Bostäder och huspriser har en märklig status hos svenska folket. Kanske för att så många äger sitt boende, kanske för att de senaste decenniernas prisrally gjort att många äldre sitter med fantastiska kapitalvinster? Kanske för att det är mångas största, bästa och mest riskabla affär? Oavsett, den bostadsknarkande svensken är som mest arrogant och allvetande när det gäller just huspriser; alla vet vart marknaden är påväg, att bostadspriser aldrig faller, att äga sitt hem är den bästa investeringen och vemsomhelst som säger annorlunda uppenbarligen inte förstår bostadsmarknaden.

I Sverige är många med i facket jämfört med utomlands. Genom facket subventioneras mindre produktiva arbetare av de mer produktiva. Men har facket någon möjlighet att bidra till välståndet generellt? Detta och andra fackliga frågor, tillsammans med en gnutta facklig historia avverkas efter sedvanligt nyhetsfrosseri.

Hur ser ett samhälle utan en fungerande rättsstat ut? Vanligtvis mycket illa. Detta är ett libertarianskt problem då libertarianer inte gillar staten, och för den libertarian som inte läser historien korrekt ett närmast oöverstigligt problem. Rättsstaten är det stående argumentet för varför en statsapparat behövs, och ett argument som åtminstone 99 procent av befolkningen anser avgöra frågan om den moderna statsbildningens existens slutgiltigt. Men finns det verkligen inget alternativ mellan den moderna statsapparaten och samhälleligt kaos?

“Det är uppenbart att Palmstierna och Moraeus inte riktigt har förstått pengars roll i en marknadsekonomi.” Vi väljer att börja vår serie av artiklar, där vi bemöter Syll, Edvinson och Ahnlands slutreplik från debatten i SvD i höstas, med ovanstående citat. Det känns lämpligt att börja just där, för vad pengar är och vilken roll pengar har i en marknadsekonomi är ett av fundamenten i den Österrikiska ekonomiska skolan. Det går att skriva oerhört långt om vad pengar är, och hur pengar uppkommer. Men vi nöjer oss nu med den korta versionen.

I mer än ett århundrade har en av de populäraste ekonomiska lärorna i världen varit exploaterings- eller utsugningsteorin. Enligt denna teori är kapitalismen praktiskt taget ett system av slavarbete som ensidigt tjänar en jämförelsevis liten handfull företagares och kapitalisters intressen, företagare och kapitalister som, drivna av omättlig girighet och maktlystnad, lever som parasiter på massornas arbete. Denna syn på kapitalismen har inte rubbats det minsta av den stadiga höjning av den genomsnittliga levnadsstandarden som ägt rum i de kapitalistiska länderna sedan den industriella revolutionen tog sin början.

Många har börjat sin frihetliga karriär med Peter Schiff. I detta avsnitt har RM äran att ha honom som gäst. Vi talar dollar, euro, guldpris, räntor, centralbankirer och den ständigt annalkande finanskraschen. Dessutom skolan, som han anser var för viktigt för att staten ska få hålla på med. Avslutningsvis kommentarer på de aktuella presidentkandidaterna.

När det kommer till jämlikhet på arbetsplatsen, är det största gapet av alla det faktum att män drabbas av cirka 92% av alla arbetsrelaterade dödsfall. Enligt Bureau of Labor – statistik för åren 1992 – 2014, stod kvinnor för 43% av den totala arbetade tiden, men de drabbades enbart av ynka 8% av alla arbetsplatsdödsfall. I vilken värld kan detta anses vara att respektera kvinnors eviga kamp för jämlikhet?

En intressant historia utspelar sig i den amerikanska läkemedelsbranschen. Finansäventyraren Martin Shkreli köpte i augusti tillverkningen till läkemedlet Daraprim. Det är ett 62 år gammalt preparat som används mot infektioner, till exempel vid AIDS. Eftersom det är så gammalt åtnjuter det inte längre några statliga konkurrensskydd. Efter köpet höjde Shkreli omedelbart priset från $13.50 till $750 per piller. Det gjorde honom till en av amerikas mest hatade personer.

