Återigen växer kraven på att priser ska kvoteras så att de inte blir lika många vita män som får dem. Vi hör det ständigt kring offentliggörandet av Nobelprisen. Det viktiga är inte vilka världshistoriska upptäkter vetenskapen gjort, utan att scenen där priserna delas ut är statistiskt korrekt utifrån hudfärg och kön. Jag har alltid tyckt det är sinnessjukt att kulturvänstern och medierna ens ägnar en sekund åt en sådan absurd tanke. Men samma trams pågår kring filmindustrins stora pris, Academy Awards eller “Oscar”.

I Davos får franske premiärministern, socialisten Manuel Valls, frågan av BBC om hur långt hans regering är beredd att gå i terrorbekämpningen. Är ni beredda att dra in passen för franska medborgare?

– När vissa personer bestämmer sig för att bryta kontraktet med sitt eget land, när de planerar att döda fransmän, deras egna landsmän, när de attackerar våra värderinger — inte bara våra symboler utan vårt sätt att leva, ja, då måste Frankrike säga stopp, detta får inte ske, du är inte längre del av vår nationella gemenskap. Det hindrar dem inte från att begå attacker men vi måste kunna använda alla lagliga medel och tydliggöra att detta inte kan fortgå.

De senaste månaderna har regeringen vidtagit ett antal panikåtgärder för att uppnå kontroll över gränserna, bland annat genom ID-krav för inresa i Sverige, och minska volymen på migrantströmmen. Åtminstone tillfälligt har antalet ankommande minskat. Men nu då? Vi kan ju inte ha politik som hela tiden bygger på panik och ad-hoc lösningar. Vilka värderingar och principer ska gälla i migrations- och integrationspolitiken? De gamla har krossats i mötet med verkligheten.

På ledarplats skriver Maria Ludvigsson. Mycket träffsäkert. Hon påpekar att efter åtta år i Sverige står fortfarande hälften av migranterna utanför arbetsmarknaden, och i många fall aldrig kommer in. Trots detta vägrar partierna att ompröva det ideologiska tänkandet bakom denna politiken. Om Moderaterna i stället kunde skaka av sig det pliktskyldiga ”härtill är jag nödd och tvungen” så fort välfärds- och arbetsmarknadsreformer diskuteras, kunde partiet göra debatten och småningom verkligheten mindre destruktiv.

Storbritanniens premiärminister David Cameron deltog i ett av de mest omdiskuterade seminarierna under första dagen av World Economic Forum i Davos. Wall Street Journal skriver: Förra året var det få som funderade på om Storbritannien, EU:s näst största ekonomi, kunde komma att lämna unionen. Men idag är frågan om utträde, ett Brexit, en av de främsta makroekonomiska frågetecknen i Europa och en källa för oro bland många av deltagarna i Davos. Ett brittiskt utträde från EU skulle bli ett tydligt bakslag både socialt och politiskt, samtidigt som det skulle få betydande finansiella och ekonomiska konsekvenser. (…)

Svenska medier fortsätter att mörklägga och censurera vad som händer i landet om massofredanden. Vi måste gå till utländska medier för att få reda på vad som händer. Daily Mail publicerar en videofilm med ett fall av ofredande: En kvinna börjar filma med mobiltelefonen när en av flera migrant börjar tafsa på henne när hon går förbi. Hon konfronterar männen medan de upprepade gånger begär att hon ska ha sex med dem. Trots hennes tydliga avvisande fortsätter man begära sex och att man kan betala för sex.

Demokratiutredningen med Olle Wästberg i spetsen föreslår att rösträttsåldern sänks till 16 år. Många invänder att det blir märkligt med tanke på att man inte anses mogen att köpa starköl förrän man är 20 år gammal. Att hantera öl skulle alltså vara mycket mer avancerat än att ta ställning till hur landet ska ledas och styras. Men jag skulle hellre än åldersfixeringen, som vi av någon anledning är så upptagna med i Sverige, diskutera när man blir en ansvarsfull medborgare som borde få vara med och bestämma om landets styre. För mig finns ett självklart sådant mått: när man försörjer sig själv, eller åtminstone delvis gör det.

