Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Samtidigt, i Saudiarabien

Den saudiarabiske bloggaren Raif Baddawi är dömd till tio års fängelse, 266 000 USD i böter och spöstraff. I dag börjar man utdela spöstraffet. Det blir 50 rapp en gång i veckan i 20 veckor, totalt 1 000 piskrapp. Baddawi har drivit siten Free Saudi Liberals, där han anklagas för att ha förolämpat islam. Det finns skäl att tro att denna anklagelse mest är en täckmantel för en politisk dom – avsedd att vara ett varnande exempel för saudiska fritänkare och oppositionella. Saudiarabien är ett skitland – som tyvärr inte alls får den kritik det förtjänar från våra västerländska demokratier.

Övervaka dem som är farliga istället för vanligt folk

Ett flertal attentatsmän som redan var kända av polisen har utfört terrordåd i Paris. De är efter stor dramatik och två gisslandraman nu döda. Men trots att dessa personer var kända lyckades myndigheterna inte stoppa de senaste dagarnas attentat. Samtidigt lägger många av EU:s regeringar stora resurser på att övervaka människor som inte är misstänkta för något brottsligt över huvud taget. Det finns skäl att anta att det vore bättre att hålla ögonen på människor som man vet är farliga, än att övervaka vanligt hederligt folk.

Kriget mot terrorn: På söndag kan vad som helst hända

På söndag samlas Europa till en sorgedag, efter terrordåden i Paris. Människor kommer att visa värdig eftertanke och enighet. I Paris leds marschen av Hollande, Merkel och Cameron – följda av B-laget, med bland andra Löfven. Alla blickar, alla kameror kommer att vara riktade mot denna – på riktigt – mycket viktiga händelse. Samtidigt, i en annan del av Paris, samlas EU:s inrikesministrar. Sverige representeras av Anders Ygeman (S). EU:s inrikeskommissionär Dimitris Avramopoulos och USA:s inrikesminister Eric Holder är med på mötet. Det är dessa människor som har som uppgift att leverera något. Något måste nämligen göras. Oklart vad.

Avgå, Mehmet Kaplan!

Under debatten om Jyllands-Postens publicering av Muhammedkarikatyrerna år 2006, sa Mehmet Kaplan följande… “Det här handlar inte om yttrandefrihet utan att man kränker människor i deras tro. Jag kan inte se någon yttrandefrihet råda i detta. Det är en provokation som inte går att stödja.” Detta uttalande är anmärkningsvärt och farligt i sig. Satt i sammanhang med gårdagens händelser i Paris blir det än värre. Mehmet Kaplan får naturligtvis tycka vad han vill – men i dag är han minister i Sveriges rödgröna regering.

Charlie Hebdo: Den svenska frågan

Hade Charlie Hebdo kunnat ges ut i Sverige? Förmodligen inte. Den svenska lagen om hets mot folkgrupp hade förmodligen satt stopp för satir som riktar sig mot enskilda religioner. Man kan även anta att svensk tryckfrihetslagstiftning om förtalsbrott är en stoppkloss. Charlie Hebdo hade sina huvudsakliga inkomster från lösnummerförsäljning. Hade en sådan tidning över huvud taget fått distribution i Sverige? Hade tidningskioskerna låtit den stå framme? För övrigt var det inte så många år sedan Säpo och UD tvingade SD att stänga ner en webbsida med karikatyrer.

2015 – Ett år då det kan bli åka av

Om alla är klara med sitt helg- och mellandagsfirande nu – så pockar verkligheten på vår uppmärksamhet. Det är lite oklart vem som för tillfället egentligen bestämmer i Sverige. Men genom en överenskommelse mellan regeringspartierna och allianspartierna har man kommit fram till att låtsas som om Sverigedemokraterna inte finns. Priset för detta är att den borgerliga oppositionen har fått lova att inte driva borgerlig politik vad gäller sådant som har koppling till landets budget, under överskådlig tid. Den parlamentariska demokratin befinner sig därmed i något slags undantagstillstånd.

Charlie Hebdo

Den franska satirtidskriften Charlie Hebdo har utsatts för ännu ett terrorattentat. Denna gång med ett fruktansvärt pris i människoliv. Av allt att döma på grund av att några stollar anser att det kringsvävande andeväsen de tror på har kränkts. Detta är inte “bara” ett angrepp mot tryck- och yttrandefriheten. Det är ett angrepp mot vårt öppna demokratiska samhälle. Detta kommer att få många, mycket dåliga konsekvenser. I ett ögonblick som detta är det viktigt att Europa står samlat bakom våra medborgerliga och mänskliga fri- och rättigheter.

