Påminner lite om när de trevligaste personerna beslutar sig för att lämna festen tidigt…

Om vi studerar medias rapportering i Sverige och i många andra länder så inser vi att det brittiska folket röstade fel. Merparten av alla journalister, tyckare och tänkare i de etablerade nyhetskanalerna menar att brexit är något riktigt dåligt. EU är däremot fantastiskt och alla ska vara med. De som önskar bryta sig loss är populister, regionalister, nationalister, federalister, traditionalister och framförallt rasister.

Det verkar gå mot att Storbritannien lämnar EU. Landet som av många betraktas som västerlandets vagga, där Magna Charta skapades, där individens frihet etablerades, landet som koloniserade stora delar av världen, vars gamla kolonier idag också är ledande, vars språk talas i alla länder på alla kontinenter. Landet som initierade den industriella revolutionen, vars kultur spreds över hela världen från Shakespeare till Beatles till Monthy Python. Inget annat land har ens varit i närheten, någonsin. Idag röstade de för att lämna den Europeiska unionen.

Ofta när jag diskuterar politik nuförtiden så handlar det väldigt mycket om kontexten, dvs hur man ska skapa en bra grogrund för ett lands styre, eller ickestyre, lite beroende vilken politiks åskådning man har. Det talas om små stater med begränsat politiskt utövande, nattväktarstat, direktdemokrati, aristokrati, plutokrati, monarki osv osv. Hur viktig är egentligen den politiska formen?

Religionens roll som ett sammanhållande kitt i ett samhälle lyfts ofta fram som något positivt. De kristna värderingarna anses vara ett slags fundament för vår västerländska civilisation. Samtidigt är det märkligt att betrakta vår civilisations stora steg i utvecklingen – från hellenismen, renässansen, upplysning till den industriella revolutionen – de vilar alla på sekulär grund. När vi bekämpade religionen och satsade på förnuft och humanism, det var då vi lyckades, det var då vi utvecklades.

Om Britterna röstar nej till EU kommer den västerländska politiska kulturen att gå under. Ja, det verkar vissa EU-politiker tro i alla fall. Förmodligen kommer blott de själva att märka skillnaden, ty de blir väl snart arbetslösa, något vi alla fall kan hoppas på.

Det är knappt så att man hinner med nu. Och i juni ska riksdagen dessutom rösta igenom en mycket mer restriktiv asyllag. Det som var sanning för ett halvår sedan är något annat idag.

Det är inte ovanligt att man studerar tills man är nästan 30 år, och därefter blir yrkesverksam. Då har man ägnat decennier åt studier och har förmodligen en diger studieskuld. Och allt detta för att ”bli något”, för att uppnå en viss nivå av kunskap och färdighet. Överutbildar vi oss?

Vår politiska karta, där vi kallar de konservativa för höger och de progressiva för vänster, har sitt ursprung i den franska nationalförsamlingen, ursprungligen ett revolutionärt råd – där samhällsbevararna satt till höger och omstörtarna till vänster. Nåväl, den politiska utgångspunkten var måhända inte den bästa. Frankrike hade en tradition av envälde bakom sig. Och det ställer ju höger-vänster-skalan på sin spets.

Socialdemokraterna slutade egentligen att vara relevanta för den svenska samhällsutvecklingen redan på 1970-talet. När Tage Erlander avgick och lämnade över till den mer radikale Olof Palme började nedgången för partiet, både rent praktiskt men även ideologiskt. De enorma skattehöjningarna under 1970-talet tog kål på många svenska industrier, såsom exempelvis varvsindustrin, medan den fortfarande frodas i Finland.

Statsmakten har i alla tider haft extraordinära befogenheter. Den har rätt att ta dina pengar, förfarandet kallas för skatt. Staten kan också stifta lagar, och dessa måste vi alla följa, annars kan statsmakten kräva oss på böter, eller sätta oss i fängelse. Om vi spjärnar emot, och vägrar betala och dessutom försöker försvara oss, då finns det en risk att statens tjänstemän (polisen) skjuter oss. Det är det här som kallas för våldsmonopolet. Staten är den enda instans som får bruka våld.

Det finns en tydlig distinktion mellan anarkokapitalister och libertarianer i synen på staten. Framförallt handlar det om olika tolkningar och begrepp, som jag kommer att försöka belägga här, och det bygger egentligen inte på en tvist eller delade uppfattningar.

