Skrev för ett år sedan om regeringens mest korkade skattehöjning. I höstas blev den inte av, eftersom Alliansens budget vann. Men nu återkommer den. “Särskild löneskatt införs på ersättningar för arbete till personer som vid årets ingång har fyllt 65 år samt inkomst av aktiv näringsverksamhet för personer som vid årets ingång har fyllt 65 år samt för personer som inte har fyllt 65 år men under hela året har uppburit hel allmän ålderspension. Skatten bestäms till 6,15 procent. Ett förslag om särskild löneskatt för äldre med 5,6 procent fanns med i budgetpropositionen för 2015. Förslaget beräknas öka skatteintäkterna med 1,77 miljarder kronor 2016.”

Centerpartiet gör mycket rätt och får belöning för det i opinionen. Annie Lööf åtnjuter störst förtroende bland partiledarna. Men helt plötsligt kommer det ogenomtänkta förslag. Som att ungdomar ska kunna låna med lägre kontantinsats. Exakt vilket problem har partiet tänkt sig lösa med det förslaget? Att allt fler unga fastnar i skuldfällan? Att unga behöver flexibla lösningar, eftersom de ofta flyttar? Att fel personer köper bostadsrätt och fel personer sitter i hyresrätter i innerstaden?

Den här debatten om Julia Caesar är intressant i sig. Men ännu roligare är det att Expressen det senaste dygnet verkar har avpublicerat en krönika av Ulf Nilsson där krönikören skriver följande i en artikel med rubriken: “Sverige är på väg åt helvete”. Ursäkta språkbruket, men den har faktiskt den rubriken. “Allt detta skriver ‘Julia Caesar’, en kvinnlig journalist (eller är det en man?) som valt pseudonym av säkerhetsskäl. Ja: säkerhetsskäl, risken att bli attackerad, kanske mördad. För den som sysslar med frågor av det här slaget är Sverige ett farligt land – lite ofattbart för oss som visserligen växte upp under knappa förhållanden, men ändå i något som på många sätt var en idyll.”

Johan Norberg skriver i en krönika om The Economist om invandringskritikernas förmåga att ignorera fakta. Den som följt debatten en längre tid kan inte förneka att han har rätt. Och det är förstås därför som många tar illa vid sig, inte bara Ivar Arpi som är apostroferad i krönikan. För några blogginlägg sedan skrev jag om “ignoranscirkeln”, utan att peka ut någon eller några debattörer med namn. När Johan Norberg påpekar samma sak blir folk mer upprörda än när jag gör det – förmodligen därför att Johan Norberg har större genomslag.

Den kinesiska ledningen har precis bevisat att den är livsfarlig. I stället för att ta lärdom av det senaste årets börsbubbla försöker den hitta syndabockar bland journalister. Det här är en signal till utländska investerare att dra sig ur marknaden i tid. Ingen vet vad som nu kan komma. Ett nytt Venezuela i kollosalformat? Insikten om att det faktiskt går att förstöra ett lands ekonomi genom politiska beslut borde väcka oro eller panik på världens aktiebörser. Själv tycker jag det är oväntat lugnt med tanke på vad som skulle kunna hända.

Nu har regeringen presenterat sin satsning på skolan – 2,3 miljarder. Det låter som mycket pengar, men skolan kostar redan 170 miljarder. Satsningen är alltså 1,3 procent av de pengar som redan går till skolan – med andra ord inte ens kompensation för inflationen. Vänta tills regeringen slår på stora trumman för de två stora satsningarna – migration och sjukskrivningar. Har tidigare skrivit om att dessa områden kommer att få 37,5 miljarder i permanent nivåhöjning mellan 2014 och 2018. Även om man delar upp satningen på fyra år – med 9,4 miljarder per år – är det den överlägset största satsningen i budgeten, samtliga år.