Hillary Clinton var utrikesminister när islamister attackerade den amerikanska beskickningen i staden Benghazi i Libyen 2012. Ambassadören och två andra amerikaner sköts ihjäl. Trots varningar hade Clinton och president Obama vägrat avdela militär förstärkning till Benghazi. Det var illa nog, men efter attacken försökte Clinton och Obama i media skylla attacken på en libysk demonstration mot en antimuslims video som publicerats i USA, och att denna demonstration spårat ur i oplanerat våld. Man ville mörka att det var en terrorattack.

Om någon för tio år sedan frågat mig vem som bäst personifierar snobbismen bland intellektuella i Sverige (som alltid är vänster), skulle jag kunnat svara Horace Engdahl, medarbetaren på fisförnäma DN-kultur som blev ledamot av prestigefulla Svenska Akademin och dess ständige sekreterare till 2009. Men i veckan fick jag höra surr om att Engdahl givit SVT-intervju och visat upp en ny, mognare och inte alls politisk korrekt sida. Och jag måste säga att Engdahl imponerar i sina eftertänksamma insikter om både sig själv och samhället.

Harvardprofessorn i internationell rätt, Noah Feldman, smular sönder utrikesminister Margot Wallströms anklagelser mot Israel och bekräftar bilden av att hon blivit ett åtlöje i världspolitiken. Wallström försvarade sig i Sveriges riksdag genom att insistera att hon “framfört argument baserade på principer av internationell rätt”. Hennes kritiker menar att hon ursäktar terrorism. Detta är mer än en vanlig diplomatisk incident. Wallströms agerande väcker frågor om vad folkrätten innebär: i vilken utsträckning kan den tillämpas vid ögonblickliga våldshändelser som polis har att hantera?

När ett nytt numer av månadsmagasinet Axess dimper ner i brevlådan blir jag glad. Det betyder ett antal kloka och lärorika artiklar utan självcensur att läsa och begrunda. Nu kanske Axess får sällskap av veckomagasinet Fokus som högkvalitativ, öppen och nyfiken publikation, till skillnad från övriga mediebranschens haveri i förljugenhet och manipulation. Det allra första nummer har nämligen kommit med Johan Hakelius som chefredaktör. Redan i ledarens rubrik syns en annan ton än vi är vana vid: Livet utan triggervarning.

Som lokalpolitiker skrev Tommy Deogan om vad som hände i Kungsträdgården, när det hänt i augusti. Han påpekar att det inte var tjejer med invandrarbakgrund som utsattes för ofredande, utan etniska svenskar. […] Detta gör att alla feminister som försöker förringa övergreppen har fullständigt felaktiga premisser för sitt bagatelliserande av händelserna. De var inte bara sexistiska, utan också rasistiska, riktade mot svenska tjejer. Kriminologen Leif GW Persson talar om “inverterad rasism” när polisen inte lagför brottsliga handlingar när de utförs av invandrare.

Det blir riktigt tragikomiskt i SVT:s morgonprogram idag när man riktar ensidig kritik mot den nya konservativa regeringen i Polen.
Kulturminister Alice Bah Kuhnke får breda ut sig utan någon kritisk motröst. Vänsterregeringen får sitta ostört i SVT och avge sina partiska proklamationer som om de vore dagens sanning. När hon får frågan vad hon tycker om de förändrade medielagarna i Polen svarar hon: – Det är häpnadsväckande förändringar som oroar djupt. Det känns ju nästan absurt att en regering ska styra statliga medier eller överhuvudtaget lägga sig i journalistiken, som ju finns där som en demokratibärande faktor som ska granska makten.

Nu plötsligt framkommer på område efter område att etablissemang mörklagt fakta för att sedan angripa dem som inte håller tyst för rasism. Unga tjejer blir massofredade på Stockholms stads festival, år efter år, men kommunen håller tyst. Polisen tystar ner för att inte “gynna SD”. Dagens Nyheter säger “SD-fantasier” till dem som tipsar om övergrepp. Brottsförebyggande rådet, Brå, döljer brott i invandrartäta områden i kriminologiska rapporten Nationella trygghetsundersökningen 2015, som läses av politiker och myndigheter.

