Plötsligt händer det. På bara några få dagar har vi fått en rad exempel på det bedrövliga tillståndet i nationen. En ögonblicksbild av hur det ser ut. Deprimerande men samtidigt bekräftande på något sätt.

Jag kan förstå varför kommentarsfunktionen har inaktiverats till detta klipp.

Regeringen Löfven satte upp minst sagt tuffa mål för mandatperioden. Den fallande kunskapstrenden i skolan skulle vändas, arbetslösheten bli den lägsta i hela EU, nyanlända komma i arbete inom två år och arbetslösa ungdomar garanteras arbete eller utbildning inom 90 dagar (en inte alltför djärv gissning är att de allra flesta kommer hamna i den sistnämnda kategorin). Dessutom skulle det byggas billiga bostäder som aldrig förr.

Sveriges Radios Studio ett hade i går en temasändning om invandring och integration. SR bjöd medvetet endast in personer som inte är partopolitiskt aktiva i dag. De ville höra andra åsikter än de som slängs fram och tillbaka i politiken i varje debatt.

Sverige har länge varit ett land som av den egna befolkningen betraktats inte bara som normalt (det är nog så alla befolkningar ser på just sitt land) utan lagom. Själva antitesen till extremt. Vi vet att det aldrig riktigt har varit sant. I dag har Sverige en globalt sett extrem syn på narkotika, en rabiat syn på sexhandel som bara finns i auktoritära stater och en migrationspolitik som knappast något annat västland. För att nämna några exempel.

Vem bär ansvaret för att flera tusen människor hittills i år har drunknat i Medelhavet på väg från Afrika till Europa på sjöovärdiga båtar? EU, tycks vara en vanlig åsikt. Själv skulle jag snarare vilja rikta udden mot de länder från vilka människor flyr och de smugglare som girigt placerar människor i livsfara på Medelhavet.

Maciej Zaremba har skrivit många viktiga och tankeväckande reportage i DN genom åren. Inte sällan har de satt tonen för en följande samhällsdebatt. Hans senaste artikel lär dock inte leda till några twitterdrev, namninsamlingar, presskonferenser eller krav på politiska åtgärder.

Miljöpartiet har suttit i regeringsställning i ett halvår. Riksdagens mest oseriösa parti lyckades till sist nå ända in i regeringskansliet.Där sitter nu den mest impopulära av alla partiledare, Åsa Romson, med en ministerpost. En annan som visserligen inte är lika under isen i förtroendemätningarna är den grötmyndige Gustav Fridolin, nu förärad med en egen flyglinje. Han fick den synnerligen tunga posten som utbildningsminister. Svensk skola dras med enorma bekymmer. Fridolin har således en av regeringens allra viktigaste och svåraste uppgifter. Hans senaste bud är att problemet ska fixas på sex år – lite längre än de 100 dagar han aviserade tidigare.

Det damp ned ett pressmeddelande i mejlkorgen i går. Sissela Nordling Blanco, partiledare för Feministiskt initiativ och gruppledare i Stockholms stadshus, sjukskrivs för utmattningssymptom. Här skulle jag skadeglatt kunna skriva saker som att det kostar på hälsan att vara manshatande radikalfeminist. Eller att det tydligen är möjligt att bli utmattad trots att man saknar förmågan till reell tankeverksamhet. Men det tänker jag inte göra.

Den uppmärksammade försvarsöverenskommelsen är klar. Försvarsmakten får ökade anslag på två miljarder årligen fram till 2020. Folkpartiet hade krävt betydligt mer och hoppade av samtalen i protest. Vilket gör att de nu som ensamt alliansparti kan hävda att de höjda anslagen är otillräckliga. Det är förstås helt sant. Men som gårdagens SVT-dokumentär Vad hände med försvaret? visade har nedmonteringen av den svenska försvarsmakten pågått i flera decennier, under borgerliga såväl som socialdemokratiska regeringar. Folkpartiet var delaktigt i detta.

Att Alliansen var dålig under sina fyra sista år vid makten betyder förstås inte att det som kom i stället, den rödgröna regeringen stödd på Vänsterpartiet, är bättre. På ytterst kort tid har Löfvens regering inte bara radat upp en imponerande stapel av svikna vallöften (en direkt konsekvens av att ha underskattat regerandets realiteter) utan också visat att Sverige fått två nya maktfaktorer för de kommande tre åren: Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Budgetdebatten i riksdagens kammare under eftermiddagen blev en surrealistisk upplevelse. Där stod oppositionens ekonomisk-politiska företrädare och sågade regeringens budget på punkt efter punkt. Skattechock. Rekord i löftesbrott. Bidragslinje. Sveket mot unga. Sveket mot jobben. Det saknades inte retoriska angrepp från oppositionen. Men för den som är medveten om att de fyra allianspartierna kommer att släppa igenom den budget de tycker är så skadlig för Sverige, framstod dessa angrepp snarast som välregisserad teater.

