Som titeln på mitt tal föranleder är jag inte här för att prata om libertarianism i sig, utan om libertarianer. Och jag skulle vilja att ni alla ställer er frågan om libertarianerna har gått vilse.

I helgen som gick samlades ett trettiotal österrikiska ekonomer för fjärde upplagan av den årliga konferensen Austrian Economics Meeting in Europe (AEME), som den här gången ägde rum i Budapest – med klassisk liberala-konservativa Dabube Institute som värd. Schemat det här året var, precis som tidigare år, fullspäckat med alltifrån penningpolitik och bankväsende till Mises i Mexico och den österrikiska skolans relation till matematik.

På lördag går det årliga Stockholm Freedomfest av stapeln. Det är som vanligt ett späckat program med många intressanta talare. Hela programmet finner du som vanligt på

http://freedomfest.se

Vänsterlibertarianismens roll som viagra för staten blir ännu mer påtaglig när man tar deras position gällande den ständigt mer aktuella frågan om migration i beaktning. Vänsterlibertarianer är vanligen ivriga förespråkare av specifikt ”fri och icke-diskriminerande” invandring. Om de kritiserar statens invandringspolitik är det inte för att deras begränsningar är fel begränsningar, det vill säga, att de inte beskyddar inhemska medborgares äganderätt, utan snarare för att de inför några begränsningar gällande invandring överhuvudtaget.

Sedan staten tog över utbildningen från kyrkan 1842 har vi haft snart 200 år av ständigt ökande centralplanering och kontroll, med förutsägbart allt sämre resultat. I denna artikelserie kommer jag att redogöra för de huvudsakliga stegen i denna negativa spiral och den bevekelsegrund på vilka dessa steg togs. Jag kommer också att ge dagens föräldrar tips på hur de kan hjälpa sina barn att komma så oskadda som möjligt ur den utbildningsfientliga maskin som den svenska skolan är.

¨

Alla ska vi sjunga jämlikhetens lov. Från Strandgatan till Fittja. Från alldagligaste byråkrat till mest högstämda operasångerska. Från DN-krönikör till standup-charmör. Från villakvarter till ort, dag som natt, från fur till gran, i byn och på stan. Jämlikhetens självklara dygd skall leda oss vid handen, från vaggan till graven. Vi skall prisa den vart vi går och står och vi skall låta den viskas genom skägg och hår. Dess budskap skall vi föra fram, snälla som små lamm, ty ingen härinne kan väl vilja förpesta sitt sinne; att våga tänka, eller ens vagt förnimma! Att jämlikhet är bluff och båg och vansinne.

Ensam på sin ö, kan Robinson Kruse göra vad han behagar. Frågan om regler för ordningssamt uppförande – socialt samarbete – kommer helt enkelt aldrig på tal. Denna frågeställning uppstår först när en andra person, Fredag, anländer på ön. Men även då förblir det i stort sett irrelevant så länge inte resurserna är knappa.

Jag vill tala om libertarianismen och alt-högern, eller den alternativa högern. Som undertitel har jag valt: Sökande efter en libertariansk strategi för samhällsförändring.

Vi vet alla vilket öde som termen ”liberal” och ”liberalism” har gått till mötes. Det har fästs vid så många olika människor med så många olika åsikter, att det förlorat sin innebörd och blivit en tom och obestämbar etikett. Samma öde, befarar jag, hotar nu också termen ”libertarian” och ”libertarianism”, som uppfanns för att återta den begreppsmässiga precision som gick förlorad med termen ”liberal” och ”liberalism”s förfall.

Följande är del 2 av 3 i ett tal av Hans-Hermann Hoppe. I talet, som först framfördes för The Property and Freedom Society, 2014, beskriver Hoppe hur libertarianismen kan behålla båda fötterna på jorden genom att sammanfoga deduktiv teori och social realism. I översättning av Jesper Bleeke.

