Delningsekonomin är intressant och spännande. Vi ser hur persontransporter håller på att förändras av ett företag som inte har några egna fordon, Uber. Och vi ser hur korttidsboende förändras av ett företag som inte har några egna hotell eller fastigheter, Airbnb. Och detta är bara början på en trend som kommer att påverka många branscher. Vad vi ser är hur en helt ny ekonomi växer fram under fria former. Men säg den glädje som varar för evigt. Nu har regeringen tillsatt en utredare som skall titta närmare på delningsekonomin. Den skall kartläggas, analyseras och så småningom förmodligen också lagregleras.

Sovjetunionen hade mycket generösa regler för vad som vid behov kunde klassas som psykisk sjukdom. Till exempel fixering vid sanning och rättvisa. I västvärlden diskuteras i dag om en viss grad av ifrågasättande och olydnad skulle kunna vara tecken på psykisk ohälsa. I svensk litteratur nämns bland annat att en känsla av att vara övervakad kan vara tecken på psykos. Hur man nu vet det i dessa tider av massövervakning. Vad som definieras som psykiska problem kan uppenbarligen vara förhandlingsbart.

Sverige har ovanligt få poliser per capita. De är dessutom utspridda över ett stort, glesbefolkat land. Detta är ett problem vad gäller att upprätthålla medborgarnas säkerhet. Situationen har blivit än mer ansträngd på grund av flyktingkrisen (passkontroller, bråk på boenden m.m.). Och polisen medger själv att dess hantering av vardagsbrott och brott mot enskilda (som redan från början är undermålig) får stå tillbaka. Det behövs fler poliser, helt enkelt. Men det kommer att ta flera år att utbilda dem. Under tiden har jag ett uppslag till hur man skulle kunna frigöra resurser för polisen: Sluta jaga narkotikamissbrukare (och icke-problematiska brukare).

I kväll, torsdag, är det Liberöl i Lund. Kom och träffa andra frihetsvänner över en öl eller två.

Torsdag 18 februari från kl 18

The Bishops Arms, S:t Petri Kyrkogata 7, Lund

Välkommen!

En flyktingkris går trots allt att hantera, genom att stänga gränserna. Men hur löser vi de andra, stora problem som varken politiker eller väljare vill kännas vid? Moderaterna tycks ha förstått det krassa budskapet: Gå med på att stänga gränserna och få tillbaka en del av de väljare som gått till Sverigedemokraterna. Detta beskrivs av media som att M har “knäckt SD-koden”. Men det handlar mest om enkel triangulering. Kinberg Batra gör samma sak gentemot SD som Reinfeldt gjorde mot S år 2006 och 2010. De tar över motståndarens problembeskrivning – utan att nödvändigtvis ta över dess åsikter, värderingar eller ideologi.

Något som alltid fascinerat mig är att politiker har så dålig fingertoppskänsla. De missar uppenbara signaler om vad som kommer att hända framöver. Och de har en farlig övertro på att politiska beslut verkligen ger avsedda resultat. Konceptet med dynamiska effekter, det tycks de över huvud taget inte begripa. Låt oss ta flyktingkrisen som exempel. Alla har sett vad som har varit på väg att hända i Syrien, under flera års tid. Ändå tycks Europa stå överrumplat när de stora flyktingströmmarna sätts i rörelse.

Nybloggat på HAX.5July.org: UK one step closer to ban anonymous porn surfing » Den brittiska regeringen tänker införa en 18-årsgräns för att titta på porr på nätet. En av konsekvenserna blir att det blir omöjligt att porrsurfa anonymt.

Debatten om lägre ingångslöner är infantil. Nej till lägre löner på grund av etnicitet, säger LO. Vilket naturligtvis är trams. Etnicitet har inte ett skvatt med saken att göra. Det handlar om utbud och efterfrågan. Utbudet av potentiell arbetskraft som saknar utbildning, meriter och språkkunskaper är betydligt större än efterfrågan. (I vart fall på den vita marknaden.) Att sänka priset är då det enda verklighetsförankrade alternativet. “Nästa gång är det din lön de sänker” utbrister Aftonbladet. Nej, om du inte är nyanländ, outbildad och utan kunskaper om svenska språket – då är det fel.

