Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Verkligheten i vårdkaoset – del 2

Hur ser verkligheten verkligen ut? Vilka sanningar är sanna och vilka är det inte? I det skruvade landet Sverige kan inte ens debattörer komma överens om det sådant som vilken verklighet och vilken sanning som gäller. Det är inte ett dugg osannolikt att framtida val kommer att avgöras av vilken verklighet som gäller och vilken sanning som får tolkningsföreträde mot andra påstådda sanningar.

Landet som gick sönder

Året var 2014. Mannen som aspirerade på att bli Sveriges statsminister gick ut brett i svensk media med budskapet att Sverige minsann håller på att gå sönder. Mannen bakom analysen var Stefan Löfven. Det där var för mindre än tre år sedan – innan migrationskrisen, innan poliskollapsen, innan vårdkaoset. Är Löfvens Sverige 2017 ett helt land? Eller ett land som är på väg eller redan har gått sönder
Katerina  Janouch grubblade högt i tjeckisk TV och nu läser vi att statsministern mellan raderna ber sin medborgare att hålla käft?

Verkligheten i vårdkaoset

Hur ser verkligheten verkligen ut? Vilka sanningar är sanna och vilka är det inte? I det skruvade landet Sverige kan inte ens debattörer komma överens om det sådant som vilken verklighet och vilken sanning som gäller. Det är inte ett dugg osannolikt att framtida val kommer att avgöras av vilken verklighet som gäller och vilken sanning som får tolkningsföreträde mot andra påstådda sanningar. Sannolikt ligger verkligheten och sanningen någonstans mittemellan de värsta dystopierna och de skönaste önskedrömmarna.

Den förlorade staden?

I mellandagarna skrev jag ett inlägg om Malmö, den förlorade staden? Malmö är rikets tredje och kontinentens andra stad. Malmö var en stad i stark medvind, fanns det folk som ville trycka ut i flödet. Stadens hotell hade aldrig haft en bättre beläggning var en av parametrarna. Att sedan socialtjänsten i Malmö behövde drygt tusen bäddar per dygn var en av orsakerna ville optimisterna inte låtsas om alls.

Tilliten som försvann – Hans Li Engnell

Det finns en film som heter The Invention of Lying med komikern Ricky Gervais i huvudrollen. Filmen visar en alternativ samtid där ingen förmår säga annat än sanningen. Detta ger inte endast upphov till pinsamma situationer vid dejter och kontakter med kollegor och anhöriga (vars pinsamhet ingen utom tittaren begriper) utan innebär också att alla litar blint på varandra.

Laglöst land

Det bor nästan 11.000 medborgare, skattebetalare och annat folk i den lilla staden vid vägens slut. Där vägen börjar ligger länets lagom stora residensstad, med sitt polishus och med sina poliser. Vägen är bara lite längre än en mil, men ändå händer det alltför ofta att staden vid vägens slut är laglöst land. Polisen kommer inte när medborgaren behöver hjälp. Polisen har inte tid när skattebetalaren vill ha hjälp med sådant polisen är till för…

God fortsättning?

God fortsättning? Vem tror på den? Vad kan vara gott som fortsätter nu när 2016 har blivit 2017? Inte priserna på öl iallafall. Ölen kostar mer. Vädret? Blev det mer gott när det blev ett nytt år? Tycker man det är man självplågare. Alla som jag har pratat med de senaste dagarna har av en eller annan anledning tyckt att 2016 var ett riktigt skitår. Hur kan man då önska god fortsättning på något som det var skönt att det tog slut…?

