Vi får bara mer och mer massövervakning. Och förr eller senare kommer vi till en punkt där demokratin som sådan hotas av samma människor som säger sig vilja skydda den.

Svensk politik har visst underhållningsvärde. Nu går Sossarna, Miljöpartisterna och Sverigedemokraterna samman i voteringen om ID-kontroller vid gränsen. Det är en karamell man kan suga på länge. Hur miljöpartisterna står ut med sig själva, det övergår mitt förstånd. Det må väl vara hänt att de hamnar på samma sida som SD i en och annan votering någon gång ibland. Men i denna fråga, av alla! Miljöpartiet är nu reducerat till en tom papperspåse som blåser för vinden. Detta är politiskt underhållningsvåld av god klass. Och lägg ner den där idén med ID-kontroller mellan Sverige och Danmark. Ring danskarna och erbjud dem att betala hälften för deras nya gräns- och ID-kontroller mot Tyskland istället.

Det är intressant att se hur snabbt allt svänger. De politiska signalerna ändrades – och nu är det plötsligt möjligt för public service-bolagen att vara mer allsidiga och ibland till och med kritiskt granskande vad gäller flyktingpolitiken. SVT har börjat titta närmare på de flyktingar som återvänder hem. Rapporteringen visar att många asylsökande är intresserade av betydligt mer än bara skydd. Vilket är ett högst mänskligt beteende. Men det visar också vilken magnet Sverige har varit, med generösa regler och ekonomiska villkor.

Jo, jag vet att det finns folk som tror att Illuminati styr världen. Hum-di-dum. Men det vore kanske inte en så dum idé. Detta forna bayerska sällskap sades vilja “främja förståndsupplysning, sedlighet och politisk frihet”. Det där med sedlighet känns lite antikverat. Men förståndsupplysning och frihet? Kör på. Illuminati ville “lägga grunden till en reformation av världen genom denna sammanslutning av goda män för att motverka den moraliska ondskans framfart”. OK, kanske det. Tänk Johan Norberg i munkkåpa, typ.

I går hade jag en ovanligt uppskattad och delad bloggpost om ny kärnkraftsteknik som torium-reaktorer. Låt mig fundera högt en stund över vad det skulle innebära om vi på allvar börjar använda denna säkra, rena och näst intill outsinliga energikälla… Med obegränsad tillgång till elektricitet skulle industrin få helt nya, långsiktiga och hållbara förutsättningar. Det finns tillräckligt många osäkra faktorer som det är i dagens samhälle. Låt inte tillgången till el vara en av dessa, helt i onödan.

I skrivande stund har klimatkonferensen i Paris inte landat i något slutdokument. Men låt det vara som det är med den saken. Om vi vill – då kan vi gå över till att använda ren energi som varken släpper ut CO2, svavel, tungmetaller eller andra föroreningar i atmosfären. Och som fungerar även när solen inte skiner, vinden inte blåser och som lämnar de sista orörda älvarna ifred. Det handlar om kärnkraft. Ny kärnkraft – som thorium-reaktorer. Vi har bränsle nog för att förse mänskligheten med all den elektricitet vi kan behöva i tusen år.

I nästa utgåva av Svenska Akademiens ordlista över svenska språket kommer vissa ord att förses med ett slags triggervarning. Och andra ord kommer att strykas helt efter att “redaktionen för SAOL har tagit in den rådande debatten”. Visst, det handlar om rasism och om att vissa ord kan uppfattas som kränkande. Man vill kanske bara väl. Men när Svenska Akademien börjar plocka bort “olämpliga” ord ur det uppslagsverk som definierar svenska språket – då känns det ändå som om något slags åsiktspolis slår till. Speciellt om det ligger uttalat politiska skäl bakom rensningen.

Vid dagens nationella presskonferens meddelade de inblandade partierna att de kommit överens om att snabbutreda något som regeringen redan beslutat att snabbutreda: Hemlig dataavläsning. Förslaget är inte nytt. Det har granskats – och avfärdats – tidigare. Och om statliga trojaner på folks datorer, telefoner och plattor var en principiellt olämplig idé då – då bör den rimligen vara principiellt olämplig även i dag. Det är detta maktpartierna nu vill försöka komma runt – genom att utreda frågan tillräckligt snabbt.