Dagens Nyheter skriver i dag om Datalagringsdirektivet och den information som lagras i enorma databaser. Informationen gör det möjligt att detaljkartlägga varje medborgares liv – var man tillbringar sin dygnsvila och vilka personer som man umgås med. Det är ganska långt från Saurons allseende öga, som Ivar Arpi i en sällsynt träffande liknelse i artikeln “Det behövs mer datalagring” jämförde direktivet med. Men datalagringen är långt mer effektiv än Saurons öga. Här har vi positionsangivelser på några meter när.

Remarkabla siffror i Novus senaste förtroendemätning. Nu leder Annie Lööf ligan – före Stefan Löfven. Det hade man inte kunnat tro när debatten om Centerpartiets idéprogram rasade som värst. En annan skräll är att Jimmie Åkesson åtnjuter lika stort förtroende som moderaternas partiledare. Det hade man inte heller kunnat tro. Kan vi tolka siffrorna som att parti har mindre betydelse än personlighet i dag? Att partiernas varumärken blir allt mindre värda? Att väljarna faktiskt svarar på frågan som ställs?

Läser på Cato.org om den globala uppvärmningen och klimatmodellerna. Det tycks som om modellerna stämmer allt sämre med verkligheten. Visserligen blir det varmare, men inte alls i samma takt som modellerna förutser. Och även om det är koldioxiden som ligger bakom kastar observationerna tvivel på de alarmistiska prognoserna om drastiska temperaturhöjningar de närmaste hundra åren. Med en tredmässig ökning på 0,2 grader per decennium blir den globala höjningen två grader på hundra år. Är det ett stort problem? Tja, det beror väl på vad som händer.

Edward Snowden gjorde människor medvetna om att staten faktiskt spionerar på dem. I sitt andra uppsåt – att åstadkomma förändring i detta avseende – har han misslyckats. Oron för att vara övervakad är begränsad och många påpekar – helt korrekt – att vi själva utsätter oss för risker för att bli övervakade av andra än staten. Men i en mening har han varit desto mer framgångsrik. Vetskapen om att Storebror lyssnar, och att Lillebror också gör det, har ökat medvetenheten om vår sårbarhet på nätet.

Diskussionen om kostnaderna för flyktingmottagandet är i bästa fall framgentarisk, i värsta fall osaklig och infekterad. Försöken att få vettiga svar på ens de enklaste av frågor ter sig fruktlösa. Så det är dags att reda ut några saker. För det första, vad är en samhällsekonomisk kalkyl? Jo, en samhällsekonomisk kalkyl är en beräkning av värdet av det som produceras och konsumeras i ett land. Oftast handlar det om ett enskilt land, men i vissa fall tas hela världen med. Jag kommer här att utgå från nationen Sverige.

I går sköts två amerikanska journalister brutalt ner mitt i direktsändning. Inte nog med det – mördaren filmar själv händelsen och lägger upp den på både Facebook och Twitter. Gärningsmannen Bryce Williams var uppenbarligen inte psykiskt stabil. Själv anger han antirasistiska motiv till dådet. “Jeff Marks, WDBJ’s general manager, told The Washington Post that soon after Flanagan was hired, he ‘gathered a reputation as someone who was difficult to work with. …’ He was sort of looking out for people to say things that he could take offense to. […]”

Kina lanserar nu en kampanj för att hindra utförsel av pengar ur landet. Snart blir det en kampanj för att förhindra utförsel av människor. Sedan en förbättrad mur – dom har ju redan en. De kinesiska ledarna verkar ha skitit i det blå skåpet och orsaken är att de – trots allt – inte förstår något om ekonomi. Ambitionen att styra börskurserna på en aktiemarknad som gått upp 200 procent på ett år var manövern som fick resten av världen förstå att kvasikommunisterna är galningar.

Läser att Folkpartiet överväger att byta namn. Några av de förslag som cirkulerar är “Liberalerna” och “Liberala Samlingspartiet”. Själv tror jag det vore riskabelt. För tänk om folkpartisterna sedan kommer på att de måste förnya sig en gång till – vad ska de då kalla sig? “Nya Liberalerna” är ärligt talat inget bra alternativ, då partiet är allt annat än liberalt – och sannerligen inte nyliberalt. Och “Samlingspartiet”? Hur stor måste en grupp vara för att få kalla sig “samling”?

