I dag var det Socialdemokraternas dag i Almedalen. Stefan Löfven ägnade delar av dagen åt att försöka sätta nytt rekord i att under en minut säga “självfallet”. Almedalstalet var rappt och hade bra tempo. Det var kanske ett av Löfvens bättre tal hittills. Fullt av löften och visioner. Löfven vill riva murar på arbetsmarknaden, säger han. Inte de murar som gör att vi på grund av regleringar, facklig makt och höga ingångslöner har ett inside- och outside-lag på svensk arbetsmarknad utan de murar som sägs utestänga utrikes födda på grund av deras namn och som ger kvinnor lägre lön.

Annie Lööf älskar att prata om företagande, och hon låter så liberal när hon gör det. Men särskilt mycket hände inte under Alliansens tid när Annie Lööf själv var näringsminister. Centerpartiet har pratat väldigt länge om regelförenklingar för företagare, men när partiet fick möjlighet att förändra i regeringsställning hände väldigt lite.

En man jagar olovligt. Det får man såklart inte göra. Han gör sig skyldig till grovt jaktbrott. Straffet? Tre års fängelse, ett skadestånd på 220 000 kr samt fråntagen bil, jaktutrustning och troféer. Ett rejält straff för att komma från en svensk domstol, kan man tycka.

Det är märkligt hur samma förslag tolkas och bemöts olika beroende på vem som lägger dem. Under valkampanjen i fjol krävde Sverigedemokraterna ett stopp mot “det organiserade tiggeriet”. Valaffischer vandaliserades, lokaltrafiken vågade under en tid inte ha budskapet på bussarna eftersom facket ansåg att det utsatte chaufförerna för en ökad risk (då människor kunde tro att chaufförerna stod bakom budskapet). Alla partier tog avstånd.

Det hävdas ofta, inte minst från folkpartistiskt och vänsterhåll, att vi ska vara tacksamma för att vi fötts i Sverige. Vi som fötts här har haft tur, sägs det (detta används i sin tur som ett argument för att alla som vill måste få komma hit och få samma tur som vi). Och visst kan man inte bestämma var man ska födas någonstans. Men det är knappast tur som gör att Sverige är ett bättre land att leva i än exempelvis Somalia.

Av alla hot i världen, vad är svenskar mest oroade för? Är det att framtidens välfärd inte ska bli som gårdagens? Att pensionerna ska bli lägre? Att IS-krigare ska ta terrorismens fasor till Sverige? Eller kanske att ett aggressivt Ryssland kommer börja ställa territoriella krav? Nej, när SOM-institutet vid Göteborgs universitet frågar svenskarna vad som oroar dem mest, framkommer något helt annat: nynazism.

Traineeregeringen höll i dag presskonferens på vilken den presenterade ett åtgärdspaket för utsatta EU-medborgare som vistas i Sverige. Justitieminister Morgan Johansson deltog, och det gjorde intressant nog även jämställdhetsministern Åsa Regnér, som är samordnande, och demokrati- och kulturminister Alice Bah Kuhnke. Deras närvaro ger en fingervisning om hur regeringen ser på tiggeriet.

Den libertarianska nyhetstjänsten bubb.la fyller ett år i dag. Under det år som har gått har redaktörer strömmat till, alltfler tryckt på gillaknappen på Facebook och en jämn ström av nyheter dagligen strömmat ut i etern under bubb.las paraply. Radio bubb.la erbjuder en avslappnad och inte minst underhållande sammanfattning av veckans nyheter. I en tid när de traditionella medierna krisar, när nyhetsbevakningen i Sverige är vänstervinklad intill parodins gränser och när de djupa analyserna saknas, är bubb.la en frizon.

Sveriges Radio går på extremistjakt. En aktivist i nazistiska Svenska motståndsrörelsen arbetar som deltidsbrandman, avslöjar P4 Västernorrland. Detta, hävdas det, är ett problem inte minst eftersom det i byn finns många flyktingar. Misstanken gäller alltså att mannen i fråga skulle undvika att hjälpa en person med utländsk bakgrund. Ett vittne säger att han sett mannen i aktion och att han skötte sig “klanderfritt” vid det tillfället.

Regeringen har insett att integrationen av utrikes födda på svensk arbetsmarknad inte fungerar så bra. Arbetslösheten i denna grupp är dubbelt så hög som för befolkningen som helhet, och tredubbelt större än bland etniska svenskar. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson säger att hon är övertygad om att det finns många svenska företag som skulle vilja göra mer för att välkomna fler medarbetare från andra länder. Målet är att alla ska få ett jobb inom två år. Därför har hon rest till Kanada för att få inspiration.