Det är ett jobbigt läge just nu, eller hur? Vi har en flyktingkris som ingen riktigt verkar ha grepp om; Vi har ett antal radikaliserade unga människor som vänder vårt samhälle ryggen och reser iväg för att slåss för en religiös dödskult; Vi har politiker som gör sitt bästa för att skrämma upp folket vad gäller till exempel terrorhot – för att kunna öka kontrollen av nämnda folk och samtidigt inskränka våra fri- och rättigheter.

Detta är spännande. Sidneybon Craig Wright har pekats ut som mannen bakom Bitcoin. Nu verkar han vara försvunnen. Samtidigt har polisen i Australien gjort husrannsakan i hans hem och på hans kontor.

Stora tankar, kall öl och intressant frihetligt sällskap – Liberöl i Göteborg.

Tisdag 8 december från 18-tiden.

Ölrepubliken, Kronhusgatan 2B, Göteborg.

Flyktingkris, terrorskräck och stressade politiker. Vad kan möjligen gå fel? Regeringen vill kunna stänga vägar, till exempel Öresundsbron. Och det går undan. Inblandade myndigheter och andra parter fick två dagar på sig i remissrundan. Lagrådet kritiserar lagförslaget för att det är ett hafsverk. Men det hindrar knappast politikerna från att gå vidare.

Blockchaintekniken (som bl.a. ligger bakom Bitcoin) kan användas på många sätt. Till exempel genom att enkelt tillhandahålla säkra register över ägande i utvecklingsländer med svaga institutioner.

I DN skriver Expos Daniel Poohl och Ungdomsbarometerns Ulrik Simonsson om konspirationsteorier. Ungefär hälften av befolkningen anser att politiker sällan berättar de verkliga motiven bakom de beslut som fattas. De noterar även att SD-väljare är mer benägna att tro på konspirationsteorier än andra. Men är det så konstigt? Riksdagen har ju till exempel inskränkt offentlighetsprincipen. Vilket är uppseendeväckande. I EU förhandlas internationella avtal fram bakom stängda dörrar och stora frågor avgörs på hemliga möten, i trialoger.

I Sverige är det stat och kommun – det offentliga – som förväntas hantera nyanländas integration i samhället. (Civilsamhället tycks i sammanhanget mest betraktas som en störande faktor.) Detta blir dåligt och galet på samma sätt som mycket annat som hanteras av politiker och byråkrater blir dåligt och galet. Det offentliga kan bara tillhandahålla en, standardiserad modell för integration – och en enda modell passar inte för alla. Kanske inte ens för någon.

Inget är nytt under solen. Dessa rader är ur en DN-artikel från 1965…

“I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps. Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur.” — Wilhelm Moberg

Det börjar bli uppenbart att ingen enskild västerländsk demokrati vågar sätta sig upp mot USA för att erbjuda NSA-whistleblowern Edward Snowden asyl. Frågan är vad som händer om EU plockar upp denna heta potatis. Då kan man faktiskt göra en bra sak, utan att något enskilt land tvingas in i en konflikt med USA.

Kommer du ihåg Miljöpartiet? Som dom var innan valet? Nej till massövervakningen, sa de. Riv upp FRA-lagen, skanderade de. Stoppa datalagringen, lovade de. NSA-visselblådaren Edward Snowden var en hjälte bland partiets kandidater. Sedan hamnade gröningarna i regeringen – tillsammans med ett parti som helt enkelt älskar att övervaka folk alltid och överallt. Med en sammanbiten min kastade MP då alla sina principer som har med övervakning att göra över bord. Rubbet. Om du inte såg gårdagens smarta och intressanta SVT-dokumentär “Asylärende Snowden” – så gör det.

Regeringen vill kunna stänga Öresundsbron. Syftet är att ha en snabb nödbroms för flyktingströmmen. Vilket man möjligen kan förstå. Men det kommer i så fall att få många och oönskade konsekvenser. På ett praktiskt plan kommer det att orsaka stora problem i den allt mer integrerade Öresundsregionen: 15.000 pendlare använder bron varje dygn. 55.000 lastbilar passerar varje månad. Kastrup är hela Sydsveriges internationella flygplats. Sysselsättning, handel och tillväxt kommer att drabbas.

SR Studio Ett hade i eftermiddags ett tröstlöst inslag om den svenska migrationsbyråkratin. Människor är frustrerade över att det tar lång tid innan de ens får börja lära sig svenska. De är upprörda över att de inte får börja jobba och försörja sig själva. Många blir kvar på asylboenden i åratal, i brist på riktiga bostäder. De tappar gnistan. Visst, Migrationsverket och många kommuner går på knäna och trycket från ett stort antal ankommande är stort. Systemet som det ser ut i dag är helt uppenbart inte dimensionerat för den rådande flyktingsituationen. Men jag undrar… Fungerar Migrationsverket så rationellt och effektivt som det skulle kunna fungera?

