Göran Persson säger att satsningen på höghastighetståg är monumentalt olönsam och att regeringen borde satsa på att bygga bostäder i stället. Han har visserligen rätt, men vilket värde har uttalandet givet att han säkert fått betalt av någon för att säga det? Persson har trots allt en del affärer med byggindustrin – bland är han ordförande i bolaget Diakrit, som i huvudsak levererar till NCC. Det finns även tydliga kopplingar till NCC via Nybyggarkommissionen, som Göran Persson ledde för två år sedan.

Ofta när ränteavdraget och de skenande bostadsbristerna förs på tal får man höra att lösningen i stället är att bygga mer. Med större bostadsbestånd kan prisutvecklingen hållas på nere. Men detta är ett felaktigt påstående, vilket man raskt inser om man jämför nybyggnationen med det befintliga bostadsbeståndet. Hälften av Sveriges befolkning bor i ett ägt småhus. Det genomsnittliga antalet personer per hus är 2,7. Sverige är knappast Bangladesh. Ser vi till lägenheter är antalet personer två per lägenhet. Antalet personer per bostad har varit relativt oförändrat de senaste tjugo åren.

I senaste numret av Ekonomisk debatt skriver Ratiokollegorna Sven-Olof Daunfeldt (numera forskningschef vid HUI research), Patrik Gustavsson Tingvall och Daniel Halvarsson om att statliga stöd inte har någon som helst positiv effekt för näringslivet. Forskningsresultaten kommer inte som någon stor överraskning för mig, men kanske blir de en ögonöppnare för vissa politiker. Slutsatsen som bör dras är att företagsstöd i alla dess former bör avvecklas och ersättas med sänkta skatter – till exempel sänkt skatt på kapital.

Läser att företaget Tre tänker införa annonsblockering i sina nät i Storbritannien. Bortsett från det idiotiska i att manipulera informationen mellan leverantör och användare visar det här vikten av att snarast implementera säkra protokoll som gör det omöjligt för operatörerna att förändra data.

Det talas mycket om Storbritannien och ett sannolikt utträde ur EU. Men ekonomiskt saknar Storbritanniens medlemskap betydelse för resten av EU – speciellt som landet inte är medlem av EMU. Däremot finns det andra problem som ständigt växer. Enligt av NSA avlyssnade telefonsamtal har Nicholas Sarkozy varnat för att de italienska bankerna kommer att smälla som champagnekorkar.

Läser i Svenska Dagbladet att Stockholms stad ställer sig positiva till ett gemensamt antagningssystem för Stockholms skolor och till att populära skolor i innerstaden får filialer i ytterområdena – till exempel Tensta. Gemensamt antagningssystem är självklart och borde redan vara genomfört – inte bara i Stockholms kommun, utan också för alla kommuner i länet. Det senare skulle också kunna vara en bra lösning – men syftet bör vara att höja ytterstadsskolorna till samma nivå som innerstadsskolorna, inte att jämna ut skillnaderna så att alla skolor blir jämnbra.

Läser intervjun med Gustav Hemming i SvD och landstingets plan på att fyrdubbla cyklandet i Stockholm. Som jag noterat tidigare är cykel – framför allt elcykel – ett av de absolut effektivaste sätten att ta sig fram. Men det finns ett antal problem: 1) Säkerheten i trafiken, 2) Cykelstölderna, 3) Brist på kunskap om hur lång tid det tar att cykla. En strategi bör inriktas på att lösa dessa tre problem. Cykelstölderna är inte något som landstinget eller kommunen kan åtgärda – där krävs det att arbetsgivarna avsätter speciella cykelrum för dem som väljer att ta detta transportmedel.

