Efter Paris-attackerna flaggar våra politiker för mer övervakning. Finns det några gränser för hur mycket vi kan övervakas – eller kommer det bara att bli värre och värre?

På Frihetsfrontens talarkväll i november talar: Docent Nils Karlson, VD för Ratio – Näringslivets forskningsinstitut

Det har väckts åtal för terroristbrott (alternativt folkrättsbrott och mord) mot två hemvändande IS-krigare. Nu återstår att se hur fallet utvecklas. Bevisläget är till sin natur komplicerat, då brottet skall ha begåtts i Syrien. Men det finns enligt uppgift bildbevis, vars värde dock är omstritt. Fallet är intressant i sig. Men detta går långt bortom målet som sådant. Frågan som hänger i luften är… Skall det vara möjligt att sticka till Syrien och kriga för IS och sedan komma hem som om inget har hänt?

Den 22-åring som häromdagen anhölls misstänkt för att vara terrorist har släppts. Han verkar helt enkelt vara oskyldigt. Från Säkerhetspolisen kommer bara intetsägande kommentarer. Redan det faktum att Säpo gjorde stor affär av att man jagade 22-åringen kan ifrågasättas. Hade det varit en riktig terrorist hade det kanske inte varit så begåvat att förvarna honom. Men nu var han tack och lov inte terrorist. Utan en vanlig, hygglig flykting. Sedan har vi Säpos amatörmässiga hantering, där man inte lyckades stämma av hans identitet och uppehållsort med Migrationsverket, inte ens tycks ha kollat av hans Facebook-sida och inte knackat på hans dörr. Det är uppseendeväckande.

Folkpartiets namnbyte till Liberalerna är det senaste exemplet på begreppsupplösningen i det svenska samhället. Eller på politiskt nyspråk, om man så vill. Att vara liberal är att tro på individen, hennes förmåga och att betro henne med ansvar och så stor frihet som möjligt. Det är också att stå fast vid principen om alla människors lika grundläggande rättigheter. Detta har, som du snabbt inser, väldigt lite med Folkpartiet att göra. För att ta ett exempel från partiets landsmöte, så fortsätter man lägga sig i hur föräldrar skall fördela den statligt betalda föräldraledigheten sig emellan.

Förslaget om hemlig dataavläsning har dammats av igen. Trojaner och bakdörrar riskerar att göra oss alla mindre säkra, då de bygger på säkerhetsluckor som kan finnas i många olika system. Och så skall vi komma ihåg att hela den gigantiska, kostsamma amerikanska övervakningsapparaten bara lett till en enda fällande dom. Den rör inte ens terrorism som sådan, utan handlar om en taxichaufför som skänkt 8.500 USD till en grupp i Somalia, år 2008.

Det är möjligt att Moder Mothanna Magid är Mästerterrorist. Jag saknar kompetens att bedöma den saken. Men en sak vet jag: Här luktar popcorn. Så… hemliga polisen fick Sverige att gå in i panikläge nr 4, ordningspolisen att ta till övertid och människor att bli rädda. Men man hade varken knackat på MMM:s dörr eller kollat in hans Facebooksida. I så fall är det faktiskt väldigt, väldigt orimligt – oavsett om MMM är skyldig eller oskyldig. Inget förvånar dock längre.

EU:s inrikes- och justitieministrar håller i dag krismöte med anledning av terrordåden i Paris. I samband med detta passar EU-kommissionen på att lansera idén om ett “europeiskt CIA”… Människorna som gav oss EU:s jordbrukspolitik, eurokrisen och regler om mängden kanel i kanelbullar tänker alltså ge sig in i underrättelsebranschen. Vad kan möjligen gå fel?

Det finns tecken på att välfärdsstaten håller på att överbelastas på grund av flyktingkrisen. Till exempel kommer tydliga varningssignaler från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Oavsett om brytpunkten har nåtts eller ej, så är människors oro värd att ta på allvar. Själva samhällskontraktet är på väg att urholkas och ifrågasättas. Det finns en ironi i att något slags vänsterhegemoni kan vara på väg att sänka den svenska välfärdsstaten. Man skapade en generell välfärdsstat som i princip inte lämnar utrymme för några verkliga alternativ.

Nybloggat på HAX.5July.org:Post Paris: EU to clamp down onBitcoin, gold and pre-paid credit cards »På fredagens möte med EU:s inrikes- och justitieministrar kommer man att ge sig på Bitcoin, handel med ädelmetaller och förbetalda kreditkort – i namn av kriget mot terrorismen.

