Nu för tiden är det lätt för så väl myndigheter som kriminella och terrorister att ta reda på vilka som deltar i ett politiskt möte, en demonstration eller ett sammanträde. Åsiktsregistrering, serverad på en silverbricka.

Vi lever i intressanta tider. Många oroas över hur det skall bli med pensionerna och äldreomsorgen när de blir gamla. Det är oroväckande att polisen inte längre förmår upprätthålla tryggheten i vår vardag. Vårt militära försvar är så svagt att man helst inte vill tänka på saken. Medborgarnas tilltro till det offentligas kärnverksamhet vacklar. Samtidigt är det många som inte längre litar på media. På goda grunder, skall sägas. Gammelmedias bild av verkligheten är inte alltid den samma som den verkliga verkligheten.

Jag har noterat att man ofta möter denna text när man Googlar, speciellt på personnamn. “Vissa resultat kan ha tagits bort i enlighet med dataskyddslagstiftningen i Europa.” Den så kallade “rätten att bli glömd” riskerar i sin nuvarande utformning att bli ett verktyg för censur. Och jag förstår att Google vill göra en markering mot att de tvingas hantera och bedöma frågan i varje enskilt fall. Men att ha denna varning vid i princip varje sökning på ett personnamn…

Så det blev. Miljöpartiet sitter i en regering som stängt gränserna och drivit Öresundspendlarna att byta från tåg till bil. Två flugor i en smäll. Miljöpartiets språkrör försöker förklara sig i DN. Det kunde varit värre, säger de – och Gustav ser så där larvigt allvarlig ut som bara han kan. Well… Gränsen är “stängd”. Värre? Jo, visst. Var det inte någon sverigedemokrat som ville sätta upp en kulspruta på bron? Skit nu i sakfrågan. Svenska folket drar för övrigt en lättnadens suck över att Miljöpartiet är med på noterna, som moraliskt alibi. Vilket knappast gör partiets etiska dilemma mindre. Detta är faktiskt rätt underhållande, mitt i allt allvar.

Gäst: Hans Li Engnell

För att det demokratiska samhället alls skall fungera måste människor få veta vad som händer. Denna information har förvisso alltid en avsändare som har ett öppet eller dolt, medvetet eller “omedvetet” syfte. Inte desto mindre behöver vi en någorlunda objektiv samlad bild för att kunna förhålla oss till den verklighet vi lever i. Jag har skrivit om medias tveksamma förhållningssätt till vinkel och urval tidigare. Men detta är en bredare fråga. De senaste dagarna har svenska media vridit sig som en mask på en krok vad gäller händelserna i Köln (och på en del andra håll) under nyårsnatten.

I årtionden har problemen på den svenska bostadsmarknaden varit uppenbara. Men politikerna har inte gjort något av substans för att lösa problemen. Förmodligen eftersom de inte vill inse att politik inte är lösningen, utan problemet. Nu är krisen akut. De närmaste fyra åren behövs 460.000 nya bostäder. Regeringen planerar – helt medvetet – att endast 250.000 skall byggas. Det är alltså inte bara så att politikerna har misslyckats och att de inte vet vad de sysslar med. Regeringen håller fast vid den politiska makten över bostadspolitiken – och skapar medvetet en situation där bortåt 200.000 bostäder fattas.

De sex- och rånattacker som förekom i Tyskland (och i mindre skala tydligen även i Sverige) på nyårsnatten – där kvinnor trakasserades av arabiska och nordafrikanska invandrarkillar – är naturligtvis fullständigt oacceptabla. Frågan är vad man skall göra åt saken. Jag har ingen universallösning, men en tanke om ett steg på vägen. Så här… Alla som sysslar med reklam vet att människor är mer påverkbara än annars när de byter miljö. Det är därför man får en del extra reklam när man flyttar. Det handlar om att snabbt etablera nya kontakter, mönster och beteenden.

Om riskerna med datalagring (för att inte tala om Facebook och Google). Även om du inte har något att dölja – så har du fortfarande allt att frukta.

Den Europeiska Unionen, EU, har ett förfärande track record. Vi har exempel på storhetsvansinne, som en gemensam valuta för vitt skilda ekonomier. Och det finns fullskaliga haverier, som den gemensamma flyktingpolitik som visade sig inte existera i verkligheten, när den väl behövdes. Men allt är inte omdömeslöshet i kolossalformat. Här finns också en lång rad mindre misslyckanden, dumheter, felbedömningar och en centralstyrning som genomsyrar unionen. De samlade negativa konsekvenserna blir dock stora.

