Thomas Sowell är en svart amerikansk ekonom, nej inte svarta affärer, snarare affärers sociala dimension. På flera sätt en god kandidat för Riksbankens pris i ekonomi till Alfred Nobels ära.

Alla upprörs över beskjutningen från Mandalay Bay hotell&casino mot tusentals intet ont anande konsertbesökare, självklart. Samtidigt tycks det vara endast några få som klarar att hålla huvudet tillräckligt kallt för att hålla i minnet varifrån det största hotet om våld och ond bråd död mot civila kommer ifrån.

Jag började skriva på detta när jag fått senaste numret av Jak&Jägare i min hand i fredags för en vecka sedan. Där finns en artikel om att antalet människor som tar jägarexamen ökar, men antalet som löser statligt jaktkort minskar och en berättigad fråga hur det går ihop. Kan det vara vargen eller ålderspyramiden? För den som inte vet, kan det förtydligas att det i Sverige finns i princip endast två sätt att lagligt äga ett skjutvapen.

Londons förre borgmästare och numera utrikesminister, Boris Johnson, var nyligen på statsbesök i Burma/Myanmar. Vid ett besök i Shwedagon pagod, ett av Burmas viktigare tempel, började Johnson recitera Rudyard Kiplings Mandalay, när den brittiske ambassadören avbröt honom och sa att det var ytterst olämpligt.

I ett tal den 26 september vid Sorbonneuniversitet lanserade Emmanuel Macron sitt fjortonpunkters program för en förnyelse av det europeiska samarbetet. Jag har inte sett någon reaktion på det i svenska media. Vissa EU-media applåderar förstås. Men det kan ju ha placerats på en undanskymd plats.

I några decennier nu har vi matats med globaliseringens lov. Det började innan murens fall, men fick ordentlig fart efter detta historiska ögonblick. Jag var själv, efter en fascinerande jordenruntresa i början av 1989, mycket positivt inställd till tanken på ett världsmedborgarskap. Medlemskap i EU, på utlovade premisser inte minst subsidiaritetsprincipen, var en självklarhet.

Annie Lööf lovade på centerstämman att de ska lägga 4 miljarder kronor på landsbygdens järnvägar, för att tågen ska gå i tid. Pengarna avser allehanda upprustningar. Lööf säger att det är lönsamt att hålla hög standard på järnvägen på landsbygden, så att fler ska slippa ta bilen.

Det finns ett antal kodord Kugghjulsverkstaden spottat ur sig och som slängs omkring hejvilt i MSM, på nätet, i demonstrationer och i diverse sammanhang. De går alla ut på att flytta målstolparna för att fula ut vita människor och borgerliga människor.

Erica Chenoweth påstår att det visat sig att icke våldsrörelser som når 3,5% av befolkningen lyckas störta tyrannier. Varför lyckas inte fredliga svenskar välja bort våra egna förtryckare då? Kan det bero på att den styrande sekten är på väg att lyckas med att implementera en ny indelning av politiska dimensioner, GAL-TAN. Där GAL står för Grön, Alternativ, Liberal och TAN står för Traditionell, Auktoritär och Nationalistisk?

Att vara liberal är att vara kluven, har det sagts om folkpartiets politik. Det lilla Klassiskt Liberala Partiet, KLP, påstår sig vara mer renlärigt, vilket i huvudsak stämmer. Desto mer förvånande då att i den aktuella tiggerifrågan höra företrädare för partiet argumentera lika dunkelt tungomålstalande som folkpartiets gamla halmhattar.

Vad tolkar du in i uttrycket ”politiskt korrekt”? Jag hävdar att den gängse tolkningen är att det namnger överhetens åsiktspolis på gatan, vad du måste tycka och säga för att passa in, få vara med i innegänget och del i den politiska makten. Att kalla något för politiskt korrekt, eller bara PK, är att kritisera det. Det är att protestera mot likriktning och hjärntvätt.

Mälardalsrådet (57 kommuner, 5 landsting, 40% av Sveriges befolkning) vill ha bättre pendeltågstrafik till Stockholm, istället för höghastighetståg Stockholm-Göteborg. Men vad ska de som pendlar in till Stockholm jobba med, som de inte kan jobba med på hemorten?

Världen glider isär. Kollektivister av flera schatteringar springer i grupp och hatar andras utanförskap. I synnerhet deras frivilliga och självvalda utanförskap. Kollektivisterna tvingar in allt fler i sin konstlade gemenskap. Hela världen måste skapas i deras avbild av önskvärd verklighet.

När fan’ blir gammal blir han religiös, sägs det.

LO-ekonomen Dan Andersson bekräftade det talesättet när han i måndags 4/9, fördömde den socialdemokratiska bostadspolitiken. I partiets aktiva tjänst teg han, men nu som föredetting tar han bladet från munnen och säger vad alla vettiga bedömare sagt i mer än ett halvt sekel, utan att ens de borgerliga haft kurage att slakta den heliga kon.

I USA är medborgarnas frihet på väg att ätas upp av en tilltagande polisstat. Olika myndigheter beslagtar nu större värden än vad alla rånare och inbrottstjuvar lägger vantarna på. Det som är skrämmande långt ifrån en rättsstat och andan i den egna konstitutionen är dels att myndigheter får besluta om konfiskation utan att den drabbade är misstänkt för brott, samt att myndigheten får behålla pengarna för eget bruk. En tydlig inbjudan till korruption med andra ord.

