Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Värderingsdiskussionen kan inte vänta

Svensk krishantering liknar vanligtvis en nationell version av djurens ”spela-död-taktik”: Om något okänt, skrämmande och potentiellt farligt hotar, så rulla ihop dig i en boll och spela död. Gör absolut ingenting, så kommer det hotfulla förhoppningsvis att passera. Historiskt är det en taktik som har fungerat ganska bra. Förutsett att man inte har något behov av att stå upp för något eller behålla någon form av självrespekt, så går det att undvika konflikter genom att ständigt vara passiv. Allt löser sig ju med tiden – på ett eller annat sätt. ”Panta rei”, som de gamla grekerna sa.

När lynchmobbarna styr går ingen längre säker

Under lördagen postade opinionsbildaren Jenny Piper  ett inlägg på sin Facebook-profil där hon kritiserar förekomsten av heltäckande, religiös klädsel på svenska badstränder. I skrivande stund och på mindre än ett dygn har den beryktade ”abaya-tråden” renderat i drygt trettontusen kommentarer. Låt mig återge ett axplock av de mer sansade:  ”Det är bara att acceptera det gumman. Vänta några år till för då blir ni svenskar främlingar i erat eget land.”

Mitt vita privilegium

Mannen på bilden är min mormorsfarfar, Jakob Nordberg. Bilden togs hemma i Lillstugans kök på gården Tallåsen utanför Ånge. När jag, en sommardag under sent 80-tal, för första gången besökte Tallåsen, fanns bara grundstenarna till Lillstugan kvar. Min mormor pekade ut platsen.

Allt som känns obehagligt är inte rasism

Det är nämligen en stor skillnad mellan egna känslor, andras faktiska iakttagelser och rasism. Jag betvivlar inte att Kitimbwa Sabuni kan känna sig illa till mods när han ser en staty som påminner om slavhandel, men i så fall bör han söka upp en kompetent terapeut istället för att kräva att allt han uppfattar som provocerande ska avlägsnas.

Min nationaldagsönskan är ett friskare Sverige

Kommer du ihåg när jag var liten? Hur det var då? Hur jag och mina kamrater släpptes ut på förmiddagen och kunde leka fritt utomhus hela dagen? Hur vi gick vilse i skogen, klättrade i träden och fiskade i bäcken (fast vi inte fick)? Jag minns friheten jag hade att utforska livet och omvärlden, utan rädsla för annat än trollen i skogen och spökena i ödehusen.

Sverige är moraliskt bankrutt

Även om jag under lång tid intalat mig att inget längre kan få mig att förvånas vad gäller tillståndet i landet Sverige, så har jag under de senaste veckorna tvingats konstatera att läget är betydligt värre än jag kunnat föreställa mig. I början av november skrev jag texten Det impotenta folket där jag försökte förklara hur det kan komma sig att svensken inte gör revolution.

Hittills ovärderliga människoliv har plötsligt fått en prislapp

Föreställ dig att en myndighetschef under migrantkrisen 2015 hade bemött bilderna på den drunknade Alan Kurdi med samma inställning som Carlsson uppvisade i DN-intervjun: ”Facit är inte antalet människor som dör på Medelhavet. Facit är vad vi ser efter fyra-fem år.” Den personen hade varit avskedad och medialt kölhalad innan kvällningen, trots att det uttalandet är i princip lika korrekt.

Mellan raderna skymtar gråzonsläget

Ska stockholmare tillåtas resa på skidsemester i påsk? Ska de ens få besöka sina fritidshus? Eller bör hela Stockholm sättas i karantän för att hindra spridningen av Covid -19? Hittills har den frivilliga ansvarslinjen förespråkats, men nu kommer krav på hårdare tag i takt med att rädslan för virusets framfart stiger.

Vilket samhälle väntar oss när paniken lägger sig?

Fascinerande är dock att samma politiker som normalt sett inte kan fatta beslut utan tidskrävande remissrundor och utredningar, nu plötsligt agerar reptilsnabbt för att införa restriktioner och repressiva åtgärder. Det tycks med andra ord finnas en lockelse i att använda människors rädsla som katalysator för egna politiska syften, samtidigt som desperata och rädda människor tenderar att acceptera långtgående inskränkningar i den egna friheten.

Vad händer när alla tittar åt samma håll?

”Hellre fel än ensam!” sa vi ofta i militära sammanhang, och det är ett uttryck som sätter fingret på en springande punkt hos oss. Människan är nämligen märklig varelse. Hon fruktar ensamheten, vill gärna följa en stark ledare och kan vanligtvis bara fokusera på ett fenomen åt gången.

