Jo, jag vet. Det är tjatigt det här. Men oerhört viktigt.

Nästa vecka kommer en ny och kanske sista chans att stoppa EU:s “länkskatt” och nätcensur.

The Intercept har lokaliserat det amerikanska telekomföretaget AT&T:s hubbar för bland annat så kallad peering traffic. Det vill säga de punkter där företaget även hanterar trafik för andra operatörer på tillfällig eller fast basis.

Svensk flyktingdebatt befinner sig i något slags feberyra. Där vi bör vara rationella dominerar istället känsloargument. Komplexa skeenden reduceras till svart eller vitt. Ytlig kollektivism gör en konstruktiv och verklighetsförankrad debatt närmast omöjlig.

Begreppsförvirringen efter beslutet om länkskatt och internet-censur i Europaparlamentets rättsliga utskott är nästan i klass med kaoset vid fars dag i Arvika.

Allt är som vanligt kaotiskt efter en utskottsvotering i Europaparlamentet. Antalet tillägg och ändringar är överväldigande och någon verklig klarhet i detaljerna kommer vi inte att få förrän protokollet och den slutliga texten ligger klara.

Men det står klart att det rättsliga utskottet, JURI, just har sagt ja till både länkskatt och nätcensur.

I morgon, onsdag, röstar Europaparlamentets utskott för juridiska frågor (JURI) om EU:s nya direktiv om upphovsrätt. Då skall man fastställa parlamentets position inför de förhandlingar som sedan följer med ministerrådet och EU-kommissionen.

Onsdagens EU-votering om “länkskatt” och nätcensur rycker allt närmare. Men motståndet verkar inte riktigt vilja ta sig.

Tiderna förändras. Det gäller även näringslivet, det vill säga den del av samhället som i slutändan skall skapa de värden som betalar för allt och alla. Viss industri försvinner och måste ersättas med nya företag i andra branscher.

Sossarna har det eländigt just nu. Då skall ingen annan få vara glad eller ha roligt heller.

På fredagen presenterades den utredning regeringen har beställt om danstillståndets framtid.

Politiska beslut är som regel tvingande för alla, har ett top-down-perspektiv och förutsätter enhetlighet där “en storlek skall passa alla”.

De tar inte hänsyn till att människor är olika – har olika önskemål, behov, krav, förutsättningar, preferenser och viljor.

Skriv till berörda ledamöter i Europaparlamentet och be dem stoppa förslaget om nätcensur. Använd nedanstående verktyg från saveyourinternet.eu:

Det är något skumt med Sverige.

Jag har tillbringat gott och väl ett decennium på kontinenten. Och knappt ett år bland samhällets olycksbarn i Kolmårdenskogarna. Just nu är jag fast i Stockholm över sommaren. (Från det lilla till det stora fängelset, som en bekant formulerade saken.) Och här pendlar jag varje dag mellan verklighetens färgglada folk i norrförort och det etniskt rensade Södermalm.

Den 20-21 juni röstar Europaparlamentets juridiska utskott om EU:s nya upphovsrättsdirektiv. Då kommer man att bestämma parlamentets position i förhandlingarna med medlemsstaterna / ministerrådet (som redan sagt ja) och EU-kommissionen (som lagt fram förslaget).

I morse var jag med i SR P1 Morgon, där jag intervjuades om EU:s nya “länkskatt” och nätcensur.

Någon påpekade att dagens samhälle är så komplicerat att det blir ohanterligt. Och att det inte finns tillräckligt med smarta och begåvade människor för att hantera saken.

Den 20-21 juni kommer Europaparlamentets juridiska utskott att fatta beslut som kan ödelägga ett fritt och öppet internet – om länkskatt (avgift för att länka till t.ex. tidningsartiklar) och filtrering (censur) av allt material som laddas upp på nätplattformar.

Polisen har plockat in ett hundratal ungdomar för ringa narkotikabrott – det vill säga innehav för personligt bruk – under Summerburst-festivalen på Ullevi i Göteborg.

