Hur får man andra människor att känna förtroende för ens agerande? Själv skulle jag hävda att principer har en grundläggande betydelse för att skapa förtroende. Att agera i enlighet med principer skapar en förutsägbarhet som gör att omvärlden vet vad den ska förvänta sig. Låt oss ta ett exempel. Någon går till val på att hålla Sveriges gränser öppna. Denna någon anklagar alla som vill stänga Öresundsbron – av vilket skäl det än må vara – för att vara rasister. Någon vinner valet. Någon fortsätter att anklaga någon annan för att vara rasist. Men sedan – plötsligt – bestämmer sig någon för att stänga Öresundsbron. För att, som man säger, Sverige är fullt.

Delningsekonomin är en del av en digital revolution som omfattar många delar. Ratiokollegorna Christoffer Laurell och Christian Sandström skriver i dag om den nya tekniken som utmanar befintliga strukturer. Rent tekniskt är det inget avancerat – digital teknik gör det möjligt att ge omedelbar feedback. En kund hos ett hotell kan omedelbart ta del av nästan alla tidigare kunders erfarenheter och därför dra slutsatser om hur väl hotellet fungerar. Kan vara värt att påpeka att delningsekonomin också innebär att ekonomiska aktörer frivilligt ger upp lite av sin integritet när de bjuder in tidigare kunder att lämna omdömen. Detta behöver inte vara fel, men jag tror det i dag är svårt att förstå riktigt hur transparent samhället kommer att vara i framtiden.

Läser i Washington Post om ett antal bokhandlare och regimkritiker som uppenbarligen blivit kidnappade av den kinesiska regimen. Det är ett oroväckande tecken på att yttrandefriheten är på väg att inskränkas – ja den yttrandefrihet som vi i väst tar för given. Det började med Muhammedkarikatyrerna. Det kanske första exemplet på att vi faktiskt inte kan säga vad som helst längre. Men det kan bli värre. En dag kanske vi inte längre kan säga vår mening om mäktiga diktaturstater som Ryssland eller Kina.

I september sade miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin följande till Expressen-TV: “Jag hoppas att vi kan samla Sverige bakom en tydlig agenda för det som krävs för ett EU som tar ansvar för den här flyktingkrisen, där vi inte fortsätter att stänga ute människor som flyr från krig och förföljelser.” Vice statsminster Åsa Romson uttryckte sig på följande sätt i sitt sensommartal. “Där gick små barn, en liten pojke i alldeles för stora gummistövlar och andra, som inte hade några skor alls. Utmattade travade de på så gott de kunde. […]”

I morgon börjar gränskontrollerna tillämpas på allvar mellan Malmö och Köpenhamn. En tågresa som tidigare tog 35 minuter kommer nu att ta en timme och tjugo minuter. Att pendla mellan städerna blir svårt – kontrollerna kommer antagligen att på ett effektivt sätt stoppa pendlare. Flyktingarna tar sig nog över på något annat sätt – de har klarat värre utmaningar på vägen till Sverige. Förmodligen är det bara en tidsfråga innan flyktingssmugglare etablerar sig – precis som de smugglare som hjälper flyktingarna att ta sig från Turkiet till Grekland.

Tar del av en del nya siffror från EU-kommissionen om småföretag och offentlig upphandling. Vi som följer utvecklingen har ju tidigare noterat tendensen till centraliserad upphandling. Sverige har ändå under många år legat i mitten av statistiken – vi missgynnar våra små- och medelstora företag ungefär lika mycket som alla andra länder. Men något verkar ha skett de senaste åren. Enligt EU-kommissionens senaste statistik utmärker vi oss nu genom att ha lägst andel småföretag som vinner upphandlingar – sett till kontraktsvärdet. När det gäller upphandlingar över gränsvärdet, sådana som måste annonseras, delar vi sistaplatsen med Portugal.