Stefan Löfven leder en regering som sitter kvar endast för att oppositionen tillåter det. Den lägger förslag som innebär högre skatter för vanligt folk, den har inga svar på hur skolkrisen ska lösas, hur den akuta bostadsbristen ska bemötas och den vill upprätthålla en havererad migrations- och integrationspolitik. Som Ivar Arpi konstaterar i SvD måste situationen i svensk politik te sig fullständigt obegriplig för den som betraktar Sverige utifrån. Den rödgröna regeringen regerar landet på oppositionens budget.

Ett tecken i tiden. Något annat kan man knappast kalla beslutet att döpa fotbollsklubben Falkenbergs FF:s arena till Falcon Alkoholfri Arena. “Lite oväntat och långt”, tycker klubbens ordförande. Men jävligt PK. Jag som tyckte att Friends Arena var illa nog. Nu ska alltså en allsvensk klubb spela på en arena med namnet “alkoholfri” i namnet.

Saker hänger ihop. Att en regering bedriver en politik som dess företrädare senare kan dra nytta av är inget nytt. När det gäller asyl- och migrationspolitiken flyttar vi oss emellertid rakt in i absurditetens gränstrakter. Alliansregeringen slöt 2011 en migrationsöverenskommelse med Miljöpartiet. Syftet var att markera mot SD genom att liera sig med dess huvudfiende, men sannolikt också att knyta MP närmare sig för att på sikt kunna behålla makten.

Feministerna kallar det “mäns våld mot kvinnor”. Detta språkbruk signalerar att våld i relationer alltid handlar om att män är förövare och kvinnor offer. Vi vet att det inte är så, men det passar utmärkt in i den förenklade feministiska tankeramen. Alliansregeringen tillsatte den 20 februari 2014 en särskild utredare med uppdrag att föreslå en samlad strategi mot mäns våld mot kvinnor. Detta utifrån det av riksdagen antagna jämställdhetspolitiska målet att “mäns våld mot kvinnor ska upphöra”.

Det var dagarna efter jul. Jag satt framför TV:n, lagom avslappnad efter flera dagars ledighet och god mat på bordet, och kunde knappt tro mina ögon. Vad fan var detta? Allianspartierna hade ingått en överenskommelse som innebar att den gav grönt ljus åt Stefan Löfven att sitta kvar. Decemberöverenskommelsen är resultatet av en tondöv borgerlighet och en socialdemokrati som likt i fornstora dagar anser sig ha rätt till makten.

Hot Girls Wanted är en dokumentär som inte handlar om den stora traditionella porrindustrin med glamour och porrstjärnor som tjänar riktigt bra med pengar utan om den växande amatörporrbranschen. Den som har sin kundkrets helt och hållet online. Visst finns det en moralistisk underton i filmen, men inte så mycket som vi är vana vid när detta ämne. Vi får en rätt bra inblick i hur kvinnor i 18-20-årsåldern, less på tristessen i sin hembygd, nappar på erbjudandet om att tjäna snabba pengar i Miami och tar chansen.

Den stora frågan för 38-procentregeringen är jobben. Det har statsministern själv sagt. På nästa valdag kommer Löfven att dömas utifrån hur arbetslöshetsstatistiken ser ut. Eller?Jag är inte säker på att det är så enkelt. Bakom jobben, som givetvis är en viktig fråga, växer nämligen andra frågor i betydelse. Skolan är en. Bostadsbristen en annan. Och det massiva integrationsfiaskot en tredje.

För exakt ett år sedan ställde jag frågan om det finns något att fira på den svenska nationaldagen och funderade över varför så många svenskar inte firar den. Orsakerna till detta är inte så svåra att lista ut. Den 6 juni är en påtvingad helgdag. Den har ingen särskilt viktig historisk betydelse för svenskar som 17 maj har för norrmän eller 4 juli har för amerikaner.

Sverige har i decennier slagit sig för bröstet för sin restriktiva narkotikapolitik. Politiker till såväl höger som vänster har argumenterat för att den med alla medel måste upprätthållas. Annars väntar Harmageddon. Med åren har det emellertid blivit allt tydligare att kriget mot drogerna förlorats. Förbud och långa straff har inte hjälpt. Priset på heroin har exempelvis sjunkit på senare tid, vilket betyder ökad tillgång.