Nu är det nog kört för ja-sidan i Storbritannien. Men Boris Johnsson på nej-sidan får EU-motståndarna ett draglok som de saknat. Och med omröstning redan i sommar känns det som om det blir en massaker på EU-anhängarna. Så vi bör nog börja planera för ett EU utan Storbritannien. Vill vi vara med och i så fall på vilka villkor? Kanske är det på sikt bäst att gå med i NATO och ur EU? Men vi får se hur det utvecklar sig. Ska vi lämna bör vi göra det tillsammans med Finland och Danmark och absolut inte förrän vi stärkt vårt försvar och gått med i försvarsalliansen.

Mycket intressant intervju med den turkiske journalisten Yavuz Baydar. Han påpekar att den turkiska armén uttalat sitt stöd för NATO. Och i Turkiet är försvaret mycket mer än ett särintresse – det är en maktfaktor. Han pekar också på den turkiska regeringens återkommande strategiska misstag i syrienfrågan. Det här är ett perspektiv man ofta missar i svenska medier. Militären är en stat i staten och utgör en begränsning för regeringens handlingsfrihet. Detta är en intressant effekt av NATO-medlemskapet som man inte tänker på – utan Turkiet i NATO hade landet kanske redan lagt sig i syrienkrisen med militära medel.

För läsare av bloggen kanske vissa termer känns obekanta. Tänkte därför förklara vissa begrepp som ofta används. Först ut är Basel III – den internationella överenskommelse som styr minimikrav på kapital i banker.

Riksbanken har sänkt räntan till rekordlåga nivåer med tanken att detta ska få affärsbankerna att låna ut pengar. Tanken är att om det blir dyrt att hålla reserver i Riksbanken kommer bankerna att låna ut mer pengar och då kommer ekonomin att sätta fart. Det finns emellertid ett allvarligt tankefel i strategin. Riksbanken borde börja med att fråga sig varför affärsbankerna håller reserver hos Riksbanken. Och skälet är att man måste göra det för att upprätthålla krav på kapitaltäckning. Emellertid skulle bankerna lika gärna kunna hålla reserver i form av kontanter.

Enligt en färsk opinionsmätning leder Bernie Sanders över Hillary Clinton. Själv är jag inte förvånad – Sanders attraherar i viss utsträckning ekonomiskt liberala väljare och skulle förmodligen locka över många libertarianer till den demokratiska sidan, förutsatt att Donald Trump blir republikanernas kandidat. Skälet är att den ekonomiska dimensionen av politiken tappar i betydelse samtidigt som värderingsfrågor blir viktigare. Vi ser samma sak här i Sverige där Miljöpartiet och Sverigedemokraterna vuxit fram – trots att partierna är svaga i traditionella ekonomiska frågor.

All heder åt Carl Bildt som förklarar varför Apple inte bör skapa en bakdörr åt FBI. Argumenten är att det borde ligga i nationens intresse att bygga säkra produkter – annars kommer något annat land att göra det. Och om konsumenterna litar mer på produkter tillverkade i Kina – vad hindrar då den kinesiska staten från att lägga in en bakdörr? Om mobiltillverkningen flyttar från USA till Kina kan det landet mycket väl få övertaget i informationskriget.

Intressanta förhandlingar i EU. Greklands premiärminister Alexis Tsipras kräver nu att Storbritannien förbinder sig att verka för att Greklands norra gräns förblir öppen – annars kommer Grekland säga nej till alla undantag som Storbritannien begär. Det här kan bli verkligt intressant. Och på samma gång startar en ny tävling mot botten. Österrike sätter ett tak för antalet asylansökningar till 80 per dag. Även om det förekommer långa köer och väntetider i EU-länderna är det här första gången som ett land helt struntar i regelverket.

Det verkar oklart om Storbritanniens undantag i förhållande till EU kommer att vara giltiga bara för Storbritannien, eller även för Sverige och andra länder. När jag tar del av diskussionen om socialförsäkringssystemet i Storbritannien blir jag orolig. Det finns över huvud taget ingen diskussion om hur man kan behöva anpassa de svenska reglerna till en situation med ett stort antal asylsökande.

