Gustav Fridolin (MP) med kolbit i valdebatt 2014. I den ena miljöfrågan efter den andra har Miljöpartiet vikt ner sig för sossarna. Precis som i övervakningsfrågorna. Att få sitta med vid maktens köttgrytor är uppenbarligen viktigare än löften, program och principer. (Allt de verkar lyckas med är att i förtid stänga ner fullt fungerande och i vissa fall nyrenoverad kärnkraft.)

Nu är det dags att dra igång höstens talarkvällar med Frihetsfronten. Först ut är Boris Benulic – som kommer att tala under ämnet “Kulturkampf, vår indolenta samtid och norrbaggarnas sammansvärjning”. Intressant och underhållande, som alltid. Tid: Torsdag 24 september kl 18. Plats: Twang, Katarina Bangata 25, Södermalm, Stockholm. Notera att vi alltså har bytt lokal igen. Eller snarare, bytt tillbaka till Twang. Ingen föranmälan krävs. Dryck och tilltugg till försäljning. Begåvat sällskap tillhandahålles. Välkommen!

Det råder något slags tilltagande inbördeskrig i flyktingfrågan i borgerliga (och inte minst liberala) kretsar. Med Decemberöverenskommelsen har man sett till att SD och deras talking points kommer att vara i politikens absoluta fokus minst hela denna mandatperiod ut, kanske även nästa. Plus att vi har en alldeles riktig flyktingkris framför oss. Så frågan kommer inte att försvinna av sig själv. Jag tänker göra ett uppsamlingsheat av mina tankar i debatten. Det är inget försök att uttolka den enda rena nyliberala läran.

Enligt uppgift skall mitt utbrott mot Saudiarabien på Svenska Dagbladets ledarblogg häromdagen även gå i pappersupplagan. Utmärkt. Tack alla som gillat, delat och hjälpt till att lyfta texten till uppmärksamhet.

För att demokratin alls skall vara meningsfull måste medborgare, media och berörda parter ges god insyn i vad som sker. Vi utser våra politiker i allmänna val. Då förväntas dessa politiker berätta vad de vill göra – men de måste även kunna ställas till svars för vad de har gjort (eller inte gjort). Annars blir valhandlingen en tom och meningslös gest. Därför måste medborgarna få veta vad som sker. När ärenden dras genom lokala beslutande församlingar, riksdagen eller EU-apparaten – då måste folket ges insyn och inbjudas att delta i debatten.

Civilminister Ardalan Shekarabi (S) presenterar idag på DN Debatt en ny utredning med syfte att stärka den statliga kontrollen över spelmarknaden. Speciellt är han irriterad över att det finns spelsiter på nätet som inte faller under svenska regler. Som skäl för ny reglering anger han folkhälsan. Men det får nog bara ses som en fasad. Det lär snarare vara möjligheten att beskatta utländska spelbolag han vill åt. I artikeln bollar Shekarabi med idén om att införa ett licenssystem, som ger utländska bolag (som då måste följa svenska regler och betala svensk skatt) rätt att anordna spel som vänder sig till svenskar.

I dag har den rödgröna regeringen lagt fram sin budget. Den har, på goda grunder, kritiserats i alla tonarter. Inte minst av Allianspartierna.Men riksdagens borgerliga partier kommer inte att försöka stoppa S+Mp-budgeten. I enlighet med Decemberöverenskommelsen kommer de att släppa igenom den. Alliansen lider av svårartad kognitiv dissonans. De säger en sak, men gör en annan.

Det borgerliga magasinet Neo läggs ner. Vilket är tråkigt för oss som vill läsa längre och genomarbetade texter. Neo startade som en liberal tidskrift. Så småningom ändrades etiketten till borgerlig. Och nu stängs butiken. Det är dyrt att driva ambitiösa papperstidskrifter. I vart fall politiska magasin, vars annonsmarknad är snävare än för andra glättade magasin. Så beskedet om att Neo läggs ner var kanske inte oväntat.

Uppskattningsvis kommer vi de närmaste fem åren att behöva minst 460.000 nya lägenheter i Sverige. Och då har Boverket ändå inte tagit hänsyn till den tilltagande flyktingströmmen. Regeringen planerar under samma tid för 250.000 nya lägenheter. Det kommer alltså att fattas minst 210.000 bostäder. Detta om fem år, trots att bostadskrisen är akut. I söndagens SVT Agenda försökte man ställa bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) till svars. Men man fick inga begripliga svar. Det blir inget. Det kommer helt enkelt inte att finnas tillräckligt många nya lägenheter.

Det är så mycket annat nu, men det är värt att notera att Grekland går till val på söndag. Igen. Det ser ut som om Ny Demokrati har en knapp ledning framför Syriza. Men allt är väldigt osäkert. Om Ny Demokrati vinner, då är cirkeln sluten. Grekland har förlorat tid, pengar och anseende – men får då i vart fall en regering som förstår enkla ekonomiska samband.

