Jag önskar att jag någon gång kunde sluta skriva om islam, men när den rådande bilden som sprids i svensk media inte är något annat än ren propaganda, så känner jag mig tvingad att reda ut begreppen.

Helena Trus skrev igår en krönika i Aftonbladet, med rubriken ”Hur många måste dö innan klockan ringer?”. Den handlar om hot och attacker mot judar i Europa, men inte ens en jude kan låta bli att vara lite överslätande och förminska problemet. Helena skriver: ”Inom nazismen och den extrema islamismen är antisemitismen sedan länge ideologisk förankrad. Den utgör en del av deras världsbild.”

Jag läste din text ”Förbannade kufar!”, Magnus Edlund, och förbluffades över hur osaklig den var. Det är framför allt några punkter ur den senaste tidens #GamerGate-uppror som jag vill ta upp.

Du skriver: ”När bloggerskan Anita Sarkeesian nyligen analyserade hur kvinnor skildras i tv-spel så utsattes hon för så mycket förföljelse och hot om lemlästning och våldtäkt att hon var tvungen att fly sitt hem.”

För det första: #GamerGate har sedan dag ett tagit avstånd från alla former av trakasserier och hot. Det var därför den här bilden vad bland de första som spriddes som en löpeld på Twitter: http://i.imgur.com/hmehvBx.jpg

Diana Nyman, finsk rom som var inbjuden av regeringen för att tala om diskriminering av romer, blev stoppad när hon skulle gå in frukosthallen på Sheraton hotell i Stockholm. Hon säger till GT att detta inte är något ovanligt:

Det drabbar oss romer i affärer och restauranger, vi lever med detta i vår vardag. Det påverkar mig, man måste hela tiden hantera de här sakerna och såna här situationer.

Det är förstås beklagligt att det här hände, men är det verkligen så konstigt? Det finns en anledning till att personer klädda i traditionell romsk klädsel blir lite extra bevakade: de är gravt överrepresenterade vad gäller många typer av brottslighet.

Jag såg andra delen av Belinda Olssons “Fittstim – min kamp” igår, och jag slås av vilken syn vissa feminister har på fakta. Jag tänker på Mian Lodalen, som sa:

Vissa saker kan man tolka, sen finns det saker som är rena fakta, det går inte att prata bort det.  Som att var tionde dag dödas en kvinna av en man som älskat.

Men enligt BRÅ, Nationellt centum för kvinnofrid, Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund (och alla andra som inte bluffar med fakta) så är antalet kvinnor som mördas i Sverige 17 per år.

Det känns som att jag hela tiden skriver om en viss svensk radikalfeminist, men det bara råkar bli så, då hon skriver så många hatiska och sexistiska saker. För några dagar sedan skrev hon inlägget “Män skall inte kunna komma undan med ignorans” som handlar om det märkliga våldtäktsmål där en man frias då han inte förstod att kvinnans nej var ett riktigt nej, utan trodde att det ingick i någon slags dominanslek. Jag förstår verkligen att den domen gör folk upprörda, och jag hoppas att hovrätten tar upp fallet – inte för att jag påstår att mannen är skyldig eller att tingsrätten har fel, utan för att det alltid är bra om en högre instans bestående av mer än en professionell domare granskar fall där den allmänna rättsuppfattningen går stick i stäv med tingsrättens dom.

De vill att ”oliktänkande” ska inkluderas, men vill samtidigt inte ha med folk som ”uttalat judehat”. Vad är det om inte att exkludera oliktänkande? Varför är det mer okej att exkludera de så kallade ”judehatarna” än att exkludera judar som gnäller över ”judehat” så fort någon påpekar att det kanske kanske finns en strukturell överordning av judar.