För några veckor sedan presenterade Konjunkturinstitutet sin prognos för tillväxt, inflation och räntor. Jag roade mig med att genomföra en liten räkneövning och simulerade hur bostadspriserna skulle utvecklas för att ränteutgifterna ska vara konstanta för ett hushåll som lånat fyra miljoner kronor givet att ränteavdraget avvecklas på fyra år och att tioårsräntan följer KI:s prognos. […] Kalkylen visar att bostadspriserna skulle behöva sjunka med 75 procent.

De som fortfarande har en naiv syn på hur rättsväsendet fungerar borde ta en titt på hur svenska domstolar agerat i fildelningsmål och de absurda skadestånd som utdömts när privatpersoner delat filmer som ingen annars hade tittat på. Men ingenstans når vansinnet sådana proportioner som i USA. Och det intressanta är att den praxis när det gäller skadestånd som tidigare gällde fildelare nu börjar tillämpas även i uppgörelser mellan större företag.

Nog för att EU förtjänar en hel del kritik. Mantrat “… an ever closer union” har gjort omfattande skada, liksom införandet av euron. Men ändå – det skulle vara en stor olycka om hela samarbetet havererade. Europa står inför stora geopolitiska utmaningar som kan bli svåra att möta om inte EU står någorlunda enat. Vi kan tänka oss ett scenario där demografiska utmaningar och tilltagande korruption förgiftar vår del av världen – lite på samma sätt som välfärdsstaten Uruguay föll sönder.

I frågan om kvotering av föräldraförsäkringen vill jag helst agera som Clint Eastwood i filmen “För en handfull dollar”. Man vill hela tiden hjälpa den svagare sidan så att den kan ställa till med maximalt med problem för den starkare sidan. Tänker då på kampen mellan de kvoteringsliberalerna och de kärnfamiljskonservativa. För båda grupperna har synpunkter på hur andra människor ska leva sina liv, vad som är “rätt”, och är mer intresserade av att andra beter sig som dom vill än att människor får frihet att styra över sina egna liv.

Det här med att utfallet för migranter är så oerhört annorlunda i Sverige än i andra jämförbara länder är något som man hört upprepas – ofta med slutsatsen att detta beror på en hårt reglerad arbetsmarknad i Sverige. Men alla “etablerade sanningar” bör granskas kritisk. Och vi bör till att börja med konstatera att Sverige inte är det enda land som har en hårt reglerad arbetsmarknad. I medelhavsländerna är arbetsrätten väldigt strikt – mer strikt än i Sverige i vissa avseenden.

Enligt vissa nationalekonomer är det inte så mycket de faktiska inkomsterna som gör dig lycklig, utan vilken rang i den sociala hierarkin som inkomsten räcker till. Fred Hirsch skrev om detta i boken “Social Limits to Growth” från 1976. Och en svensk medelinkomst räcker för att tillhöra de en procenten rikaste i Afghanistan, medan samma inkomst bara räcker till att precis hamna över snittinkomsten här. Men det slår mig att något måste vara fel med den teorin. För om den sociala positionen är det viktigaste skulle alla svenskar flytta till Afghanistan.

Generellt sett ska man undvika bredbandsleverantörer som manipulerar trafiken. Regeringen i Tunisien använde den tekniken för att kartlägga regimmotståndare. Men även när man surfar med ett företag som Vodafone kan man råka ut för den här sortens manipulationer.

Demokrati bör kanske inte så mycket ses som ett sätt att låta folket styra – för det går inte – utan för att begränsa maktmissbruk och korruption. Har vi den synen på demokratin i stället för den traditionella inser vi också att vi bör vara försiktiga med att ge makthavare privilegier i förhållande till folket och generösa med att ge folket privilegier i förhållande till makthavarna.

Öresundsrevolutionen är namnet på en Facebooksida som snabbt samlat mer än 9 000 anhängare. Men potentialen är givetvis betydligt större än så – med en halv miljon arga pendlare är det här bara början. För när politikerna ställer till med något som berör människors vardag trängs alla andra frågor tillbaka. Den nordiska passunionen infördes genom ett riksdagsbeslut år 1954, så det är till skillnad från Schengen ingen nymodighet. Och till skillnad från Schengen – som vi ärligt talat både kan ha och mista – är passunionen av oerhört stor vikt för nordiska medborgare.

