Efter Åsa Romson kommer Isabella Lövin som miljöpartistiskt språkrör. Romson var ett stolpskott, men jag är inte säker på att Lövin är bättre. Framförallt saknar Lövin kontakt med Miljöpartiets rötter. Hon gled in i Europaparlamentet på en räkmacka. Hennes merit var att hon som journalist skrivit en bok om fisk.

Att vilja sänka skatten är en god och viktig målsättning. Våra skatter är en mätare på hur mycket makt vanliga människor har över sina liv och hur mycket makt staten har. Anser man att människor är fria individer som måste få bestämma så mycket som möjligt över sina egna liv, då bör man sänka skatterna. Att tycka att skatterna är för höga är dock en helt annan sak än att göra något åt saken. Det är då våra politiker verkligen prövas.

Nu står det i princip klart att Donald Trump blir det republikanska partiets presidentkandidat i USA. Med det kan ännu en supermakt komma att få en oförutsägbar, bombastisk och möjligen farlig ledare. Som Putin i Ryssland, ungefär.

Första talaren är bokad till Frihetsfrontens sommarseminarium 19-21 augusti: Carl-Johan Rehbinder – Peace, Love and Understanding om vad hippekulturen gjort för friheten

Sverige har drabbats av något slags kollektiv depression, tycks det mig. Vi har tagit emot en djävla massa flyktingar under kort tid. Detta anstränger de samhälleliga systemen, det tar tid innan de kommer in i det svenska samhället och om dessa nya svenskar inte kommer i arbete tämligen snabbt – då kommer hela den svenska samhällsmodellen att komma i gungning. Intressant. Då måste vi föröka hantera detta. Eller hur? Problemet är att ingen tycks vilja.

Kultur har, som ordet antyder, något närmast organiskt över sig. Ofta bygger den vidare på sådant som redan finns. Ibland söker den sig in på otrampade stigar och något helt nytt uppstår. Den växer ur inspiration och skaparglädje, men även ur mörker och ångest. Den skapas av egensinne. Därför är kulturpolitik en mycket märklig företeelse.

Nybloggat på HAX.5July.org: Todays TTIP leak and the Internet » I dag har det läckt ut material om “frihandelsavtalet” mellan EU och USA, TTIP. Som väntat finns tecken på ett nytt försök att offra vårt fria och öppna internet för upphovsrättsindustrins särintressen.

Nybloggat på HAX.5July.org: What to learn from the Abdesalam fiasco » Paris-terroristerna var kända av belgisk polis, åratal i förväg. De misstänktes även för att ha något stort på gång. Men polisen ägnade sig åt annat. Därmed kan Paris-attantaten knappast motivera mer massövervakning av vanligt folk.

Lena Andersson i Dagens Nyheter… “Om individen inte äger sig själv ägs hon av någon annan. Äger alla sig själva kan ingen äga någon annan. Det finns bara dessa två. Detsamma gäller ägodelar och pengar. Ifall staten eller kollektivet under hot om våld får ta pengar från dig får den i princip också använda dig till annat där du anses behövas; till reservdelar, slavarbete eller som soldat.”

De flesta är överens om att det finns vissa saker som bör skötas gemensamt i ett samhälle. Hur mycket är en annan fråga. De flesta är också överens om att de gemensamma frågorna bör skötas av folkets valda representanter. Verktyget för att hantera detta är den parlamentariska demokratin. Detta system har dock brister. En politisk majoritet kan besluta nästan vad som helst. Den kan till och med inskränka de mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheterna eller upphäva demokratin, i god demokratisk ordning. Och vad majoriteten än hittar på, så ingår det i dess makt att kunna upprätthålla dessa beslut med tvång. Eller med våld, om så krävs.

Postmodernismen har gått vilse. Den blev ett träsk av grälsjuk identitetspolitik, relativism och begreppsupplösning. Det hade kunnat bli annorlunda. Att ifrågasätta, ompröva och ha ett öppet sinne är absolut inte fel. Tvärt om. Men att för den sakens skull kategoriskt förneka verklighet, logiskt tänkande och utveckling blir bara nipprigt.Frågan är vad som kommer efter postmodernismen. Finns det något förhållningssätt till samhället som leder framåt och bygger upp istället för att bara obstruera? Mitt svar är ja.