Feministerna brukar gilla statistik. Genom att hänvisa till lönegapet mellan män och kvinnor, peka på hur många procent av föräldraledigheten kvinnor tar ut och hur många timmar så kallat “oavlönat hemarbete” som utförs av just kvinnor tror sig feministerna med konkreta fakta visa på hur patriarkatet ser ut – och varför det måste avskaffas. Ofta blir det dock mer anekdotiskt. Feministerna har alltid en historia på lut.

Ibland kommer ett sådant där ögonblick då verkligheten slår till och känns i både bröstet och magen. När jag ser diskussionerna om rekryteringen av IS-krigare i Örebro slås jag av en plötslig overklighetskänsla. Är det Sverige vi talar om? Ja, det är Sverige. För Sverige har förändrats, och det har gått fort. I dag toppas nyheterna emellanåt av att svenska muslimer rekryteras till världens värsta terrororganisation.

På söndagskvällen amerikansk tid upphörde den amerikanska statens massövervakning av den egna befolkningen. Senatorn tillika presidentkandidaten Rand Paul såg till att det varken blev en förlängning av Patriot Act eller en ny “reformerad” lag med det käcka namnet USA Freedom Act (roligt att övervakning och repression alltid benämns som “patriotism” och “frihet” i staterna).Det är förstås endast fråga om en ytterst tillfällig seger.

Polishögskolan diskriminerade män vid antagningen. Sämre kvalificerade kvinnor prioriterades för att skolan önskade en jämn könsfördelning. Centrum för rättvisa drev männens fall – och vann. Förutom att särbehandla personer av kvinnligt kön, visade det sig även att Polishögskolan använt en etnisk kvot i syfte att särbehandla personer med annan etnisk bakgrund än svensk.

Att svensk nyhetsbevakning är extremt Stockholmscentrerad är ingen nyhet. Detta är en vanlig kritik som framförts från människor boende på landsbygden, och den är fullt berättigad. Många människor känner inte igen sig i det Sverige som riksmedierna skildrar, och mediernas okunskap om landet utanför Stockholm är stor.En undersökning från Institutet för mediestudier, som bygger på uppgifter som Svenska Journalistförbundet, visar att de allra flesta av landets journalister bor i de tre storstäderna.

Alliansen har ända sedan den bildades gjort en stor sak av att dess partiledare trivs så bra ihop. I klämkäcka framträdanden har de försökt styrka detta, och för utomstående har det verkligen sett ut som om de fyra trivts tillsammans. Socialdemokraterna har aldrig velat regera med något annat parti. I takt med att partiet blivit mer normalstort i en europeisk kontext, har insikten kommit krypande: vi har inget val.

Det så kallade framtidspartiet Socialdemokraterna, från vilket både äldre och yngre väljare flyr, håller kongress. Det är en imponerande studie i självbedrägeri. Jag tycker faktiskt nästan lite synd om de delegater som sitter där och verkar tro på den charad som landets statsminister spelar upp. Löfven sätter allt på ett kort: jobben.

I dag inleds floskel-SM, också känt som Socialdemokraternas partikongress. Stefan Löfven kommer till kongressen med Juholt-siffror i ryggen, ett koppel av brutna vallöften, tvivel från ekonomer och bedömare om huruvida partiets mål om lägst arbetslöshet i EU ens är realistiskt samt ett stukat självförtroende efter ett halvår av negativ press.

Näthat sägs vara ett stort problem. Men det är bara ett visst hat som uppmärksammas, nämligen hat som kommer från främlingsfientligt och rasideologiskt håll. Allt annat passerar under broarna. Det fina hatet, hatet från vänster, är OK. Det anses nämligen drabba privilegierade grupper (som vita heterosexuella män), och därmed vara ett slag underifrån man både kan förstå och bör acceptera.

Enligt en Demoskopmätning beställd av Den Nya Välfärden anser 58 procent att invandringen till Sverige är för stor. Endast 8 procent svarar att den är för liten. 34 procent anser att den varken är för stor eller för liten. Med dessa färska siffror som utgångspunkt går det att ställa en rad frågor.

I Sverige har lagstiftaren en patologisk syn på sexköp. Den statliga moralpolisen går i bräschen för denna syn genom att i sociala medier skryta om hur den sätter dit och förstör livet för sexköpare.En studie i Storbritannien visar att kvinnliga sexköpare ökar i antal. Det är inte så konstigt. Blir man förvånad över detta har man köpt den stereotypa bilden av kvinnor som säljare och män som köpare i förhållandet offer-förövare.