Enligt Wikipedia innebär slaveri att en människa (slav) kan ägas och behandlas som egendom. Det ger slavägaren rätt att använda slaven till tvångsarbete och att sälja slaven vidare. Just själva begreppet tvångsarbete är intressant. Slaven tvingas att arbeta åt sin härskare, ersättningen är blott mat, husrum, kläder och andra basala förnödenheter. Större delen av slavens produktivitet tillfaller slavägaren.

Våra personliga attityder mot polismakten brukar ofta bidra till intressanta diskussioner, där många visar förakt mot de blåklädda, ty de ägnar mest tid åt att trakassera vanligt folk när de begår ickebrott. Polisen jagar fredliga medborgare som stillsamt röker brass i hemmet, felparkerar, svartjobbar, skattesmiter och andra struntsaker istället för att utreda mord, misshandel och stöld.
De som någon gång blivit hjälpa av polisen är å andra sidan väldigt tacksamma.

Låt oss anta – någon gång i en inte alltför avlägsen framtid – att Sverigedemokraterna tar makten, och det skapas ett samhällsklimat där det inte längre är politiskt korrekt att avbilda svarta och araber i exempelvis barnböcker. Bokförlagen känner sig benägna att även revidera gamla upplagor, och man ber en av Sveriges mest folkkära tecknare att ”måla om” eller avlägsna några icke önskvärda karaktärer ur sina barnböcker.

Konstnären, serietecknaren och barnboksförfattaren Jan Lööf – känd för Felix, Ville, Skrotnisse m.fl har hamnat i blåsväder. Några av hans alster anses inte längre passa in i tidens anda. Rent specifikt handlar det om att han avbildar en arabisk pirat, samt en svart man i traditionell afrikansk kostym.

Liberalernas nya märkliga logga har valsat runt ordentligt i sociala medier. Jag tänker inte publicera den här, andra har gjort det, och diskuterat den tillräckligt. Men förslagen som ratats är nästan lika märkliga. […] Som tecknare, grafisk designer, med ena foten i digital marknadsföring skulle jag först och främst föreslagit att INTE ändra namn från Folkpartiet till Liberalerna. De är inget liberalt parti, utan närmar sig snarare socialdemokratin och kristdemokratin – det var förmodligen därför de inte hette liberalerna från första början.

Hasardspel online utvecklas och växer lavinartat. Kommer riktiga kasinon att försvinna helt, som hästar och åsnor försvann när bilen gjorde sitt intåg? Eller bidrar digitaliseringen till ett ökat utbud, med ännu mer diversifiering, och ännu fler möjligheter?

Det är inte lätt när man ska vare helt perfekt, identitetspolitisk korrekt och nysocialistiskt rentvättad och fin. Man kämpar för bättre värden, helt upptagen med det högtravande arbetet, så att oväsendet från källaren inte märks. Att fascister och islamister infiltrerar ditt hem går obemärkt förbi, det finns ju rum för alla i det gröna huset…

Frihetliga personer finns i en mängd olika kulörer, den gemensamma nämnaren är att man vill ha en mindre stat (eller ingen alls). Och att civilsamhället sköter mer av det som idag stat, kommun och landsting handhåller. Vården exempelvis skulle kunna drivas av företag, kooperativ, föreningar el dyl, och finansieras med försäkringar, medlemskap etc.

Nyheten om de s k Panama-dokumenten har i flertalet medier vinklats i syfte att avslöja rika människor, som väljer att dölja sin förmögenhet från skatteverket. Nu verkar det allt mer som om nyheter slår tillbaka mot andra grupper. Många av personerna som figurerar är politiker. De tvingar medborgarna att betala höga skatter, men väljer att själva slippa undan. Vissa lagar gäller somliga, andra dem själva. Vi degraderas från medborgare till undersåtar.

Jag är sent på den här bollen, flera andra har skrivit om ämnet, men det kan vara värt att nämna igen. Det finns sedan länge utarbetade lagar kring migration inom EU. För att stanna kvar en längre tid i ett annat EU-land så måste man uppvisa någon form av försörjning, att man studerar, uppbär pension, eller på annat sätt är försörjd.