Statsminister Stefan Löfvén är pressad av transportstyrelseskandalen. Tro inget annat, även om Alliansen inte lyckas samla sig för det avgörande hugget. De verkar varken förstå att de har chansen eller på allvar vilja regera landet. De bör alltså inte få några röster alls i kommande val. Det måste vara den logiska slutsatsen av att se riksdagspartier posera med makten att bilda regering, men inte våga. Att vara eller inte vara, det är frågan!

Vilka är det egentligen som är de störande elementen i den offentliga debatten? Allt fler skribenter i såväl Sverige som USA börjar inse att det är vänsteraktivisterna som är fascisterna. Det är de som stör ordningen, det är de som är hotet mot det fria ordet. Det är de som kolporterar hatet i allt de gör.

Frihetliga partier och förespråkare har ett problem, de består mest av män. Det finns kvinnor bland liberalerna, men frihet är sällan det de mest argumenterar för. Friheten har helt enkelt svårt att locka stora skaror kvinnor. Så har det varit länge. Utan att gå in på biologism är det så att kvinnor i många situationer prioriterar trygghet, vilket flera undersökningar konstaterat.

Jag har gått med i ett politiskt parti, nämligen Klassiskt Liberala Partiet. I dagligt tal kallat Liberala Partiet. Varför, kanske någon undrar. Det finns ju fördelar med att stå fri från alla partier och dogmer. Ja, det gör det. Men något måste hända i svensk politik. Vi har inget borgerligt parti i riksdagen längre, men jag inte bara vill att vi ska ha det, jag anser det nödvändigt.

Amerikanska studier av hur soldater agerar i fält under krigsoperationer har något att lära även dagens svenskar. Flera studier visar att hur soldaterna värvas spelar roll för hur de slåss. Det spelar också roll vad man slåss för. I korthet visar de amerikanska erfarenheterna att frivilliga blir bättre soldater än tvångsrekryterade. Lokala förband slåss bättre än centralstyrda arméer. De som slåss för att försvara sitt land och än högre grad sin by, slåss bättre.

Jag har aldrig sett Anna Kinberg Batra så bra som när hon igår på en presskonferens beskrev situationen inom moderaterna. Hon höll en lång introduktion till sitt besked och jag blev allt mer övertygad om att hon tänkte sitta kvar, ände fram till dess hon meddelade att hon avgår. Hon var också ovanligt tydlig, rak, rapp och bra i den frågestund som följde. Att hon såg lättad, glad och stark ut när hon lämnade besked om denna personliga motgång, är förmodligen ett kvitto på att det ändå var dags att gå.

Jag har länge pläderat för en skrotning av patenträtten, för jag anser den utvecklingshämmande och i många lägen innebär ett tankeförbud när det hindrar folk att bruka eller utveckla andras lösningar. Här får jag stöd för detta.

Hur ska man styra en nation? Man styr dess byråkrati. Men hur styr man byråkratin? Greker, romare och Machiavelli har haft olika förslag, en del fortfarande gångbara. Historieundervisningen har fungerat såtillvida att många hört talas om dessa och de därför kan refereras till i debatter. Vad de flesta inte känner till är det akademiska teoretiserande som pågått under 1900-talet, ett teoretiserande som resulterat i ett antal fullskaleprov.

Paul Mason i the Guardian hävdar att demokratin är döende. Han gör det utifrån vänsterperspektivet att det inte längre finns så mycket mer för socialisterna att ta, och när krubban är tom så bits hästarna. Nej, det är inte alls så han beskriver det. Det är så jag tolkar det.

I tio års tid har intresseföreningen Sportfiskarna använt sig av ovanstående bild i marknadsföringen av sin verksamhet. Under samma tid har äganderätten för människor med ägande i och runt vatten kraftigt försämrats. Det kan inte vara någon tillfällighet, men är det rätt?

Vi lever i ett unikt tidevarv. För första gången någonsin, sen långt före vår tideräknings början, är det gratis att låna pengar. Man får till och med betalt för att låna! I reala termer (nominell ränta div med prisindex) är räntan negativ, d v s du tjänar på att låna (och förlorar, ännu mer, på att spara).

Jacob Nordangård hade nyligen en väl underbyggd artikel på Pharos hemsida. Peter Krabbe och Lars Bern är andra som bidragit till att belysa globaliseringens avigsidor. Inte minst har de betonat att globalisering är ett toppstyrt projekt som går ut på att avskaffa nationalstaterna och lokal demokrati. Globalisering är därmed något fundamentalt annorlunda än internationalisering, eller internationellt samarbete.

Det visar sig att kvinnor är överrepresenterade i den grupp som kallas för Social Justice Warriors, SJW. Det kan finnas flera anledningar till det. En, som en del kvinnor väljer att framhålla är att de är vana att vara utanför makten och därför måste agera kollektivt utifrån sin moral för att få rätt.

En av president Obamas ogärningar var att skicka ut ett brev som inte är lag eller krav, bara en uppmaning; att inte polisanmäla våldtäkter och sexuellt ofredande på universitetsområden. Det skulle iställlet skötas helt av skolans administration.

Med sitt resonemang om att Stefan Löfvén släppt prestigen och lyssnat till oppositionen bäddar Annie Lööf för att gå i säng med sossarna efter nästa val. Det är otänkbart att hon inte hörde Löfvéns oförsonliga ton när han kallade Alliansens misstroendeförklaring för ”oseriöst”.