nu när flera stora, officiella lögner uppdagas, en efter en.

Jag anmäler mig frivillig och skickar med ett smakprov på hur dessa nya sagor skulle kunna se ut, för att bättre tillföra etnisk och kulturell mångfald. Vad sägs om “Soran i Aleppoberga”, “Muhammed på taket” och “Alla vi könsstympade i Bombarbyn”? Samt “Raidan, rövarson” och “Flickan i Långslöja”, en variant på den folkkära Pippi.

“Kanske blir svenskarna de nya iranierna – de intellektuella, smarta och drivna lämnar landet”. Jag har pratat med två framgångsrika affärsmän/entreprenörer, av den sorten som inte syns särskilt mycket men som verkar desto mer. De har pengar, fastigheter och ett rikt nätverk inom affärsvärlden och är viktiga i samhället då deras verksamheter skapar tusentals arbetstillfällen.

Är det uppror? Nej, det är revolution! Ordväxlingen ägde rum mellan kung Ludvig den sextonde och hans betjänt, mitt i natten i Versailles då den yrvakne potentaten undrade vad som stod på.

Plötsligt händer det att vi ser diverse tidigare PK-skribenters desperata och smått patetiska kappvändande för öppen ridå i mainstreammedier. Igår var det en av dem som skrikit högst om främlingsfientlighet, nazism och rasism som gjorde en u-sväng och anslöt sig till dem han tills helt nyligen anklagat för alarmister.

Prideflaggan med sina vackra färger är idag kapad av en totalitär rörelse som under manteln att värna HBTQ-folkets rättigheter samtidigt selekterar ut VILKA av dessa individer man faktiskt står upp för – och exkluderar de, vars politiska åsikter man inte delar.

Det svenska folket blir idag bestulna på inte bara sin kultur, sin identitet, sin rätt att existera som folk. De blir bestulna på alla sina tillgångar, sina ihoptjänade pengar, sina föräldrars ihoptjänade pengar, sina förfäders svett och slit. De blir bestulna på sitt land.

Grymheterna mot djur i Sverige har under sommaren eskalerat och rapporteringen i pressen har levererat den ena brutaliteten efter den andra. Vi har fått stifta bekantskap med ihjälsparkade, spetsade igelkottar (som är fridlysta djur), halshuggna katter, harar och svanar, brinnande och förgiftade hundar, stenade fåglar och våldtagna hästar.

Den pågående debatten om svensk migrationspolitik bjuder på många intressanta insikter. Framför allt visar ett antal individer sitt rätta jag.

Bengtsfors, Hässleholm, Filipstad… kommun efter kommun går back i Sverige. 2018 var siffran 69, och 2019 väntas 110 av landets 290 kommuner inte få ekonomin att gå ihop.

I förra veckan kunde vi läsa i SvD att biståndsminister Peter Eriksson minsann är förbannad. Vad gör honom då så förbannad?

Trots att allt fler opinionsbildare och politiker börjar inse att Sverige befinner sig i ett allvarlig läge förblir den officiella Åsiktskorridoren orubbad när det kommer till det politiska partiet som kanske redan är Sveriges största, nämligen SD.

Nej, “normal” är inte ett ord jag älskar, det ska jag säga direkt. Men kanske är det ett ord jag måste använda för att ge saker i det svenska samhället rätt proportioner.

Att försöka ingjuta en känsla av trygghet, att fara inte hotar och att man ska “leva som vanligt” i människor är faktiskt direkt skadligt och kontraproduktivt i ett samhälle där våldet är ständigt närvarande

Att svensk offentlighet är ytterst ängslig samt okunnig om politisk islam, en ideologi som strider mot demokrati och mänskliga rättigheter, kommer knappast som en nyhet för någon.

Att Sverige har stora problem med utrikesfödda analfabeter för vilka det inte finns några jobb är numera något en anställd på Arbetsförmedlingen fritt kan säga på SVT utan att brännas på bål, drivas från hus och hem och stämplas som rasistfascistnazist.

Hej kära moderater, jag förstår att ni vill väl, men det håller ändå inte. Era nya migrationspolitiska förslag är för långsamma och för fega och för ogenomtänkta.

Det är människor som Menekse Mermer som ska be om ursäkt för sin respektlöshet, för sin arrogans, för sina härskartekniker, för sin spydighet och för sin otacksamhet mot det Sverige som är världens minst rasistiska land men som ändå nu tvingas ta hand om krigsliknande konflikter och exploderande kriminalitet, som till stora delar orsakats av en ansvarslös migrationspolitik de flesta av oss inte bett om.

Jag väljer att publicera detta välskrivna avskedsbrev till Sverige. Skribenten har nyligen lagt upp texten på Facebook, och jag vill ge orden större spridning. För de är nyanserade, väl avvägda, sorgsna, men absolut inte hatiska

Tjänstemän ska “utreda” och jurister ska granska rättsfall. Som om det var nödvändigt när det handlar om våldsbejakande extremism. Hur kommer det sig att svenska myndigheter är så utredningsbenägna när det handlar om saker som gynnar samhället, men så snabbt och huvudlöst stiftar lagar som raserar vår välfärd?

Samtidigt som Sverige brottas med allvarliga samhällsproblem där en bidragande orsak till laglösheten är bristen på poliser, används samtidigt stora resurser för att jaga folk för att de skriver olämpliga kommentarer på Facebook.

Precis som många av oss befarat visar det sig nu att FN:s omstridda migrationspakt, som Sverige undertecknade i december 2018, inte kan tas så lättsamt som de svenska politikerna ville få oss att tro.

Svenskarna har Luther i bagaget och därmed är man duktig på detta med att skämmas och det vet de som sitter och styr landet som ett fyllo som försöker ratta en bil.

Du och dina vänner begår en brutalt gruppvåldäkt. Hovrätten sänker straffet för din kompisar och du slipper utvisning eftersom du på grund av psykisk ohälsa är ”sårbar” i hemlandet.
Det är så “THE SWEDISH JUSTICE SYSTEM” som ni två genier pratar om, fungerar.

Den svenska regeringen har i dagsläget ett järngrepp om forumen där meningsyttringar skrivs och kan reglera vad som får lov att publiceras där. Låter det konspiratoriskt? Så är inte fallet. Regeringen är ganska öppen med förfarandena och sina påtryckningsmetoder.

Det förvånar mig att inte fler kvinnor bekymrar sig för samhällsutvecklingen i Sverige och protesterar högljutt mot det som sker, främst för att det faktiskt är vi kvinnor som drabbas hårdast av otrygghet, sexuella övergrepp, samt nedmonteringen av välfärden.

Genom att ständigt låta “allmänheten” representeras av individer med vänsterliberala åsikter, inges vi känslan av att “alla” tycker på det sätt som representanten för “folket” uttrycker sig.

Mainstreamjournalistiken mår verkligen inte särskilt bra i Sverige idag. Inte heller det svenska samhället som i allt högre omfattning accepterar särbehandling av kvinnor och av sexuella och religiösa minoriteter.

Tack gode Gud för att även Björn Ranelid nu börjar använda sin glödande penna för att beskriva tillståndet i landet! Det är mycket större än vad du kanske tror, att en etablerad och framgångsrik manlig författare ansluter sig till den växande kör av röster som vägrar hålla tyst om det svenska katastroftillståndet.