Nu öppnar sig en unik möjlighet för mina läsare. Har lagt till en knapp i högerspalten där de som vill kan donera till Den hälsosamme ekonomisten. Om ni tror att incitament har betydelse – och det utgår jag från att mina läsare gör – kan en större eller mindre donation leda till mer genomtänkta, fler eller kanske längre inlägg.

Jobbavdraget var en genial konstruktion. I stället för att sänka de generösa bidragen – höga ersättningar var ju det egentliga problemet – införde Alliansen ett skatteavdrag som fick samma effekt som att sänka bidragen. Jobbavdraget förändrade den relativa ersättningen mellan att arbeta och att leva på bidrag. Därmed kunde man få samma effekt som en bidragssänkning skulle ha gett, men utan att göra någon sänkning.

Den 20 september är det val i Grekland igen. Det är en påtagligt försvagad regering som möter väljarna och för första gången finns den en opposition som förespråkar euroutträde. Utbrytarpartiet “Populär Enhet” samlar enligt en ny opinionsmätning åtta procent av rösterna. Samtidigt har det ursprungliga Syriza 28 procent och Ny Demokrati 25 procent. Det stora problemet för Syriza är att räddningspaketet bygger på helt orealistiska förutsättningar. Massiva skattehöjningar, rekapitalisering av banker i stället för omstrukturering och privatiseringar ämnade att dra in pengar, snarare än att effektivisera ekonomin, är en kombination som inte kan fungera.

Dick Erixon skriver om historien som hade allt – terrorism, hjältar och ett lyckligt slut. Med svenska medier tycks ha missat den totalt, vilket visar att de traditionella medierna är på väg ut. Själv var jag på seminarium och följde inte nyheterna så noga, men till skillnad från de svenska tidningsläsarna skulle jag inte ha missat historien då jag bland annat har Twitter och Bubb.la. Där är nyhetsvärderingen mer rimlig, även om man ofta måste läsa på engelska.

Slås av att migrationen från syd till nord betraktas som något slags naturkatastrof. Men är det så konstigt att människor flyttar från länder som fungerar illa till länder som fungerar bättre? Är inte detta i själva verket en naturlig del av den institutionella konkurrensen mellan olika samhällssystem? Ibland möts man av invändningen att en läkare i Sudan gör större nytta i hemlandet än som spärrvakt i Stockholms tunnelbana.

Noterar att Sverigedemokraterna är störst bland arbetare. Och det är fortfarande så att utbildning är den viktigaste förklaringsfaktorn till att väljare röstar SD. När jag gjorde en regressionsanalys för en tid sedan visade det sig att en antalet flyktingar som placeras i en kommun saknar betydelse för väljarstödet om man samtidigt tar hänsyn till hur många i kommunen som har gymnasial och eftergymnasial utbildning.

Har ägnat dagen åt Frihetsfrontens sommarseminarium och lyssnat på Jan Jörnmark, Jim Turney, Lena Andersson och Hanif Bali. Mycket intressanta föredrag som vanligt. Fått höra om övergivna platser, libertarianism, postkolonialism och politiskt spel. Missade dessvärre Nima Sanandaji och Henrik Sundbom på fredagen. Och i morgon väntar Susanne Tempelhof.

Skrev för en tid sedan på SvT Debatt att Grekland borde övergå till bitcoin. Nu verkar det som om mitt förslag är på väg att förverkligas. Åtminstone för transaktioner över gränserna. BTCGreece kommer att installera över 1 000 bitcoinautomater i Grekland för privatpersoner som behöver föra över valuta till utlandet eller i annat syfte. Euron fungerar ju inte längre som betalningsmedel, eftersom den inte går att använda för internationella transaktioner. Det går heller inte att ta ut särskilt stora mängder kontanter.

