Det är märkligt att Mehmet Kaplan (MP) inte har fått sparken ur regeringen ännu. Men sitt kvar, för allt i världen. Ju längre tid Kaplan sitter kvar och ju längre tid statsminister Stefan Löfven (S) vägrar uttala sig – ju större blir smällen när den väl kommer. Förr i tiden var sossarna skickliga och krisvana. Nu beter de sig som de kompletta idioter de är.

Detta är intressant. Det börjar med att Farage i vanlig ordning pillar bort EU:s sårskorpa och är generös med saltet. Ömsom vin, ömsom vatten. En del fullträffar, en del tveksamma formuleringar. Kolla in EU-bossarnas miner, kroppsspråk och blick. De är verkligen inte roade. Sedan dyker Miljöpartiets Peter Eriksson upp. Det var lite oväntat. Det snackas miljöpartiengelska och man famlar efter skämskudden. Då – plötsligt – i sista sekund säger Eriksson något som faktiskt är intressant och relevant…

De borgerliga allianspartierna är vilsna. De är ideologiskt svaga, fångade i ett socialdemokratiskt problemformuleringsmonopol och de saknar självförtroende. De har ingen tydlig vision, uppvisar inget engagerande ledarskap och är kort och gott tråkiga. Deras enda tröst är att de rödgröna är ännu sämre. För att alls kunna lyckas med något måste man veta vad man vill. Att få makt kan vara ett mål. Men det kan bli rätt tomt och innehållslöst – vilket Alliansregeringens andra, anemiska mandatperiod med all önskvärd tydlighet visade.

En gång i tiden tvingades ministrar avgå för skitsaker, som att inte ha betalt tv-licensen. Nu för tiden tycks ministrar som Romson och Kaplan kunna göra betydligt värre saker – utan att det får några konsekvenser. Jag vill veta varför man använder olika måttstockar. Allvarligt talat! Har det att göra med partitillhörighet? I så fall är det rätt oerhört.

Jag envisas med att emellanåt skriva bloggposter om att vi måste försöka förhålla oss på ett konstruktivt sätt till flyktingkrisens problem. Att bara gnälla löser inget. Inte ens i de fall gnället kan vara befogat. Detta brukar resultera i ett antal kommentarer om att svartskallar är lata, lömska, ondsinta och farliga. Vilket inte gör saken ett dugg bättre, snarare tvärt om. Naturligtvis finns det rötägg bland flyktingar och migranter. Men de flesta både vill och kan skapa sig ett nytt, bättre liv under ordnade former i Sverige.

Tänk dig övervakningsstaten på en skala från noll till 100. Vid vilken punkt blir den problematisk vad gäller demokrati, rättigheter, yttrandefrihet och samhällsklimat? Var befinner vi oss i dag? Hur långt är vi beredda att gå? Detta är bara en av många viktiga frågor om massövervakningen som måste diskuteras. Därför håller jag på att sätta ihop ett anförande i ämnet – tänkt för t.ex. politiska organisationer, tankesmedjor, företag, samhällsinstitutioner, skolor och privata sällskap.

Nybloggat på HAX.5July.org: Next step in EU court case on Data Retention will be July 19 » I går hörde EU-domstolen muntliga föredragningar om datalagringen i Storbritannien och Sverige. Den 19 juli kommer generaladvokatens rekommendation till dom. “As data retention is found to be in breach of human rights on an EU level, the same should apply on a national level – the argument goes.”

Sist i eftermiddagens SR Studio Ett möttes Svenska Dagbladets ledarskribent Ivar Arpi och artisten Mikael Wiehe i en diskussion om kändisar som känner, tycker och ger sig in i den politiska debatten. Det hade kunnat bli ett intressant inslag. Känslostyrda artister mot logik och fakta. Speciellt som känsloargument tenderar att ha större genomslagskraft än den ofta tråkiga och brutala verkligheten. Gott ställs mot ont – trots att det som vid en första anblick kan antas vara “gott” ofta är substanslöst eller direkt kontraproduktivt.

Den brittiska folkomröstningen om EU närmar sig snabbt. I dag väger det rätt jämt i opinionen. Det kan mycket väl sluta med att Storbritannien lämnar unionen. Men vad skulle en Brexit betyda för Sverige? Till att börja med kan man konstatera att det finns en grupp länder inom EU som inte driver en lika federalistisk linje som unionens kärnländer. Ledande bland dessa är Storbritannien. Även Sverige tillhör denna grupp.

