Våra politiker verkar ha bestämt sig för att variationen i de nominella lönerna ska vara små. Eller, det är nog våra fackföreningar som bestämt detta – sedan har våra politiker anpassat sig. Problemet är att varationen i människors produktivitet är betydligt större. Och konsekvensen av att inte anpassa lönerna till produktiviteten blir brist på kvalificerad arbetskraft och överskott på okvalificerad. Givet att variationen i lönerna är liten finns det bara ett sätt att mildra problemet. Det är att betala arbetsgivare för att anställa lågproduktiv arbetskraft.

I skuggan av alla andra händelser hamnar oron på obligationsmarknaderna i Europa. Marknaden spekulerar i om Deutsche Bank kommer att klara av att betala tillbaka sina lån. Situationen är i grunden helt absurd – det spekuleras alltså i om en av EU:s största banker, i unionens starkaste ekonomi, kan betala tillbaka sina lån! Före detta vd:n för Morgan Stanley försäkrar att banken säkert kommer att få statligt stöd om det krisar till sig – hur han nu kan veta det. Samtidigt lever banker i Italien och Spanien i en zoombietillvaro.

Dagens Nyheters statistiska analys av händelser som registrerats under kod 291 räcker inte för att dra de slutsatser som man dragit. Även om jag tillhör dem som gärna skulle tro på att flyktingboenden inte är överrepresenterade i incidentstatistiken går slutsatsen inte att dra, då man även måste ta hänsyn till vilken typ av händelser som det rör sig om. En stor del är sannolikt automatlarm, som inte föranleder någon åtgärd. Innan man låtit en eller flera sakkunniga titta på materialet bör man inte publicera artiklar med sådana slutsatser.

Undrar ni varför börsen faller i dag igen? Jag också. Det närmaste jag kommer en förklaring är situationen i den europeiska bankväsendet. Insikten om att eurokrisen alls inte är över börjar sprida sig. Räntenivåerna i PIIGS-länderna stiger. Och vi misstänker starkt ett samband med situationen i en av Italiens största banker i kombination med nya EU-regler om hur man ska rädda banker på obestånd. Tjugoen av världens tjugofyra sämsta banker råkar ligga i EU. […] EU har ett stort antal zoombiebanker som inte fyller den funktion i ekonomin som en bank är tänkt att fylla. De fungerar i princip som soptippar för EU-ländernas statsobligationer.

LO har hamnat i spagat. Organisationens uppgift är att försvara insiders på arbetsmarknaden och mota bort konkurrenter. Och sakta med säkert börjar det gå upp för dem att man på något sätt måste förhålla sig till migrationen. Arbetskraftsinvandring har man redan sagt nej till – Byggnads är kända för sina trakasserier mot utländska byggarbetare. Men hur ska man göra med flyktinginvandringen? Om LO inte lyckas mota bort nyanlända – som konkurrerar om befintliga arbeten med infödingar – finns risk att ingångslönerna på sikt visar sig ohållbara.

Att det inte går att utvisa 80 000 personer, som Anders Ygeman sagt att man ska göra, behöver man inte vara Einstein för att räkna ut. Men Cornucopia noterar i dag att det kan vara svårt även om Migrationsverket hade avsatt resurser för att flyga tillbaka dom som kommit hit från Afghanistan. Landet tar nämligen inte emot utvisade från Sverige. Säkert kommer migrationsfrågan att dominera samhällsdebatten länge än. Noterar att den nu är fyra gånger så stor som sjukvården. Inte ens skolfrågan kommer i närheten.

Enligt läckta dokument som publicerats i grekisk press hotar Turkiets president med att EU kommer att få se “… 10 000 till 15 000 döda flyktingar som sköjs upp på Greklands stränder” om dom inte skickar tre miljarder euro årligen till Turkiet för att göra det möjligt att hantera flyktingskrisen. Dessutom verkar Turkiet använda nödlånen till Grekland som argument för att EU även bör skicka pengar till Turkiet. Typ, om ni kunde skicka 400 miljarder till Grekland kan väl vi få tre miljarder åtminstone.

Den politiska diskussionen präglas i dag av rädsla för det främmande. “Främlingsrädsla” är ett mycket bättre begrepp än “främlingsfientlighet” för det säger mer vad det handlar om. Ibland är rädslan befogad, ibland inte. På samma sätt är den vetenskapliga agendan fångad i vårt eget nationella perspektiv på världen. Det har skrivits hyllmeter om invandringens effekter på mottagarlandet, men väldigt lite om migrationens effekt på världsekonomin.