Runt 6 500 utbildningsplatser på Komvux och högskola. Så lyder regeringens och Vänsterpartiets mirakelrecept för hur fler ska komma i arbete. Det är med andra exakt samma visa som på 90- och 00-talen. Om bara fler läser på Komvux eller högskola, blir allt bra.Men alla kan inte läsa på universitet. Alla vill inte läsa på universitet. Idén med att hela tiden bygga ut antalet utbildningsplatser är feltänkt.

Regeringens lakej, utredaren Sten Heckscher, presenterade häromveckan sin utredning om den svenska datalagringen. Amelia Andersdotter läste och sågade utredningen fullständigt. Heckschers slutsats var i korthet att svensk lagstiftning inte påverkas av att EU-domstolen ogiltigförklarat datalagringsdirektivet. Denna hållning kan nu komma att ifrågasättas även rättsligt.

Att ta ansvar för Sverige. Det är vad alla folkvalda politiker säger sig vilja göra. Ingen hävdar att de innerst inne ger blanka tusan i landet och prioriterar annat. Men konkreta handlingar talar tydligare än populistiska fraser. Det är därför tämligen enkelt att se på konsekvenserna av den politik som förts och förs och sedan dra slutsatser av dessa. En sådan slutsats är att svenska politiker lägger större vikt vid hur saker och ting ser ut än hur de egentligen är, och att Sverige som land inte är deras prioritet.

Stefan Löfven är de stora ordens man. Inget är för stort för hans regering att ordna. Det ena ska lösas, det andra fixas. Arbetslösheten ska “knäckas”. 38-procensregeringens budget skulle “självklart” gå igenom. Det är inget fel med att ha gott självförtroende. Men det var ändå med en anmärkningsvärd frånvaro av ödmjukhet som Löfven tillträdde som statsminister. Det tog inte lång tid innan det blev uppenbart att verkligheten inte var så lätthanterad som den gamle fackpampen gett sken av.

Effekterna av flera års miljöpartistisk migrationspolitik blir nu alltmer synliga runt om i landet. Hjälporganisationen Caritas i Angered slår larm om att flyktingsituationen börjat bli ohållbar.Varje vecka tar organisationen emot över 900 besök från asylsökande. Det handlar om personer som inte får läsa svenska eller arbeta och därför befinner sig i ett slags vakuum. Det krävs ett uppehållstillstånd för att få tillgång till vissa insatser, vilket är rimligt. Men eftersom flertalet kommer beviljas uppehållstillstånd blir den ökande väntetiden på beslut helt bortkastad.

Fredrik Reinfeldts segertal efter den historiska valsegern 2006 innehöll en intressant passage. Det var när han förklarade att partiets kärnväljare valt Moderaterna precis som vanligt, att vissa som inte röstade på M i valet före hade återvänt men att det även fanns en tredje grupp som låg bakom partiets starka resultat…

I dag är det 75 år sedan det nazistiska Tyskland ockuperade Danmark och Norge (eller satte länderna under “tyskt beskydd” som det hette). Om en månad kommer det firas stort på Röda torget i Moskva då 70-årsdagen av Sovjetunionens seger över Nazityskland, tyrannen Stalins seger över tyrannen Hitler, ska hågkommas. Den senaste tiden har en debatt om Sovjetunionens roll i kriget blossat upp. Den började med Åsa Linderborgs osmakliga hyllning till Röda armén och Sovjetunionen, som enligt henne “befriat” Europa och hela världen från nazisterna…

Decemberöverenskommelsen, DÖ, har varit det stora samtalsämnet inom borgerligheten sedan den träffades före nyår. DÖ har i praktiken gjort hela Alliansen till ett stödkompani till den rödgröna regeringen och som en särskilt elak bieffekt gett Vänsterpartiet ett avgörande inflytande över regeringens ekonomiska politik. Lokala uppror, främst moderata sådana, har bubblat upp till ytan. Det interna trycket på Anna Kinberg Batra är sannolikt stort. Det är mot bakgrund av detta vi ska se dagens alliansutspel på DN Debatt.