En första avgörande fråga i migrationspolitiken är volymen på invandring. Till i höstas var den förbjuden. Att ens nämna ordet volym stämplades som fruktansvärd rasism. Tills regeringen tvingades införa gränskontroller i syfte att minska volymerna som inte var hanterbara. Då var frågan om volym plötsligt rimlig. Detta lappkast har naturligtvis berövat såväl etablerade partier som medier all deras trovärdighet. Man manipulerar, ljuger och förvränger, allt efter eget tycke. Det som är rasism ena dagen är det inte nästa. Den intellektuella nivån är pinsamt låg.

Roland Poirier Martinsson jämför i Weekly Standard svenske statsministern Stefan Löfven med Donald Trump. Martinsson menar att en affärsman får samma problem som en fackföreningsledare när han flyttar över sin förhandlingsförmåga inom näringslivet till politiken. I näringslivet vill båda parter komma överens, annars förlorar de båda. Inom politiken råder en helt annan logik, där motparten i form av oppositionen gärna vill sabotera.

När migranter ofredar unga kvinnor offrar Dagens Nyheter de svenska kvinnornas rätt för att istället skydda gärningsmän eftersom de är asylsökande och migranterna. Nyanlända tycks vara av mycket högre värde än svenska medborgare, även när kvinnor blir villebråd. DN tycker inte det är något att rapportera. Däremot publicerar man hatfyllda feministiska artiklar mot svenska män.
Vad vill DN egentligen? Ska vi svenskar lämna landet? Man undrar vad som skulle göra DN nöjda med svenskar.

I USA fortsätter diskussionen om varför Donald Trump, som är allt annat än politiskt korrekt, vunnit så stark respons i väljarkåren. I ny opinionsmätning har Trump en liten ledning över Hillary Clinton, om de ställs mot varandra i höst: 47-44 procent. I Wall Street Journal skriver Daniel Henninger: Politiska korrektheten har inte uppstått på den fria marknaden utan kommer från en sorts amerikaniserad Maoism. Vänstern blir galen när någon hävdar att politiska korrektheten har totalitära rötter. Men PK-spelet har alltid handlat om anspråk på dominans: vi vinner, ni förlorar, acceptera det, anpassa er.

Kritiken är massiv mot Polen för att man ändrar villkoren för public service-medier och är snabb att utse nya domare i konstitutionella domstolen. Men vi har ju sedan gammalt en politiserad public service i Sverige. När public service infördes i Sverige i radions och televisionens barndom fick de snart en vänsterpolitisk prägel mot bakgrund av att vi alltid hade vänsterregeringar på denna tid. Det mesta vinklas utifrån vänsterns tänkande. Det är så djupt rotat att SVT och SR inte själva ser hur partiska de är när det kommer till nyhetsvärdering…

Dagens Nyheter ursäktar nu att män från Mellanöstern och Afrika systematiskt massofredat unga kvinnor i Köln och Kalmar enligt argumentet som Gudrun Schyman brukar använda: svenska män är inte bättre! I DN heter det: “Den gemensamma nämnaren vid övergreppen är kön, inte etnicitet”. Vi kommer här att få se samma utveckling som i fråga om volymer på invandringen. För DN och andra medier var det värsta sortens rasism och främlingsfientlighet att alls tala om volymer på invandringen. När det sedan blev större volymer än man räknat, ja, då plötsligt blev det rimligt att införa olika kontroller och begränsningar för att minska volymen.

Det politiska modeordet “integration” betyder att de som kommer till Sverige från andra delar av världen har rätt att ta med sig sina vanor och seder. De svenska normerna är bara ett av många sätt att bemöta andra människor. De nyanländas värderingar är lika mycket rätt som svenska. Nu börjar vi se konsekvenserna av vad det innebär att integrera beteenden från Mellanöstern och Afrika. Det har talats mycket om massofredande av kvinnor i Köln, men det har hänt också i Kalmar. Av “administrativa skäl” gjorde polisen inget på en vecka.

Det är ett år sedan islamska extremister sköt ihjäl större delen av redaktionen för satirtidningen Charlie Hebdo i Paris. Det extranummer som ges ut på årsdagen visar en skäggig Allah på omslaget med texten, “Efter ett år: mördaren är fortfarande på fri fot”. […] Charlie Hebdo är en vänstertidning vars satir många gånger inte är i min smak. Men vi kan inte alla ha samma smak. Vi kan och ska inte ha samma åsikter, om vi inte vill skapa en förtryckande diktatur. Yttrandefrihet är en grundförutsättning för demokrati och rättsstat. Ger vi upp den, har vi förlorat. Då är vår av individuell frihet präglade civilisation död.