Sedan Mustafa Akinci blivit vald till Nordcyperns ledare har förhandlingarna om återförening gått mycket bättre. Precis som republikens Cyperns president Nikos Anastasiades är han född i hamnstaden Limassol, och de bägge seniora politikerna verkar komma väl överens. Och nu får vi höra att Turkiet börjat ta hem sina trupper från ön, officiellt så behövs de på annat håll, bl a för att strida mot den kurdiska gerillan. De kan också vara så att turkcyprioterna bett dem ta hem trupperna, ty de lär knappast bli någon återförening med turkiska soldater kvar på ön.

Viktor Orbans tal i Ungern för några dagar är inte nådigt. Den angriper den s k politiskt korrekta Europeiska överklassen och folkvandringen/massmigrationen. Det blir alltmer viktigt för oss att snegla mot Ungern, Polen, Tjeckien och Slovakien (den sk Visegrad-gruppen, V4), som blir alltmer en maktfaktor inom EU, och förmodligen än mer om(när?) unionen splittras.

Just nu är det många som förfasar sig över vad Trump säger, och hur han beter sig. Han anklagas både för att vara främlingsfientlig och nedlåtande mot kvinnor. Vi kan alla vara överens om att han pratar mycket, det är själva essensen i hans kampanj att stampa upp så mycket damm som möjligt. Men när dammet sedan lägger sig, finns det något kvar av den kontroversielle Trump? Hans politik är ganska lam, även om den levereras med hög volym. Protektionism, handelshinder mot Kina, ta hem trupper från utlandet och minska militären. Försvåra för illegala immigranter att ta sig in i landet.

Det spekuleras mycket om varför ryssarna för det första involverade sig i Syrienkonflikten och sedermera hastigt och lustigt drog hem sina trupper. Och det finns många olika svar på den här frågan. Mycket handlar om att Ryssland vill visa sig dugligt igen, vill vara med i matchen på den storpolitiska scenen. Samtidigt är landet snart bankrutt pga av låga oljepriser och bojkotten från västmakterna. Många sitter med popcornpåsen och väntar på en någon slags palatskupp, statskupp eller folkligt uppror.

Kapitalism är ett ord med som möts med blandade känslor. Vänstern beskyller den för girighet och utsugning av massorna, emedan de konservativa är rädda för dess otyglade kraft ska rubba den rådande ordningen. Kapitalism i ordets ursprungliga bemärkelse handlar om rätten att äga ett företag för privatpersoner. Något som idag känns ganska harmlöst. Kapitalismen är tillika intimt förknippat med den fria marknaden, de går liksom hand i hand. Här handlar det om rätten att ingå fria överenskommelser i fråga om affärer och penningtransaktioner. Även detta ifrågasätter ett fåtal idag.

Sedan några år tillbaka bor jag i hamnstaden Limassol (Lemesos) på Cypern. Staden är känd för sin karneval, som anordnas under våren; festligheterna utökas ständigt och pågår under alltfler dagar. Det är ett arv från venetianarna som huserade på ön innan den ottomanska erövringen 1571.
Karnevalen är egentligen ett svar på forna tiders stränga kristendom. Den firades alltid dagarna före påskfastan, då passade man på att festa och ägna sig åt allehanda utsvävningar, gärna med mask för ansiktet så att man inte blev igenkänd. En finurlig protest mot en alltför påträngande moraliserande statsmakt.

Turkiet anses vara nyckeln till att lösa migrantkrisen. Och Turkiet vill återuppta förhandlingarna om EU-medlemskap. Men det vill uppenbarligen inte alla EU-länder. Cypern till exempel vill att Turkiet initierar en lösning av Cypernproblemet innan dess och att Turkiet går vidare med EU protokollen.

2013 hamnade den lilla önationen på obestånd. Efter att ha förköpt sig på grekiska statsobligationer. När sedan EU överraskande tillät skuldnedskrivning för Grekland – då blev Cyperns innehav värdelöst – och man förlorade åtskilliga miljarder euro. Tillräckligt mycket för att bankerna skulle få problem.
Genom en okonventionell metod kallad hårklippning, dvs man konfiskerade delar av bankkundernas tillgångar på EU:s order, kunde delvis hålen täppas igen, samt med lån från EU och IMF.