Det progressiva rättsmedvetandet blir därmed en källa till stolthet. Vad mer är, ju mer man avlägsnar sig från det allmänna rättsmedvetandet, desto mer dygdig framstår man också som bland sina vänner. Progressivt rättspatos förvandlas därför närmast till en tävling i vem som kan inta den mest perversa hållningen, och därmed också visa sig mest värdig.

En av de mer slående aspekterna av demokratin är dess osvikliga förmåga att driva igenom politik som få har röstat på, och som en överväldigande majoritet av väljarna är motståndare till.

Även i den mån du råkar vara helt ointresserad av ekonomi, är ekonomin i allra högsta grad intresserad av dig.

När man nämner ordet “klass” får inte sällan de personer som gör anspråk på att utgöra högern någonting panikartat i blicken. Anledningen till detta är att vänstern i deras ögon utgörs av socialismen, och att högern för dem är synonym med liberalismen.

För liberalen utgör den klassiska liberalismens era sedan länge ett skyltfönster han gärna vill visa upp för världen. När en liberal lägger ut texten om varför liberalismen behövs, eller om den konstruktiva roll liberalismen spelat i historien, tar berättelsen så gott som alltid sin början i John Locke, David Hume och den industriella revolutionen.

Sedan den moderata partiledningen för några dagar sedan tog ställning för söndagsöppet på Systembolaget har enorm energi lagts på att kommentera utspelet. En del har varit positiva, andra har häcklat partiet för att det i och med detta ger det statliga alkoholmonopolet sin välsignelse, och ytterligare andra har lagt tid på att diskutera saken med förespråkare för status quo.

För ett flockdjur som människan är ett mått av xenofobi inte bara någonting naturligt, utan framför allt en djupt rotad instinkt vi inte kan värja oss från med mindre än att vi skriver om vår egen arvsmassa.

På den reaktionära tankesmedjan Fnordspotting blev vi nyligen varse om en fascinerande publikation vid namn Aktuell Hållbarhet.

Där man i naturen finner asymmetrier, finner man inte sällan också någonting intressant. Enligt gängse fysikaliska modeller borde det till exempel vid universums födelse ha bildats lika mycket materia som antimateria, varpå dessa båda varianter av materia borde ha förintat varandra fullständigt.

I vår reportageserie Managersamhället och dess ekonomi har vi idag kommit till ett företag vid namn “Fredrik Reinfeldt AB”. Aktiebolaget har den något oortodoxa inriktningen “författarskap, föreläsningsverksamhet samt rådgivning inom geopolitik, arbetsmarknad, globala förändringar och ledarskap”, och drivs precis som namnet antyder av den folkkäre tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt.

Det påstås ofta att ordet demokrati inte är synonymt med en ordning där majoriteten får sin vilja fram. Innebörden av demokrati, påstås det, är en rättsstat med maktdelning, yttrandefrihet och skydd för minoriteter, med mera.

Varje normalbegåvad människa vet att en karuselldörr bromsar in när någon springer fram till den glasskiva som avgränsar den egna cellen från nästa. Inte desto mindre försenas ofelbart varje passage genom en sådan dörr av att någon gör just detta.

Till de många fördelarna med att läsa ideologiska böcker skrivna innan någon nu levande människa ännu var född hör inte bara det vuxna, värdiga och respektfulla tilltalet, utan också de värdefulla perspektiv sådan läsning ger på vad som i våra dagar ofta tas för eviga sanningar.

Är kattmat en delikatess? Enligt en studie beställd av den reaktionära publikationen Fnordspotting anser en överväldigande majoritet av våra läsare att så ej är fallet, men inte desto mindre har vi vid återkommande tillfällen kommit på er med att, åtminstone i överförd betydelse, frossa i just kattmat.

Historien skrivs som bekant av segrarna, och då den segrande ideologi som begåvat oss med sekulär arvsynd, bombdåd, grova våldsbrott, stöldligor, tiggare, ljugande journalister och smygtotalitarism är liberalismen, bör följaktligen också våra historieböcker vara liberala.

På den reaktionära publikationen publikationen Fnordspotting upplever vi inte sällan att våra läsare mycket uppskattande tar del av vad vi skriver, bara för att därefter i ord och handling uppvisa alla kännetecken på att de ingenting förstått.

Hur känner man egentligen igen en liberal? Vad som gör frågan angelägen är inte bara det faktum att liberaler marscherar under många olika fanor, utan också den anmärkningsvärda omständigheten att många liberaler själva är helt omedvetna om att de lider av liberalism.