Svensk politik… Av någon anledning kommer jag att tänka på små barn som verkligen tror på jultomten. De vill ha saker, tror att julklapparna materialiseras utan att belasta hushållets ekonomi och de lever i en fantasivärld. De förvirras av att det finns ett antal olika tomtar runt om i samhället. De försöker förstå vilken som är den riktiga, trots att alla bara är bluff.

Jag tycker att de flesta – från Mona Sahlin till SD – har en förenklad bild av de unga människor som reser till Mellanöstern för att bli IS-krigare eller hemodlade terrorister. Min teori (diskutera gärna) är att det inte handlar om en kontext, utan om många olika och samverkande faktorer. Naturligtvis har religion med saken att göra, det handlar ju om islamism. Men jag tror att man skall akta sig för att betrakta de ivägresta IS-krigarna som djupt teologiskt bildade.

Oavsett vad man tycker om flyktingar, migranter och invandring – så bör vi kunna komma överens om att Sverige tog emot ett par hundra tusen människor förra året. Detta måste naturligtvis hanteras. Situationen är som den är, så hur gör vi det bästa möjliga av situationen? När det gäller det offentliga (som gör anspråk på att kunna hantera det här) försöker man lösa problem genom att kasta pengar på dem.

Nybloggat på HAX.5July.org: Fierce legal battle over data retention in Sweden » Om striden om datalagringen – mellan Bahnhof, polisen och PTS. Nu har Förvaltningsrätten meddelat inhibition vad gäller det miljonvite som PTS vill ålägga Bahnhof.

Tänk dig en situation där ingen övervakning förekom och staten inte hade någon möjlighet att övervaka misstänkta brottslingar. Många skulle ha invändningar mot en sådan ordning. Tänk dig nu en situation där staten övervakar allt medborgarna gör, där utrymmet för privatliv är noll. De flesta skulle även ha problem med ett sådant samhälle. Låt oss nu kalla det första scenariot för 0 och det andra för 100. Var på denna skala bör vi befinna oss? Vid vilken punkt blir det farligt, åt respektive håll?

Nybloggat på HAX.5July.org: European Parliament to approve PNR next Thursday » Nästa torsdag, 14 april, kommer Europaparlamentet att ha den troligen sista voteringen om registrering av passageraruppgifter vid flygresor (PNR). Efter åratal av motstånd tycks trycket nu ha blivit för stort – och övervakningsstaten kommer att rullas ut på ännu ett område.

Det verkar som om sossarna börjar bli varma i kläderna. Skatterna höjs. Pålagorna på företagande ökar. Mentholcigaretter förbjuds. Man överväger att censurera internet. Övervakningsstaten rullas ut ytterligare. Och så där håller det på.

Panama-pappren visar bland annat hur makthavare runt om i världen skor sig på folkets bekostnad – och hur de själva kringgår skatteregler som de kräver att alla andra skall följa. Det är knappast överraskande. Makt korrumperar. Alla. Alltid. Detta är ett skäl till att politiken måste få mindre makt. Den lägger ett närmast omänskligt ansvar på människors axlar, ett ansvar som väldigt få förmår att bära.

Det finns många åsikter om flyktingmottagande och invandring. Stängda gränser. Öppna gränser. Eller – som jag skulle föredra – att människor får bo var de vill, men inte på andras bekostnad. Men nu är det som det är. Förra året kom ett par hundra tusen människor till Sverige. Logistiken gick i baklås. Folk sitter ihopträngda på flyktingboenden och under jobbiga förhållanden i så kallat eget boende (som tycks vara allt annat än “eget”).

Gång på gång kan vi läsa om människor som rotat sig i Sverige, som har ett jobb och betalar skatt – som utvisas. Det är orimligt i sig. Det är som om Migrationsverket ogillar människor som kan själva och inte ligger andra till last. Samtidigt ser svenska folket hur vi tar emot flyktingar som inte kommer att kunna försörja sig själva under överskådlig tid. Oavsett vad man tycker om den saken, så blir signalerna motstridiga. Man kan säga mycket om Migrationsverkets kantighet. Men allt är inte myndighetens fel. De lagar och regler som finns måste följas och ingen enskild tjänsteman kan sätta sig över dem. Utrymmet för sunt förnuft är begränsat.

Man bör vara avvaktande mot politiska partier och länder som har någon form av ordet demokrati i sitt namn. Det är ofta bara ett plakat som skymmer något annat. Siffran 51 är den politiska demokratins heliga graal. Har man mer än hälften av mandaten i en politisk församling, då har man makten. Då kan man besluta i princip vad som helst. Då kan man tvinga alla andra att lyda. Med våld, om så krävs. Man kan till och med avskaffa demokratin i god demokratisk ordning.