I dag har Visegrad-länderna (Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien) haft förmöte inför veckans EU-toppmöte. Deras linje är klar: Inga kvotsystem för flyktingar. Och stängda gränser mot Grekland. Man får ge dem att de i vart fall ger klara besked – till skillnad från de EU-länder som säger ja till ett kvotsystem, för att sedan ändå inte ta emot några flyktingar att tala om. I Turkiet tycks överenskommelsen med EU om flyktingläger mot betalning ha kommit av sig. Istället granatbeskjuter Turkiet nu delar av Syrien där kurderna rycker fram. Vilket bara gör allt ännu värre.

En av alla märkliga saker i svensk politik är att borgerliga partier ofta och helt okritiskt köper påfund från EU – som de normalt sett inte skulle acceptera på hemmaplan. Nu går det i och för sig knappt att förutse vad politiska partier kommer att tycka längre, men du förstår vad jag menar. Låt oss ta en stor och övergripande fråga som exempel: Centralstyrning. I min ungdom ägnade den svenska borgerligheten mycket tid och kraft åt att förklara vad som var fel med det kommunistiska Östeuropa. Speciellt handlade det om planekonomi och centralstyrning. Och om storheten i dess motsats – ett decentraliserat samhälle med en fri marknad, öppenhet och mångfald.

Polisiär erfarenhet är kanske inte allt man bör kräva av en Rikspolischef. Men Dan Eliasson har ingen. Det närmaste han kommer är att under en kort tid ha varit tillförordnad biträdande chef vid Säkerhetspolisen, där han ansvarade för analys– och underrättelseverksamhet. Det är oklart om han hade några meriter för det vikariatet. Det var för övrigt en post som har mycket lite med polisens breda roll som ordningsmakt att göra. Eliasson är byråkrat med uppenbara kopplingar till sossarna. Han har varit chef för Migrationsverket. Och för Försäkringskassan – där han var minst lika kritiserad som inom polisen idag.

Nybloggat på HAX.5July.org: The EU-US Privacy Shield Illusion » Om dataskydd av europeisk persondata som överförs till USA. Är EU-Kommissionen kriminellt inkompetent? Eller ägnar den sig åt politiskt och juridiskt sabotage?

En intressant sak med opinionsläget är att det finns massor av spelöppningar. Men ingen tycks vara beredd att ge sig in i spelet. Socialdemokraterna fortsätter att tappa i opinionsmätningarna. Läget börjar bli desperat. Samtidigt tycks det vara uppenbart för alla utom sossarna själva vad de borde göra: Dumpa Miljöpartiet ur regeringen.

Jag stör mig på tonen i den svenska debatten. Något rent oerhört. Människor kan vara rationella och sansade om de vill. Men många tycks inte vilja. Vilket är olycksbådande. Sverige står nämligen inför stora utmaningar, på flera olika områden. Väldigt lite blir bättre av att man gapar och vevar. Tvärt om. Sådant skapar ett klimat som inte är det minsta konstruktivt. Det blockerar logiskt tänkande och får oss att göra ogenomtänkta saker som inte sällan är kontraproduktiva. Det skapar onödiga låsningar och prestigeladdade skyttegravskrig.

Det är välkänt att partisympatierna bland journalister tydligt drar åt det rödgröna hållet. Att det i sin tur påverkar rapporteringen är uppenbart, men exakt hur denna mekanism ser ut är svårare att säga. Det finns tecken på att media – i vart fall under valår – faktiskt är rimligt balanserade vad gäller hur de behandlar de två politiska blocken, som sådana. Samtidigt visar en undersökning från Yougov att allmänheten tydligt uppfattar svenska media som vänstervridna i ett antal sakfrågor. (Mer så i Sverige än i de sex andra europeiska länder som ingick i mätningen.)