Den dansk-syriske parlamentsledamoten Naser Khader, som bildade Demokratiska muslimer i protest mot extremismen, skriver i en av Danmarks största morgontidningar Politiken: “Nyligen blev en syrisk kvinna intervjuad av norska NRK. ‘Aisha’, som hon blev kallad, hade flyttat från Syrien till Dubai flera år innan inbördeskriget började. Men i likhet med många andra från Mellanöstern tog hon sig till Norge för att, som hon sa, “få ett annat pass. Du vet, med syriskt pass är det inte så enkelt att resa i dessa dagar. Alla önskar sig ett europeiskt pass.”

Igår kväll höll Donald Trump valmöte i den lilla staden Lowell (stor som Borås) och sportarenan var fullpackad med folk trots att man fått köa länge utanför i minusgrader. Till och med Washington Posts utsände är chockad och imponerad av den massiva folkliga uppslutningen till ett vanligt politiskt möte.

Sverige är känt för att vara det mest lättlurade landet i världen. Att få svenska bidrag är som att lura godis av barn. Ett tecken på detta framgår av följande TT-telegram:
Gränspolisen i Skåne reagerar mot att flyktingar från Irak, som fått permanent uppehållstillstånd av skyddsskäl, ändå obehindrat gör resor tillbaka till Irak. Nu ska polisen börja tipsa Migrationsverket om fall, där skyddsskälen och uppehållstillståndet kan komma att omprövas, rapporterar TV 4 Nyheterna Malmö.

I USA har uppstickaren Donald Trump vunnit stora framgångar i det inledande skedet av presidentvalrörelsen. Hos oss har Sverigedemokraterna i opinionsmätningar tagit över som största parti bland LO-medlemmar och bland män. Under 2016 talar mycket för att utvecklingen fortsätter, om makthavarna i såväl USA, Europa som Sverige fortsätter agera lika arrogant som man gjort senaste året. Särskilt maktens växande förakt mot folket utgör grogrund för stora förändringar i hur väljarna kommer att rösta framöver.

Krisernas år 2015 tar slut ikväll. Den utopism som länge präglat svensk politik kraschade under trycket av en växande folkvandring som skapade en helt och hållet självförvållad kris. Låt oss sammanfatta året i åtta utnämningar:
Årets värsta blunder
“Mitt Europa bygger inga murar”, sa statsminister Stefan Löfven på torgmöte 6 september då han stod framför banderoll med texten “Refugees Welcome”. Bara en månad senare, 9 oktober, sa statsministern att “läget är allvarligt”, 19 oktober: “Sverige har varit för naiva”, 23 oktober: “Det går inte” att ta emot den mängd migranter som nu kommer.

De två sista opinionsmätningarna som gjordes före jul visar att Donald Trump nu är jämsides med Hillary Clinton, om presidentvalet kommer att stå mellan dessa båda. CNN publicerar mätning utförd 17-21 december där Clintons ledning krymper till 49 procent mot 47 procent för Trump. Dessutom visar mätningen att republikanska väljare är betydligt mer entusiastiska över valet än demokraterna: 36 procent av republikanska väljare är “extremt entusiastiska” mot bara 19 procent bland demokratiska väljare. Detta kan få betydelse för vilka som faktiskt går och röstar på valdagen.

I min gästkrönika i Världen idag framför jag kritik mot att “fredsrörelsen” inte protesterar när icke-demokratier tillgriper militärmakt och därmed bidragit till det lidande vi sett under det år som nu går mot sitt slut.

Hos Timbro har nyliberale debattören Mattias Svensson publicerat skriften Migrationsdebattens karta. Till skillnad från flera andra nyliberaler som kommit ut som anarkister i migrationskrisens spår, har Mattias Svensson ambitionen att argumentera kring politiska vägval samtidigt som han försvarar gränslösheten. Det blir bra när Svensson kommenterar debatten om debatten. Han medger att det har skadat diskussionen när vänsterextremister och liberala intellektuella tillsammans har stämplat all kritik mot invandring som rasism och främlingsfientlighet…