Nybloggat på HAX.5July.org:UK: The Lauri Love case » Skall brittiska staten ha rätt att tvinga en person att dekryptera sina hårddiskar? Skall staten ha rätt att tvinga individen att tillhandahålla bevis mot sig själv?

Upphovsrättslagstiftningen är helt otidsenlig. I dag har Högsta Domstolen kommit fram till att lagen säger följande: Det är förbjudet att digialt avbilda (fotografera) offentlig, skattefinansierad konst och sedan publicera bilderna på nätet.

Vänstern viftar med rasistkortet så fort någon framför kritik som rör flyktingsituationen eller migrationen. Vilket naturligtvis är dumheter. De flesta som oroas över flyktingkrisen gör det för att de ser att samhällets logistik inte klarar situationen och för att belastningarna på välfärdssystemen kommer att bli för ohanterbara. Inte för att de skulle vara främlingsfientliga. Naturligtvis skulle Sverige kunna göra mer. Men tänk er hur det skulle låta från vänstern om man började avveckla bidragen till Filminstitutet, stänga ner universitetens genusverkstäder och höja egenavgifterna i vården för att klara situationen. Vänstern skulle gå bananas.

Sundström-affären… Jag kan inte sluta tycka den är underhållande. AP-fondernas statssocialism tar kommandot medan Löfvens facksocialister förvånat tittar på. Och gissa varför Sundström är så arg? Jo, för att Partiet – som råkar ha makten i landet just nu – har svikit honom. I vart fall tycker han det. Men… medvetet? Sossarna? Verkligen? Detta hade knappast skett på Palmes dagar.

Mest underhållande i veckan är petningen av Swedbanks styrelseordförande Anders Sundström. En sossepamp i en s-anstruken del av näringslivet blir avpolleterad – av AP-fonderna – under sittande sosseregering. Det är så att man börjar undra om det är en del av den så kallade samhällskollapsen.

Post & Telestyrelsen (PTS) hotar internetoperatören Bahnhof med fem miljoner i vite om de inte börjar lämna ut information om sina användare till polisen och andra myndigheter – oavsett vilka brott dessa användare är misstänkta för. Bahnhof har än så länge vägrat att lämna ut uppgifter – om misstanken inte gäller brott som ger minst sex månaders fängelse. Detta sedan EU-domstolen (ECJ) upphävt det EU-direktiv som lagstiftningen om datalagring vilar på.

Läs min senaste krönika hos Mårtensson: Skall vi alls ha Public Service – då skall den vara tråkig! »Av de 3,6 miljarder som går till ren programproduktion hos SVT går nästan 40 procent till “Fiktion” och “underhållning”. Någon direkt hållbar förklaring till att statliga företag skall lägga miljarder på hittepå och distraktion är svår att finna.

Visst, flyktingkrisen skapar problem i vårt samhälle. En del av dem rätt akuta. Men jag har en gnagande misstanke om att allt kanske inte är flyktingarnas och migranternas fel. Istället kan det vara så att Sverige lider av allvarliga systemfel. Flyktingkrisen råkade bara bli något slags katalysator. Det handlar till exempel om en välfärdsmodell som inte är hållbar i längden; om en polis utan riktning och styrning; om en skola som lider av ständig omorganisation; om postmodern relativism och begreppsupplösning; om en kultur som undviker ansvar och premierar beroende – och om politiker som ägnar sig åt trams för att dölja sin oförmåga att hantera det fåtal frågor som faktiskt är av stor gemensam betydelse.

Enligt tankesmedjan European Policy Information Center är Sverige näst värst i EU vad gäller förmynderi på områdena e-cigaretter, tobak, alkohol och mat. Endast Finland är värre. I Sverige skall människor uppenbarligen styras, kontrolleras och förmanas. Vi behandlas som barn eller idioter. Vi berövas vårt personliga ansvar och vaggas in i inlärd hjälplöshet, där makten över våra egna liv läggs i statens händer.

Det finns en rädsla för terrorangrepp. Det är begripligt, även om risken för att råka ut för ett sådant är försvinnande liten. Det finns väldigt mycket i vårt samhälle som är betydligt farligare, men som inte alls får samma uppmärksamhet i debatten. En detalj som är värd att notera är att terrorister som slår till ofta har varit kända av myndigheterna i förväg. Ändå har de lyckats genomföra sina dåd. Det verkar som om problemet är dålig samordning mellan myndigheter (nationellt och internationellt), dålig organisation och bristande polis/underrättelsearbete.