Om hur EU-apparaten kringgår de öppna demokratiska arbetsformerna och fattar allt fler beslut utan insyn, bakom stängda dörrar.

Vad händer om justitie- och migrationsminister Johansson och inrikesminister Ygeman kommer fram till att dagens insatser för att minska flyktingströmmen inte räcker? Vad gör Miljöpartiet då?MP lider redan av kraftiga inre konvulsioner. Språkrören vänder fullkomligt ut och in på sig själva för att ta avstånd från de beslut som fattats av den regering de själva sitter i – och som de själva är medansvariga för. Samtidigt försöker bland andra riksdagsledamoten Carl Schlyter få till stånd en intern medlemsomröstning om partiets migrationspolitik.

Det stora klimattoppmötet i Paris är igång – under buller och bång. Jag har en del tankar… Men först: Jo, klimatet förändras. Men det är ingen nyhet. Jordens klimat har alltid förändrats. Vi gör klokt i att förbereda oss på detta. Det som stör mig med klimatfrågan är bland annat synen på vetenskap. Att de flesta vetenskapsmän sägs tycka en sak är förvisso intressant. Men… om vetenskap skall ske enligt något slags modell med majoritetsbeslut, då skulle jorden fortfarande vara platt och solen fortfarande snurra runt vår planet.

I går medverkade ett av Miljöpartiets språkrör, miljöminister Åsa Romson, i SR Ekots lördagsintervju.

Hennes argumentationslinje var ungefär så här: Ingen hade kunnat förutse flyktingkrisen. Som regeringsparti måste MP vara med och ta ansvar. Men hade MP suttit i opposition hade de sagt nej till de åtgärder som regeringen just vidtagit för att hantera flyktingsituationen.

Miljöpartisterna gör alltså som de gör bara för att få sitta i regeringen. Vad de själva har för politik spelar inte längre någon roll. Det är makten i sig de vill åt – och som har fått ett egenvärde.

Sveriges förhållande till EU är komplicerat. Vi genomför EU-direktiv på ett övernitiskt sätt, samtidigt som många andra medlemsstater tar betydligt lättare på Bryssels påbud. Vi tar ett oproportionerligt stort ansvar för EU:s gemensamma flyktingpolitik, medan andra medlemsstater inte bryr sig alls. Och vi betalar c:a 40 miljarder kronor brutto (30 miljarder netto) för det tveksamma nöjet att drabbas av centralstyrning, korporativism, byråkrati, politiskt storhetsvansinne och ett problematiskt demokratiskt underskott. Det känns… sådär.

I dag har Stockholms tingsrätt kommit fram till att Bredbandsbolaget inte behöver blockera The Pirate Bay. Det är ett bra beslut. Men ännu är frågan långt från slutligt avgjord. Dessutom finns EU:s regelverk att förhålla sig till – och ett antal motstridiga beslut om blockering i olika medlemsstater.

Reglerna för flyktinginvandring är på väg att skärpas. Oavsett vad man principiellt tycker om detta – så innebär det på lite sikt att trycket på samhällsfunktioner och ekonomi kommer att bli mindre än om inget gjorts. Ändå visar en opinionsmätning att två tredjedelar av svenska folket är oroligt eller mycket oroligt över flyktingsituationen. Det är lätt att fastna i negativa tankespiraler kring situationen. Och en negativ inställning kan i sig göra situationen värre. Nu måste vi försöka se framåt.

Den generella välfärdsstaten är inte hållbar. Den fungerar ungefär som ett kedjebrev eller ett pyramidspel – som ständigt måste fyllas på med pengar från människor som i slutändan kommer att bli blåsta. Förr eller senare kommer detta system av önsketänkande att nå sin slutstation. Men ingen tar tag i frågan. Borgerligheten törs inte och saknar möjligen även den kompetens som en genomgripande reform kräver. Vänstern vill inte eller förstår över huvud taget inte att vi har ett problem.

Regeringen gör alltså en u-sväng i flyktingfrågan. Frågan är om man nu också kommer att göra något åt bostads- och arbetsmarknadspolitiken. Eller om man blåser faran över och låter allt fortsätta att vara som det är. Jag misstänker det senare…