Diskussionsklimatet i vårt land är märkligt.När det gäller invandring, integration och flyktingsituationen – så hanteras i princip inte de relaterade sakfrågorna. De flesta är överens om att något slags åtgärder krävs, till exempel vad gäller bostäder och tillträde på arbetsmarknaden. Men ingen tycks ha något konkret att komma med. Nada. Istället handlar allt om hur man skall förhålla sig till Sverigedemokraterna. Denna meta-debatt tycks just nu vara mer central än de verkliga och viktiga frågorna.

Med den rödgröna regeringens förslag kommer Sverige nästa år att få världens högsta marginalskatt, på 60 procent. Att vänstern och gröningarna höjer skatten är kanske inte så mycket att förvånas över. Däremot är det anmärkningsvärt att de borgerliga partierna låter dem göra det. Allianspartierna skulle nämligen kunna stoppa skattehöjningen. Men de väljer – i enlighet med Decemberöverenskommelsen – att inte göra det.

EU-Kommissionen försöker desperat hålla sig utanför bråket om datalagringsdirektivet. Men genom att göra detta sviker den sin roll som EU-fördragens väktare. Fegt och osnyggt. Som vanligt gäller reglerna i EU bara när de passar maktelitens intressen.

Dagen efter regeringsförklaringen – och nationen är lite smådeppig. Vilket kan bero på att svenska folket ängsligt förväntar sig att politikerna kommer att lösa alla deras problem och vara alla goda gåvors givare. Men välstånd fungerar inte på det sättet. Politik i allmänhet och rödgrön politik i synnerhet minskar människors frihet, motverkar entreprenörskap och håller tillbaka tillväxten.Hur mycket de än sänder runt pengar i skatte- och bidragssystemen, så kan politiker inte skapa välstånd. De kan fördela andra människors pengar.

Riksdagen har öppnats, med pompa och ståt. Regeringen har förklarat sig. Bostäder skall visserligen byggas, men bostadsbristen kommer att fortsätta vara akut. Det kommer även i år att vara svårt för ungdomar och nya svenskar att hitta ingångsjobb på arbetsmarknaden. Landets yttre försvar är fortsatt otillräckligt. Men nationen kommer att möta efterfrågan på ekologisk mat.

Miljöpartisterna är fullständigt skamlösa. Som regeringsparti är de ansvariga för den förda politiken – som ofta är den rakt motsatta jämfört med vad de gick till val på. Det gäller till exempel ett antal miljöfrågor och inställningen till massövervakningen. (De har till och med röstat ner ett förslag om att utreda samarbetet mellan svenska FRA och amerikanska NSA.)

Paniken börjar sprida sig. Nu verkar det som att Tyskland (i vart fall delvis) stänger gränsen. Vilket rimligen innebär att Österrike och Slovenien måste göra samma sak. Snabbt som attan. Vad händer då? Har någon tänkt på vad som händer om flyktingarna samlas upp i Balkan-länderna? Där är det rörigt och instabilt nog som det är. Vad kan möjligen gå fel? Mer än att vi kan få en katastrof av bibliska proportioner, i grannskapet?

EU är dysfunktionellt. Vilket är självförvållat. Och medicinen är oerhört besk. Ta det här med den gemensamma europeiska valutan, euron. En valuta och ett pris på pengar i länder med helt olika ekonomier var och är en dödsdömd idé. Vill man ha en valutaunion, då måste man även ha en fiskal union, en gemensam ekonomisk politik, synkade socialförsäkringssystem, en gemensam industripolitik och ett stort mått av centralstyrning. Vilket vore förfärligt på många sätt. Bland annat skulle det bli demokratins död.

Brittiska Labour har valt Jeremy Corbyn till ny ledare. Han är jättevänster. Många inom Labour ser detta som en gigantisk facepalm. Och inom Tories hurrar man över att motståndarna valt en ledare som de menar aldrig kan vinna ett parlamentsval. Men jag undrar… Det kan vara ett misstag att underskatta Corbyn. Vi lever i intressanta tider. Parodivänstern härjar fritt. Misstron mot den politiska klassen är utbredd.

Den senaste tiden har vi sett många exempel på solidaritet med de flyktingar som nu kommer till Sverige. Svenska folket har visat prov på medmänsklighet och en varm känsla av godhet har spridits över landet. Gott så. Men vad händer i morgon? Hur ser det ut om några veckor, månader eller år? Nu börjar nämligen det svåra: Att integrera de flyktingar som kommer att stanna i landet. Det handlar dels om att hjälpa flyktingar att förstå Sverige-koden.

EU-kommissionen håller just på att dra igång en gigantisk PR-kampanj för att informera folket om EU:s förträfflighet. Ungefär 250 miljoner kronor kommer propagandasatsningen att kosta. Unionens olika generaldirektorat bidrar med stålarna. Men i slutändan är det ändå skattebetalarnas pengar.Medborgarna tvingas med andra ord ge pengar till EU – för att finansiera propaganda som de sedan själva kommer att utsättas för. Så att de skall tycka rätt.