Vår frihet måste alltid försvaras, oavsett som angriper den

Terrorism skapar skräck. Terrorism skrämmer till tystnad. Terrorism får det öppna demokratiska samhället att kväva sig självt. Det infernaliska i dagens terrorangrepp är att det kan komma att stigmatisera människor som etiketteras som muslimer – men som över huvud taget inte har med saken att göra och som ofta inte ens är speciellt religiösa. Vilket kan driva unga med invandrarbakgrund bort från samhällsgemenskapen och in mot religiös radikalisering. Islamistiska terrorister och främlingsfientliga “västerlänningar” verkar på så sätt i symbios som riskerar att skapa fler radikaliserade, militanta islamister.

En röst på SD är en röst på Moskva

När blev Sverigedemokraterna Putinister? Och varför? I Europaparlamentet röstar SD (tillsammans med franska Front National och brittiska UKIP) oftast som Moskva vill – när det gäller frågor som rör Ryssland och dess förhållande till sina grannländer. Samtidigt kan man konstatera att andra nordiska EU-kritiska partier (som Sannfinländarna och Dansk Folkeparti) som regel röstar tvärtom, emot Putins nycker och tilltag. Man kan undra hur SD tänker här. Rysk militär visar allt större intresse för vårt land och kränker allt oftare vårt territorium.

Våra politiker har nollkoll på framtidsfrågorna

Just nu pågår ett omfattande arbete om persondataskydd i EU. Det kokar ner till en central fråga: Vem äger dina persondata? Är det du? Eller har du inget att säga till om hur de lagras och används? I denna fråga famlar svenska politiker i blindo. Den förra regeringen gjorde något slags passivt motstånd mot ett stärkt persondataskydd i EU:s ministerråd. Och allt tyder på att den rödgröna regeringen går på i samma hjulspår.Men det gäller inte bara våra politiker. Medias intresse är obefintligt. Den tyckande klassen tiger – trots att vi har stora, viktiga och principiella frågor framför oss.

Så länge Alliansen fegar är den svenska ekvationen inte möjlig att lösa

Flykting- och invandringsfrågorna börjar slita på den svenska samhällsdebatten. Anledningen är inte så mycket den omfattande flyktingmottagningen – utan snarare att svensk politik är riggad så att politikerna själva har gjort det omöjligt att hantera situationen. Den generella välfärdsstaten är elefanten i rummet. Att den försvaras av de rödgröna är begripligt – eftersom socialister vill likrikta, centralstyra och begränsa medborgarnas möjlighet att bestämma själva. Men att de borgerliga partierna inte insett (eller vågar erkänna) den generella välfärdsstatens problem är närmast obegripligt.

Nya hemliga polisen jobbar inte åt polisen utan åt regeringen

Att kvickna till efter nyårsbakfyllan och upptäcka att Säkerhetspolisen sedan några dagar tillbaka har brutits loss från Rikspolisstyrelsen och underställts regeringen. Den känslan…Jag måste ha missat upptakten till detta under mina Brysselår. Men uppenbarligen kommer initiativet från förra regeringen, frågan har utretts och man ser inga direkta spår av någon politisk oenighet i frågan.

Inför det spännande 2015: Gott Nytt År!

2015 kan bli ett spännande år… Den svenska borgerligheten är i kris och vi kanske kan få se ett nytt borgerligt parti på banan. Ute i Europa är risken överhängande för en ny eurokris och britterna är på vippen att lämna EU. (Det skall tilläggas att det faktiskt även finns en mycket stark fransk opinion för en Fraxit.) I öster mullrar en allt mer oberäknelig Putin, som snart måste välja mellan att coola ner eller göra något drastiskt. Och i USA börjar förmatcherna till 2016 års presidentval. Själv håller jag på att återhämta mig efter åren i EU-apparaten.

Grexit: Detta kommer att gå åt helvete. Totalt.

Nyval i Grekland – och hela euro-krisen får nytt bränsle. Det första som kommer att hända är att vänstern vinner (eller får ett avgörande inflytande). Denna grekiska vänster kommer att kräva att man omförhandlar eller efterskänker landets skulder till EU, ECB och IMF. Vilket aldrig kommer att ske – eftersom det skulle öppna dammluckorna.

Decemberkartellen – De vet helt enkelt inte vad de sysslar med

Det som förvånar mig med den pågående politiska turbulensen är att folk verkar tro att politikerna vet vad de sysslar med. Politik är att fatta omöjliga beslut utifrån osäker och otillräcklig information. De flesta som ägnar sig åt politik saknar grepp om vad de sysslar med. Det är sammanträffanden, tillfälliga opinioner, gemensamma intressen, media, särintressen, egenintresse och opinionsmätningar som driver politiken. De flesta som sysslar med politik har inte ens någon ideologisk bas som leder dem mot strategiska mål eller ens något slags visioner. Så saker blir som de blir.