COVID –19 har avslöjat vårt humanitära hyckleri

Svenskens solidaritet tycks därför märkligt begränsad till områden vi inte kan påverka, som exempelvis klimatet eller globala migrationsströmmar. Då säger vi oss vara beredda att avstå från det mesta som utmärker vårt sätt att leva. Men när det plötsligt dyker upp ett konkret problem som vi faktiskt kan påverka, som smittspridningen av ett virus, då är vi inte beredda att förändra vårt levnadsmönster det allra minsta så länge som vi inte själva riskerar att dö.

Oljerockens fall blottade bristen på moderata cojones

Anklagelserna syftade inte främst till att upplysa folket om en sanning (”Ulf Kristersson bär jaktkläder eftersom han vill skjuta migranter”), utan om att skapa osäkerhet hos Moderaterna (”Det var kanske inte så smart? Tänk om väljarna tror att Uffe bär jaktkläder eftersom han vill skjuta migranter? Det är bäst vi ändrar! Snabbt!”) och därigenom få Moderaterna att framstå som regeringsoförmögna vindflöjlar.

En kontrollerad kraschlandning är det bästa vi kan hoppas på

Sverige är inte längre ett land, utan ett fenomen. Framför våra ögon har samhället sakta brutits sönder under decennier. Att vi nu har nått ett stadium som bäst kan beskrivas som en balkanisering av svenskt territorium, står klart efter gårdagens premiär av SVT:s nya satsning Sverige möts: Direkt.

Nej, alla kraschlandningar beror inte på ryska troll

Men i Skandinavien går det utmärkt att nedvärdera den egna befolkningen, och därmed de egna kunderna. Trodde man. Men SAS gick på en nit. Filmen blev snabbt viral och på Youtube ökade antalet dislikes från ett hundratal till drygt 13 000 på några timmar samtidigt som hundratals arga kommentarer fyllde SAS Facebook-flöde.

Barnen som dödar för en fotboll

En mamma berättar i ett Facebook-inlägg hur hon under lördagen fick rädda sin son från några tonåringar som misshandlat honom och börjat kväva honom med hans eget skärp, efter det att de klätt av honom naken.

Apartheid på svenska

Vad vi däremot vet är att vi, som etniska svenskar, inte äger tillgång till den specialistkompetens som landets kris- och traumamottagningar har samlat. Rastänkandet inom svensk sjukvård innebär rent konkret att jag som svensk förvägras den snabba diagnostisering och specialisthjälp som en afghan får tillgång till

Typfall 5 – ett gråzonsläge i tiden

Rikspolischef Anders Thornberg har skrivit till regeringen med en begäran om ökat stöd av Försvarsmakten vid ett gråzonsläge. I klartext innebär det att polis och militär ska kunna sättas in mot Sveriges egen befolkning i det fall Sverige bedöms befinna sig i ett krigsliknande tillstånd

Mitt brev till regeringen: Var ska vi söka asyl?

Här befinner vi oss alltså idag. I min gamla hemstad Malmö blev det normalt att vakna till bomber och skottsalvor, jag har skrivit om situationen där tidigare. Nu är det likadant i Stockholms innerstad. Jag har tappat räkningen på de vänner vars familjemedlemmar rånats, misshandlats, våldtagits eller fått sina bilar uppbrända eller trappuppgångar sprängda.

Sverige måste lämna kiss- och bajsåldern

Alla som har levt nära barn känner till den så kallade kiss- och bajsålderns existens, det vill säga den tid i människans utveckling som vanligtvis infaller någon gång under sen förskoleålder, då inget är så roligt som att prata om exkrementer, snoppar och snippor.

Hellre swishhora än tvångsprostituerad

Begreppet ”swishjournalist” definieras som en ”journalist som finansierar sin verksamhet genom bidrag som samlas in genom appen Swish” och återfanns förra året bland de 33 så kallade nyord som lanserades av Språkrådet och Språktidningen.

Med lögnen som statsmakt

I en fungerande demokrati hade Rosenbad varit ockuperat av media idag. Sverige hade stått stilla och upprörda medborgare hade släpat landets regering till Hötorget, för att där vederbörligen rulla dem i tjära och fjädrar och därefter avpollettera dem för tid och evighet.

Det impotenta folket

”Vänta bara när svensken får nog! Då ska du få se…”. Så har det låtit allt oftare under de senaste tio åren i Sverige. Senast i morse mötte jag åsikten att ”snart” kommer svensken att vakna, och då blir det inbördeskrig.