Förra året ville Miljöpartiets språkrör Åsa Romson förbjuda anonyma bloggar. [Länk»] När detta väckte allmän uppmärksamhet backade dock MP snabbt från språkrörets uttalande. Vilket lämnar en del frågetecken om vad MP egentligen tycker. Nu kommer liknande signaler från den gröna gruppen i Europaparlamentet. Det är den tyske gröne ledamoten Jan Philipp Albrecht (som annars brukar vara en vän av ett fritt och öppet internet) som vill se en “Facebook-polis”, underställd Europol – med uppgift att systematiskt söka igenom forum och sociala nätverk.

Så… statsminister Stefan Löfven hade alltså inget att komma med på manifestationen mot flyktingkatastrofen, på Medborgarplatsen? Aftonbladets Lena Melin kallar talet “lamt, på gränsen till platt”. Det är bara att instämma. Nu duger det inte att säga att “något” måste göras. En ström av traumatiserade krigsflyktingar utblandade med en del ekonomiska flyktingar (och säkert ett och annat ljusskyggt element) är just nu på väg över kontinenten. Vad man tycker om detta är för tillfället mindre relevant. Det är som det är.

Frågan om Sverige kan ta emot (och integrera) ett stort antal flyktingar handlar inte bara om pengar. Den sätter även ljuset på hur Sverige är konstruerat. Politiken har skapat systemproblem som gör rimlig flyktingmottagning och integration näst intill omöjlig. Vissa sådana problem är kända, även om ingen tycks vara beredd att ta tag i dem. Det gäller bostadspolitiken som har orsakat en akut bostadsbrist. (Vilken även drabbar vanliga svenskar.) Och det gäller den svenska arbetsmarknaden som inte lämnar utrymme för enkla instegsjobb. (Till skillnad från hur det är i många andra europeiska länder.)

Man kan kanske bara spekulera. Men mycket talar för att den pågående flyktingkatastrofen i Syrien hade kunnat undvikas – om inte Ryssland och Kina gång på gång lagt in sitt veto mot olika resolutioner i FN. FN som sådant klarar knappt av att knyta sina skosnören. Men FN-resolutioner är som regel nödvändiga för kraftfulla insatser, till exempel av militär natur. Om man vill bli av med den syriska regimen (det är så dags nu, det hade varit bättre om det skett när konflikten handlade om mänskliga rättigheter istället för religion) eller om man vill upprätta skyddszoner för flyktingar – då är det i princip nödvändigt att ha FN i ryggen.

Frankrike går vidare med idén om en europeisk fiskal union. Tyskland, å andra sidan, sätter klackarna i marken och påpekar att det viktiga just nu är finansiell stabilitet och att skapa resurser, det vill säga tillväxt. Tyskland sänder dessutom en klar signal om att man inte är intresserade av tanken på en EU-skatt. Open Europe sammanfattar de viktigaste kommentarerna…German Vice Chancellor and Economy Minister Sigmar Gabriel said of the proposals floated by French Economy Minister Emmanuel Macron, “To my French colleagues, I say ‘You need to flesh this out’…Money must be generated for the Eurogroup budget…My big concern is that next someone will have the idea that this will be raised from ordinary people with a euro tax, or a value-added tax. I would be strictly against that.”

Att människor uttrycker sig anonymt på internet är inte något problem. Tvärt om måste möjligheten alltid finnas. Det kan handla om att avslöja maktmissbruk, att driva med makten eller helt enkelt att vara i opposition – utan att behöva riskera att utsättas för myndigheternas (eller till exempel sin arbetsgivares) ogillande. Man skall samtidigt ha klart för sig att det är rätt svårt att vara anonym på nätet. Det finns alltid en risk för att man blir avslöjad. Det är till och med troligt att så kommer att ske.

Man kan identifiera en händelsekedja från invasionen av Irak till dagens flyktingströmmar till Europa. Efter invasionen hemförlovade USA den irakiska armén – utan lön, men fortfarande tungt beväpnad. Sedan började våldet på allvar, tidvis i vågor men för att på sikt eskalera. Att al-Maliki så småningom blev irakisk premiärminister gjorde bara saken värre. Hade denne shiitiske politiker inte börjat förfölja sunnitiska politiska motståndare, då hade IS förmodligen aldrig fått fotfäste.

Det är tragiskt att det skall vara så svårt att föra en rationell och sansad flyktingdebatt. Mest rationell och sansad är naturligtvis jag. Min linje är att det är den generella välfärdsstaten som är problemet – och att människor skall få bo var de vill, men inte på andras bekostnad. Vilket är en åsikt som delas av säkert… flera hundra personer. Så den tycks vara avskriven från debatten redan från början. Därför, till debattens huvudfåra… Vad kostar flyktingmottagandet Sverige? Att ens närma sig frågan innebär att man blir sliten i stycken av den ena eller andra sidan.

Regeringen har presenterat åtgärder mot terrorism. Inrikesminister Ygeman (S) tycks ha en plan. Bland annat vill regeringen bestämma vilka länder människor skall få åka till – beroende på vilka åsikter dessa individer har. Jo, jag känner till IS och dess perverterade våld. Men någon ordning får det faktiskt vara. Lägg gärna oerhörda resurser på att lagföra återvändande IS-krigare och lås in dem så länge det bara går. Men för att kunna straffa någon för ett brott måste brottet i fråga först ha begåtts.