Regeringen tänker nu påskynda ett antal åtgärder som påstås skydda oss mot terrorism. Bland annat gäller detta “hemlig dataavläsning”. Men vad ligger bakom detta kryptiska begrepp och vad innebär det i praktiken? Tanken är att man (utan innehavarens vetskap) skall kunna installera spionprogram för övervakning på till exempel datorer, telefoner och surfplattor. Genom att avlyssna själva enheten kommer man att kunna snappa upp tangenttryckningar, ljud och bild vid källan – och hoppas på så sätt kunna övervaka ägaren oavsett vilka program för meddelanden och vilken kryptering som används.

Jag har problem med begreppet “människors lika värde”. Jag är förvisso en tänkande och rätt empatisk människa som är kapabel att göra en rimlig tolkning. Så visst förstår jag ungefär vad som menas. Men jag tycker att begreppet är problematiskt. Vad är “värde”? Det handlar uppenbarligen inte om pengar. Snarare kan det ses som en omskrivning för att människor förtjänar något slags lika respekt för sin existens. Gott så, men det blir besvärligt – eftersom begreppet “värde” till sin natur är subjektivt.

Det är inte bara mer massövervakning myndigheterna försöker använda Paris-attentaten för att sälja in. Nu vill Europaparlamentets center-högergrupp EPP även använda denna tragedi för att stoppa EU:s nya dataskyddsdirektiv – vars syfte är att hindra slapphänt hantering av persondata.

Det är bara att inse: Terrorattackerna och flyktingkrisen riskerar att medföra att Europa återinför sina nationella gränskontroller. Schengensamarbetets gränslösa Europa kan snart vara ett minne blott. Detta är nedslående. Det finns ett stort symbolvärde i att Europas folk kan röra sig helt fritt på sin kontinent. Vilket våra politiska ledare knappast kommer att ta hänsyn till just nu. Men när eller om nationella gränskontroller återinförs – då behöver det inte vara slutet för EU:s fria rörlighet i ett större perspektiv.

Det är något med det svenska samhällsklimatet. Vi ägnar oerhört mycket tid åt metafrågor och trams – samtidigt som nationen står handfallen inför verkliga problem och de stora samhällsfrågorna. Jag (som mestadels vistas utomlands) märker hur människor i Sverige drar sig för att säga vad de tycker och att de är ängsliga för att råka tycka något som är “fel”.

Terrorister vill inte bara döda och skada. De avskyr vårt öppna, fria och demokratiska samhälle. Se bara på språkbruket i ISIS proklamation där de tar på sig ansvaret för attackerna i Paris. Islamistisk fundamentalism bygger på hat mot alla som inte underkastar sig islam och dess regler. Politiker vill bestämma över andra. De menar att de själva är bättre skickade att fatta beslut om människors liv än människorna själva. Politiker kan tvinga människor att bete sig på ett visst sätt, övervaka oss och straffa den som inte lyder. De vill att folket skall underkasta sig deras vilja.

Islamistiska terrorister slår till i Europa. Det får flera effekter. Dels ger det våra politiker en ursäkt att bygga vidare på övervakningsstaten och att inskränka våra fri- och rättigheter. Dels skapar attentaten en allmän misstänksamhet mot invandrare och asylsökande flyktingar. Vilket är exakt vad terroristerna hoppas på. Det förstärker de motsättningar och det utanförskap som utgör bränsle för att radikalisera unga människor.

Efter terrorattackerna i Paris: Massövervakningen minskar vår säkerhet och motverkar sitt syfte.

Svenska folkets förhållande till överheten är intressant. Individen, hennes självständighet, rättigheter och värdighet är helt underställd statens behov. Folket behandlas som barn eller idioter som måste styras. Och alla skall övervakas hela tiden. Det finns många exempel på detta. Men ett sticker ut: Den generella välfärdsstaten. Politikerna lovar mer trygghet, fler bidrag och en allt mer omhändertagande stat. Men vem skall betala? Den frågan har man gått runt genom att skapa ett system som i allt väsentligt fungerar som ett pyramidspel, ett kedjebrev.

Tänk dig att du är på flykt från krig och förtryck. Det finns många länder som kan erbjuda dig skydd. Ett par av dem har bättre ekonomiskt stöd för flyktingar än andra. Ett land utmärker sig med speciellt generösa villkor. Vart försöker du ta dig? Det är inget fel att söka säkerhet. Men alla kan tyvärr inte komma till Sverige. Speciellt inte med tanke på hur den svenska arbetsmarknaden och bostadsmarknaden ser ut.