Nybloggat på HAX.5July.org: The Assange dilemma » Veckans turer kring Julian Assange förde knappast hans fall framåt. Men där finns ändå något viktigt i det som skett. I praktiken kommer det dock att betyda väldigt lite.

Kriget mot kontanterna fortsätter. Det senaste är att ECB planerar att sluta med 500 €-sedeln. EU tänker också förbjuda kontantbetalningar över 5 000 €, registrera växling till och från digitala valutor och införa skärpta ID-krav vid betalning med förbetalda kreditkort. Till det skall läggas de redan strikta reglerna mot penningtvätt, som leder till mycket krångel vid kontanta bankaffärer och valutaväxling. EU och USA övervakar och analyserar dessutom sedan länge våra banktransaktioner, inom ramen för TFTP-programmet. Allt motiveras med kamp mot brottslighet och terrorism.

Den här artikeln skall ni läsa! I Frankfurter Allgemeine skriver Holger Steltzner en fantastisk drapa till kontanternas försvar… Då den är på tyska ber jag att få erbjuda en översättning av två väsentliga stycken ur texten. “Fälttåget mot kontanterna handlar om mer än hur man betalar. Var det bara det kunde man låta människor själva betala som de vill. Det handlar om slutet för privatlivet och självbestämmanderätten, kartläggning av beteende och konfiskation av tillgångar. Förmynderiet mot medborgarna har i en sådan värld ingen gräns, och pengar blir inte längre privat egendom…

Då har Julian Assange haft ännu en dag i centrum för mänsklighetens uppmärksamhet. Först blev jag lite besviken. Inga flyktplaner eller utbrytningsförsök. Inget tumult. Det kändes lite tråkigt. Men djävulen döljer sig i detaljerna. Det är faktiskt ett alldeles riktigt FN-organ, som sorterar direkt under FN:s människorättskommissionär vi talar om. Snubbarna som fick loss Aung San Suu Kyi. Vars verksamhet vilar på konventioner, som vårt land har skrivit under. Det är de som säger att Assange hålls orättfärdigt fängslad. Det är faktiskt rätt tungt.

Jag minns henne tydligt. Hon kan ha varit tio, elva år gammal. Hon bar något slags pionjär-uniform. Och hon bossade runt oss med en attityd som visade att hon var väl medveten om att hon kunde ge oss stora problem. Det var första maj och vi skulle se paraden på Karl Marx Allé i Östberlin. Den lilla flickan var stationerad vid tunnelbaneuppgången. Hennes uppgift var att se till att dirigera människor rätt, enligt planen. Med attityden hos en liten lägervakt.

Nybloggat på HAX.5July.org: A Bitcoin moment? Or not? »EU och Bitcoin: Det blir ingen allmän reglering för tillfället. Men regler mot penningtvätt och terrorfinansiering kommer att kräva registrering vid växling till eller från fiatvalutor. Det är kanske dags för Bitcoin att bli ett fungerande ekosystem, på riktigt?

I morgon, fredag, kommer en FN-panel att presentera sin rapport om fallet med Wikileaks-grundaren Julian Assange. Men redan nu kan BBC meddela att denna panel anser att hans exil på Ecuadors ambassad i London är att betrakta som att han hållits orättfärdigt fängslad. Utslaget har även bekräftats av svenska myndigheter, som tycks ha förhandsinformation. […] I sammanhanget skall man komma ihåg att fallet har hanterats mycket märkligt av de svenska myndigheterna. Ärendet har lagts ner av svensk åklagare, men sedan väckts på nytt.

Låt oss ta ett steg tillbaka och betrakta saker och ting ur ett vidare tidsperspektiv. Den långsiktiga trenden är att skatterna bara blir högre och högre. Man kan undra hur långt politikerna är beredda att gå. Nu är systemet visserligen teoretiskt sett självreglerande. Höjer man skatterna över en viss nivå – då minskar betalningsviljan, folk jobbar mindre och skatteintäkterna sjunker. Men det verkar som om våra politiker inte tar någon hänsyn till den saken.