Den 28 oktober 2010 misshandlas en resenär på Viking Lines färja till Åland. Aftonbladet skriver: “I Sverige togs ärendet över av kammaråklagare Thomas Holst. Trots övervakningsfilmen, erkännandet och att de två gärningsmännen var identifierade beslutade han att lägga ner utredningen.” De två männen var alltså identifierade, det finns bevis i form av övervakningsbilder, och gärningsmännen har erkänt. “Om vi skulle försöka hämta hem alla människor som begått brott som inte är tillräckligt allvarliga så skulle vi få väldigt mycket att göra.”

Noterar att Göran Hägglund och Göran Johnsson ska utreda pensionssystemet. Det kommer säkert att bli ett intressant uppdrag. I takt med att vi blir äldre och äldre kommer pensionerna annars att minska, då dessa bestäms av de inbetalade avgifterna – 18,5 procent av lönen. Min favoritreform är att göra precis tvärtom mot vad alla politiker tycker – att ta bort möjligheten att välja vid vilken ålder man ska gå i pension.

Moderaterna är ett parti som tidigare stått för ekonomiskt ansvarstagande. Därför förvånar det mig en aning att partiet går ut och försvarar ränteavdraget. Ett liberalkonservativt parti bör rimligen främja sparande och återhållsamhet. “Alla ska ha en årslön på banken” kunde vara en lämplig slogan. Av detta skäl är det ologiskt att försvara ränteavdraget. Ränteavdraget är en subvention av låntagande – dessutom en onödig subvention i ett läge då räntan ligger på en procent. Så hur tänker partiet när det går ut och kritiserar Magdalena Andersson – som öppnat för att eventuellt göra justeringar i räntesubventionerna?

Ibland kan det vara dags att stanna till och tänka efter lite. Om hur vi använder ord och vilken mening vi lägger i orden. Tänker då speciellt på ett ord – “främlingsfientlig”. Hur är man om man är främlingsfientlig? Jag är själv ytterst obenägen att umgås med främmande människor. Träffar gärna gamla bekanta som jag känt i många år, men inför främlingar känner jag bara olust. Vet inte riktigt varför, det är nog att man är mån om att främlingarna inte ska få en felaktig uppfattning om ens person. Så det blir riktigt jobbigt att träffa nya människor. Man skulle kunna gå så långt som att påstå att jag är främlingsfientlig.

I politiken måste man tänka i flera steg. Och det gör Centerpartiet. I alla fall är dom det borgerliga parti som tydligast säger nej till att fälla regeringen. Att fälla vore givetvis enkelt. Problemet är att ta hand om resterna. Och inte skulle det bli en Alliansregering som tar över – möjligen något blocköverskridande samarbete där Miljöpartiet inte ingår. Men undrar om inte det vore för mycket för Löfven. Först förödmjukas i riksdagen. Sedan på nåder få stödja Moderaterna.

Läser en intervju med vd för SEB, Annika Falkengren, i DN och det slår mig att vi sällan reflekterar över vilka fakta som vi lägger till grund för våra bedömningar av hur verkligheten ser ut. Det här citatet är därför väldigt intressant. “Mitt första bolån hade en ränta på 16,75 procent. Efter att jag hade betalat det, hade jag nästan inga pengar kvar. Nu har folk jättemycket pengar kvar. Innan banken får problem får reseindustrin, klädindustrin, restauranger och biografer problem. Nu åker alla utomlands flera gånger per år. När jag växte upp hyrde man små stugor i Varberg där hela familjen fick rymmas på 17 kvadrat. […]”

Det mest intressanta med Migrationsverkets nya prognos för flyktingmottagandet är inte den stora osäkerheten – från 70 000 till 140 000 – utan hur liten betydelse man fäster vid den svenska regeringens eventuella åtgärder. Det är utvecklingen i EU och resten av världen som har störst betydelse. Ekonomiskt innebär huvudalternativet en permanent nivåhöjning i statens mottagandekostnad till 60 miljarder kronor. Där kommer utgiftsnivån också att stanna under överskådlig tid. Däremot lär effekterna på ekonomin i övrigt bli blygsamma. Tillväxten förblir hög, arbetslösheten förhållandevis låg och budgetunderskottet under kontroll. Utmaningarna som migrationen ställer politikerna är framför allt inte ekonomisk.