För lite mer än två månader sedan släppte Ben Bernanke, chairman för amerikanska centralbanken Fed 2006-2014, sin beskrivning av finanskrisen och dess efterskalv i boken The Courage to Act – a Memoir of a Crisis and Its Aftermath. Det är en mycket självbiografisk berättelse som börjar med Bernankes uppväxt i Dillon, South Carolina, följer honom genom universitetsåren på Harvard och MIT, hans professorskap på Stanford och Princeton innan han begav sig in i Washingtons politiska spel. Det är egentligen ingen akademisk bok även om den behandlar akademiska ämnen, och hans förläggare har gjort ett mycket bra jobb med att överföra ibland komplexa ekonomiska resonemang till begriplig engelska.

Idag skulle jag vilja prata om vad politisk korrekthet är (åtminstone dess moderna version), vad det inte är, och hur vi kan bekämpa det. Till att börja med behöver vi förstå att politisk korrekthet inte handlar om att vara trevlig. Det är inte enbart en samhällsfråga, eller en del av kulturkriget. Det handlar inte om artighet, inkludering eller gott uppförande. Det handlar inte om att bemöta andra människor med respekt, vara känslig, att bry sig eller att inte såra andra. Men du har säkerligen hört dessa argument. Politisk korrekthet handlar om simpel respekt och inkludering, säger de.

Jag har fram till nu fastställt att vinster är en inkomst som kan tillskrivas utförandet av arbete under de förhållanden som Smith och Marx postulerat som sin utgångspunkt, ja, faktiskt den enda sådana inkomsten under dessa förhållanden, eftersom inga löner betalas i produktionen utan förekomsten av kapitalister. Är nu vinster som görs av kapitalister, snarare än av kroppsarbetarna i Smiths ”ursprungstillstånd” – är dessa vinster också en inkomst som kan tillskrivas utförande av arbete, nämligen kapitalisternas arbete, de människor som förtjänar dem under de förhållanden som följer efter ”sakernas ursprungliga tillstånd”?

Få känner den moderna svenska frihetsrörelsens historia bättre än Per Bylund. Han var med i den första trevande början, debatterade på BBS:er, satte upp den största anarkistiska websidan, organiserade Walk for Capitalism, gav ut en papperstidskrift och spred dålig stämning i Moderaterna. Hör honom berätta om allt detta samt en del personliga anekdoter om några av dagens ledande svenska politiker.

De stora svenska medierna, med SR, DN och SvD i spetsen brukar vara högborgen för inkorrekta och riktigt dumma påståenden om ekonomi. Inga nyheter där. Men ibland, kanske som av en slump, kanske funnen i en övergiven papperskorg, hittar de sitt journalistiska kall för att kritisera rådande övertygelser – och får till det riktigt bra! Som när Henrik Mitelman på Dagens Industri förra året argumenterade för att deflation var bra – och att centralbankers hets för att med alla medel öka inflationen kanske var galet.

Den mest avslöjande filmen jag sett detta år (reds. anm. 2015) var “The Stanford Prison Experiment”. Jag rekommenderar er att se den. Alla borde se den. Om vi tog dess lärdomar på allvar skulle vi omvärdera fler saker än bara vårt fängelsesystem. Vi skulle omvärdera hela systemet med en stat som under så många tusentals år varit till mänsklighetens förtret. Om det var så att jag hade vetskap om detta experiment i college, hade jag glömt bort det. Experimentet visar den omfattning som en titel och ett institutionellt kontext i grunden påverkar vår syn på oss själva …

På fredag går The Big Short upp på svenska biografer runtom i landet efter att ha haft premiär i USA redan före jul. Den eftertraktade filmen med riktigt namnkunniga skådespelare (Christian Bale, Steve Carell, Brad Pitt, Ryan Gosling etc) är den någorlunda sanna berättelsen om finanskrisen som brakade loss 2007-2008 och vars efterskalv ännu känns av på båda sidor Atlanten, för att inte säga hela världen. Den baseras på en bok av författaren och journalisten Michael Lewis och följer tre olika team av investerare samt en banksäljare som såg bubblan blåsas upp i amerikanska bostadsmarknaden före alla andra, agerade på vad de såg – och tjänade rysliga summor pengar på kuppen.