SL inför från årsskiftet sannolikt enhetstaxa. Det är synnerligen klokt med tanke på att taxan mer är ett styrmedel än en inkomstkälla. Med enhetstaxa blir det billigare att åka långt och dyrare att åka korta sträckor. Och eftersom det är de korta resorna som korkar igen kollektivtrafiken förfaller detta helt rationellt.

Det visar sig att Peter Hultqvist fått sin lägenhet av en av försvarets stiftelser. Kanske inte lika problematiskt som att Margot Wallström fått sin lägenhet av Kommunal eller Annika Strandhäll av Vision. Men ändå märkligt. För det naturliga för en minister borde vara att hyra en lägenhet. Finns ju inga lägenheter, säger ni då. Jo, det finns det visst. Det finns ganska gott om lägenheter. Vill en minister bo granne med mig går det utmärkt. Inte några längre köer skulle jag tro – i nyproduktionen är det betalningsvilja som gäller.

Så fruktansvärt sorgligt att Försäkringskassan aldrig utnyttjade de instrument som vi ägnade fyra år åt att utveckla på Socialdepartementet. Glädjer mig dock åt att man nu verkar ha förstått att rehabiliteringskedjan – med fasta tidsgränser för prövning av arbetsförmågan vid tre och sex månader – är ett alldeles utmärkt instrument som man behöver arbeta aktivt med.

I dag beslutade OKG, som driver kärnkraftsverken i Oskarshamn, att ta ytterligare en reaktor ur drift nästa år. Det kommer alltså bara att finnas en reaktor kvar. För de svenska energibolagen är det viktigt att skapa effektbrist, då detta är förutsättningen för att kunna ta ut högre elpriser. Men en förbättrad överföringskapacitet och en allt mer internationaliserad marknad gör det svårt att ta ut lika höga priser som tidigare. Att man lägger ner kärnkraftsverken ter sig därför som en naturlig lösning – speciellt som den nya effektskatten gör produktionen kostsam.

Debatten om minimilöner är missriktad. LO har helt rätt när man påpekar att stora delar av arbetsmarknaden faktiskt inte har några minimilöner: “Det finns idag en stor sektor i Sverige med i stort sett oreglerade löner, t ex taxichaufförer, tobakshandlare m fl, såtillvida är beskrivningen av minimilönebettet inte en korrekt beskrivning av de faktiska förhållandena på svensk arbetsmarknad.” En helt korrekt observation av LO. Om lönerna varit reglerade även för taxichaufförer, tobakshandlare, med flera skulle arbetslösheten varit betydligt högre.

Två kommentarer på tidningen The Independents konstaterande att personerna som sextrakasserade kvinnor i Köln på nyårsnatten inte var nyanlända flyktingar, däremot män från Algeriet och Marocko, är följande: 1) Araber hela bunten. 2) Kan vi nu vara överens om att den enda gemensamma nämnaren för de som låg bakom övergreppen var att de var män?

Swedbank är ett intressant exempel på vad som kan hända om man inte har tillräckligt starka ägare. Det började med Första Sparbanken som höll på att gå under på grund av spekulation i början av 1990-talet. Och efter kraschen i Lehman Brothers 2008 visade det sig att Swedbank lånat ut nio miljarder till ren kedjebrevsspekulation. Nollkoll alltså. Staten, Kommuninvest och Riksbanken fick gemensamt rycka in för att rädda det som räddas kunde. Ingen formell bankakut – mer ett handslag mellan vänner. Folksam blev senare en storägare i banken.

Medan nätneutraliteten är en stor fråga i Indien diskuteras den nästan inte alls i Sverige. Kanske för att vårt Internet i huvudsak är neutralt. Detta gäller dock inte mobiloperatörerna. Tre erbjuder till exempel fri surf när man lyssnar på Deezer, Tidal och Spotify. Hm, jättebra tänker ni. Men nästa tanke kommer lika snabbt – vem är det som egentligen betalar?