Kommer ni ihåg att det fanns ett parti som ville hjälpa flyktingarna “på plats”? Och att det finns en ledarsida som konsekvent utmålat detta parti som en samling rasister? Om man inte hade läst Aftonbladets ledarsida tidigare, utan bara i dag, hade man förmodligen gissat på beteckningen “Oberoende Sverigedemokratisk”. För Ingvar Persson skriver exakt det som SD tidigare framfört om att “… hjälpa flyktingarna på plats”. Nu handlar det visserligen i detta fall om marockanska gatubarn – en grupp som svårligen skulle kunna erbjudas någon lyckad framtid i Sverige. Det anmärkningvärda är att ledaren sedan går vidare och diskuterar ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan.

Läser lagtexten i regeringens utredning om kränkande uppgifter på nätet. Och det slår mig att nättjänster som Uber och AirBNB sannolikt redan i dag är olagliga. För det går förvisso att lämna uppgifter om att en taxikonsument eller hyresgäst varit otrevlig. Men vad händer om man lämnar uppgift om att hen inte betalat för sig? Får då har ju hyresgästen eller taxikonsumenten begått ett brott. Och som det står i förslaget till ändring i brottsbalken, 5 kap 1 §: “Den som lämnar uppgift om att någon är brottslig eller en annan nedsättande uppgift om någon döms, om uppgiften var ägnad att skada anseendet hos den som uppgiften avser, för förtal till böter.”

Läser Price Waterhouse Coopers utredning om möjliga sätt att finansiera höghastighetsbanor i Sverige. Trehundratjugo miljarder ska allt kosta – om det går väl. Går det inte väl kan kostnaden bli betydligt högre, det vet vi från projekt som tunneln genom Hallandsås. Men vad är brukarna villiga att betala för banorna? […] Med andra ord, de är villiga att betala 50 miljarder kronor om man slår ut det över 50 år. Då har jag inte räknat med att det normalt krävs en viss avkastning på investerat kapital. […] Men är det troligt att samhällets nytta av banan skulle kunna överstiga de förväntade trafikintäkterna med mer än 600 procent?

Bilden svenska medier sätter av amerikanska republikanska presidentkandidater är att de är obildade barbarer som helst vill springa omkring med automatvapen och skjuta mexikanska invandrare. Men låt oss se på meritlistan för den kandidat som vann primärvalet i Iowa. Jag roade mig med att studera Ted Cruz meritlista. […] I jämförelse med Ted Cruz är samtliga svenska partiledare obildade. Inte för att det behöver vara fel att ha arbetarbakgrund, men alla behöver ju inte vara arbetare heller.

I USA har två forskningsprojekt kammat hem 700 miljoner kronor. Ett projekt bygger på att innesluta kärnbränsle i små kulor av grafit – något som kan utesluta risken för härdsmälta. Det andra projektet handlar om att utveckla en kärnreaktor med smält salt som medium. Båda projekten kan förhoppningvis leda till en färdig reaktor redan under 2020-talet. Sverige, som har all anledning att bedriva forskning om fjärde generationens kärnkraft, gör i princip ingenting.

Fullständigt obegripligt att tågen på höghastighetsbanan ska stanna i en ort med 18 000 invånare. Men det räcker med en googling för att förstå varför – kust-till-kustbanan går via Värnamo och det skulle förstås vara opraktiskt om resenärerna skulle behöva byta två gånger. Grattis får man säga i alla fall. Att tåget stannar i Tranås är svårare att förstå, men det kanske också har en förklaring. Med tanke på att banan kostar 320 miljarder är varje stopp dyrbart. Om vi antar att den tid som sparas in är värd 320 miljarder kostar stoppet i Tranås åtminstone 20 miljarder. Det kan jämföras med kommunens investeringsbudget på 205 miljoner. Så grattis till en ökning av investeringsbudgeten med åtminstone 1 000 procent – om man slår ut satsningen på tio år.

Läser att Anders Ygeman hyser förhoppningar om att förbättrade relationer med Marocko nu kan göra det möjligt att skicka tillbaka gatubarnen som kommit därifrån till Sverige. Allt är egentligen förfärligt sorgligt. Men samtidigt – det är förmodligen fullständigt omöjligt att anpassa dessa ungdomar till ett liv i Sverige, så vad ska man göra? Som det är nu driver de omkring, begår brott och ställer till med oreda i största allmänhet. Problemet är nu fullt märkbart för vanliga resenärer och börjar bli ett hyfsat stort ordningsproblem.