Poddstudion reder ut begreppen medborgarlön och negativ inkomstskatt vilka tycks vara på tapeten lite varstans dessa dagar. Vore det månne en förbättring mot dagens bidragsdjungel? Poddpladdrarna går in med öppet sinne men kommer ut med en övertygelse. Därtill sedvanlig dissektion av valda delar av nyhetsflödets bottenskrap samt marxistiska tips på hur man skaffar gratis toalettpapper.

Så korsar vi ett vatten,
där inga broar finns,
där inget språng är möjligt, …

”Medelvägens motståndare” – så heter samlingen av Ludwig von Mises texter i urval av Kurt Wickman som gavs ut på Timbros förlag år 2012. Det är en mycket läsvärd bok för den som, på svenska, vill få en introduktion till Ludwig von Mises tankevärld. Titeln är väl vald, för Mises var för sin tid, ovanligt kompromisslös i sin kritik av, bland annat, de socialistiska systemen. Det är en sak att nu, med facit i hand, kunna konstatera att sovjetexperimentet skulle misslyckas – det var troligtvis inte alls lika enkelt att se det och säga det i en tid då många med beundran följde de påstådda framgångarna för det sovjetiska imperiet.

Vi på mises.se är idag extra glada då vi kan meddela att vi har fått tillstånd att återpublicera Per-Olof Samuelssons översättningar av den amerikanske ekonomen George Reismans verk. George Reisman är en amerikansk ekonom i den österrikiska skolan vars Magnum Opus är verket Capitalism: A Treatise on Economics. […] Han har skrivit en stor mängd material till försvar för den fria marknaden och kapitalismen, och en del av detta finns tack vare Per-Olof Samuelssons ansträngningar tillgängligt på svenska, och kommer publiceras här som följetonger.

Vinster och inte löner är den ursprungliga och primära formen av arbetsinkomst. Det följande är ett anförande som George Reisman höll när han tilldelades ett hedersdoktorat vid Universidad Francisco Marroquin i Guatemala den 9 juli 2013. Har publicerats på Reismans egen blogg (27 januari 2014) och också på kanadensiska Misesinstitutets hemsida (21 mars 2014). Det finns också en videoupptagning av anförandet.

Anno Domini 2016 är ännu ungt, men redan så brådmoget händelserikt. Tidningar uppfostrar undersåtarna för maktens räkning. Det svenska våldsmonopolet skyddar och gömmer invandrade brottslingar. Det amerikanska dito retas av milismän. Åsiktskorridoren imploderar i realtid. Edra ödmjuka poddpratare spekulerar i vad mer som kommer att ”gå sönder” detta nådens år.

Enligt den österrikiska konjunkturcykelteorin (ABCT) leder centralbankers artificiella sänkningar av räntan till en snedfördelning av resurser eftersom företag påbörjar diverse investeringsprojekt som – innan sänkning av räntorna – inte kunde ses betraktas som lönsamma. Denna snedfördelning av resurser brukar beskrivas som en högkonjunktur. Som regel upptäcker affärsmän sina misstag så fort som centralbanken – som var ansvarig för den artificiella sänkningen av räntan – byter fot och därmed stoppar kapitalexpansionen och orsakar en lågkonjunktur.

Om ofriheten ännu ligger som en tät dimma över världen bör vi överväga i vilken mån vuxenvärldens bemötande av barnen fram tills nu format ofria snarare än fria individer. Fria samhällen kännetecknas av samma experimenterande kunskapshunger som barnet utnyttjar för att utforska sin omgivning från tidig ålder. I och med att utvecklingspsykologin och neurovetenskapen bortom rimligt tvivel visat att det mänskliga psyket i huvudsak formas under barndomen är det angeläget att identifiera hur värdefulla kunskaper och attityder de facto går förlorade under resan till vuxen ålder.