Verkar som om den gamla fina Försäkringskassan är på väg tillbaka. Dom hade en djup svacka under Dan Eliasson, men nu verkar det som om man börjat arbeta med det myndigheten är till för igen – alltså inte att skapa kundnöjdhet, utan att administrera regler som bland annat styr sjukskrivningar. Får se om myndigheten kommer tillrätta med fusket med Assistansersättningen också. Det finns en del att ta tag i.

Sedan jag började använda elcykel har jag förvånats över hur mycket snabbare det går att cykla än att åka kollektivt. Jag tror det är en viss skillnad mellan elcykel och vanlig cykel, eftersom man håller en jämnare fart på elcykel. Men skillnaden mot kollektiva färdmedel är större än vad jag tror de flesta inser. […] Givet att det är effektivare att cykla än varje annat transportmedel – varför avhåller sig stockholmare ändå från att cykla? Jag tror det finns tre viktiga förklaringar. Den första är trafiken i centrum. Det är roligt att cykla till Gamla Stan ungefär – men inte fullt så kul på Vasagatan.

Märkligt att man ska behöva skriva det. Men alla ansvariga i mackaroniaffären måste givetvis avgå. Ledningen för Karolinska Institutet och Karolinska Sjukhuset liksom styrelsen för KI. Jag kan inte förstå att man ens diskuterar saken, det här är den största skandalen i Nobelprisets historia. Och definitivt i KS:s och KI:s historia. Nu avgår i alla fall Anders Hamsten, vilket i och för sig är alldeles för sent. Jag kan inte förstå vilken självbild man har om man tror att det är acceptabelt att låta psykopaten Macchiarini ha ihjäl åtta patienter – och sedan vägra ta ansvar för eländet.

Turkiet och Saudiarabien verkar planera en markoffensiv i Syrien. Men mot vad? De säger själva att det är mot Daesh – men kan det verkligen stämma? Mer troligt är att offensiven riktar sig mot YPG – den kurdiska gerillan som behärskar stora delar av nordöstra Syrien. Det är precis som med Rysslands insatser mot Daesh. Ryssarna har bekämpat allt utom Daesh – primärt har attackerna riktat sig mot rebellgrupperna som hotar Assad och den syriska regimen. Flera av dessa understödda av Turkiet och Saudiarabien.

FRA oroar sig för den ökande användningen av molntjänster. Men vanliga användare tycker det är bekvämt att använda molnjänster som Office 365 och Google Docs. Jag vill helst inte tänka på hur främmande makt kan kartlägga oss alla på nätet. Även mycket känslig information kan snappas upp – trots att vi inte vill det. Nu är det USA som har störst kapacitet på det här området och om vi söker dölja känslig information från USA har vi redan misslyckats. Men det är inte bara USA. Det handlar om avancerade terroristgrupper, lokala skurkstater och inte minst Ryssland.

Vissa verksamheter utvecklas inte så snabbt som de borde därför att det finns mellanhänder som skor sig på andras arbete. Jag tänker på de vetenskapliga tidskrifterna, som med en minimal insats tjänar väldigt mycket pengar. En gång i tiden fyllde tidskrifterna kanske en funktion, det måste vi erkänna. Det var när vetenskapliga uppsatser måste tryckas – alltså innan det blev gratis att publicera på nätet. Nu utgör dom bara en bromskloss i det akademiska maskineriet.

Medan nätneutraliteten diskuteras relativt lite i EU har den blivit ett stort ämne i Indien efter Facebooks planer på att skapa ett slags reducerat Internet i landet. Satsningen var ett samarbete mellan Facebook och Reliance communications. Men omfattande protester gjorde att Facebook drog sig ur. Reliance communications ville dock fortsätta utbyggnaden – och ta betalt för uppkopplingen – men Facebook sade nej. Mark Zuckerbergs mål var nog att ta över delar av Internet – en privat lösning liknande franska Minitel en gång i tiden. Nätneutralitet är inte lätta frågor. Jag är dock övertygad om att man inte kan vifta bort de farhågor som lyfts i Indien, som många svenska marknadsliberaler gör.