EU vill skapa en censurmaskin som filtrerar i princip allt som laddas upp på internet. Och man vill införa en länkskatt, det vill säga en licensavgift för plattformar som länkar till upphovsrättsskyddat material, som till exempel en tidningsartikel.

Detta har väckt berättigad uppmärksamhet de senaste veckorna. För nu är det bråttom. Ett av nyckelbesluten skall fattas i Europaparlamentet redan den 20-21 juni.

Det var naturligtvis idiotiskt och trångsynt av Donald Trump att driva igenom ståltullar, som bland annat drabbar EU och Sverige.

Nu aviserar EU att det kan bli aktuellt med hämnd-tullar på amerikanska produkter. Men två fel gör inte ett rätt. Ett handelskrig har inga vinnare.

Det var det där med oförutsedda och oönskade konsekvenser…

En gång i tiden hade Sverige en “hanterbar” invandring. Den var inte alls problemfri, men problemen kunde inte mäta sig med vad vi ser i dag.

Roten till asylkrisen är den generella välfärdsstaten. Bilden av Sverige som ett land som är alla goda gåvors givande är den direkta orsaken till att så många migranter sökt sig till just Sverige. (De tog sig knappast genom hela Europa för det fina vädrets skull.)

Miljöpartiet håller kongress. I opinionsmässig kris. Vilket delvis kan bero på att verkligheten hunnit ikapp dem. Delvis på att de regerat sönder sig – och svikit i kärnfråga efter kärnfråga.

I raddan av svek har ett kommit i skymundan, trots att det är totalt – massövervakningen.

Nu har riksdagen klubbat den så kallade samtyckeslagen.

Svensk politisk debatt är absurd…

Samma krafter som vill ha en omfattande välfärdsstat, som inte ser något problem med bidragsinvandring och som bekymmerslöst är beredda att sätta sprätt på offentliga medel – är som regel de samma som är fientligt inställda till fritt företagande, tillväxt och till enskilda människors skapande och spontana, frivilliga samarbete.

Frågan om de ensamkommande afghanska ungdomarna tycks ha blivit en infekterad symbolfråga för hela migrationsdebatten. Ändå är dessa fall bara en droppe i havet, dessutom med rätt speciella förutsättningar.

De borgerliga partierna gick in i Decemberöverenskommelsen med öppna ögon. De har underlåtit att fälla en socialistisk regering. De tonar ner sin egen politik och identitet. Så det är knappast något att förvånas över att Allianspartierna släppte igenom den nya sjukvårdsskatten i riksdagen.

Till att börja med vill jag tacka för alla besök, vykort, böcker, utprintade delar av internet och glada tillrop. Det har varit mycket uppskattat.

Efter nio månader på ett till fängelse ombyggt gammalt sanatorium för lungsjuka går jag nu ut – till ett så kallat halvvägshus, för att återanpassas i samhället.

Så har det varit partiledardebatt igen. Kanske är det mest intressanta det vi inte fick se.

Stats-tv:s studio var fylld med partiledare som anser sig veta allt – och som gör anspråk på att vilja styra och ställa över allt och alla.

Friheten som idé är, framåtskridande och framtidshopp.

Friheten är öppen för att vi inte vet allt, inte kan allt och inte behärskar allt. Den bygger på ett öppet sinne, i stället för på dogmer som arrogant påtvingas allt och alla. Den omfamnas utveckling, framsteg och individens eget ansvar.

Jag har nu i ett drygt halvår tvingats följa tillståndet i landet och världen huvudsakligen via public service och några av de större morgontidningarna. Det kan ligga något i teorierna om parallella universum…

Först förkastade postmodernismen den objektiva verkligheten – och själva upplysningen – och deklarerade allas rätt till sin egen sanning. Den öppnade för en kommunikativ singularitet i vilken alla former av rimligt meningsutbyte blev omöjliga. (Det var väl enklast så, för vänstern, när dess värld och dess idéer låg i grus.)