Det nya brittiska förlaget Agenda Publishing har rivstartat med en bokserie om Österrikisk ekonomi. En bokserie handlar om att publicera ett gäng böcker på många års sikt, som har att göra med ett visst ämnesområde. Böckerna marknadsförs globalt, främst till bibliotek och akademin. Bokseriens redaktör är ingen mindre än svenska Mises-institutets senior fellow Per Bylund! Och Per säger att han mer än gärna ser förslag (proposals) från svenska misesianer och libertarianer på allehanda ämnen. Bokserien kommer att publicera både teoretiska verk och applicerade sådana, så den som har ett brinnande intresse för något specifikt har möjlighet att bli författare – och publicerad av ett riktigt förlag.

Under mitten av 1600-talet pågick stora sociala och religiösa förändringar i Storbritannien som utmynnade inbördeskrig. En av de stora stridsfrågorna var huruvida konungen skulle ha oinskränkt makt. Mot denna bakgrund funderade Locke på frågor som lag, rätt, statens legitimitet, grunden för egendom. Podstudion refererar och kritiserar Lockes idéer samt förundras över att det mesta är redan tänkt.

Den gamla apokalyptiska känslan hos marxister om ständigt ökande ojämnlikhet i kapitalistiska samhällen växer. Den kapitalistiska eliten tjänar på en oändlig ackumulering av rikedom och kommer snart kunna köpa allt och alla, inklusive staten, sägs det. Rädslan för obegränsad ackumulation av rikedom hos några få var huvudtemat i Thomas Piketty’s ”Capital in the Twenty-First Century”, publicerad på franska 2013. Exempelvis skriver Piketty…

Från vänsterpartistiskt håll får vi som vanligt höra att man alltid kan höja skatten. Inget problem finns som inte kan lösas med höjd skatt. Skall vi inte ta lite höjd skatt, hörni? Och när det inte hjälper, så kan vi för all del testa att höja skatten. Folk som sa att Bo Lundgren lät som en trasig skiva när han sa ”sänk skatten” kan lyssna på vänsterpartiet om de vill höra B-sidan. Meningen med att bemöta dylikt är noll, utan vi väljer att repetera vår vanliga kritik: Till och med någon som på allvar tror att alla andras tillgångar tillhör dem, borde åtminstone vara medveten om att Sverige konstant ligger på gränsen till skattemaximum.

Samtidigt som Förenta Staternas konstitution snickrades ihop, förde samhällsteoretikern Jeremy Bentham, på andra sidan Atlanten, fram idén om Panoptikon. Bentham förkastade självständighetsförklaringens idéer och kallade dem ”subversiva för alla sorters verkliga och tänkbara regeringar”. Han krävde att man tog till våld för att ”lära detta rebelliska folk” att ”det inte kan finnas någon annan fred, än kungens fred”. Efter att ”kungens fred” misslyckats i USA, vände sig Bentham till sin besatthet av Panoptikon.

Mises och Hoppe, Hugin och Munin, samt ett spänt armborst riktat mot centralmakten. När vi ser tillbaka på 2015 är det enkelt att fokusera på det negativa. Nyheterna har fyllts av berättelser om mänsklig tragedi och lidande, och en synnerligen inkompetent och tafatt svensk regering. Men jag upprepar mig. Det talas om flyktingkris, en välfärdsstat i fritt fall, en överhettad bostadsmarknad, ett annalkande tredje världskrig, terrorattacker och så vidare, och så vidare.

Slaveri har funnits i tusentals år, i alla möjliga samhällen och i alla världsdelar. Att föreställa sig ett mänskligt samhälle utan slaveri krävde en oerhörd ansträngning. Men då och då dök det upp excentriker som motsatte sig det, och de flesta av dessa hävdade att slaveriet var en moralisk fadäs som borde avskaffas. Sådana förespråkare framkallade i allmänhet reaktioner som varierade från fnissande till hån, och även våldsamma attacker.