Moderaterna har hamnat i en besvärlig situation. Det finns ett antal medlemmar (outsiders) som hatar Fredrik Reinfeldt och allt hans gäng stod för. Samtidigt vill dessa medlemmar inte ta steget över till Sverigedemokraterna – trots att nästan allt de producerar i sociala medier är kritik av det egna partiet och indirekt stöd för SD. Samtidigt finns det en stor grupp socialliberala väljare som nog lika gärna kan ställa upp på Liberalernas eller Centerns program. De skulle mycket hellre samarbeta med S än med SD.

Läser en uppsats med titeln Private electronic money, fiat money and the micropayment systems och konstaterar att det håller på att uppstå en helt ny form av pengar. Det är lätt att vid första anblicken tro att den här formen av privata valutor, mikrobetalningssystem, inte är så mycket mer än de presentkort och bonussystem som utfärdas av vissa privata företag. Ta ett bonuskort på SAS, där bonuspoängen kan användas för flygresor eller tid i loungen.

Svenska Dagbladet skriver i en rubrik att “Stockholmare tjänar 1 200 kronor om dagen bara på att bo”. Tyvärr ligger artikeln bakom betalvägg, men siffran fick mig som ekonom att fundera. Är det möjligt att en stockholmare tjänat 1 200 kronor om dagen på att bara bo – alltså mer än vad många tjänar på att arbeta.

Visst är det märkligt att vissa delar av välfärden – som hemtjänsten – präglas av ett tayloristiskt synsätt där centrala datorsystem håller reda på vad medarbetarna gör, ner på minutnivå. Hur tänkte kommunerna när de började med detta? Förmodligen tänkte de bara – vi kan göra det här rent tekniskt, därför gör vi det.

Läser att kvoteringen i USA numera missgynnar kvinnor. Det är intressant, med tanke på att kvotering av olika samhällspositioner har setts som ett sätt att gynna kvinnor. Men eftersom delar av den vita manliga populationen i USA håller på att utvecklas till en ny underklass kan den mest inkvoterade gruppen på amerikanska universitet i framtiden komma att utgöras av kaukasiska män. En grupp som däremot missgynnas av kvoteringen är personer med asiatisk bakgrund.

Läser att narkotikarelaterade dödsfall i USA nu nått den skrämmande nivån av 55 000 personer årligen. Man kan verkligen tala om en epidemi, som bara överträffas av länder på en betydligt lägre utvecklingsnivå. Jämför med Portugal, där dödsfallen i förhållande till befolkningen bara är en tiondel så höga. Fler människor dör varje år i kriget mot narkotikan än i hela Vietnamkriget.

Socialdemokraterna har blivit av med två ministrar. Partiet har plågats av den allvarligaste säkerhetsskandalen sedan Stig Bergling. Och partiet går upp 1,4 procent!

USA:s finansdepartement har en intressant sida där man kan följa utvecklingen för avkastningskurvan (yield curve) över tid. Där ser vi att avkastningskurvan 2007 låg på fem procent över hela tidsspannet från en månad till 30 år. I dag ser det väldigt annorlunda ut. Avkastningskurvan ligger på en procent vid en månad för att stiga till tre procent vid 30 år.

Från att ha hyllat Hugo Chavez som de förtrycktas befriare börjar vänstern nu dra öronen åt sig. Vänstertidskriften ETC ifrågasätter om man alls kan kalla Venezuela för socialistiskt längre. En viktig skillnad mellan Allendes Chile och Maduros Venezuela är exempelvis att USA inte har bojkottat det senare landet. Och eftersom USA bara stödjer fascistiska diktaturer talar detta för att Venezuela faktiskt är ett exempel på fascism och inte på misslyckad socialism.

Äntligen är det tillåtet att filma med drönare. Frågan är om det fortsatt kommer att vara tillåtet? Det är ganska lätt att kränka andra människors integritet genom att filma från drönare och någon eller några kommer säkert att testa gränserna. Trots att jag är ett särintresse i detta fall måste jag konstatera att det kan behövas lagstiftning. Att filma från en drönare är inte riktigt samma sak som att ta bilder med en mobilkamera.

Blir nästan full i skratt när jag tar del av indignerade röster om att Socialdepartementet inte har koll på Försäkringskassans IT-system. För böfvelen, inte ens Försäkringskassan har koll på Försäkringskassans IT-system. Detta har bevisats vid ett flertal tillfällen, bland annat under introduktionen av SAP för några år sedan.

Läser om Hugh Everett, som var tvungen att skriva om sin doktorsavhandling därför att dåtidens forskaretablissemang hade svårt att acceptera konsekvenserna av kvantmekaniken. Han gick sedermera vidare till att utveckla kärnvapen och söp så småningom ihjäl sig.

Efter Stefan Löfvens regeringsombildning har försvarsminister Peter Hultqvist hamnat i ett märkligt tillstånd där det är oklart om han har riksdagens förtroende. Innan regeringsombildningen framgick tydligt att han inte hade det. Nu har det emellertid uppstått en situation där det är oklart om han har riksdagens förtroende eller inte.

Man kan fundera på om Alliansen har tänkt igenom alla spelteoretiska möjligheter om regeringen Löfven avgår. En möjlighet är att regeringen avgår och informellt utfäster sig att lägga ner sina röster när riksdagen ska rösta om Anna Kinberg Batra som statsminister. När det kritiska ögonblicket är inne väljer S dock att rösta emot Alliansregeringen – det går säkert att hitta något svepskäl för att svika löftet om att lägga ner rösterna.