Den här artikeln om en muslim som vägrats inresa i USA illustrerar på ett intressant sätt effekterna av övervakningssamhället. Ingen vet varför Muhammad Mahmood egentligen vägrades inresa i USA, men det finns ett antal indicier.

Tillhörde i december förra året en av de varmaste förespråkarna för Decemberöverenskommelsen. Skälet var enkelt – den gjorde det möjligt för Alliansen att bedriva en kraftfull oppositionspolitik. Men redan vid denna tidpunkt fanns starka krafter som ville att de borgerliga partierna hellre skulle samverka med Sverigedemokraterna för att ta över makten.

Åsa Romson med flera kritiserar i Aftonbladet EU för att unionen är på väg att godkänna färg som tillverkas av ett kanadensiskt företag. Problemet är att färgen innehåller bly. Och, ja. Det är säkert önskvärt att undvika bly i färg. Men är den bästa lösningen att helt förbjuda bly?

Blir besviken när jag tar del av flödet i sociala medier från borgerliga tyckare som tidigare alltid försvarat öppenhet och tolerans, men som nu mest verkar dela halvt eller helt främlingsfientliga alster på Twitter och Facebook. De fyra friheterna handlar om frihet för varor, tjänster, människor och kapital. Man kan säkert välja bort en eller annan frihet, men då är man inte liberal. Detta alldeles oavsett om man ursäktar det med att vi har en välfärdsstat eller att vi riskerar kulturella krockar eller att främlingarnas gener inte passar in i det svenska genomet.

Läs gärna al Jazeeras reportage om “terroristen” Moder Mohanna Magid som först anklagades för att vara terrorist av svenska myndigheter, sedan friades från anklagelserna och därefter anordnade en fest för hela Boliden. En riktig solskenshistoria om hur integrationen av nyanlända kan förbättras.

Men just den här modellen för integration förutsätter förstås medverkan av SÄPO och det är tveksamt om terroristanklagelserna i längden kommer att tas på allvar när det visar sig att “terroristerna” är oskyldiga. Så vi får nog se det som ett enstaka lyckat exempel och inte en generell modell.

Kaoset på Öresundsbron visar med all tydlighet att man ska tänka igenom åtgärder innan de genomförs. För det första – hindrar gränskontrollerna någon som verkligen vill ta sig till Sverige från att göra det? För det andra – är de ekonomiska effekterna av kontrollerna acceptabla? För det tredje – är det så många människor som kommer till Sverige i januari att kontrollerna fyller någon funktion? Det absurda med alltihop – det handlar om åtgärder som ska hindra människor att utöva sin lagstadgade rätt att söka asyl. Vi vill bevara asylrätten, alltså måste vi hindra dom som skulle tänkas söka asyl från att ta sig till vårt land.

Det slår mig hur många stora samhällsproblem som regeringen Löfven redan har lyckats lösa. Som det här med Miljöpartiet. Mp har varit en sten i skon för arbetarrörelsen ända sedan partiet kom in i riksdagen. Medan Vänsterpartiet uppfattas som en pålitlig partner till vänster har Miljöpartiet alltid varit ett oberäkneligt hot mot svensk basindustri. Löfven gör tvärtemot många S-ledare före honom – han tar in partiet i regeringen. Och vips tvingas Åsa Romson och Gustav Fridolin ta ansvar.

Antag att Jämtland styrts av en envålshärskare av typ Mugabe – med ungefär samma typ av politik. Antag att Sverige inte heller hade för avsikt att invadera Jämtland och avsätta landets envåldshärskare. Givet dessa förutsättningar, är den optimala lösningen för Sverige att helt stoppa migrationen från Jämtland? Det går att argumentera för att så skulle vara fallet. På kort sikt skulle 127 000 fattiga och lågutbildade jämtlänningar annars flytta till Sverige. De skulle ha svårt att få jobb, eftersom de inte talar vårt språk.