Om man låter samhällen organisera sig själva kan det bli rätt bra. På marknaden möter utbud i princip alltid efterfrågan. En fri ekonomi är överlägsen vad gäller att utnyttja samhällets resurser på ett optimalt sätt. Genom arbetsdelning kan människor fokusera på sådant de är bäst på. Spontant och frivilligt samarbete bygger verksamhet och strukturer som är till nytta för alla. Det rationella egenintresset kan till och med skapa stabila sociala trygghetssystem. I Sverige är det inte så. Här organiseras det mesta av politiker och byråkrater.

Det finns områden där den politiska utvecklingen tycks vara fullständigt enkelriktad, oavsett vem som sitter i regeringen. Nya former av övervakning av folket införs fortlöpande. Det senaste är att man vill kunna installera spionprogram på folks mobiler, plattor, datorer och servrar. Detta för att kunna kontrollera innehållet i kommunikationerna. (Registrering av data om alla svenskars alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, nätuppkopplingar och mobilpositioner sker redan.)Säkerhetspolisen har underställts regeringen direkt.

Hörupp! I det rådande politiska kaoset behöver Sverigedemokraterna inte göra någonting. Alls. Det räcker med att vänta. Sedan blir Jimmy Åkesson den naturlige statsministerkandidaten – i kraft av att vara ledare för det största politiska partiet. I god demokratisk ordning. Och sen då! Vet ni vad det där partiet egentligen tycker om saker och ting? Till att börja med vet inte heller SD vad man skall göra i den rådande flyktingsituationen. Alla, utom möjligen V och C, vill i möjligaste mån stänga gränserna. Låt oss anta att det sker. Vad gör man då?

Nybloggat på HAX.5July.org:Internets imprisoned and fallen »Håller nätaktivister, journalister och visselblåsare på att bli den nya tidens fängslade och fallna dissidenter?

Nybloggat på HAX.5July.org:Citizens or serfs? »Övervakningsstaten är bara ett av flera exempel på hur fria medborgare reduceras till livegna undersåtar. Läs och delta i diskussionen.

Allt fler av samhällets kommandohöjder har intagits av något slags puritansk sekt. Fast utan religiösa förtecken. Men med en väldigt stark tro. Sektens medlemmar tror faktiskt – på fullt allvar – att de vet hur allt i samhället skall organiseras och vad som är bäst för alla andra. Att de själva är de goda människorna. Men i själva verket är de bara arroganta. En mycket tydlig signal om vad som sker är att man till och med håller på att göra om språket – det vill säga själva det verktyg som människor använder för att kommunicera med varandra.

Låt mig önska er alla ett Gott Nytt År! Det kommer att bli ett intressant 2016. Låt oss mitt i allt detta vara röster för frihet, rimlighet och fred. Framtiden är vad vi gör den till. Så det är hög tid att ta sig samman. För egen del tänker jag återkomma efter min konvalescens från åren i EU-apparaten. (Efter fem års vansinne i Europaparlamentet tar det en stund att återanpassas i samhället.) Arbetet med EU-boken går framåt – och det börjar bli hög tid för mig att även titta runt efter kommersiella uppdrag inom information och content production. Ha ett bra 2016. Nu åker vi!

Det är en märklig form av transportöransvar som nu införs för tågen över Öresundsbron. I andra sammanhang innebär transportöransvaret att den resande skall ha alla de dokument som krävs för att resa in i ett land. Men i det här fallet handlar det bara om att kunna uppvisa något slags identitetshandlingar. Vilket i många fall inte säger något om en person har rätt att resa in i Sverige. Man kanske stoppar vissa flyktingar och migranter på detta sätt. Men på det hela taget kommer man ändå att behöva sålla ut dessa människor från övriga resande när tågen kommer till Sverige.

Undrar du var debatten om massövervakningen tog vägen? En förklaring kan vara att våra politiker vägrar delta i den. De vägrar att över huvud taget kommentera frågor som är centrala för hela vår demokrati.