Rekommenderar den här artikeln på SvT. Den befriar säkert somliga från illusionen om att deras information är säker. Som Försvarets radioanstalt (FRA) noterar tar det mellan en timme och några dagar för en angripare att ta sig in. FRA konstaterar också att de *aldrig* misslyckas med att ta sig in när de försöker.

Det glädjer mig att datasäkerhetsfrågor äntligen tycks stå i centrum för debatten i Sverige. Kanske är det sommartorkan? Eller också har medierna och några andra förstått att datorsäkerhet faktiskt är en viktig fråga.

Läser i SvD om Usman Asif som riskerar utvisning för att han tagit ut för lite semester. Han tillhör den stora grupp programmerare som utgör nyckelkompetens för ett Sverige som missade mikrodatorrevolutionen på 70-talet. Den som undrar varför Sverige försatt denna nyckelperiod i IT-revolutionen kan med fördel läsa Anders Bornefalks betraktelse om vad svenska marginalskatter ställde till med.

EU har långt gångna planer på att införa en skatt på finansiella transaktioner. Men nu verkar det som om förespråkarna har fått kalla fötter. Storbritanniens utträde ur EU öppnar en möjlighet för Frankrike och Tyskland att locka finansiella företag till unionen. Det som kan få dem att tveka är hotet om att EU kommer att införa en finansskatt – en skatt som de rimligen slipper om de stannar i Storbritannien.

Rikspolischefen Dan Eliasson kräver ökade möjligheter till avlyssning för att avslöja terrorister. Själv är jag tveksam till om man kommer särskilt långt med detta. Däremot tror jag att ökad avlyssning av makthavare kan ge en hel del.

Råttorna laddar för en sensommarfest i Stockholm. Samtidigt kräver den rödgröna majoritetens miljöborgarråd att entreprenören Reno Norden ska lösa problemet med de strejkande sopåkarna. Annars kommer de rödgröna att anlita en annan entreprenör.

“Idag tar det flera månader för varje sophämtare att lära sig ett slags manuellt system för att klara av sin rutt på ett effektivt sätt.”

Det är förklaringen till att de styrande politikerna vill märka upp nycklarna så att även en otränad sopåkare kan klara av att hitta rätt nyckel till rätt soprum. Den som inte tror att konkurrens har betydelse för effektiviteten i olika verksamheter bör läsa meningen ovan en gång till.

Mellan 1980 och 2010 ökade antalet svenskar som bor i tätortsnära glesbygd med 700 000 personer (enligt IVA-rapporten “Framtidens goda stad” från 2017). Trenden är fortsatt att den tätortsnära befolkningen stiger – inflyttningen till de stora städerna upphörde däremot i stor utsträckning redan 1980.

Den som betraktar extremhögern som det största hotet mot demokratin i Europa bör nog studera det som händer i Hamburg.  Det är extremvänstern som klarar av att mobilisera tillräckligt stora skaror för att skapa ett tillstånd som kan liknas vid inbördeskrig. Extremhögern är farlig, men kärntrupperna utgörs av en mycket begränsad skara.

Daniel Suhonen och Elisabeth Lindberg från tankesmedjan Katalys lyckas skriva en hel debattartikel om orättvisor i pensionssystemet – utan att nämna att den största orättvisan är att garantipensionen endast betalas ut till låginkomsttagare. Att låginkomsttagarna lever något kortare och därmed får ut något mindre pension är i det perspektivet en marginell orättvisa.

Jan Björklund talade om klassresor i sitt tal. Kommer osökt att tänka på att giniindex uppgår till 0,4 i USA. Detta är visserligen mindre än i vissa latinamerikanska länder som kan ha upp till 0,6. Men det är samtidigt betydligt mer än Sveriges 0,3.

Giniindex får man genom att rada upp ett lands medborgare efter disponibel inkomst i ett diagram som är normerat från noll till ett på både X-axeln och Y-axeln. På X-axeln har man alltså antalet invånare och på Y-axeln har man deras ackumulerade inkomster upp till person X.

Mats Knutsson menar i en kommentar till Novus senaste opinionsmätning att Sverigedemokraternas framgångar är en mardröm för Socialdemokraterna. Den analysen utgår från att S har som ambition att vara det stora arbetarpartiet. Frågan är om man har det? Partiet har redan tagit steg bort från arbetarklassen och är i dag mer av ett medelklassparti.

Den här rubriken är ett klickbete. Som ni vet varnar jag sedan några år regelbundet mina läsare för att investera i bostäder och det skrivs en hel del alarmistiskt om den kommande fastighetskraschen. Den svenska bostadsmarknaden är en av världens mest övervärderade och det ter sig sannolikt att en korrigering inträffar inom kort.

En bloggkommentar fick mig att fundera över en av alla dessa sanningar som vi matas med – att de enkla jobben blir allt färre. Är det så? För att analysera frågan bör man kanske först fundera över vad ett enkelt jobb är. Jag skulle definiera det som ett jobb där det är svårt att begå misstag som vållar stora kostnader för arbetsgivaren.

Fem partiledare har en negativ förtroendebalans som understiger -50. Fyra, om man räknar Miljöpartiets två språkrör som en. Det känns som om vi har en unik situation i svensk politik – där partierna som sådana åtnjuter avsevärt större förtroende än partiledarna

Det var inte länge sedan vi hade helylle-Reinfeldt, trevliga Hägglund och mediefenomenet Wetterstrand. Hur kunde det gå så här?

Läser att en databas med känslig information om 200 miljoner amerikanska väljare har varit exponerad på nätet. Hur känslig? Tja, det verkar bara vara sånt som går att ta reda på genom öppna och kommersiella källor. Men lägger man ihop ett och ett kan summan ofta bli tre.