Metro publicerade i morse en mätning från Yougov som visar att Sverigedemokraterna är det största riksdagspartiet. Mätningen har gjorts med hjälp av en självrekyterad panel – en metod som döms ut av somliga, medan andra tror att mätningen speglar en pågående trend. Nu är det julafton för statistiker som jag själv. Vad säger den här mätningen, om något? Låt mig först konstatera att ingen opinionsmätning i dag är fri från bias, systematiska skevheter i urvalet.

I dag släpptes listan över användare av tjänsten Ashley Madison (AM) på nätet. För den som inte känner till det är AM ett slags datingsite för otrogna. Redan tidigare har det avslöjats att tjänsten i stor utsträckning bygger på bluffkonton och att endast 5-10 procent av de registrerade användarna är kvinnor. Jag tänker inte länka till några uppgifter här, men av de cirka 18 000 användarna i Sverige är kanske 2 000 seriösa och av dessa är nog hälften identifierbara.

Politism tycks inte vara någon lysande affär. Tror jag vet varför, trots att jag inte har inte varit inne på sidan särskilt mycket. Eller just därför. Tycker inte att den innehåller något intressant. Hade det varit en bra affärsidé tror jag att man hade kunnat låta projektet växa organiskt. Problemet med att hitta vinnare på webben är inte brist på kapital, utan att konkurrensen är så förbaskat hård. Begåvade texter går inte att köpa för pengar – för den som skriver bra gör det hellre under eget varumärke, då i så fall får behålla intäkterna själva.

Svenska Dagbladet skriver i dag om de svenska IT-företagen och hur de undviker att betala skatt på sina inkomster: Svenska it-undret glädjer inte skattmasen. Dessutom, påpekar SvD, har bolagen ofta fått statligt stöd: “Framgångssagan om dagens snabbt växande it-företag inleds ofta med statliga insatser på it-området. Datorsubventioner och satsningar på bredband på 90-talet är typiska förklaringar till varför så många svenska teknikbolag i dag når globala framgångar.” Det finns en stark moralisk underton i artikeln. IT-företagen undviker skatt och får dessutom subventioner av staten.

Många blir upprörda när enskilda individer diskrimineras på grund av ras, kön eller sexuell läggning. När homosexuella inte får lämna blod eller när romer placeras i ett polisregister eller när polisen stoppar personer med utrikiskt utseende i tunnelbanan för att kontrollera deras ID. Dom som protesterar över dessa “profileringar” har missat den stora förändringen som informationssamhället för med sig – möjligheten att använda sig av bakgrundsinformation som ras, kön eller sexuell läggning för att förutse människors handlingar.

Är en stor tillskyndare av amorteringskrav och en avveckling av ränteavdragen. Tycker att Finansinspektionen, Riksbanken och Riksgälden har helt rätt i sin analys. Men sedan uppkommer frågan – borde den här debattartikeln ha skrivits? Min personliga uppfattning är NEJ. Myndigheterna är visserligen självständiga under regeringen – Sverige har regler som förhindrar ministerstyre. Men dessa regler syftar till att bevara regeringens integritet och förhindra egenmäktigt förfarande av ministrar, inte att – som många tror – förhindra politiskt inflytande över myndigheterna.

Många glädjs säkert åt Stefan Löfvens besked i sitt sommartal i dag om att kampen mot arbetslösheten har vunnits: “Det är ingen brist på jobb, det är brist på rätt utbildning. Kan vi komma tillrätta med detta problem att hitta rätt utbildad personal, så kan vi nå EU:s lägsta arbetslöshet.” Ingen massarbetslöshet, alltså. Och massarbetslösheten var ju det problem som Löfven inför valet lovade att lösa.

Rekommenderar Tove Lifvendahls ledare om Alice Teodourescou. Den handlar om vänsterns självpåtagna ledarskap för “utsatta grupper”. Utsatt kan man vara om man tillhör någon minoritet – vilket man i regel gör om man inte är en vit, högerhänt, medelålders, heterosexuell man (VHMHM). Tillhör man den senare gruppen – som enligt min mening är den allra mest utsatta – får man också vara vänster. Men i så fall måste man överkompensera genom att bli hata sig själv mer än alla andra hatar en.