Vad kan egentligen vara mer höger än finansmarknaden? I anslutning till denna finner vi pengar, glittrande skyskrapor, exklusiva schweiziska armbandsur, skräddarsydda kostymer, lyxbilar, flygresor i business class med mera; ja, kort sagt allt som definierar en höger värd namnet.

I förra veckan fick en icke-dödlig skottlossning i Norge en långt mycket mer framskjuten position i det svenska nyhetsflödet än vad ett avvärjt terrordåd i Östersund skulle komma att få några dagar senare.

Sveriges progressiva intelligentsia befinner sig i extas. På de hårt ansatta glorifierade elevråd som i dagligt tal kallas för socialliberala ledarredaktioner har man sedan länge tvingats framhärda sina dagar under ständig belägring från Hanif Balis svans, men i dagarna ankom förstärkningar i form av eldunderstöd från den allra ädlaste av progressiva riddarordnar.

Den johanssonska attacken kom i form av en replik till en polsk ledamot av EU-parlamentet. I denna finner man, efter ett längre passionerat försvar av Sverigebilden, en uppmaning till EU-parlamentarikern i fråga att ligga lågt med kritiken tills hon gjort något åt de många polska stöldligor som härjar i Sverige.

Kort sagt, LO med flera fyller idag precis samma funktion i Sverige som de statliga fackföreningarna gjorde i Polen 1980. Den som finner rådande ordning osmaklig bör fokusera på detta, i stället för att alienera potentiella allierade genom att torgföra samma trötta pseudokapitalistiska retorik som allvetande tonåriga CUF:are brukar agera valarbetare åt Socialdemokraterna genom att skrika ur sig i fora à la SVT Opinion.

En av den svenska arkitektkårens överstepräster väckte i dagarna viss uppmärksamhet i samband med att han liknade den obildade pöbel som inte förmår uppskatta de lådor i glas, stål och betong hans skrå smyckar landet med vid rasister.

Du vet hur det är. Plötsligt avbryts flödet av bilder på allt från förment gulliga barn med chokladglass i hela ansiktet till krampaktigt leende familjer samlade kring fredagsmys med tacos gjorda på klumpig köttfärs, färdigköpta kryddblandningar, färdigsmaksatt tomatsås och färdigrivet matfett med ostsmak av en hysterisk artikel från medströmsmedia, som någon av dina korkade Facebookvänner delar med kommentaren “Våran demokrati är hotad”.

I sin programförklaring för folkhemmet förklarade 1928 Per Albin Hansson att detta varken känner några privilegierade eller kelgrisar. Retoriken var skickligt utformad och bidrog sannolikt till att ge socialdemokratin dess starka ställning i Sverige, men allt var inte vad det syntes vara.

1900-talet skulle bli en triumf för liberalismen, men blev i stället århundradet då helvetets portar öppnades. Alltifrån de båda världskrigens oräkneliga dödsoffer, lidande och förstörelse till Sovjetunionens uppkomst och åtskilliga andra utbrott av barbari var samtliga direkta resultat av den liberala viljan att bygga en bättre värld genom att med ikonoklastens frenesi slå sönder vad som tjänat mänskligheten väl för att kunna ersätta det med någonting nytt och oprövat.

Amerikanen Albert Jay Nock (1870 – 1945) var en tidig libertarian, och uppvisade i egenskap av sådan också flera av de problematiska reflexer som är en omistlig del av det libertarianska tankegodset. Inte desto mindre var hans åsikter i allmänhet allt annat än av det stjärnögda slaget, utan utmärkte sig tvärtom som elitistiska, reaktionära och antiegalitära.

De bekväma liv vi lever idag är produkten av att hundratals generationer före oss uppvisat låg tidspreferens genom att avstå ögonblicklig materiell tillfredsställelse för investeringar i en högst osäker framtid.

Ett av de mer utmärkande dragen hos den till synes brokiga skara av liberaler och socialdemokrater som idag utgör den progressiva rörelsens huvudfåra är kombinationen av långtgående historielöshet och en närmast total brist på samtidsförståelse.

Vad som får “barngänget” att ge sig på de boende, och vad som får deras patetiska ursäkter till föräldrar att titta åt ett annat håll, är nämligen just “vi mot dem-tänkande”. Att situationen kunnat urarta till vad som närmast framstår som en uppsättning av Flugornas herre är en akut medvetenhet om att man själva tillhör en grupp, och offren en annan.