För en vecka sedan skrev jag apropå borgerlighetens ideologiska förvirring och vilsenhet att “arbete, frihet och ansvar” borde vara en självklar borgerlig paroll. Kravlöshet är inte en bra grund att bygga ett samhälle på – däremot ett säkert sätt att rasera tilliten i det.Exemplen på hur vårt samhälle i allt högre grad vilar på kravlöshet blir allt fler. Vi kan lägga hela kravlöshetsidén som vänstern driver i skolfrågan och på arbetsmarknaden åt sidan och ändå hitta gott om exempel.

Storbritanniens politiker har länge haft en avog inställning till pornografi och försökt reglera och begränsa dess spridning på olika sätt. Internet har gjort det svårare. Under David Camerons tid som premiärminister har dock regeringen trappat upp kampen mot porren. Verktygen? Censur och blockering. Det senaste påhittet var att reglera vilken sorts pornografi som får produceras på brittisk mark.

Det växande antalet tiggare runt om i Sverige väcker känslor. Det finns två motpoler i debatten; en som insisterar på att det är Sveriges ansvar att tillhandahålla boende och skola även för personer som vistas här tillfälligt, och en som hävdar att tiggeri bör förbjudas och tiggarna skickas hem. Det skrivs krönikor i ämnet varje vecka. De flesta som publiceras i tidningar som Aftonbladet, Metro och DN tar tydlig ställning för tiggarnas rättigheter och ställer krav på det svenska samhället att erbjuda hjälp.

“Skattechock” är ett kvällstidningsord av typen “nakenchock”. Men i beskrivningen av vad den rödgröna regeringen nu planerar är det motiverat. 38-procentsregeringen har slut på pengar. Den har inte ens råd att avskaffa ebo-lagen. Därför följer nu skattehöjningar slag i slag. Förutom redan aviserade höjningar av skatten på drivmedel och sparande planeras nu en ny skatt på kylskåp, datorer, spelkonsoler och annan hemelektronik för att “minska miljö- och hälsorisker med kemikalier”. Flera av skattehöjningarna bär tydligt Miljöpartiets signum.

Filippa Reinfeldt startar flyktingboende. Det är vårdkoncernen Aleris som ger sig in i denna lukrativa bransch och ansvarig för satsningen blir ingen mindre än före detta fru Reinfeldt.Är man ute efter att tjäna pengar är detta förstås en utmärkt idé. Och när man tänker efter är det också logiskt att just Filippa ger sig in i branschen. Hennes ex-make har så att säga redan bistått med kundunderlaget.

Jag bor i Stockholm, och här kallpratar man inte om vädret. Här pratar man om bostäder. Det råder brist på hyresrätter i stora delar av landet, men ingenstans är situationen så absurt svår som i Stockholm. Man kan nästan bara skratta åt eländet. Det finns sålunda skäl att ständigt återkomma till bostadshaveriet i huvudstaden, men vi bör också påminna oss om att det råder brist på bostäder nästan överallt. Bostadskrisen är ett nationellt problem.

Medan inrikespolitiken hankar sig fram med en mördarsnigels hastighet, och mentala kapacitet, lägger Stefan Löfven sin tid och energi på att resa världen runt. Under totalt 25 utlandsresor har han bland annat besökt Tyskland, USA och Kina. Inför besöket i Kina förra veckan fick Löfven, eller Lèwén (勒文) som han heter på kinesiska, frågor om han tänkte prata mänskliga rättigheter med premiärminister Li Keqiang och president Xi Jinping…

I det gamla Sverige visste människor att resurserna måste skapas innan de kan förbrukas, att den som vill äta måste arbeta först. Att det råder nya tider visar upprördheten kring budskapet “Kommer du till Danmark, ska du arbeta” som figurerar på de danska Socialdemokraternas affischer. Vari ligger upprördheten kan man undra – är kritikerna av uppfattningen att människor som kommer till ett nytt land inte ska arbeta och därmed i förlängningen försörjas av det allmänna?

För snart ett år sedan ogiltigförklarade EU-domstolen unionens datalagringsdirektiv som tvingade teleoperatörer att lagra all data om sina kunders kommunikation i sex månader. Det ansågs strida mot rättighetsstadgan, närmare bestämt rätten till privat kommunikation. En rad länder drog rimliga slutsatser av utslaget och upphörde med datalagringen. Sverige var inte ett av dem.

Den rödgröna 38-procentsregeringen har problem. Jag tänker inte på Margot Wallströms (eventuella) förmågor som utrikesminister eller ens alla brutna vallöften som nu läggs på hög. Värre är att regeringen har slut på pengar. Därför utannonserades nyligen den första vågen av skattehöjningar. Skatten på drivmedel höjs. Rot-avdraget trappas av, rut förändras. Sänkningen av sociala avgifter vid anställning av unga tas tillbaka. Skatten på sparande höjs.