Att ställa in nyvalet löser inte så mycket, det heller…

Told you so. Extravalet ställs in. Visserligen kommer SD inte att vara vågmästare i budgetvoteringar de närmaste åren. Men räkna kallt med att de är skitförbannade och kommer att ställa till med maximalt med bråk i alla slags andra voteringar. Det politiska kaoset är inte över. Sedan verkar det som om SD är frånåkt på fler sätt: En misstroendevotering direkt efter budgetvoteringen hade de kanske kunnat driva fram och vinna. Nu gav de de andra partierna tid att snacka ihop sig. Orutinerat.

Väljarna kommer att straffa Alliansen. Hårt.

Allianspartierna har just lovat att stödja en rödgrön budget de kommande fyra åren – oavsett hur den ser ut. Vilket är fullständigt absurt.Kartellens överenskommelse innebär dessutom att S och MP måste fortsätta luta sig mot V, för att vara största tänkbara regeringskonstellation. Allianspartierna har alltså gått med på att ge V avgörande makt över budgetprocessen.

Alliansens allra sista chans…

(MSKDFPCMP)-kartellens uppgörelse säger… “Denna överenskommelse tillämpas för första gången i samband med att regeringen i april 2015 lägger fram vårpropositionen. Överenskommelsen gäller till och med valdagen 2022.” Vilket innebär att Alliansen än så länge kan rösta med SD och fälla regeringen i en misstroendevotering. Och Alliansens budget är ju redan antagen. Med detta i ryggen skulle Allianspartierna kunna komma till makten, efter en talmansrunda. Och hålla S kopplade med… just det… decemberuppgörelsen. Men så handlingskraftig är knappast Alliansen. Istället kommer de att hålla fast vid att vara stödhjul till den rödgröna regeringen.

Den Store Svetsaren navigerar landet bort från nyvalets klippor?

Plötsligt – i sista stund – talar alla media om förhandlingar mellan regeringen och Alliansen. Något slags regler som gör att en minoritetsregering kan få igenom sin budget diskuteras. Om det blir något av med det kommer nyvalet förmodligen att ställas in. Stefan Löfven kanske är en skicklig förhandlare, trots allt. Men mycket återstår att styra upp… Jag kan inte riktigt förstå hur de nya reglerna för budgetvoteringar skall se ut – om de samtidigt skall vara demokratiskt anständiga. Antingen har man en majoritet, eller också har man det inte.

Övervakningsfrågorna göms i ny utredning

I dag har regeringen tillsatt ännu en utredning. I pressmeddelandet skriver man “Regeringen tillsätter en utredning för att stärka skyddet för den personliga integriteten”. En mer korrekt beskrivning vore: Regeringen gömmer övervakningsfrågorna i ännu en utredning till efter extravalet. Visst, det finns säkert saker att utreda. Speciellt om man nu tänker lägga dessa frågor i en ny myndighet. Men det finns också en fråga som alla politiker – utan någon som helst föregående utredning – borde kunna svara på: Anser ni att det är rätt eller fel att övervaka människor som inte är misstänkta för brott?

Sverige borde gå med i Tyskland!

Man borde starta något slags Schwedische Volksbevegung für Bundesanschluss eller så. En kampanj för att göra Sverige till en tysk delstat eller två. Mina jämförande studier ger vid handen att den stora skillnaden mellan Sverige och Tyskland är att i förbundsrepubliken behandlar man människor som vuxna. Folk får ta mer ansvar för sina egna liv. Människor har mer frihet, som de förväntas kunna hantera. Och det går rätt bra. Eller, som Horace Engdahl uttryckte saken… “Tyskland är som Sverige, fast för vuxna.”

Datalagringen – ministerstyre via ombud

I ett normalt land hade detta blivit en fet skandal. I Sverige blir det knappt en notis: Först ogiltigförklarade EU-domstolen EU:s datalagringsdirektiv, för att det strider mot de mänskliga rättigheterna. Detta fick Post- och Telestyrelsen (PTS) att göra en analys och sedan meddela att datalagringen nu kan upphöra i Sverige. F.d. justitieminister Beatrice Ask (M) tillsatte då snabbt en pålitlig utredare, för att titta på frågan. På rekordkort tid kom denna utredning fram till att lagringen av data om alla svenskars alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, nätuppkopplingar och mobilpositioner visst kan fortsätta.

Den lediga platsen i svensk politik

I årets valrörelser presenterade Piratpartiet ovanstående fyrfältare. Om vi för ett ögonblick bortser från att PP just nu inte tycks vara med i matchen – så är bilden intressant i ett vidare politiskt perspektiv. Som framgår är det trångt i den auktoritära delen av skalan. I kvadranten frihetlig vänster är det däremot rätt tomt, vilket kan ha en logisk förklaring. Socialister är per definition mot individualism och frihet. Desto märkligare är att det är så tomt i rutan frihetlig höger. Märkligt, eftersom borgerlig politik borde vara att stå upp för individen, hennes frihet och hennes rättigheter.