En läsare av Hans-Hermann Hoppes sociologiska texter upptäcker snabbt att detta är något radikalt annorlunda än det som vanligtvis kallas sociologi.  Skälet till det ligger inte så mycket i det faktum, något uppenbart och kanske ytligt, att Hoppe inte drar åt vänster, som i själva frågeställningarna och hans metodiska och resonerande sätt att besvara dem. I detta är han tämligen ensam i den libertarianska akademin, där mycket av det logiska tänkandet ägnas åt studiet av ekonomiska frågor (fria människors transaktioner och effekten statliga interventioner har på denna samvaro). Det bör nämnas att detta arbete är värdefritt och att det, således även för oss som inte är så traditionalistiskt lagda eller ens kulturkonservativa, är en rik källa till kunskap.

Vad är det egentligen som får civilisationen att fortskrida och utvecklas? Vad är det som gör att nya problem som samhället stöter på löses? Tron på att det är staten vi har att tacka är mycket utbredd, men ack så oriktig. Tack vare den fria sjukvården, vägarna, nolltoleransen mot narkotika etc. visar staten oss – sägs det – hur vi skall konsumera, hur livet skall levas och hur problemen i samhället skall lösas.

Nationalekonomi är en positiv teoribildning, en samhällsvetenskap. Men trots detta kan jag inte undvika att formulera rubriken i normativa termer. Anledningen är att entreprenörer oroväckande ofta tänker i anti-ekonomiska termer om sina företag. Detta leder i sin tur till att många nya företag går i konkurs helt i onödan.

Rickard Dahlin är något så ovanligt som en lärare med frihetlig övertygelse. Trots att han är relativt nyexaminerad lärare från den numera starkt vänstervridna lärarutbildningen vågar han gå på tvärs med de senaste pedagogiska experimenten: Det blir kateder, läsa, räkna, skriva, rättstavning, respekt, läxor, inga kepsar eller iPads, repetition och tragglande istället för diagnoser. Han bjuder på komiska anekdoter, en skrämmande titt bakom kulisserna på ideologifabriken och råd till föräldrar med barn i skolan.

Nyligen publicerades första volymen i en ny bokserie på tema österrikisk ekonomi, som ges ut av Agenda Publishing och med Per Bylund som redaktör. Det är den polske professorn Matt Machaj som tar sig an ”marknadssocialisterna” i boken Capitalism, Socialism, and Property Rights (2018).

Nu har vi äntligen fått ut kapitel tre av Rothbards ”Vad har staten gjort med våra pengar?” i sin helhet.

Att vara en svensk libertarian är att vara emot den svenska staten. Ingen organisation plågar svenskarna så mycket som svenska staten och ingenting är så viktigt som kompromisslöst motstånd mot den. Ett Sverige utan svenska staten skulle vara lugnare, vackrare och rikare. Människor skulle tjäna sitt levebröd genom att tjäna varandra, inte genom att tjuva andra.

Imorgon (23 mars) går årets österrikisk-ekonomiska höjdpunkt av stapeln: Austrian Economics Research Conference (tidigare Austrian Scholars Conference) på Misesinstitutet i Auburn, Alabama. Liksom tidigare år kommer konferensens keynotes att sändas live på nätet, men för övriga presentationer måste man vara på plats för att se/höra. Hela konferensprogrammet finns här.

Mises ska ha sagt att gränsen mellan en socialistisk ekonomi och en (hämmad) marknadsekonomi går vid handel av äganderätt till land och kapital – det vill säga omsättning av privatägt aktiekapital på en marknad, vad vi vanligtvis benämner finans- och kapitalmarknader.

De flesta genier verkar faktiskt inte förstå ekonomi. Ett exempel är den nyligen frånfallne fysikern Stephen Hawking, som – liksom så många andra – gjorde en mängd knasiga uttalanden om ekonomi. MSN/MarketWatch, t ex, citerar ett uttalande av Hawking där han begår en del väldigt enkla misstag om ekonomi. Till exempel verkar han inte förstå skillnaden mellan naturresurs (en fysisk produktionsfaktor eller tillgång) och en ekonomisk resurs (det subjektiva värdet), vilket leder honom till att dra den felaktiga slutsatsen att hamstring (hoarding), och den därav minskade tillgången på fysiska resurser, gör mänskligheten fattigare.