En intressant sak med dagens opinionsmätning från DN/IPSOS är att det är sossarna som får betala priset för MP:s kris. Väljarna tycks med andra ord straffa Löfven för att han är svag och inte förmår att hålla ordning i leden. Nu får S betala priset för att ha gröningarna i regeringen. Eftersom Allianspartierna inte vill regera och de flesta partier vill undvika nyval borde det vara dags för en ordentlig regeringsombildning. Ut med MP, helt och hållet.

Miljöpartiets kris blev akut på grund av enskilda handlingar och uttalanden från enskilda individer. Dessa händelser var helt klart av stor betydelse. Men de är långt från hela förklaringen. MP har värre problem. Till exempel att de inte lyckats leverera utifrån sina vallöften eller utifrån partiets program. Låt oss för ett ögonblick bortse från om partiets politik är bra eller dålig, utan istället se till symbolvärdet. I en lång rad miljöfrågor har MP fått backa. De sitter i en regering som driver en migrationspolitik som de tydligen själva anser vara motbjudande. Sveket i övervakningsfrågorna är totalt. Man kan undra hur de kan leva med sig själva.

Polisen har en otacksam uppgift. Man sliter med svåra uppgifter, har dålig ledning och dåligt betalt. Inte desto mindre måste man ställa mycket höga krav på polisen. Det handlar om samhällets våldsmonopol – som har mycket långtgående befogenheter och där varje insats kan få stora konsekvenser för enskilda människor. Under lång tid har polisen fått allt mer utökade befogenheter vad gäller övervakning och avlyssning. […] Oavsett om man anser att det har gått för långt eller ej – så måste polisen noga följa de regler som gäller för denna övervakning.

Miljöpartiets språkrör Åsa Romson och Gustav Fridolin har hållit presskonferens. Den blev något av en anti-klimax. Språkrören avgår inte. Men de ställer sina poster till omprövning på partiets kongress, som hålls om ett par veckor. Och MP lämnar inte regeringen. Detta håller inte. Nu kommer stormen bara att tillta. Detta öppnar dessutom för en (välförtjänt) svekdebatt i alla de politiska frågor där MP har lagt sig platt för sossarna.

Nybloggat på HAX.5July.org: Data protection: EU-US standoff » Det nya avtalet om persondataskydd mellan EU och USA är långt ifrån klart. Det börjar framstå som allt mer uppenbart att EU inte förmår sätta kraft bakom kraven på ett starkt dataskydd – och att USA inte är speciellt intresserat av ett sådant.

På Frihetsfrontens talarkväll i april talar: Christian Engström, tidigare Europaparlamentsledamot för Piratpartiet, om basinkomst

Onsdag 27 april kl 19 – Twang, Katarina Bangata 25, Stockholm

Detta kan bli intressant. Är basinkomst / medborgarlön ett sätt att bli av med alla andra bidragssystem och att skrota en massa byråkrati – eller en idé som bara kommer att leda till att folk slår dank på andras bekostnad?

På Twang finns god öl på fat och på flaska och lättare förtäring, så kom gärna tidigare och ät och drick! Välkommen!

Ingen kan ha missat att riksdagen härom veckan beslutade att skrota danstillståndet. Eller rättare sagt – riksdagen gjorde ett tillkännagivande om att kravet på danstillstånd bör avskaffas. Det är en helt annan sak. Nu är det upp till regeringen att fundera, utreda, fundera lite till och sedan kanske eller kanske inte göra något. Sossarna vill inte avskaffa danstillståndet – och regeringen ignorerar inte sällan tillkännagivanden från riksdagen. Så man får nog räkna med att detta är en process som kan ta flera år, om något kommer att ske över huvud taget.

Här griper polisen ordföranden för Piratpartiet i Berlin, Bruno Kramm. Skälet är att han citerat den Erdogan-kritiska dikt som komikern Jan Boehmermann åtalas för att ha framfört i tv. Så mycket är alltså yttrandefrihten värd, nu för tiden.