Man får känslan att väljarna i ökad utsträckning efterfrågar tydlighet. Det har den senaste tiden inte gått så bra för partier som försökt lägga sig i mittfåran och surfa på medianväljarna. I Sverige tappar Socialdemokraterna och Miljöpartiet, trots att de viljelöst låter sig föras med väljarströmmen. I USA leder Bernie Sanders och Donald Trump i opinionsmätningarna, trots att de intar ytterlighetspositioner. För er som inte vet det är Trump långt åt “höger” och Sanders långt åt “vänster”. De kommer säkert inte att bli respektive partis kandidater till presidentposten, men det är intressant att tydliga åsikter vinner väljare.

Sällan utgår den här bloggaren från ett genusperspektiv i analysen av aktuella händelser. Men just i fallet med huliganerna som påtar sig uppdraget att skydda svenska kvinnor från andra våldsverkare ter sig just detta perspektiv som väldigt lämpligt. Martina Lindberg formulerar processen väl i sin text: “Det verkar i dagens debatt bero mer på vem som antas vara förövaren. Vi tar Bråvallafestivalen 2014 och 2015 som exempel, där ett flertal våldtäkter och våldtäktsförsök anmäldes. Reaktionerna som följde var främst från grupper och organisationer med specifikt fokus…

Det verkar som om Storbritannien får ett begränsat undantag i EU-reglerna som ska förhindra diskriminering av utländska arbetstagare från andra EU-länder. Frågan är dock skild från den parallella diskussionen om huruvida flyktingar ska kunna ta del av sociala förmåner. Sannolikt finns ett samband, men juridiken är snårig och ett undantag på det ena området behöver inte implicera att man har rätt att sätta upp ett likadant undantag på det andra området. Sverige borde i vilket fall som helst omedelbart haka på om denna begränsning införs.

Vem har intresse av att måla upp en bild av Sverige som ett land som har havererat? Där det inte längre är säkert att gå på gatorna och där marockanska gatubarn sprider skräck i samhället? Där samhällets välfärd hotar att trängas ut av asylsökande och flyktingar? Extremhögern, skulle ni kanske säga. Men det är inte hela sanningen. Det finns ytterligare en part i målet – en part som man inte alltid tänker på. Jag syftar på Ryssland och det landets ambitioner att destabilisera EU.

Det är tydligen inte bara Stockholm som kämpar med konsekvenserna av ett system för offentlig upphandling som inte fungerar optimalt. I Storbritannien är det så kallade Private Financing Initiatives (PFI) som pekas ut som problemen. Kortsiktiga politiker har låtit framtida politiker bära kostnaden för satsningar som de själva kan ta åt sig äran för. En bra start på en dag som jag tänkt ägna just åt att analysera hur offentlig upphandling fungerar i Sverige.

Medierna har ofta en tendens att förenkla politiska beslut på ett sätt som gör besluten närmast obegripliga. Åldersgräns på sociala medier? Nja, syftet med EU-direktivet som ska implementeras är att barns personuppgifter ska skyddas. Den som vill veta vad direktivet innebär läser lämpligen originaltexten – som våra dagstidningar vridit till oigenkännlighet. Att det ska vara så svårt för journalister att förklara vad som egentligen beslutats av Regeringen. Någon åldersgräns rör det sig definitivt inte om – snarare en öppning för barn yngre än 13 att använda Facebook och liknande tjänster.

Medierna har ofta en tendens att förenkla politiska beslut på ett sätt som gör besluten närmast obegripliga. Åldersgräns på sociala medier? Nja, syftet med EU-förordningen som ska implementeras är att barns personuppgifter ska skyddas. Den som vill veta vad direktivet innebär läser lämpligen originaltexten – som våra dagstidningar vridit till oigenkännlighet. Att det ska vara så svårt för journalister att förklara vad som egentligen beslutats av Regeringen. Någon åldersgräns rör det sig definitivt inte om – snarare en öppning för barn yngre än 13 att använda Facebook och liknande tjänster.

De flesta har någon gång deltagit i en auktion av något slag. Vanligast är kanske budgivning vid köp av en lägenhet eller ett hus.
Tänkte därför ge ett gott råd till potentiella köpare – baserat på ekonomisk teori. Rådet är: “Bjud aldrig vad du tror att lägenheten är värd.” Detta kan i förstone tyckas kontraintuitivt. Det värsta som kan hända är ju att man vinner budgivningen och då har man ju gått jämt ut – förlorat en miljon med å andra sidan fått en lägenhet som man värderar till en miljon.