Den politiska makten utövas av en grupp folkvalda och ett antal centralt placerade tjänstemän. Sett i relation till befolkningen är de väldigt få. Frågan är varför just de skall bestämma över alla andra – och om de är kompetenta nog att göra det. Det enkla svaret är att vi röstade på dem, så de har ett visst demokratiskt mandat. Men det innebär inte nödvändigtvis att de vet vad de sysslar med. Det enda vi vet att de är bra på, det är det politiska spelet. Men verkligheten?

Att vara borgerlig är att stå på individens sida – till skillnad från att vara socialist, vilket bygger på att man ser människor som kollektiv. Men på senare år verkar det ha blivit lite si och så med den saken. Även borgerliga politiker tycks köpa socialistiska problemformuleringar. Det finns även skäl att anta att tiden i regeringsställning har förskjutit borgerlighetens syn på människor, från fria individer till undersåtar. Förr hörde man ofta borgerliga politiker tala om sådant som rättssäkerhet, minoritetsskydd, medborgerliga fri och rättigheter och medborgarnas rätt till privatliv. I den mån sådana ämnen alls kommer på tal i dag är det som regel i sammanhang där borgerligheten har hamnat fel.

Värdegrund är ett missbrukat begrepp, kring vilket det råder stor förvirring. En gemensam värdegrund ses av de flesta politiska och religiösa grupperingar som ett verktyg för att tvinga på alla andra just deras idéer. Därför är det mycket svårt att komma fram till en sådan. […] Om vi alls skall ha någon gemensam värdegrund då måste den kunna förstås, accepteras och respekteras av så många som möjligt. Då måste den slå fast något slags minsta gemensamma nämnare. Då måste den vara minimalistisk.

Nybloggat på HAX.5July.org: An EU-US Privacy Shield? » Från Bryssel kommer uppgifter om en överenskommelse om persondataskydd mellan EU och USA – efter att EU-domstolen ogillat det tidigare så kallade Safe Harbour-avtalet. Men vad har man egentligen kommit fram till? Än så länge… i princip ingenting, visar det sig. Förmodligen handlar det bara om att vinna tid.

Politiker i allmänhet och sossar i synnerhet är aldrig så glada som när de får en chans att ändra på andra människor. Gör så. Låt bli det där. Händerna på täcket. Detta är en attityd makthavare utvecklar när de vistas i maktens centrum så lång tid att de inte längre ser sig själva som folkets valda representanter – utan istället tror sig vara dess herrar. Politik bör handla om att hantera ett litet antal frågor, som med nödvändighet hanteras bäst tillsammans. I övrigt skall politikerna lämna folk ifred att göra sina egna val i stort och smått.

Att själv få bestämma var man vill leva och bo är en självklar del av frihetens väsen. För att sätta något slags utgångspunkt för resonemangen i denna bloggpost: Människor skall ha frihet att bosätta sig var de vill. Men de har inte rätt att göra det på andras bekostnad. Gränsen för denna frihet går – precis som gränsen för all frihet – där man kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Så långt brukar i princip alla (utom någon enstaka sverigedemokrat) hålla med. Vilket är bra, för då finns det i vart fall något slags grund för en diskussion som annars mest är ett gungfly. Nu är problemet att vi lever i en allomfattande välfärdsstat.

Man kan undra om någon vill regera Sverige. Låt oss börja i socialdemokratin. Stefan Löfven ville inte ens bli partiledare. Han övertalades av det mäktiga verkställande utskottet när S behövde göra sig av med Håkan Juholt. Löfven har aldrig varit riktigt bekväm i rollen som ledande politiker. Det märks. Men han gör sitt jobb, av ren pliktkänsla. Och nu är han statsminister. Till råga på allt i en regering där Miljöpartiet ingår. Detta sätter ständigt käppar i hjulet för honom. Ute i det socialdemokratiska partiet är detta samarbete inte speciellt uppskattat.