Hur länge står Stefan Löfven ut med Miljöpartiet? Kaoset hos de gröna är imponerande. Varje gång de försöker sig på någon form av krishantering, då blir allt bara ännu värre. Det finns nu fullt synliga sprickor i partiet. Den identitetspolitiska konflikt som uppstår när feminism möter islam är totalt ohanterlig. Listan över Miljöpartiets sakpolitiska svek är besvärande lång.

Varje gång någon öppnar munnen blir det bara värre. Mycket värre. Nu handlar det om språkrörens förtroende. Sådant slutar alltid med avgång. Sådan är ordningen. I SVT Rapport etablerades den interna sprickan. I SVT Aktuellt blev Fridolin en parodi på sig själv. (Men, är inte SVT miljöpartister? Är de måhända en del av det dramaturgiskt tacksamma gräsrotsupproret? Det här kan bli hur galet som helst.)

Moderaterna vill ha 2 000 nya poliser. Det kan nog behövas. Men även om man gör en sådan satsning, så kommer det att ta många år innan den får genomslag i verkligheten. Sedan gäller det att ställa rätt krav, så att dessa politiker verkligen kommer ut på gator och i polisbilar – istället för att sitta bakom skrivbord, skriva jämställdhetsplaner eller spela innebandy. Men det finns saker som kan göras redan nu, direkt.

Offentlighetsprincipen hotas när politiker och byråkrater i allt större omfattning ägnar sig åt hemlighetsmakeri. För att det alls skall vara någon mening med demokrati och allmänna val måste makten utövas offentligt. “Utifrån de erfarenheter som gjordes 2014 och den negativa publicitet som uppkom då valde vi att sekretessbelägga materialet.” Citatet kommer från en hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Skåne. Det handlar om tillgång till handlingar, vilka rör granskade vårdcentraler.

Här är ett intressant seminarium från Timbro: Garanterar Granskningsnämnden saklighet i SVT och SR? Svaret är uppenbarligen nej, vilket förmodligen kommer som en nyhet för de flesta. Nu är Granskningsnämnden visserligen inte detektiver, men frågan är vad detta innebär. Förekommer någon saklig granskning över huvud taget?

Regeringen har ett antal ändringar i offentlighets- och sekretesslagen ute på remiss. Bland annat är det tänkt att offentliganställdas personuppgifter (t.ex. personnummer) skall sekretessbeläggas. Det skäl som anges är problem med hot och trakasserier. Vilket säkert kan vara relevant i vissa fall – men knappast för alla offentliganställda.

Något har hänt vad gäller svenska folkets inställning till EU. Plötsligt är fler kritiska och färre positiva. En majoritet är fortfarande för ett svenskt EU-medlemskap, men framförallt har gruppen osäkra ökat. Detta är i linje med tidigare undersökningar, som till exempel visar att sju av tio svenskar anser att EU har för mycket makt, lägger sig i för mycket eller att Sverige helt bör lämna EU.

Nybloggat på HAX.5July.org: Germany, Snowden and Russia » Cheferna på de tyska underrättelsetjänsterna ogillar uppenbarligen Edward Snowden, eftersom hans avslöjanden har utsatt dem för granskning och kritik. Så de försöker utmåla honom som rysk agent. Vilket inte känns helt pricksäkert.

Bostadsminister Mehmet Kaplan fick avgå. Det kvar knappast oväntat, eftersom situationen blev allt mer ohållbar. Men Kaplan är inte Miljöpartiets största problem. Snarare handlar det om att partiet sviker sina principer och sina väljare. Detta är ett faktum, oavsett vad man tycker i de olika sakfrågorna. Romson & Fridolin påstår att det trots allt är bättre med MP i regeringen, att det hade blivit ännu värre annars. Jag är inte så säker på den saken.

Denna vecka hålls FN:s generalförsamling om droger, UNGASS. Nu kan det avgöras om världen skall får en lite rimligare, något mindre omänsklig drogpolitik – eller om länder som Ryssland, Saudiarabien, Kina och Sverige skall lyckas sabotera den processen. Sverige – som har den näst högsta drogdödligheten i EU – är i sammanhanget ett praktexempel på hur dagens politik har havererat.