Man kan se samhället på olika sätt. Antingen är det en sammanslutning av fria individer – medborgare som åtnjuter starka fri- och rättigheter, som har lika rättigheter inför det offentliga och som är lika inför lagen. Ett sådant samhälle har en stark rättsstat, en levande demokrati och stor transparens vad gäller den offentliga maktutövningen. Medborgarna väljer representanter till ett parlament, vars uttalade uppdrag är att tjäna folket genom att hantera ett begränsat antal angelägenheter som kan behöva skötas gemensamt. Med detta synsätt är staten till för medborgarna.

Jag vill inte störa så här i julstöket. Jag vill bara göra dig uppmärksam på att regeringen – påhejad av nästan alla i riksdagen – vill kunna använda din mobil för att aktivt övervaka dig. OK, det gäller bara människor som är misstänkta för brott och det krävs någon form av ordnat juridiskt eller rättsligt beslut. Än så länge. Men vi vet hur det brukar gå. Tillstånd kommer att beviljas slentrianmässigt. Lagen kommer att drabbas av ändamålsglidning så snart den är klubbad. Så en vacker dag kommer du att ha till exempel Skatteverket snokande i din mobil.

I grundskolan hade vi en samhällskunskapslärare som bankade in följande budskap i oss: All information har en avsändare. Alla avsändare har ett syfte med sin information. Precis. Så kallat oberoende journalistik är en vacker idé, men inte mer än en myt. Det gäller inte minst statliga så kallade public service-media. Det handlar om allt från att media är en del av det allmänna åsiktsdrevet till att enstaka journalisters personliga erfarenheter, åsikter, hangups och intressen styr vinkel, urval och frågor. Alternativa nyheter, analyser och åsikter får vi i dag från bloggar, utländska media och alternativmedia som Flashback.

Nybloggat på HAX.5July.org:The real problem with state trojans »Nu hakar regeringen på den internationella trenden och vill kunna installera spion-trojaner på våra datorer, smartphones, tablets och servrar. Riskerna med detta är stora och uppenbara,

Jag är principiellt för fri rörlighet, öppna gränser och en massa fint. Men det biter inte på elefanten i rummet. Det vill säga den generella välfärdsstaten. Den är omöjlig i en globaliserad värld. Och det är högst tveksamt om vi kan bli av med den under ordnade former. Det har ekonomer varnat för i många år. Men det avfärdades då som nyliberal propaganda. Ingen ville eller vågade lyssna. The irony. Hur som helst – den frågan svävar fritt över den svenska debatt som har sin egen psykedeliska dramaturgi…

Migrationsdebatten har en elefant i rummet: Den generella välfärdsstaten. Den är förmodligen omöjlig i en globaliserad värld. Men ingen kan, vill eller vågar ta tag i ämnet. Ingen kommer heller undan detta problemkomplex. Detta har ekonomer varnat för i många år. Ingen lyssnade. Så den riktigt stora frågan svävar fristående och obesvarad över en svensk debatt som har sin egen absurda dramaturgi…#I den statliga radions nyheter noterade någon kommentator lakoniskt att det politiska innehållet i statsministerns jultal var det rakt motsatta mot hans jultal året innan.

Ju mer man tänker på det – ju mer ligger det i Centerpartiets förslag om att det vore bättre höja flyktingarnas dagpenning och låta dem ordna sitt boende på egen hand. I dag går Migrationsverket fram som en skördetröska och tvingas ofta betala anmärkningsvärt mycket för boenden. Detta är en myndighet under stark press. Pengakranen är öppen. Och det vet de som har lämpliga lokaler att hyra ut. Om flyktingar istället får ordna sitt boende själva – då kommer till att börja med många av dem att hyra in sig hos släkt och vänner.

Innan SD kom in i svensk politik på allvar, var svensk migrationspolitik extrem på ett helt annat sätt än i dag. S&M hade gjort upp och drev en orimligt hård linje. Rent av omänsklig. Vilket inte heller var bra. Sedan dök SD upp. Inte för att Sverige hade några jättelika problem med invandringen. Att rösta på SD var snarare ett sätt för människor som tycker illa om utlänningar att avreagera sig. Men SD:s inbrytning skrämde upp de andra partierna. Här skulle markeras! Så man slöt en pakt om en migrationspolitik som var extrem åt andra hållet, oerhört generös.