Karriärväxlarna

Reinfeldt hade några mantran under sin tid som statsminister och moderathövding, och ett av få som inte handlade om helt obegriplig naivitet om flyktingar var det där om att karriärväxla mitt i livet och jobba på tills man fick Alzheimer eller dör. Nu tillhör Reinfeldt karriärväxlarna. Reinfeldt har gått från att vara statsminister till författare av böcker som är så tråkiga och sövande att de funkar som narkosmedel. Reinfeldt har tagit steget från att vara författare till programledare på TV. Däremellan har ju den självutnämnda landsfadern också fungerat hyfsat som välavlönad föreläsare…

Skammen

Det var en gång, för nästan två år sedan. Ledarskribent Lindberg satt vid tangentbordet för att kommentera att en av riksdagens talmän fanns med på Simon Wiesenthal-centrets lista över årets värsta antisemiter och antiisraeler. Det var Björn Söder, och genom att finnas med på den där listan så skämde Söder ut hela Sverige. Det var då – i januari 2015. Skammen kom i repris.

Gästkrönika: Visst har vi råd

Hur många gånger har du inte hört eller läst detta? Ofta är det vänner, bekanta eller kändisar som på sociala medier eller diverse upprop i media uttrycker sin godhet genom att propagera för de öppna gränsernas politik. En gemensam nämnare för en stor del av dessa individer är att de personligen inte lider brist på resurser. Det är personer som ser lönen komma in var månad på bankkontot, medan de sippandes på en fin årgång av Bourgogne på lördagskvällen funderar över om man ska semestra i Thailand till sommaren – eller om man ska nöja sig med Kanarieöarna

Stark medvind

Malmö är en stad i stark medvind. Det finns faktiskt de som säger så, och kanske kan de bevisa sin tes just idag – när stormen Urd drar in över Sverige och Malmö. Vänd dig rätt i vinden och du får medvind. Vänd dig fel och du har en storm som kan blåsa dig halvt fördärvad. Malmö är en stad som alltid är i medvind när det gäller kvantitativ exponering i media, men som alltid är i motvind när det gäller den kvalitativa exponeringen. Malmö är en stad som sällan eller aldrig omnämns i positiva ordalag här och nu, där de negativa nyheterna istället dominerar flödet.

Rör inte min kompis

Rör inte min kompis. Det är ingen vild gissning att du har sett den där handen med texten tryckt i handflatan. Idag har handen med texten hunnit fylla 31 år, och handlar om att stå upp för sina kompisar – oavsett vilken färg de har på hudkostymen. Idag skulle jag vilja sno budskapet ”Rör inte min kompis” och använda det för att ge oss i sjukvården en trygg och säker arbetsmiljö. Rör inte min arbetskamrat. Rör inte din sjuksköterska. Rör inte mina kollegor. Rör inte vår doktor.

Sverige är ingen lekstuga – Hans Li Engnell

Sverige är ingen lekstuga

Sedan allianspartierna förlorade valet har oppositionsarbetet huvudsakligen bestått i att göra verkningslösa tillkännagivanden. Regeringen har, som kan förväntas, mestadels ignorerat dem. Nu, två år senare, kommer Anna Kinberg Batra till slutsatsen i Dagens industri att ”det är för många tillkännagivanden som inte leder till konkreta resultat”.

De nya apologeterna

Efter varje nytt terrordåd med islamistiska terrorister så dyker de upp, som de nya apologeterna. Du kan se dem på TV, du kan höra dem på radio och du kan läsa deras tankar i tidningarna. Varje gång den islamistiska terrorn slår till, oavsett om det är i Berlin, Bryssel, Paris eller någon annanstans så skall dåden förklaras, relativiseras och med lätt omskrivningar ursäktas.

Förebilder

Vem får gilla vem egentligen? Är det okej för vemsomhelst att ha vilka förebilder som helst? Får man tycka om någon trots att den där någon sannolikt inte hade tyckt om dig? Det började med en intervju i Expressen, där SD-ledaren Åkesson skulle berätta om sina förebilder – och lyfte fram Astrid Lindgren. Då blev det liv i luckan, och allra mest liv blev det på Camilla Läckberg. Åkesson fick inte tycka att Astrid Lindgren var en förebild.