Diskussionen om huruvida de ekonomiska incitament som möter läkemedelsföretagen leder till att “rätt” läkemedel utvecklas pågår och har pågått en längre tid. Trots att utvecklingen av läkemedel finansieras av det offentliga är det högst osäkert om skattebetalarna får ut mesta möjliga av de pengar som läggs ner. En alternativ modell för finansiering av läkemedel skulle i teorin kunna ge mer valuta för pengarna. Dock är det osannolikt att världens alla nationer skulle kunna komma överens om en lämplig modell.

Det ser ut som om uppstickaren Podemos blir större än socialisterna (PSOE). Och det lär skaka om – för PSOE och Partido Popular har dominerat spansk politik helt sedan Francos död. Även det andra uppstickarpartiet, Ciadudanos, gör ett bra val. PP blir visserligen störst, men vänsterdominansen är annars total. Med andra ord ett högst intressant val, som i någon mån påminner om Syrizas seger i Grekland. Och det är inte heller rätt läge för PP att förlora – med tanke på att ekonomin är på väg att förbättras i snabb takt.

Av och till funderar jag över hur människor som köper bostad i dag tänker. Vilka räntor räknar dom med och har de beredskap för ränteförändringar på några års sikt? I mitt jobb tar jag del av ränteprognoser – inte så mycket för boräntorna, utan mer för statslåneräntorna. Och när jag ser prognosen för 2020 gällande tioårsräntan – på 4,5 procent – känner jag att det här nog bör översättas så att vanliga husköpare förstår vad det innebär.

Nej, inte verkar Japan och Sydkorea ta någon notis om ett högst symboliskt klimatavtal i Paris. Politikerna kan komma överens, men till slut är det marknaden som styr. Med dagens låga oljepriser och ökande utbud av olja och gas från shalebrytning USA kommer koldioxidutsläppen inte att sjunka. Inte för att koldioxidutsläpp oroar mig – då finns det annat att vara orolig för – men hyckleriet har nått historiska proportioner. Om nu utsläppen minskar kommer dom att göra det trots politikerna – inte på grund av.

Är övertygad om att Stefan Löfven med glädje skulle skicka JAS-gripen för att bekämpa Daesh. Särskilt som fransmännen speciellt efterfrågat sådan hjälp från Sverige. Men han visar nu god vilja genom att gå Miljöpartiet till mötes. Detta parti är som bekant motståndare till JAS och vill för död och pina inte att projektet blir framgångsrikt. Så nu går Löfven partiet till mötes genom att skjuta svensk försvarsindustri i foten (om nu svensk försvarsindustri har en fot). Skulle påstå att det här visar upp politiken från sin allra sämsta sida – ett slags självskadebeteende orsakat av inre motsättningar.

Ja, så är det. Socialdemokraterna och Miljöpartiet ska försöka få igenom förslaget om gränskontroller med hjälp av Sverigedemokraterna. Så kan det gå – inte undra på att miljöpartistiska tjänstemän hoppar av i drivor. Vi får se vad som händer nu – kan Jimmie Åkesson möjligen erbjudas posten som integrationsminister i regeringen? Eller om de blir för kontroversiellt kan han i alla fall bli kulturminister eller något sådant. Det behövs någon vänder sig till folket och inte gör det här med kultur mer avancerat än julskinka, midsommarstång och folkmusik. S, Sd och Mp skulle kunna bli ett framgångskoncept, ungefär som Den gode, den onde, den fule. Vem som är vad får ni själva lista ut.

Bristen på bostäder anförs ofta som ett skäl att begränsa invandring och flyktingmottagning. Men hur relevant är det argumentet egentligen? Om befolkningen ökar krävs det fler bostäder, om befolkningen minskar krävs det färre bostäder. Inte skulle vi tala om att vi måste begränsa barnafödandet i landet för att våra politiker inte lyckas skapa förutsättningar för fler bostäder? Nej, vi kräver helt enkelt fler bostäder. Många av de ofta angivna skälen för att begränsa invandring är helt enkelt svepskäl.