Staten försöker styra så gott som hela samhället. Den gör anspråk på att bestämma över alltifrån vilken nivå räntorna ska vara på till hur många stugor som tomtägare får bygga på sin mark. Eftersom moral är något av en bristvara för politiker har de svårt att komma underfund med en enda anledning till att de ska lämna folk i fred. Sådan är det väsen vi kallar staten.

Med islams utbredning i Sverige, och ökande muslimskt deltagande i svensk politik, är det naturligt att samhället anpassas till muslimska värderingar. Carl-Fredrik Klåvus har läst islams texter och historia. Han berättar om hur ideologin uppstod i Arabien och spreds till andra folk genom erövring – och vad konsekvenserna blev för de erövrades frihet.

I SVTs Agenda 4 mars diskuteras Donald Trumps senaste dumhet: ståltullar. Den svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström intervjuas om vad EU ska göra för att, först, få Trump att ändra sig och, därefter, vad man har att ”sätta emot” om tullarna blir verklighet. Liksom så ofta blir det en diskussion som helt missar själva frågeställningen.

Misslyckat försök att egga till hets mot folkgrupp slutade med trevlig diskussion om det så kallade nobelpriset i ekonomi, huruvida psykologi är relevant för nationalekonomi och 2-1 till Brexit. Per Bylund och Joakim Book gästar.

Många av de profiler, ekonomer, historiker och filosofer med band till Mises-institutet är välkända världen över tack vare det fantastiska material de producerar och publicerar online. De har bokstavligen talat öppnat en värld av resurser för libertarianer utan dess like. Några exempel är såklart Tom Woods podcast (över 1100 avsnitt nu…), Ron Pauls hemskole-kurser, Walter Blocks många underhållande böcker, Bob Murphys debatter och föreläsningar, för att inte nämna bloggen Consulting by RPM.

Dobu är namnet på en liten ö i Papa Nya Guinea med en mycket speciell religiös tradition. Den ter sig i alla fall märklig för västerlänningar av idag, även om det finns mycket som tyder på att många ursprungssamhällen delar liknande föreställningsvärldar.

Valet av mastersprogram är tyvärr väldigt begränsat om man har ett intresse för den österrikiska skolan och vill förverkliga det intresset i fortsatta studier inom nationalekonomi. Det finns några få mastersprogram runt om i världen med detta fokus, men det program jag hade hört bäst om var Jesús Huerta de Sotos program här i Spaniens huvudstad, Madrid.

Misesinstitutets fellow Ola Nevander medverkar i podden ”Jobba jobba jobba” av Elin Sobczak, i ett samtal om allt mellan himmel och jord och lite till.

Avhandlas bland annat i avsnittet: handel, libertarianism, pensionssystem och centralbanker.

Att ekonomi har med pengar att göra kan tyckas alldeles uppenbart. Men som så ofta är fallet med ekonomi så är saker och ting sällan såsom de verkar. Detta gäller även vad vi tror oss veta om ämnet ekonomi. Det handlar nämligen inte om pengar, utan om värde. Eller än mer specifikt: produktionen av värde med hjälp av knappa snarare än beständiga resurser.

Enligt Bamses vän Skalman är skatt ett slags försäkringspremie. Han är inte ensam i den föreställningen. Det finns till och med myndigheter, som Försäkringskassan, som använder ordet i sin namn. Det finns dock några väsentliga skillnader mellan riktiga försäkringsbolag och den statliga avarten.

Vår tids mest betydelsefulla politiska vägval angår inte en klassisk vänster-höger-debatt om resursfördelning eller storleken på den offentliga sektorn. Det har i stället blivit alltmer tydligt att dagens viktigaste fråga rör en konflikt där globalisering och maktcentralisering ställs mot nationalism och frihetliga tankar om decentraliserade styrelseformer. Medan demokratisk nationalism och klassisk liberalism enas i en längtan efter frivillig samverkan och närhet till ansvariga beslutsfattare, företräder anhängare av överstatliga majoritetsbeslut en auktoritär hållning till den globala statsmaktens verksamhet.