Gränskontroller införs, som förr i världen. Det känns tungt. Den fria rörligheten i Europa är på väg att bli den generella välfärdsstatens senaste offer. Men det är väl “nödvändigt”. Myndigheterna är helt enkelt på väg att tappa kontrollen över situationen. Givet att vi lever i det samhälle vi lever i, så var man tvingade att göra… något. Detta är inget att vara förvånad över. Många har varnat för vad som skulle kunna ske ske. Färre har lyssnat. Ingen har gjort något, i vart fall inte förrän det var för sent. Och det grundläggande problemet – den generella välfärdsstaten – är det inte någon som vill närma sig.

Den brittiske premiärministern, David Cameron, har i dag lagt fram de punkter han vill se förverkligade innan Storbritannien går till folkomröstning om landets medlemskap i EU. Icke-euro-länder, såsom Storbritannien och Sverige, ska slippa betala för eurons problem och garanteras fortsatt fullt tillträde till den inre marknaden. EU:s konkurrenskraft ska stärkas och regelverk förenklas…

Att den svenska bostadskrisen är akut är ingen nyhet. Inte heller att våra politiker endast avser att låta bygga del av de bostäder som behövs. Detta är redan ett allmänt problem i det svenska samhället. Lägger man till det alla flyktingar som inte kan bo i tält, på förläggningar och i evakueringsboenden hur länge som helst – då är sammanbrottet totalt.

Flyktingkris i en av världens med allomfattande välfärdsstater… Det är inte vackert. Flyktingar inkvarteras under allt mer improviserade former, inte sällan med mordbrännare som stryker runt husknuten. De packas ihop på ett sätt som knappast ger något utrymme för privatliv. Ofta tillsammans med svårt traumatiserade människor. Sedan blir de kvar där, i limbo, i åratal innan deras ärenden är avgjorda. Få saker är så destruktiva som att hålla människor i långvarig osäkerhet. Speciellt när de inte tillåts påverka sin egen framtid.

Att utan uttryckligt tillstånd länka till material på internet kan komma att bli olagligt, ett brott mot upphovsrätten.

Vladimir Putin inskränker inte bara pressfriheten i Ryssland. Han kritiserar dessutom det fria ordet i andra länder.

Det tycks komma som en nyhet att FRA övervakar trafiken till och från molntjänster som ligger utanför Sverige. Till och med på Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten, SIUN, verkar man milt överraskade… Anders Herrström, biträdande kanslichef på Siun, en myndighet som utövar tillsyn över bland andra FRA, uppger att han inte känt till FRA:s tolkning av svensk trafik och utländska molntjänster.

– Det är inget nämnden hittills har tittat på, men jag utesluter inte att detta kan komma att granskas i framtiden, säger han…

Sverige hoppas att EU kommer att hjälpa oss att hantera flyktingkrisen. Till exempel vill regeringen att flyktingar skall omlokaliseras härifrån till andra medlemsstater. (Hur nu det är tänkt att gå till.) Och så vill regeringen att EU ger oss ekonomiskt bistånd. Det kommer inte att ske. I vart fall inte i någon omfattning av betydelse.

Vi har en flyktingkris som uppenbarligen är utom kontroll. Men det är bara början. En akut bostadsbrist är på väg att bli helt omöjlig. Och som svensk arbetsmarknad och integrationspolitik ser ut, så kommer vi snart att ha en verklig arbetslöshet på i vart fall 15 procent. Oavsett vad man tycker i flyktingfrågan, så är faktum att vi redan har en massa nya människor i vårt land – som måste absorberas in i samhället om inte allt skall gå helt över styr. Detta är vår tids stora utmaning.Här gäller det att tänka utanför lådan. Det måste bli fråga om systemförändringar. Intressant nog håller situationen på att bli sådan att det inte är mer politik som behövs.

Krisen i flyktingmottagandet är bara en av många konsekvenser av en ogenomtänkt politik. Sverige har de mest generösa ekonomiska och praktiska villkoren för flyktingar. Alltså vill de flesta flyktingar komma hit. Det är knappast raketforskning. Samtidigt finns inga lagliga vägar för dessa flyktingar att komma till Sverige. Och det kommer knappast att skapas några sådana heller – eftersom det skulle öka inflödet ytterligare. Så för att ta sig till Sverige riskerar flyktingar och migranter sina liv i båtar på Medelhavet, för att bara nämna en av strapatserna på vägen.