Attacken

Det var en gång, en helt annan gång. Någonstans i Europa hade det utförts ett samordnat, välplanerat terrordåd – riktat mot oskyldiga människor mitt i vardagen. Attacken kom i en stor stad på kontinenten och var lika lite den första som den sista terrorattacken i sitt slag. Det har hänt tidigare, och det kommer att hända igen. Det öppna samhället visar sin sårbarhet, och det fick mig att tänka på Sveriges sårbarhet

Oppositionsledarens jultal

Kvinnan som påstår att hon är oppositionsledare höll sitt jultal, och vad jag kan läsa mig till var det första gången någon i något jultal krävde någon annans avgång. Huvudbudskapet i Anna Kinberg Batras jultal var att regeringen borde befria rikspolischefen från sitt uppdrag. Eller sparka, avskeda och ge foten. Nu när Anna Kinberg Batra efter långa grubblerier och sannolikt några monologer med sig själv har kommit fram till att Eliasson är omöjlig i sin roll så finns det en majoritet i Riksdagen för att skilja allas vår Dan från sitt ämbete. Men det betyder ju noll och intet. Det finns ju en matematisk majoritet för att avsätta Löfven, men det är ju ingenting som ingen tycks vilja…

I de oändliga skogarnas land…

Ingen som har flugit över Sverige kan väl påstå att Sverige är fullt eller överbelamrat av folk. När den nyss bortvalda statsministern Fredrik Reinfeldt gav sig in i debatten genom att berätta om det han hade sett från sina flygresor så hade Reinfeldt rätt. Det finns oändliga fält och oändliga skogar i Sverige. Sverige är inte fullt alls, inte ens när man flyger in mot Arlanda eller Bromma i den tillsynes överfulla huvudstaden. Från luften ser man även där oändliga skogar och oändliga fält i Stockholms omedelbara närhet. Detsamma gäller under inflygning till Landvetter i Göteborg eller före detta Sturup utanför Malmö. Det finns massor av plats för massor av människor i de oändliga skogarnas land…

Licensiering

Googla på licensiering och du hittar något som berättar om statsministerns tankegångar för att komma tillrätta med det utbredda tiggeriet i Sverige. Stefan Löfven funderar på att inför en tiggarlicens, skapa ett skrå av licensierade tiggare. ”A license to beg” i landet där det de svåraste samhällsproblemen löses med en kansler här, en utredare där och en licensierad tiggare på den tilldelade tiggeriplatsen…

”Schematekniska skäl”

Schematekniska skäl? Har vi inte alla varit i den där situationen att vi tar till en nödlögn eller en allt annat än ärlig ursäkt när någon man inte vill ha på besök vill komma på besök? Ärligt talat? ”Jag skall till psykiatrikern”, ”Vi har stopp i avloppet”, ”Kaffet är slut” eller ”Ungen har fått rabies”. Bara fantasin sätter gränser när man skall avstyra ett besök man inte vill ha, på vanlig svenska.

Malmö och morden

Åklagaren i Malmö funderar på att lägga ner någon eller några mordutredningar. Det känns lönlöst för åklagarna att lägga ner arbete på förundersökningar som kommer att bli ett skämt. Man ligger hopplöst efter och tror inte att man har en chans att hinna jobba ikapp. I Sverige 2016 funderar rättssamhället på att avskriva och lägga ner förundersökningar om mord. Lägga ner mordutredningar på grund av att inte rättsväsendet räcker till?

Utmaningen

Utmaningen? En utmaning för det ansvariga statsrådet kan vara armhävningar, att få till det egna livspusslet eller att stå ut på jobbet. Dagens svenska sjukvård är inte en utmaning. Det är så mycket mer, och det skulle inte vara en utmaning att ta hand om svensk sjukvård om man kallar det en utmaning. Det är en kris, och det är statsrådets förbannade plikt att göra sitt jobb. Men för att göra jobbet så måste man förstå varför det krisar mer än någonsin. Förstår man inte så kan man inte fatta vad man skall göra – eller varför…

De intellektuellt ohederliga

Hur kan de titta sig i spegeln utan att fundera vem det är de ser, de intellektuellt ohederliga? Kan de titta sig i spegeln och tänka tillbaka på den där tiden då den de nu kallar för nutidens ängel var dåtidens satan i deras tomma blick. Anders Lindberg som skrev om hur Fredrik Reinfeldt kastade ut cancersjuka patienter på gatan. Lena Mellin och Fredrik Virtanen hade inte heller mycket till övers för Reinfeldt när Reinfeldt gick bredvid det folk vars förtroende han trodde sig bära.

Stolheten – Hans Li Engnell

Jag är inte intresserad av din hudfärg, ditt kön, din sexuella läggning och din eventuella religiösa tro. Allt detta är för mig irrelevant. Jag bryr mig inte om huruvida du är född i Kina, Syrien eller Mölndal, om du har slöja, Polaris-keps eller ingen huvudbonad alls. Lika ointresserad är jag av vem du ligger med eller om du betalar för att göra det.

Politisk schizofreni

En efter en efter en överger de mäster Reinfeldt och hans lära. Med ett fungerande närminne känns alla moderata avböner som ett bevis på en utbredd variant av politisk schizofreni. Reinfeldts gamla gruppledare Anna tycker inte längre som hon gjorde då. Reinfeldts gamla statssekreterare Mikael vill inte längre kännas vid sina tidigare åsikter. Och nu får Reinfeldt höra sin gamla finansminister Anders, som också gör avbön…

Läsförståelse

Optimisten jublar över en eller några kurvor som pekar uppåt. Pessimisten förstår glädjen men anar att bakom dagens lycka ligger framtidens olycka. Det handlar om den svenska skolan, om en PISA-rapport presenterad häromdagen men med en undersökning som är året gammal. Politiker, generaldirektörer och ledarskribenter är euforiska. Själv funderar jag på om det är deras eller min läsförståelse som det är fel på. Om det är mina eller deras förhållningssätt till siffror och bokstäver som inte går ihop…

Ånger

Sällan har så många uttryckt så mycket ånger som nu. Det handlar om ånger över att man inte såg, att man tänkte fel och inte förstod. Det handlar om Sverige och Sveriges maktspelare, de som tävlar i ånger och kämpar i ångest just nu. De vill be om ursäkt. De vill säga förlåt. De vill vara tydliga med att de ångrar nästan allt de gjorde när de kunde göra saker. När de nu sitter vid sidlinjen kommer insikterna. Verkligheten uppenbarar sig som genom ett mirakel när lojaliteten till den tidigare ledaren inte längre finns på pränt.

MAKTLÖSHETEN FRAMFÖR ALLT

Prata politik, taktik och strategi – och du brukar landa i makten framför allt. Makten är målet. Makten är medlet. Makten är det som allt går ut på om man skall kunna kalla sig politiker. Är man i opposition så är det naturliga målet att få makten vid första och bästa tänkbara tillfälle. Eller borde vara. I Sverige är det inte så, inte idag och knappast imorgon. Här är det maktlösheten framför allt som gäller. Ett överflöd av KU-anmälningar. En orgie av tillkännagivanden.

Procenten

Ett opinionsinstitut frågar 1054 myndiga medborgare om hur deras förtroende för landets rikspolischef ser ut. Lite beroende på hur opinionsinstitutet rundar av har 10 eller 11 av de svarande sagt att de har mycket stort förtroende för allas vår Dan. De 10 eller 11 är en procent av de som svarade. Procenten. Det är som om drygt 190 av landets 19000 poliser skulle ha stort förtroende för sin chef. Procenten.

Edit

Året var 1992. Platsen var Södersjukhuset, passande nog på Södermalm i huvudstaden. En ortopedisk vårdavdelning där många av patienterna var ”medicinskt färdigbehandlade” men ändå fanns kvar på det så kallade akutsjukhuset. Kommunerna klarade inte av att fixa eftervården, sjukhemsplatser eller det som behövdes för att få iväg – de företrädesvis – gamla gummorna och gubbarna till rätt plats. Man han bli väldigt bekant med sina långliggare under alla de månader de låg där och tog upp en plats. Idag minns jag speciellt en tant, som om jag minns rätt hette Edit och låg på sal nummer 10.